Islams fem pelare inbegriper flera betydelser av dyrkan. Baserat på en stor mängd bevis hämtade ifrån Koranen och profeten Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) uttalanden har den islamiskt lärde Ibn Taymiyyah (1263–1328) gett en definition som godkänts av de flesta muslimer. Han definierar dyrkan som ett samlingsbegrepp som står för alla inre (implicita) och yttre (explicita) handlingar som Gud uppskattar.
Enligt denna definition avser inre handlingar den övergripande tron, som diskuteras under trosartiklar, likt tron på Guds Enhet, Hans namn och attribut samt att Han är värdig all dyrkan.
Yttre handlingar inkluderar islams fem pelare som det verbala uttalandet av trosbekännelsen, bönen, fastan, allmosan och vallfärden. De omfattar också att söka och sprida nyttig kunskap, hjälpsamhet samt gott beteende mot föräldrar, släktingar och människor i allmänhet.