Skip to main content


I böneu­tropet (adhān) kallas mus­limer till bön.

En moské är ett hus för bön och en plats för ned­fal­lan. Det är en byg­gnad kon­struer­ad och byg­gd speciellt för dyrkan av Gud i vilken mus­limer står skul­dra vid skul­dra före­nade i deras kär­lek till Gud och deras vil­ja att beha­ga Honom.

 
Under den islamiska his­to­rien har moskén utgjort samhäl­lets cen­trum som städer byg­gdes runt. Numera, särskilt i mus­lim­s­ka län­der, återfinns en moské i näs­tan var­je gath­örn, vilket gör det enkelt för mus­limer att delta i de fem dagli­ga bön­er­na. I västvärlden är moskéer­na inte­gr­erade delar av islamiska cen­ter som ock­så ofta innehåller avdel­ningar för under­vis­ning och gemenskap.

Moskéer finns i alla for­mer och stor­lekar och skil­jer sig från region till region baser­at på den mus­lim­s­ka befolknin­gens antal och arkitek­toniska kul­tur. Mus­limer har förr lik­som nu utnyt­t­jat lokala hantverkare och arkitek­ter för att ska­pa vack­ra och mag­nifi­ka moskéer.

Den sto­ra moskén i Medina.

Det finns dock vis­sa funk­tion­er som är gemen­sam­ma för alla moskéer. Var­je moské har en mihrab, en nisch i väggen som anger böner­ik­t­nin­gen mot Mec­ka. De fles­ta moskéer har ock­så en min­bar (eller predik­stol) från vilken den per­son som håller fredagspredikan kan tala. En annan van­lig funk­tion är minareter som är höga torn som används för att kalla för­sam­lin­gen till bön. Minareter är myck­et framträ­dande och kanske den sym­bol som främst förknip­pas med moskéer.

Taubah moskén, Jakar­ta i Indonesien

En moské tar ofta for­men av ett platt tak som stöds av kolum­n­er eller ett sys­tem av horison­tel­la balkar stöd­da av dör­rfoder. I andra van­li­ga moské-kon­struk­tion­er består taket av en stor kupol upprest på svick­lar [1]Svick­lar är ett islamiskt bidrag till arkitek­turen som gör det möjligt att släp­pa ut ett cirkulär kupol över ett fyrkantigt rum, eller en ellip­tisk kupol över ett rek­tan­gulärt rum. Det finns van­ligtvis åtskil­da böne­platser med sep­a­ra­ta ingån­gar för män och kvinnor.

Det finns aldrig bilder av något levande eller staty­er då det enligt islam inte är tillåtet att för­vara eller visa avbilder av levande ting. Ibland är de inre väg­gar­na i moskén deko­r­erade med vers­er från Kora­nen, kalligrafi eller med mer intrika­ta geometriska mön­ster. Mön­stren utgörs av en mängd oli­ka mate­r­i­al som mosaik, stuck, sten, keramik och trä. De mest klas­siska mön­stret kallas arabesk, och tar form av ett runt rut­nät i vilket cirk­lar och stjärnor är framträ­dande for­mer. Mön­stren kan vara både två- och tredimensionella.

Ofta är moskéer­na, även i myck­et var­ma län­der, en lugn och sval fris­tad. När man går in i en moské läm­nar man en del av den materiel­la världen bakom sig.

Suraya moskén (Mezqui­ta Suraya) som är den förs­ta moskén i Mexico.

Män förvän­tas be de fem dagli­ga bön­er­na i moskén med för­sam­lin­gen och även om kvin­nor är välkom­na att be i moskén är det mer lovvärt för dem att be i hemmet.

Mus­limer får be var som helst med undan­tag av ore­na platser som toalet­ter eller på grav­platser. Pro­feten Muhammed, må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om, sade: “Hela jor­den har gjorts till en moské för mig.[2]Sahih Al-Bukhari

Kobe­moskén uppfördes i okto­ber 1935 i Kobe och är Japans förs­ta moské

Masjid är det ara­biska ordet för moské. Medan ter­men moské har kom­mit att bety­da en byg­gnad avsedd för bön har ordet masjid behål­lit flera bety­delser. Tolkat bok­stavligt bety­der masjid ”plats för ned­fal­lan”. Det ara­biska ordet kom­mer från roten “sa-ja-da” som bety­der “att buga”. När pan­nan vidrör marken är den bed­jande när­mast Gud. Bönen upprät­tar en förbindelse mel­lan den troende och Gud och ned­fal­lan­det sym­bol­is­er­ar den­na full­ständi­ga underkastelse.

Mån­ga har felak­tigt påstått att ordet moské inte är en över­sät­tning av ordet masjid. De häv­dar att ordet moské härstam­mar från ordet myg­ga (mos­qui­to) och till­skriv­er det till drot­tnin­gen Isabel­la och kung Fer­di­nand som regerade i Spanien under 1500-talet. Men orden moské och myg­ga (mos­qui­to) är ej relaterade.

Ibrahim-al-Ibrahim moskén, Gibraltar

Ordet “moské” fördes in i det engel­s­ka språket under sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal från det fran­s­ka ordet mosquée som i sin tur kom­mer från det gam­mel­fran­skans mousquaie. Fran­skan har i sin tur häm­tat ordet från ital­ien­skans moschea. Ital­ien­ar­na fick det anti­n­gen direkt från det ara­biska ordet masjid eller från gam­melspan­skans mesqui­ta. [3]The Amer­i­can Her­itage Dic­tio­nary of the Eng­lish Lan­guage, Fourth Edi­tion; © 2000 Houghton Mif­flin Com­pa­ny Online Ety­mol­o­gy Dic­tio­nary http://www.etymonline.com/m8etym.htm Sålun­da kan vi se att över­sät­tnin­gen av det ara­biska ordet masjid till engel­s­ka blir mosque.

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Svick­lar är ett islamiskt bidrag till arkitek­turen som gör det möjligt att släp­pa ut ett cirkulär kupol över ett fyrkantigt rum, eller en ellip­tisk kupol över ett rek­tan­gulärt rum
2 Sahih Al-Bukhari
3 The Amer­i­can Her­itage Dic­tio­nary of the Eng­lish Lan­guage, Fourth Edi­tion; © 2000 Houghton Mif­flin Com­pa­ny Online Ety­mol­o­gy Dic­tio­nary http://www.etymonline.com/m8etym.htm
Abd Al-Wahid Yahya

Abd Al-Wahid Yahya

Abd Al-Wahid Yahya har studerat islamologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet.