Islam - fakta om islam


Slöjan

Varför bär muslimer slöja?

För att förstå vad slöjan är, vilka grunder den har och vad den är till för går man till Koranen och till profetens föredöme (sunnah) och man tar del av kommentarerna kring dessa och de lärdes förståelse av dem.

I Koranen står det att läsa:

Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör.

Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan var synligt; låt dem därför fästa slöjan (khimâr) så att den täcker barmen…1

Det är denna vers, nummer 31 i Koranens tjugofjärde kapitel, som kan sägas ligga till grund för bärandet av slöjan. När man diskuterar denna vers mer ingående lyfter man fram substantivet khimâr som i versen ovan översatts som ”slöja”. Muhammed Knut Bernström diskuterar detta i en fotnot till versen i sin tolkning av Koranen:

Substantivet khimâr (plur. khumur) betecknar slöjan som de arabiska kvinnorna före och efter islams inträde i historien hade för vana att fästa över håret. Enligt flertalet klassiska kommentatorer bars denna slöja mer eller mindre som prydnad, löst hängande ned på ryggen och eftersom kvinnodräkten enligt det då rådande modet omfattade ett framtill djupt urringat liv, lämnades bysten delvis bar. Kvinnorna uppmanas här därför att dölja den med hjälp av en khimâr.2

En av de klassiska kommentatorerna som Bernström hänvisar till är Ibn Kathîr (d. 1373). Denna förklarar att ordet khimâr betecknar någonting som täcker och som används för att täcka huvudet. Att fästa slöjan innebär att dra den runt sig och knyta den säkert. Detta skall göras, menar han, över hals och bröstkorg så att ingenting kan ses av dem. Ibn Kathîr citerar även profetens hustru `Â’isha som sade:

Må Guds nåd vara över kvinnorna hos de tidiga emigranterna. Då Gud uppenbarade versen: ”låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen” rev de sina livstycken och klädde sig i dem.3

Andra koranställen där kvinnans klädsel nämns är i kapitlet an-Nûr (24), vers 60. Denna talar om att det inte är klandervärt att äldre kvinnor – som inte längre hoppas på giftermål – lättar på sin klädsel. I kapitlet al-Ahzâb riktas uppmaningen till profetens hustrur och döttrar och till de troende kvinnorna i allmänhet:

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg (jilbâb); på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.4

Bakgrunden till detta påbud om att svepa om sig sina ytterplagg förklaras med att vissa människor hade börjat antasta troende kvinnor då de gick ut. Förövarnas försvar var oftast att de misstagit kvinnorna för slavinnor eller prostituerade. Ibn Kathîr diskuterar versen och förklarar att jilbâb, det ord som ovan översatt med ytterplagg, är ett plagg som bärs över khimâr. Han menar att uppmaningen till kvinnorna att svepa om sig sina ytterplagg är för att de till utseendet skulle skilja sig från de ickemuslimska kvinnorna så att de skulle lämnas i fred. Det skulle synas att de var fria kvinnor och inte slavinnor eller ickemuslimska kvinnor.5

Abdullah Yusuf Ali (d. 1953) diskuterar verserna ovan i sin engelska översättning av Koranen. Regeln om anständighet gäller män såväl som kvinnor. En mans blickar åt en kvinna (eller till och med åt en annan man) är ett brott mot ett förfinat uppförande. Ordet zînat, som hos Bernström översatts med ”behag” eller som hos Ali översätts ”Beauty and ornaments” menar Ali betyder både naturlig skönhet och artificiella ornament. Båda dessa omfattas av versen men, menar han, det är den förra kategorin i första hand som åsyftas. Kvinnan ombeds att dölja sin figur men bland annat följande grupper av människor är undantagna från detta:

  1. hennes make
  2. hennes nära släktingar
  3. män som är fria från sexuella begär och som ofta besöker husen
  4. bebisar och små barn innan de hunnit få någon uppfattning om det sexuella

Ali avslutar sin diskussion om anständighet i klädseln med att förklara att medan läsarna görs uppmärksamma på alla dessa detaljer för renhet och goda former av privatliv påminns de också klart och tydligt om att det huvudsakliga målet är deras andliga välgång. Alla deras korta liv här på jorden är på prov och de måste låta sina individuella, husliga och sociala liv bidra till deras ‘helighet’ så att de kan nå den verkliga framgången och lyckan vilka ju är målen för all andlig strävan.6

Den sista versen som skall tas upp här berör inte direkt kvinnans klädsel, men är ändå viktig då den använder ordet hidjâb som ofta används för att beteckna bland annat slöjan.

Troende! Gå inte in i profetens hus annat än om ni inbjudits… När ni behöver vända er till [profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge (hidjâb); detta är bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet…7

Ordet hidjâb betecknar något som döljer, avskärmar eller skyddar den ene från den andre och kan allt efter sammanhanget översättas med ”skrank”, ”skiljevägg”, ”förhänge”, ”slöja” mm i dessa ords konkreta såväl som abstrakta innebörder.8

Betecknande för termens praktiska användning i samband med den muslimska kvinnans klädsel är att den används på flera sätt. Hidjâb kan t ex förstås som slöja eller som islamiska kläder i allmänhet utan att det specificeras vad som skall täckas eller synas. Hidjâb kan också beteckna en lång överrock buren tillsammans med slöjan. Skillnaderna i begreppets innebörd kan bland annat bero på regionala eller kulturella olikheter i terminologi.9 Ordet används alltså för flera kvinnliga islamiska klädesplagg och även för kvinnans kläder till sin helhet i en islamisk kontext. Således har man t ex i den engelska översättningen av teologen Ibn Kathîrs Korankommentar valt att lägga överskriften: ”The Command of Hijâb5 till stycket där Koranen 33:59 (se ovan) diskuteras.

Det är också på det viset ordet hidjâb används i diskussionen nedan.

När skall man börja bära slöja

Man kan inte anses vara ansvarig innan man har nått puberteten. Innan puberteten är varken pojkar eller flickor ansvariga, då profeten – över honom vare frid – sade:

Pennan är lyft från tre: från barnet innan det nått puberteten, från den som sover tills denne vaknar och från den som har förlorat förståndet till denne har tillfrisknat.10

Utifrån detta måste en flicka täcka sig, bära hidjâb, då hon når puberteten. Hon är då också, precis som pojkarna, förpliktigad att utföra alla de religiösa plikterna där bland andra de dagliga bönerna, fastan under månaden ramadan och vallfärden ingår. Men föräldrarna eller förmyndarna måste också redan innan dess uppfostra och vänja barnet vid att utföra de religiösa plikterna, så att de får växa upp med en levande religiositet i hemmet och att det inte blir för svårt för dem att hålla fast vid dem efter att ha nått puberteten.11

Villkor för en korrekt klädsel

Awrah är den teologiska termen för de områden av kroppen som skall täckas på män och kvinnor och som de inte får visa. Kvinnans awrah är inför sina nära släktingar vilka hon inte får lov till att gifta sig med och muslimska kvinnor området mellan naveln och knäna. I de shafi’itiska och hanbalitiska skolorna menar man dock att kvinnan inför de nära släktingar hon inte kan gifta sig med måste täcka hela kroppen utom huvud och armar.

De fyra skolorna är överens om hur kvinnan skall täcka sig i närvaro av främlingar, dvs. de män som hon får lov till att gifta sig med och menar, med utgångspunkt från koranversen 24:31 som diskuterats ovan att det är obligatoriskt för henne att täcka hela kroppen förutom ansiktet och händerna (upp till och med handlederna).12

Det finns ett antal villkor som bör uppfyllas för att klädseln skall anses vara korrekt. Dessa är bland andra:

Den skall täcka hela kroppen, som beskrivits ovan. Den bör inte vara en utsmyckning i sig. Klädseln skall med andra ord inte dra oönskad uppmärksamhet till sig, vilket ju är en av bibetydelserna i versen 24:31.

Kläderna skall heller inte vara transparanta. De bör vara löst sittande och inte smita åt så att de visar kroppens former eller vara parfymerade. De bör inte likna männens kläder eller de icketroendes kläder.13

Dessa regler kommer huvudsakligen ur tanken att kläderna inte skall vara orsak till frestelser. Heltäckande kläder som varken är onödigt utsmyckade eller genomskinliga och som inte parfymerats eller sitter åtsmitande drar inte till sig oönskad uppmärksamhet.

Myten om att slöjan inte har något stöd i Koranen

Den som aktivt följer mediedebatten kring den islamiska slöjan har utan tvivel stött på påståenden om att slöjan inte har något stöd i Koranen. Till exempel skriver Sydsvenskans ledarskribent att det ”i motsats till vad fundamentalisterna hävdar, varken i Koranen eller i hadith (rättstexterna) finns något som entydigt tvingar muslimska kvinnor att bära slöja”.

I DN debatt 4/1 2004 görs bland annat följande påstående:

Hos samtliga [korantolkningar, förf anm.] överensstämmer de ”sure” (kapitel) i Koranen vilka tar upp kvinnans roll: kapitel 33, 34 och 24. Där står inget annat än att kvinnan ska skyla sina smycken, eventuellt behag, och inte stoltsera med dem och att hon ska sänka blicken. Däremot står ingenting om inpackningen av hela kvinnan i slöja. Ordet slöja, hijab, konstaterar bland annat. Bassam Tibi, syrisk muslim, professor i Göttingen och världens främste expert på islamism, finns inte i Koranen.

I dessa två citat påstås följande saker om slöjan: Det finns ingenting i Koranen och ”rättstexterna” som entydigt påbjuder bärandet av slöja; tolkningen om ”slöja” är omstridd, dvs det råder ingen samstämmighet kring den tolkningen. Ordet slöja, hidjâb, finns inte ens i Koranen. Men, låt oss först syna myten lite närmare…

Den generella islamiska diskussionen om slöjan kretsar kring vad som menas med det koraniska påbudet om att täcka sig; skall man täcka bara håret eller skall man täcka även ansiktet och så vidare. Debatten har ändrat karaktär då en del muslimska feminister tagit plats i diskussionerna. Bland dessa märks bland annat den egyptiske läkaren och författaren Nawwal el-Sâdawi och den marockanska sociologen Fatima Mernissi vilka argumenterar mot bruket av slöja. El-Sâdawi menar bland annat att slöjan skulle vara ett påbud enkom för profeten hustrur, medan Mernissi menar i sin bok Women and Islam: An Historical and Theological Enquiry, utgiven 1987, att det inte finns något stöd i Koranen för att slöjan skulle vara påbjuden i islam.14

Ett problem dock med Mernissis argumentering är att hon endast diskuterar termen hidjâb, som ju egentligen betyder ”ett förhänge” och som av många lärde anses rikta sig till profetens hustrur. Hon bortser alltså – medvetet eller omedvetet – från det faktum att i den teologiska diskussionen är den centrala versen den där termen khimâr används som förknippas med påbudet om slöja.15

Det är alltså utifrån denna begränsade grund som Mernissi argumenterar för sin uppfattning om att slöjan inte är påbjuden i Koranen. Genom att helt enkelt bortse från den vers som är avgörande i den teologiska diskussionen kan hon göra sin uppfattning gällande.

Detta tankegods går också igen i en av de mer uppmärksammade – och från muslimskt håll, i synnerhet i Danmark, kritiserade – böckerna om ”islam” under 1990-talet. Familjeliv och levnadsmönster bland mellanösterns muslimer är skriven av den köpenhamnska politikern Naser Khader. I denna bok inleder han sin diskussion om ”Slöjan, huvudduken och helskägget” med att slå fast:

Koranen sysselsätter sig egentligen inte med slöjan, ”hijab”. Hijab betyder bokstavligen att dölja …16

Utifrån koranens verser 24:30-31 argumenterar han att Koranen bara påbjuder kvinnorna att de klär sig anständigt och inte visar upp sig för andra än sin man. Han citerar också vers 31 och menar att den versen enbart talar om för män och kvinnor att de skall anlägga en anständig klädsel. Men han avslutar sitt citat av versen precis innan den kommer till frasen ”…låt dem därför fästa slöjan (khimâr) så att den täcker barmen…” och därmed undgår även han att ta upp den avgörande termen khimâr.

Det som är gemensamt för dessa argumentationer mot slöjan är två saker. Det första är att man konsekvent undviker att diskutera de relevanta passagerna och termerna i Koranen. En sekundär poäng i tillägg till detta kan vara att då de gör detta erkänner de också indirekt att slöjan verkligen är påbjuden i Koranen. Och att deras argumentering faller helt och hållet om man verkligen tog upp dessa. Annars skulle man ju inte behöva hoppa över dem.

Det andra är att man konsekvent använder fel term. Man talar om hidjâb och menar att denna term inte finns i Koranen. Man menar också antingen att termen betecknar slöjan – vilket möjliggör poängen att slöjan inte påbjuds i Koranen – eller att termen betecknar något annat än slöjan vilket ger poängen att muslimerna på något sätt missuppfattat det religiösa påbudet om hidjâb.

Termen hidjâb har redan diskuterats ovan i kapitel två då de relevanta passagerna i Koranen presenterades. Ordet förekommer alltså i Koranen, inte bara en gång utan hela 7 gånger17.

Påståendet om att åsikten om slöjans påbjudande i Koranen skulle vara produkten av en omstridd tolkning är heller inte förankrat i verkligheten. Om man ser den feministiska debatten i de muslimska länderna som en tolkningsstrid är det heller inte nog för att göra detta påstående då dessa inte alls diskuterar de relevanta passagerna i Koranen.

Att tolkningen skulle vara ”islamistisk” eller ”fundamentalistisk” är även den grundlös, i synnerhet då dessa termer används i debatten för att smutskasta själva bärandet av slöja och därför inte kan tas som en seriös invändning mot tolkningen av koranverserna. Det handlar inte om heller ”tolkning” i ordets allmänna bemärkelse. Vi har sett i kapitel 2 ovan vad som verkligen står i Koranen. Att göra gällande att slöjan är påbjuden i Koranen är lika lite fundamentalism eller islamism som det är islamism att göra gällande till exempel att telefonkatalogens sista namn börjar på bostaven ”Ö” då båda dessa saker klart och tydligt står i respektive bok för var och en att se. Att påstå motsatsen däremot är antingen en ren lögn, eller en utsaga om att man inte har läst på sitt ämne.

Är det bara kvinnornas ansvar att inte dra till sig mäns uppmärksamhet?

I diskussionen ovan läggs mycket betoning på kvinnans klädsel och att hon skall täcka sin kropp bland annat för att inte dra till sig oönskad uppmärksamhet. En naturlig och självklar fråga som uppstår är om det bara är kvinnornas ansvar att inte dra till sig mäns uppmärksamhet.

I Koranen kan vi läsa följande:

Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renlighet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör.18

Denna vers riktar sig alltså till män, eller troende män som genom sin gudstro känner sig manade att lyda detta bud. Koranexegeten Ibn Kathir diskuterar versen. Han menar att den är ett bud från Gud till Sina troende tjänare att sänka sina blickar från att betrakta sådant som förbjudits för dem. De bör titta endast på det som är tillåtet för dem att se. Om någons blick oavsiktligt faller på något förbjudet bör han snabbt titta bort. Följeslagaren Abu Umâmah berättade att han hörde profeten Muhammed – över honom vare frid – säga:

Garantera mig sex saker, och jag skall garantera er paradiset: då någon av er talar, då skall han inte ljuga; om han anförtros någonting skall han inte svika det förtroendet; om avger ett löfte skall han inte bryta det; sänk era blickar; håll tillbaks era händer och skydda era privata [kropps-] delar.19

Då betraktande provocerar hjärtat till sådant som är ont påbjuder Gud de troende att skydda sina privata delar precis som Han påbjöd dem att skydda sina blickar vilket kan leda till det. Därför sade Han: ”Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet”. Ibland kan lägga band på sin sinnlighet innebära att man håller sig borta från att begå otukt (zinâ) och ibland innebär det att inte titta på vissa saker.20

Ovanstående resonemang visar alltså att det är bådas ansvar att sänka blicken och att visa varandra tillbörlig respekt. Om en muslimsk man betraktar en annan kvinna eller gör närmandet mot henne så är det ett brott mot Koranens påbud och han har struntat i profetens – över honom vare frid – råd. Kvinnans eventuella slöja är inte något villkor för att han skall följa buden som diskuterats ovan, han skall följa dessa även om det är en obeslöjad ‘västerländsk’ kvinna eller beslöjad ‘österländsk’ kvinna.

Manlig klädsel

En annan lika naturlig fråga som den om huruvida det enbart är upp till kvinnorna att klä sig korrekt är den om det finns några bestämmelser för hur mannen skall klä sig.

Precis som det finns bestämmelser för hur kvinnans klädsel bör vara för att vara korrekt finns det också bestämmelser för mannens klädsel. Dessa omfattar bland annat att de skall vara tillåtna (halâl) vilket till exempel innebär att de inte skall vara gjorda av siden eller innehålla guld då dessa två material är förbehållna kvinnor. De skall heller inte vara tunna eller genomskinliga så att de visar något av de kroppsdelar mannan inte kan visa (awrâ’). De bör inte likna de icketroendes kläder och det är rekommenderat (mustahabb) att bära vita kläder. Utöver detta är det också förbjudet att bära kläder som sticker ut på ett sådant sätt att de drar uppmärksamhet till sig och att bäraren blir omtalad och känd för det.21

Röster om slöjan

Läs gärna följande mer personliga skildringar om vad några muslimska kvinnor har att säga om deras val att bära slöja:

Källor

Ali, Abdullah Yusuf, The Holy Qur-ân, English Translation of the Meanings and Commentary, King Fahd Holy Qur-ân Printing Complex. Al-Madinah al-Munawarah, 1410.

Bakhtiar, Laleh, Encyclopedia och Islamic Law A Compendium och the Major Schools, ABC International Group. Inc. Chicago 1996.

Bernström, Muhammed Knut, Koranens Budskap, Proprius Stockholm 1998

Doi, Abdur Rahmân, Sharî’ah: The Islamic Law, TaHa, London 1997

DN Debatt, Tvånget att bära slöja en myt, www 2004-01-14 [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=219701&maNo=-1]

Ghazâlî, Muhammed al-, A Thematic Commentary on the Qur’an, Islamic Book Trust, Koala Lumpur 2000.

Ibn Kathîr, Tafsir Ibn Kathir (abridged), vol 7, Darussalam, Riyadh 2000a

Tafsir Ibn Kathir (abridged), vol 8, Darussalam, Riyadh 2000b

Khader, Naser, Familjeliv och levnadsmönster bland mellanösterns muslimer, Wahlström & Widstrand, 1998

Al-Lahhâm, Muhammad Saîd, al-Ma’djmu al-mufahras li-l-fâzi l-qur’ân al-Karîm, Dâr al-ma’rifa, Beirut 2002

Munajjid, Sâlih al-, When should a girl observe hijab?, Q&A #20475, www 2004-01-14 [http://63.175.194.25/index.php?ln=eng&ds=qa&lv=browse&QR=20475 &dgn=4]

Correct hijaab, Q&A #6991, www 2004-01-14 [http://63.175.194.25/ index.php?ln=eng&ds=qa&lv=browse&QR=6991&dgn=4]

Men’s dress code, Q&A #36891, www 2004-01-15 [http://63.175.194.25/ index.php?ln=eng&ds=qa&lv=browse&QR=36891&dgn=4]

Ledare i Sydsvenskan 8/10 2003, Inga slöjor i skolan, [Re: Fwd: Var kan jag hitta ledare/debatt om slöjan och det offentliga rummet, Sydsvenskan sydsvenskan@sydsvenskan.se E-brev till Sydsvenskans läsarservice 11/12-2003.]

  1. Koranen an-Nûr 24:30-31 []
  2. Bernström 1998:511 []
  3. Fath al-Bâri, cit. Ibn Kathîr 2000:69-70a []
  4. Koranen, al-Ahzâb, 33:59 []
  5. Ibn Kathîr 2000:45b [] []
  6. Ali 1410:1012-1013 []
  7. Koranen, al-Ahzâb 33:53 []
  8. Bernström 1998:617 []
  9. Roald 2001:262-263 []
  10. Abû Dâwud []
  11. Q&A #20475 []
  12. Bakhtiar 1996:70; 71 []
  13. Nâsir ud-Dîn al-Albâni, Hidjâb al-mar’ah al-muslimah, sid 64 ff, Cit Q&A #6991 []
  14. Roald Roald 2001:256 []
  15. Roald/Ouis 2003:193 []
  16. Khader 1998:35 []
  17. al-Lahhâm 2002:437 []
  18. Koranen, an-Nûr 24:30 []
  19. at-Tabarâni m fl. []
  20. Kathîr 2000a:64-65 []
  21. Q&A #36891 []