Fasta och nattbön under ramadan

All lovprisan tilhör Allāh och må väl­signelser och frid vara över Allāhs sän­de­bud, hans familj, hans föl­jes­la­gare och dem som föl­jer hans vägledning.

Det­ta är en kort utläg­gn­ing om förtjän­sten med att fas­ta och be under fastemå­nadens nät­ter samt förtjän­sten med att tävla om att hand­la gott under den. Här föl­jer även en förk­lar­ing av några vik­ti­ga regler som mån­ga inte är med­vet­na om.

Allāhs sän­de­bud – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – brukade ge föl­jes­la­gar­na de goda nyheter­na om anlän­dan­det av ramadan. Han informer­ade dem om att det­ta är månaden då nådens por­tar och por­tar­na till Par­adis­et är öpp­na samt då por­tar­na till Hel­vetet är stäng­da. Under den­na månad är djävlar­na fastked­jade. Han har sagt:

Under den förs­ta nat­ten i ramadan öpp­nas por­tar­na till Par­adis­et och inte en enda av dem är stäng­da, och por­tar­na till Hel­vetet är stäng­da och inte en enda av dem är öpp­na. Djävu­lar­na är fastked­jade och en utro­pare kallar och säger: ‘Du som sök­er det goda! Kom fram [med ditt goda]. Och du som sök­er det onda! Avhåll dig själv.’ Allāh har män­niskor som Han frigör från Elden och det sker under var­je natt [i Ramadan]. ^[1]at-Tirmithi 682 och Ibn Mājah 1642

Han har även sagt:

Månaden Ramadan har kom­mit till er alla. Det är en månad med väl­signelser. Allāh täck­er er under den. Han sän­der ned nåd, stryk­er ut synd och besvarar åkallan. Allāh ser hur ni tävlar i gott under den och Han berät­tar stolt för änglar­na om er alla. Visa där­för Allāh god­het från er själ­va. För san­nerli­gen är den oly­ck­lige den som är efter­satt från Allāhs nåd under den [Ramadan]. ^[2]Maj­ma’us-Zawa 3:142

Han har även sagt:

Den som fas­tar med tro och hopp om belöningar, denne kom­mer att för­lå­tas för alla sina tidi­gare syn­der. Den som står upp [för bön under nat­ten] under Ramadan med tro och hopp om belöningar, denne kom­mer att för­lå­tas för alla sina tidi­gare syn­der. Den som står upp [för bön under nat­ten] under All­mak­tens Natt med tro och hopp om belöningar, denne kom­mer att för­lå­tas alla sina tidi­gare syn­der. ^[3]al-Bukhāri 2014 och Mus­lim 759–760

Han har även berät­tat att Allāh sagt:

Var­je [god] han­dling från Adams sön­er kom­mer att belö­nas tio­faldigt upp till sjuhun­drafaldigt, utom fas­tan. För san­nerli­gen är den för Mig och Jag kom­mer att ge belöningar för den. Denne [den fas­tande] läm­nar sina begär, sin mat och sin dryck för Min skull.” [Pro­feten fort­sat­te:] ”Den fas­tande har två tid­punk­ter för gläd­je. Denne gläds när fas­tan bryts och denne gläds när denne möter Her­ren. Och san­nerli­gen är den dåli­ga lukt från den fas­tandes mun bät­tre hos Allāh än doften från mysk. ^[4]al-Bukhārī 1904 och Mus­lim 161/1151

Ahādīth om förtjän­sten i fas­tan och att be under ramadan är många.

Där­för bör en mus­lim dra nyt­ta av den­na möj­lighet, som är Allāhs väl­signelse över denne genom att låta den­na få ta del av ramadan. Därmed bör denne skyn­da sig att till att lyda [Allāh] och denne bör und­vi­ka de onda han­dlin­gar­na. Denne bör käm­pa hårt för att göra allt som Allāh har gjort oblig­a­toriskt för denne, speciellt de fem bön­er­na, som är islams pelare. Bönen är den störs­ta skyldigheten efter de båda vit­tnes­mål om tro. Där­för måste var­je mus­lim­sk man och kvin­na vara noga med bön­er­na och med ödmjukhet och lugn be dem i tid.

En av de vik­ti­gaste skyldigheter­na för män är att be med för­sam­li­gen i Allāhs Hus [moskén]. Allāh har beor­drat att de skall uppre­sas och att Hans namns skall näm­nas [eller åmin­nas]. Allāh har sagt.

För­rät­ta din andakt inför din Herre med ödmjukhet; fall ned på ditt ansik­te [inför Hon­om] och böj ditt huvud till­sam­mans med dem böjer sina huvu­den [i bön]. ^[5]Kora­nen 2:43

Och Han den Upphöjde har sagt:

För­rät­ta regel­bun­det [de dagli­ga] bön­er­na och [särskilt] den bön som har en cen­tral plats och res er i from ödmjukhet inför Gud. ^[6]Kora­nen 2:238

Och Han den Allsmäk­tige har sagt:

Det skall gå de troende väl i hän­der; de som ber med ödmjukt sinne. ^[7]Kora­nen 23:1–2

Allāh fort­sät­ter i sam­ma sura tills Han säger:

Och som slår vakt om bönen. De är arv­ta­gar­na som skall ta par­adis­et i arv och där skall för­bli till evig tid. ^[8]Kora­nen 23:9–11

Pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – har sagt:

Det för­bund som sep­a­r­erar mel­lan oss och dem är bönen. Så den som överg­er den har inte trott. ^[9]at-Trim­ithi 2621

Den störs­ta skyldigheten efter bönen är beta­la all­mosan. Allāh den Allsmäk­tige säger:

Men inga andra påbud gavs dem än att dyr­ka Gud med ren och upprik­tig tro lik­som de som i gågna tider sök­te san­nin­gen, och att för­rät­ta bönen och att hjäl­pa de behö­vande. Det­ta är den san­na, i män­niskans natur ned­lag­da reli­gio­nens klara och evigt gilti­ga [påbud]. ^[10]Kora­nen 98:5

San­nerli­gen bevis­ar Allāhs ädla skrift och pro­fetens – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – sun­nah att den som inte beta­lar all­mosa för sina till­gån­gar kom­mer att straf­fas under Återup­p­stån­delsens Dag.

Den vik­ti­gaste frå­gan efter bönen och all­mosan är fas­tan under Ramadan. Den är en av islams fem pelare som omnämns i pro­fetens – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – uttalande:

Islām är byg­gt på fem pelare: vit­tnetsmålet om att ingen har rätt att bli dyrkad utom Allāh och att Muham­mad är Allāhs sän­de­bud, för­rät­tandet av bönen, betal­ning av all­mosa, fas­tan under Ramadan och vallfär­den­till Huset [Ka’bah]. ^[11]al-Bukhāri 98:5

En mus­lim måste sky­d­da fas­tan och bönen [under nat­ten] mot ord och han­dlin­gar som Allāh har för­b­judet. Det­ta beror på att avsik­ten med fas­tan är att lyda Allāh, hedra det ting Han har gjort heligt, tvin­ga själen att mot­sä­ga sig dess begär för att lyda dess Herre och göra den van vid att vara tålmodig i att und­vi­ka det som Allāh har för­b­judet. Syftet med fas­tan är inte enbart att läm­na mat, dryck och annat som kan bry­ta den. Dess syften har aut­en­tiskt berät­tats från Allāhs sän­de­bud då han sagt:

Fas­tan är en sköld. Så om det är en dag då en av er fas­tar bör denne inte säga oanständi­ga sak­er [och] inte heller höja sin röst i ils­ka. Om någon muntli­gen antas­tar denne eller bråkar med denne, då bör denne säg: ‘San­nerli­gen fas­tar jag.’ ^[12]al-Bukhāri 1904 och Ahmad 6:244

Det har även rap­porter­ats han sagt:

Den om inte överg­er fal­skt tal, hand­lar bedräg­ligt och beter sig okun­nigt, då har Allāh inget behov av att denne överg­er sin mat och dryck. ^[13]al-Bukhārī 1903

Med utgångspunkt ibland annat dessa tex­ter blir det klart att den fas­tande måste akta sig för allt som Allāh har för­b­judet denne och vara nog­grann med det som Allāh har gjort till en skyldighet. På det­ta sätt hop­pas vi att denne kom­mer att för­lå­tas, fri­het från Elden och att dennes fas­ta samt nat­tbön accepteras.

En mus­lim måste fas­ta med tro och hopp om att belö­nas och inte för att ses eller höras av folket eller för att föl­ja folkets, famil­jens eller lan­dets vanor. I stäl­let är det oblig­a­toriskt för denne att det som får denne till att fas­ta är dennes tro på att Allāh har gjort det­ta till en plikt för denne. Denne bör fas­ta i hopp om att Her­ren skall belö­na för det­ta. När denne ber under nat­ten är det även då en skyldighet att göra det med tro och hopp om belöningar, inte av någon annan anled­ning. Där­för har pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – sagt:

Den som fas­tar under Ramadan med tro och hopp om belöningar, denne kom­mer att för­lå­tas för alla dennes tidi­gare syn­der. Och den som ber [under nat­ten] i Ramadan med tro och hopp om belöningar, denne kom­mer att för­lå­tas för alla dennes tidi­gare syn­der. Och den som ber [nat­tetid] under All­mak­tens Natt med tro och hopp om belöningar, denne kom­mer att för­lå­tas för alla sina tidi­gare syn­der. ^[14]al-Bukhārī 2014 och Mus­lim 759–760

En av de frå­gor som män­niskor inte är med­vet­na om är utlå­tande om den fas­tande som råkar ska­da sig, får näs­blod eller om vat­ten och ånga oavsik­tli­gen rin­ner genom dennes hals. Inga av det­ta bry­ter fas­tan. Men den som avsik­tli­gen spyr bry­ter fas­tan. Anled­nin­gen är att pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – har sagt:

Den som råkar spy, denne behöver inte ta igen fas­tan för den dagen. Och den som får sig själv att spy, denne måste ta igen fas­tan för den dagen. ^[15]Abū Dawūd 2380

En annan frå­ga är det som hän­der den fas­tande som skjuter upp badet efter sex­uell oren­het tills då gryn­ings­bö­nen bör­jar och vad vis­sa kvin­nor gör när de skjuter upp badet efter månads­blöd­nin­gen eller blöd­nin­gen efter gra­viditeten till då gryn­ings­bö­nen bör­jar, om hon tror att hon är ren innan gryn­ings­bö­nen. Hon är då fort­farande skyldig att fas­ta och att hon skjuter upp badet till efter gryn­ings­bö­nen har bör­jat hin­drar henne inte från att fas­ta. Hon bör dock inte skju­ta upp badet till soluppgån­gen utan i stäl­let måste hon bada och be innan solen har gått upp. I stäl­let bör hon bada och be gryn­ings­bö­nen före soluppgån­gen. Det­sam­ma gäller den sex­uellt orene. Denne måste bada och be gryn­ings­bö­nen innan solen har gått upp. Man måste skyn­da sig att göra det­ta för att kun­na be gryn­ings­bö­nen med församligen.

Något som inte ogiltig­gör fas­tan är blod­prov eller injek­tion­er, så länge syftet inte är att få näring. Om det går är det dock bät­tre och säkrare att skju­ta upp det­ta till kväll­stid. Anled­nin­gen är att pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – har sagt: ”Läm­na det som gör er tvek­sama till för­mån för det som inte gör er tvek­sam­ma.” ^[16]al-Bukhāri 2518 Han har även sagt: ”Den som und­viker de tvek­sam­ma frå­gor­na har san­nerli­gen gjort sin reli­gion och hed­er fri [från klan­der].” ^[17]al-Bukhāri 52 och Mus­lim 1599

En av de frå­gor som män­niskor inte är med­vet­na om är avsak­nan­det av lugn i bönen, oberoende av om det är en oblig­a­torisk eller friv­il­lig bön. Aut­en­tiska ahādīth från Allāhs sän­de­bud – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – bevis­ar att lugn i bönen är en av bönens pelare. Bönen är inte giltig utan det. Det­ta bety­der att man har still­het och ödmjukhet och inte skyn­dar sig i bönen. På det­ta sätt åter­vän­der var­je led [till sin plats]. Mån­ga ber tarāwīh under Ramadan på ett sätt så att de inte förstår den [reci­ata­tio­nen] och de har heller inte lugn i den. I stäl­let hackar de den som en kyck­ling­hackar. Bön som bes på det­ta sätt är inte giltig och den som ber på det­ta sätt är en syn­dare som inte kom­mer att belönas.

Som­li­ga tror att det inte är tillåtet att be min­dre än tju­go bönecyk­ler under tarāwīh. Av mis­stag tror likaså vis­sa att det inte är tillåtet att be mer än elva eller tret­ton bönecyk­ler under tarāwīh. Det­ta är ett felak­tigt tankesätt och det är ett mis­stag som mot­säger sig bevisen.

San­nerli­gen, aut­en­tiska ahādīth från Allāhs sän­de­bud – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – vis­ar att nat­tbö­nen är en ledig frå­ga. Det finns ingen orörlig gräns som det inte är tillåtet att överträ­da. I stäl­let är det bekräf­tat från pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – att han brukade be elva och ibland tret­ton bönecyk­ler under nat­ten. Ibland brukade han be min­dre än det, både under Ramadan och vid andra tid­punk­ter. När han till­frå­gades om nat­tbö­nen sade han:

I grup­per om två, i grup­per om två. När en av er sedan fruk­tar att mor­gonen kom­mer ber denne en bönecykel som kom­mer att vara witr för det som denne har bett. ^[18]al-Bukhāri 990 och Mus­lim 749

Äktheten i den­na hadīth råder det enighet om.

Pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – fast­slog inte ett visst antal bönecyk­ler, varken under Ramadan eller vid någon annan tid­punkt. Under ‘Umars tid bad föl­jes­la­gar­na där­för ibland 23 bönecyk­ler och ibland elva bönecyk­ler. Det­ta har bekräf­tats från ‘Umar – må Allāh vara nöjd med hon­om – och föl­jes­la­gar­na under hans tid.

Några av salaf — må Allāh vara nöj­da med dem — brukade be 36 bönecyk­ler under Ramadan för att sedan be tre bönecyk­ler som witr. Vis­sa bad 41 bönecyk­ler. Shaykh ul-Islām ibn Taymiyyah – må Allāh vara hon­om nådig – berät­tade det­ta om dem och han har sagt att den­na frå­ga är flex­i­bel [det är lätt]. Han har även näm­nt att det är bät­tre för den som för­länger sin recita­tion, sina bugningar och ned­fal­lan­den att min­s­ka antalet bönecyk­ler; och den som förko­r­tar recita­tio­nen, bugningar­na och ned­fal­lan­den bör öka antalet bönecyk­ler. Det­ta är innebör­den av hans uttalande.

Den som läg­ger vikt vid pro­fetens – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – sun­nah kom­mer att förstå att det som är bäst är att be elva eller tret­ton bönecyk­ler under Ramadan och andra tid­punk­ter. Anled­nin­gen är att det är enligt pro­fetens – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – prak­tiserande under de fles­ta sit­u­a­tion­er [vad han van­ligtvis brukade göra]. Ber någon mer, då finns det inget skadligt eller ogillat i det. Det­ta har näm­nts tidi­gare. Det som är bäst för den som ber med ima­men [i moskén] under nät­ter­na i Ramadan är att denne inte slu­tar att be för­rän ima­men slu­tar att be. Anled­nin­gen är att pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – har sagt:

San­nerli­gen, om en man står i nat­tbön med ima­men tills denne avs­lu­tar; Allāh kom­mer att skri­va ned [belönin­gen för att] ha stått hela nat­ten [i bön]. ^[19]Abū Dawūd 1375, at-Tirmithi 806, Ibn Mājah 1327 och Ahmad 5:159

Det är föreskriv­et att alla mus­limer strä­var hårt i oli­ka for­mer av dyrkan under den­na ädla månad. De bör käm­pa för att be friv­il­li­ga bön­er och recit­era Kora­nen med reflek­tion och efter­tanke. De bör öka sitt lovprisande av Allāh, kungöra Hans rätt att dyrkas ensam, prisa Hon­om, kungöra Hans storhet och söka Hans för­lå­telse. De bör recit­era föreskriv­en åkallan, påb­ju­da det goda, för­b­ju­da det onda, bju­da in till Allāh, vara gen­erösa mot de fat­ti­ga och behö­vande, käm­pa för att vara vän­lig mot föräl­drar, hål­la goda famil­je­band, hedra grannen, besö­ka den sjuke och andra goda han­dlin­gar. Anled­nin­gen är att pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – i den tidi­gare näm­na hadithen har sagt:

Allāh ser hur ni tävlar i gott under den och Han berät­tar stolt för änglar­na om er. Visa där­för Allāh god­het från er själ­va. För san­nerli­gen är den oly­ck­lige den som är efter­satt från Allāhs nåd under den [Ramadan]. ^[20]Maj­ma’us-Zawa 3:142

Han har även sagt:

Den som kom­mer när­mare Allāh under den [Ramadan] genom ett enda av kän­neteck­nen i friv­il­lig god­het, denne är lik den som utför en oblig­a­torisk han­dling under andra tider. Och den som utför en oblig­a­torisk han­dling under den, denne är lik den som utförde 70 oblig­a­toriska han­dlin­gar vid andra tid­punk­ter. ^[21]Sahīh Ibn Khuza­ymah 1887

Anled­nin­gen är även vad han har sagt i föl­jande aut­en­tiska hadīth: ”En ‘umrah utförd under ramadan är likvärdig med en vallfärd, eller så sade han en vallfärd med mig.” ^[22]al-Bukhāri 1863 och Mus­lim 1256

De ahādīth som vis­ar tillå­telse för att tävla och att vara framåt med att utföra oli­ka for­mer av god­het under den­na ädla månad är många.

Allāh är Den som vi ber skall hjäl­pa oss och alla mus­limer till att göra allt som innehåller Hans väl­be­hag och att Han accepter­ar vår fas­ta och att vi står i bön under nat­ten. Vi ber Hon­om att Han ställer vår sit­u­a­tion till rät­ta och att Han sky­d­dar oss från avvikelser, prövningar och onda ingivelser. På sam­ma sätt ber vi Hon­om att Han gör mus­limer­nas ledare rät­tfärdi­ga och enar deras ord runt sanningen.

San­nerli­gen, Han är Den som sky­d­dar det­ta och Den som är kapa­bel att göra det.

as-Sala­mu ‘Alaykum a Rah­mat­ul­lāhi wa Barakatuhu

För­fattare:
Ibn ‘Abdul­lāh Ibn Baz

Käl­la:
Muham­mad bin ‘Abdul-‘Aziz al-Mus­nad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 3. Libanon: Mak­ta­ba Dar us-Salam. 211 s. ISBN saknas