Skip to main content
När Muhammed hade predikat offentligt under mer än ett decen­ni­um blev mot­stån­det mot hon­om så påtagligt att han med räd­sla för några av hans föl­jes­la­gares säk­er­het sände dem till Etiopi­en där den kristne kun­gen gav dem sky­dd. I Mec­ka blev samtigt för­föl­jelsen allt värre. Muhammeds anhän­gare trakasser­ades, mis­shand­lades och till och med torter­ades. Sjut­tio mus­limer gav på hans order sig av till den nordli­ga staden Yathrib i hopp om att kun­na påbör­ja en ny fas för den islamiska rörelsen. Den­na stad skulle senare döpas till Med­i­na (“Staden”). Under bör­jan av hösten år 622 gav Muham­mad sig av med hans närm­ste vän, Abu Bakr al-Sid­dīq, för att anslu­ta sig till de förs­ta emi­granter­na. Den­na hän­delse sam­man­föll med att ledar­na i Meckas kon­spir­erade i syfte att döda honom.
 
I Mec­ka begav sig de som svu­rit sig sam­man mot Muhammeds till hans hem enbart för att finna att hans kusin, Ali, hade tag­it hans plats i sän­gen. Rasande sat­te de ett pris på Muhammeds huvud och gav sig iväg på jakt efter hon­om. Muham­mad och Abu Bakr hade dock tag­it sin till­fly­kt i en grot­ta där de kunde göm­ma sig. Genom Guds besky­dd passer­ade meck­abor­na genom grot­tan utan att upp­täc­ka dem och Muham­mad och Abu Bakr kunde fort­sät­ta mot Med­i­na. Där blev de glatt mot­tagna av ett myller av med­in­a­bor och de meck­a­bor som hade gått före och berett vägen.

Hijrah

Det­ta var den­na hijrah som van­ligtvis, men felak­tigt, över­satts som “fly­kt” som utgjorde bör­jan av den mus­lim­s­ka eran. I själ­va ver­ket var hijrah inte en fly­kt utan en nog­grant plan­er­ad emi­gra­tion som mark­er­ade inte bara ett avstamp i his­to­rien utan ock­så bör­jan av den islamiska eran och för Muhammed och mus­limer­na ett nytt sätt att leva. Hädanefter var den organ­isatoriska principen för sam­fun­det att inte bara bestå av blods­band utan att vidare utgöra ett större broder­skap för alla mus­limer. De män som följde Muhammed från Mec­ka till Med­i­na kallades för muhājirūn — “de som gjorde hijrah” eller “utvan­drar­na”. De i Med­i­na som blev mus­limer kallades för ansār eller hjälparna.

Äldre bild över Med­i­na. (Raja Ravi Var­ma: 1890)

Muhammed var väl förtro­gen med sit­u­a­tio­nen i Med­i­na. Före hijrah kom mån­ga av de boende i Med­i­na till Mec­ka för att utföra den årli­ga pil­grims­fär­den då pro­feten tog tillfäl­let i akt att kalla de besökande pil­grimer­na till islam. Den grupp som kom från Med­i­na hörde hon­om och antog islam. De erb­jöd ock­så Muhammed att bosät­ta sig i Med­i­na. Efter hijrah impon­er­ade Muhammeds excep­tionel­la kvaliteter med­in­abor­na till den grad att de rivaliserande stam­mar­na och deras allier­ade tillfäl­ligt före­nade sig.

Slaget vid Badr

Den 15:e mars 624 rörde sig Muhammed och hans anhän­gare mot hed­ningar­na i Mec­ka. Den förs­ta stri­den, som ägde rum nära Badr, en idag liten stad syd­väst om Med­i­na, hade flera vik­ti­ga utkom­ster då de mus­lim­s­ka styrko­r­na, som var tre gånger färre än meck­abor­na, vann slaget. Den dis­ci­plin som mus­limer­na visade gav meck­abor­na en föran­ing om kvaliteter­na i den man som de en gång förvisat. En av de allier­ade stam­mar­na som hade lovat stöd till mus­limer­na i slaget vid Badr, men som visade ljum­met intresse när strid­er­na bör­jade, kördes ut från Med­i­na en månad efter slaget. De som pås­tod sig vara allier­ade med mus­limer­na, men i själ­va ver­ket mot­sat­te sig dem, var förtjän­ta av en varn­ing: medlem­skap i sam­fun­det med­för ock­så skyldigheter.

Slaget vid Uhud och slaget vid skyttegraven

Ett år senare slog meck­abor­na till­ba­ka. De mön­strade en armé på tre tusen man och mötte mus­limer­na vid Uhud, en ås utan­för Med­i­na. Efter inledande framgån­gar drevs mus­limer­na till­ba­ka och pro­feten sårades. Efter­som mus­limer­na inte var helt beseg­rade attack­er­ade meck­abor­na Med­i­na igen med en armé på tio­tusen man två år senare. Utgån­gen var den­na gån­gen dock en annan. Vid slaget vid skyt­te­graven, som det­ta slag kom att kallas, vann mus­limer­na en meriterande seger genom att införa en ny form av försvar. Vid sidan av Med­i­na som attack­en förvän­tades kom­ma ifrån grävdes ett dike för djupt för Meckas kaval­leri att ren­sa utan att utsät­ta sig för bågskyt­tar­na poster­ade bakom jord­val­lar på Med­i­na-sidan. Efter en miss­ly­ck­ad belä­gring tvin­gades meck­abor­na till reträtt. Därefter var Med­i­na i mus­limer­nas händer.


Raja Ravi Var­ma 1890: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Madina_Munavara.JPG