Skip to main content
Adel Ryyan läs­er kapit­let an-Nisa’ (Kvin­nor) ur Koranen.

 
Slöjan är ett plagg, som ofta, men inte alltid täck­er ansik­tet. På senare tid har ter­men kom­mit att använ­das för att beskri­va den huvud­duk som bärs av mus­lim­s­ka kvin­nor, främst för att de mus­lim­s­ka kvin­nor­nas huvud­dukar ofta påmin­ner om nun­nors och äldre tiders europeiska slöjor och dok.
 

Använ­dan­det av slö­ja baser­at på land.

För att förstå den islamiska innebör­den av slö­jan vän­der man sig till Kora­nen och pro­fetens föredöme (sun­nah) och man tar del av kom­mentar­erna kring dessa och de lärdes förståelse av dem.

Verser om slöjan i Koranen

I Kora­nen står det att läsa:

Säg till de troende män­nen att de bör sän­ka blick­en och läg­ga band på sin sinn­lighet; det led­er till större ren­het i deras liv. Gud är under­rät­tad om vad de gör.

Och säg till de troende kvin­nor­na att de bör sän­ka blick­en och läg­ga band på sin sinn­lighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan var syn­ligt; låt dem där­för fäs­ta slö­jan (khimār) så att den täck­er bar­men… [1]Kora­nen an-Nūr 24:30–31

Det är den­na vers, num­mer 31 i Kora­nens 24:e kapi­tel, som lig­ger till grund för bäran­det av slö­jan. När man diskuter­ar den­na vers mer ingående lyfter man fram sub­stan­tivet khimār som i versen ovan över­satts som “slö­ja”. Muhammed Knut Bern­ström diskuter­ar det­ta i en fot­not till versen i sin tolkn­ing av Koranen:

Sub­stan­tivet khimār (plur. khu­mur) beteck­nar slö­jan som de ara­biska kvin­nor­na före och efter islams inträde i his­to­rien hade för vana att fäs­ta över håret. Enligt fler­talet klas­siska kom­men­ta­tor­er bars den­na slö­ja mer eller min­dre som pryd­nad, löst hän­gande ned på ryggen och efter­som kvinn­odräk­ten enligt det då rådande mod­et omfat­tade ett framtill djupt urringat liv, läm­nades bysten delvis bar. Kvin­nor­na upp­manas här där­för att döl­ja den med hjälp av en khimār. [2]Bern­ström 1998:511

En av de klas­siska kom­men­ta­tor­erna som Bern­ström hän­vis­ar till är Ibn Kathīr (d. 1373) som förk­larar att ordet khimār beteck­nar någonting som täck­er och som används för att täc­ka huvudet. Att fäs­ta slö­jan innebär att dra den runt sig och kny­ta den säk­ert. Det­ta skall göras, menar han, över hals och bröstko­rg så att ingent­ing kan ses av dem. Ibn Kathīr cit­er­ar även pro­fetens hus­tru ‘Ā’ishah som sade:

Må Guds nåd vara över kvin­nor­na hos de tidi­ga emi­granter­na. Då Gud uppen­ba­rade versen: ‘låt dem där­för fäs­ta slö­jan så att den täck­er bar­men’ rev de sina livsty­ck­en och klädde sig i dem. [3]Fath al-Bâri, cit. Ibn Kathīr 2000:69–70a

En annan plats i Koran där kvin­nans kläd­sel nämns är i kapit­let an-Nūr (24), vers 60. Den­na talar om att det inte är klan­dervärt att äldre kvin­nor — som inte län­gre hop­pas på gifter­mål — lät­tar på sin kläd­sel. I kapit­let al-Ahzāb rik­tas upp­manin­gen till pro­fetens hus­trur och döt­trar och till de troende kvin­nor­na i allmänhet:

Pro­fet! Säg till dina hus­trur och dina döt­trar — och till [alla] troende kvin­nor — att de [utan­för hem­met] noga sveper om sig sina ytter­plagg (jil­bāb); på så sätt blir de lättare igenkän­da [som anständi­ga kvin­nor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt för­lå­tande, barmhär­tig. [4]Kora­nen, al-Ahzāb, 33:59

Bak­grun­den till det­ta påbud om att svepa om sig sina ytter­plagg förk­laras med att vis­sa män­niskor hade bör­jat antas­ta troende kvin­nor då de gick ut. Förö­var­nas försvar var oftast att de mis­stag­it kvin­nor­na för slavin­nor eller pros­tituer­ade. Ibn Kathīr diskuter­ar versen och förk­larar att jil­bāb, det ord som ovan över­satts som ytter­plagg, är ett plagg som bärs över khimār. Han menar att upp­manin­gen till kvin­nor­na att svepa om sig sina ytter­plagg är för att de till utseen­det skulle skil­ja sig från de ick­e­mus­lim­s­ka kvin­nor­na så att de skulle läm­nas i fred. Det skulle synas att de var fria kvin­nor och inte slavin­nor eller ick­e­mus­lim­s­ka kvin­nor. [5]Ibn Kathīr 2000:45b

Abdul­lah Yusuf Ali (d. 1953) diskuter­ar verser­na ovan i sin engel­s­ka över­sät­tning av Kora­nen. Regeln om anständighet gäller män såväl som kvin­nor. En mans blickar åt en kvin­na (eller till och med åt en annan man) är ett brott mot ett för­fi­nat uppförande. Ordet zīnat, som hos Bern­ström över­satts med “behag” eller som hos Ali över­sätts “Beau­ty and orna­ments” menar Ali avs­er både naturlig skön­het och arti­fi­ciel­la orna­ment. Båda dessa omfat­tas av versen men, menar han, det är den för­ra kat­e­gorin i förs­ta hand som åsyf­tas. Kvin­nan ombeds att döl­ja sin fig­ur men bland annat föl­jande grup­per av män­niskor är undan­tagna från detta:

  1. hennes make
  2. hennes nära släktingar
  3. män som är fria från sex­uel­la begär och som ofta besök­er husen
  4. bebis­ar och små barn innan de hun­nit få någon upp­fat­tning om det sexuella

Ali avs­lu­tar sin diskus­sion om anständighet i kläd­seln med att förk­lara att medan läsar­na görs upp­märk­sam­ma på alla dessa detal­jer för ren­het och goda for­mer av pri­vatliv påminns de ock­så klart och tydligt om att det huvud­sak­li­ga målet är deras andli­ga väl­gång. Deras kor­ta jorde­liv är på prov och de måste låta sina indi­vidu­el­la, hus­li­ga och sociala liv bidra till deras “helighet” så att de kan nå den verk­li­ga framgån­gen och lyck­an vil­ka är målen för all andlig strä­van. [6]Ali 1410:1012–1013

Den sista versen som skall tas upp här berör inte direkt kvin­nans kläd­sel, men är ändå vik­tig då den använ­der ordet hid­jāb som ofta används för att beteck­na bland annat slöjan.

Troende! Gå inte in i pro­fetens hus annat än om ni inbju­dits… När ni behöver vän­da er till [pro­fetens hus­trur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge (hid­jāb); det­ta är bäs­ta sät­tet för er och för dem att bevara hjär­tats ren­het… [7]Kora­nen, al-Ahzāb 33:53

Ordet hid­jāb beteck­nar något som döl­jer, avskär­mar eller sky­d­dar den ene från den andre och kan allt efter sam­man­hanget över­sät­tas med “skrank”, “skil­jevägg”, “förhänge”, “slö­ja” m.m. i dessa ords konkre­ta såväl som abstrak­ta innebörder. [8]Bern­ström 1998:617

Beteck­nande för ter­mens prak­tiska använd­ning i sam­band med den mus­lim­s­ka kvin­nans kläd­sel är att den används på flera sätt. Hid­jāb kan exem­pelvis förstås som slö­ja eller som islamiska kläder i allmän­het utan att det speci­fi­ceras vad som skall täckas eller synas. Hid­jāb kan ock­så beteck­na en lång över­rock buren till­sam­mans med slö­jan. Skill­nader­na i begrep­pets innebörd kan bland annat bero på region­ala eller kul­turel­la olikheter i ter­mi­nolo­gi. [9]Roald 2001:262–263 Ordet används för flera kvinnli­ga islamiska kläde­splagg och även för kvin­nans kläder till sin hel­het i en islamisk kon­text. Således har man i den engel­s­ka över­sät­tnin­gen av teolo­gen Ibn Kathīrs kom­men­tar av Kora­nen valt att läg­ga över­skriften: “The Com­mand of Hijāb[10]Ibn Kathîr 2000:45b till sty­ck­et där Kora­nen 33:59 (se ovan) diskuteras.

Det är ock­så på det viset ordet hid­jāb används i diskus­sio­nen nedan.

När man skall bära slöja

Man kan inte ans­es vara ans­varig innan man nått puberteten. Innan puberteten är varken pojkar eller flick­or ans­vari­ga, då pro­feten — över hon­om vare frid — sade:

Pen­nan är lyft från tre: från bar­net innan det nått puberteten, från den som sover tills denne vak­nar och från den som för­lorat förstån­det till denne till­frisknat. [11]Abu Dāwud

Utifrån det­ta måste en flic­ka täc­ka sig, bära hid­jāb, då hon når puberteten. Hon är då ock­så, pre­cis som pojkar­na, för­p­lik­ti­gad att utföra alla de religiösa plik­ter­na där bland andra de dagli­ga bön­er­na, fas­tan under månaden ramadan och vallfär­den ingår. Men föräl­drar­na eller förmyn­dar­na måste ock­så redan innan dess upp­fos­tra och vän­ja bar­net vid att utföra de religiösa plik­ter­na, så att de får växa upp med en levande reli­giositet i hem­met för att det inte skall bli för svårt för dem att hål­la fast vid reli­gio­nen när de nått puberteten. [12]Q&A #20475

Villkor för en korrekt klädsel

‘Awrah är den teol­o­giska ter­men för de områ­den av krop­pen som skall täckas på män och kvin­nor och som de inte får visa. Kvin­nans ‘awrah är, inför hennes nära släk­tin­gar vil­ka hon inte får lov till att gif­ta sig med och mus­lim­s­ka kvin­nor, området mel­lan naveln och knä­na. I de shafi’i­tiska och han­bali­tiska skolor­na menar man dock att kvin­nan inför de nära släk­tin­gar hon inte kan gif­ta sig med måste täc­ka hela krop­pen utom huvud och armar.

De fyra skolor­na är överens om hur kvin­nan skall täc­ka sig i när­varo av främ­lin­gar, dvs. de män hon får gif­ta sig med och menar, med utgångspunkt från koran­versen 24:31 som diskuter­ats ovan att det är oblig­a­toriskt för henne att täc­ka hela krop­pen föru­tom ansik­tet och hän­der­na (upp till och med han­dled­er­na). [13]Bakhtiar 1996:70; 71

Det finns ett antal vil­lkor som bör upp­fyl­las för att kläd­seln skall ans­es vara kor­rekt. Dessa är bland andra:

  1. Den skall täc­ka hela krop­pen, som beskriv­its ovan.
  2. Den bör inte vara en utsmy­ck­n­ing i sig. Kläd­seln skall med andra ord inte dra oön­skad upp­märk­samhet till sig, vilket ju är en av bibety­delser­na i versen 24:31.
  3. Kläder­na skall inte vara transparenta.
  4. De bör vara löst sit­tande och inte smi­ta åt så att de vis­ar krop­pens for­mer eller vara parfymerade.
  5. De bör inte lik­na män­nens kläder eller de ick­etroen­des kläder. [14]Nâsir ud-Dîn al-Albâni, Hid­jâb al-mar’ah al-mus­limah, sid 64 ff, Cit Q&A #6991

Dessa regler kom­mer huvud­sak­li­gen ur tanken att kläder­na inte skall vara orsak till fres­telser. Heltäckande kläder som varken är onödigt utsmy­ck­ade eller genom­skin­li­ga och som inte parfymer­ats eller sit­ter åtsmi­tande drar inte till sig oön­skad uppmärksamhet.

Myten att slöjan inte är ett krav

Den som aktivt föl­jer mediede­bat­ten kring den islamiska slö­jan har utan tviv­el stött på påståen­den om att slö­jan sak­nar stöd i Kora­nen. Till exem­pel skriv­er Sydsven­skans ledarskribent att det “i mot­sats till vad fun­da­men­tal­is­ter­na häv­dar, varken i Kora­nen eller i hadith (rätts­tex­ter­na) finns något som enty­digt tvin­gar mus­lim­s­ka kvin­nor att bära slö­ja”.

I DN debatt 4/1 2004 görs bland annat föl­jande påstående:

Hos samtli­ga [koran­tolkningar, förf anm.] överensstäm­mer de “sure” (kapi­tel) i Kora­nen vil­ka tar upp kvin­nans roll: kapi­tel 33, 34 och 24. Där står inget annat än att kvin­nan ska sky­la sina smy­ck­en, eventuellt behag, och inte stolt­sera med dem och att hon ska sän­ka blick­en. Däre­mot står ingent­ing om inpack­nin­gen av hela kvin­nan i slö­ja. Ordet slö­ja, hijāb, kon­stat­er­ar bland annat. Bas­sam Tibi, syrisk mus­lim, pro­fes­sor i Göt­tin­gen och världens främ­ste expert på islamism, finns inte i Koranen.

I dessa två citat påstås föl­jande sak­er om slö­jan: Det finns ingent­ing i Kora­nen och “rätts­tex­ter­na” som enty­digt påb­jud­er bäran­det av slö­ja; tolknin­gen om “slö­ja” är omstridd, dvs det råder ingen sam­stäm­mighet kring den tolknin­gen. Ordet slö­ja, hid­jāb, finns inte ens i Kora­nen. Men, låt oss först syna myten lite närmare…

Den generel­la islamiska diskus­sio­nen om slö­jan kret­sar kring vad som menas med det koraniska påbudet om att täc­ka sig; skall man täc­ka bara håret eller skall man täc­ka även ansik­tet och så vidare. Debat­ten har ändrat karak­tär då en del mus­lim­s­ka fem­i­nis­ter tag­it plats i diskus­sion­er­na. Bland dessa märks bland annat den egyp­tiske läkaren och för­fattaren Naww­al el-Sādawi [15]Naw­al El Sādawi (ara­biska: نوال السعداوي, Nawāl as-Saʿdāwī) född 27 okto­ber 1931 i Kafr Tahla, är en egyp­tisk för­fattare, läkare och poli­tisk aktivist. Som läkare hade hon en … Fort­sätt läsa och den marock­an­s­ka soci­olo­gen Fati­ma Mernissi [16]Fati­ma Mernissi, född 1940 i Fes, är en marock­an­sk soci­olog, his­torik­er och fem­i­nist. vil­ka argu­menter­ar mot bruket av slö­ja. El-Sādawi menar bland annat att slö­jan skulle vara ett påbud enkom för pro­feten hus­trur, medan Mernissi i Women and Islam: An His­tor­i­cal and The­o­log­i­cal Enquiry, utgiv­en 1987, menar att det inte finns något stöd i Kora­nen för att slö­jan skulle vara påb­ju­den i islam. [17]Roald Roald 2001:256

Ett prob­lem med Mernissis argu­menter­ing är att hon endast diskuter­ar ter­men hid­jāb, som egentli­gen bety­der “ett förhänge” och som av mån­ga lärde ans­es rik­ta sig till pro­fetens hus­trur. Hon bortser — med­vetet eller omed­vetet — från det fak­tum att i den teol­o­giska diskus­sio­nen är den cen­trala versen den i vilken ter­men khimār används som förknip­pas med påbudet om slö­ja. [18]Roald/Ouis 2003:193

Det är utifrån den­na begrän­sade grund som Mernissi argu­menter­ar för sin upp­fat­tning om att slö­jan inte är påb­ju­den i Kora­nen. Genom att bortse från den vers som är avgörande i den teol­o­giska diskus­sio­nen kan hon göra sin upp­fat­tning gällande.

Det­ta tankegods går ock­så igen i en av de mer upp­märk­sam­made — och från mus­lim­skt håll, i syn­ner­het i Dan­mark, kri­tis­er­ade — böck­er­na om “islam” under 1990-talet. Famil­je­liv och lev­nadsmön­ster bland mel­lanösterns mus­limer är skriv­en av den köpen­hamnske poli­tik­ern Nas­er Khad­er [19]Nas­er Khad­er (arabiska:ناصر خاضر), född 1 juli 1963 i Damaskus, är en dan­sk-syrisk skribent, före­dragshål­lare, poli­tik­er (Kon­ser­v­a­tive Folkepar­ti, tidi­gare Radikale Ven­stre och Lib­er­al … Fort­sätt läsa. I den­na bok inled­er han sin diskus­sion om “Slö­jan, huvud­duken och hel­skägget” med att slå fast:

Kora­nen sys­sel­sät­ter sig egentli­gen inte med slö­jan, ‘hijāb’. Hijāb bety­der bok­stavli­gen att döl­ja … [20]Khad­er 1998:35

Utifrån kora­nens vers­er 24:30–31 argu­menter­ar han att Kora­nen bara påb­jud­er kvin­nor­na att de klär sig anständigt och inte vis­ar upp sig för andra än sin man. Han cit­er­ar ock­så vers 31 och menar att versen enbart talar om för män och kvin­nor att de skall anläg­ga en anständig kläd­sel. Men han avs­lu­tar sitt citat av versen pre­cis innan den kom­mer till frasen “…låt dem där­för fäs­ta slö­jan (khimār) så att den täck­er bar­men…” och därmed undgår även han att ta upp den avgörande ter­men khimār.

Det som är gemen­samt för dessa argu­men­ta­tion­er mot slö­jan är två sak­er. Det förs­ta är att man kon­sekvent und­viker att diskutera de rel­e­van­ta pas­sager­na och ter­mer­na i Kora­nen. En sekundär poäng i tillägg till det­ta kan vara att då de gör det­ta erkän­ner de ock­så indi­rekt att slö­jan verk­li­gen är påb­ju­den i Kora­nen. Och att deras argu­menter­ing fall­er om man verk­li­gen tog upp dessa. Annars skulle man inte behö­va bortse från dem.

Det andra är att man kon­sekvent använ­der fel term. Man talar om hid­jāb och menar att den­na term inte finns i Kora­nen. Man menar ock­så anti­n­gen att ter­men beteck­nar slö­jan — vilket möjlig­gör poän­gen att slö­jan inte påb­juds i Kora­nen — eller att ter­men beteck­nar något annat än slö­jan vilket ger poän­gen att mus­limer­na på något sätt mis­supp­fat­tat det religiösa påbudet om hid­jāb.

Ter­men hid­jāb har redan diskuter­ats ovan i det andra sty­ck­et då de rel­e­van­ta pas­sager­na i Kora­nen pre­sen­ter­ades. Ordet förekom­mer allt­så i Kora­nen, inte bara en gång utan hela sju gånger [21]al-Lah­hâm 2002:437.

Påståen­det om att åsik­ten om slö­jans påb­ju­dande i Kora­nen skulle vara pro­duk­ten av en omstridd tolkn­ing är heller inte förankrat i verk­ligheten. Ser man den fem­i­nis­tiska debat­ten i de mus­lim­s­ka län­der­na som en tolkn­ingsstrid är det heller inte nog för att göra det­ta påstående då dessa inte alls diskuter­ar de rel­e­van­ta pas­sager­na i Koranen.

Att tolknin­gen skulle vara “islamistisk” eller “fun­da­men­tal­is­tisk” är även den grundlös, i syn­ner­het då dessa ter­mer används i debat­ten för att smut­skas­ta själ­va bäran­det av slö­ja och där­för inte kan tas som en ser­iös invänd­ning mot tolknin­gen av koran­verser­na. Det hand­lar heller inte om “tolkn­ing” i ordets allmän­na bemärkelse. Vi har i det andra sty­ck­et ovan sett vad som verk­li­gen står i Kora­nen. Att göra gäl­lande att slö­jan är påb­ju­den i Kora­nen är lika lite fun­da­men­tal­ism eller islamism som det är islamism att göra gäl­lande till exem­pel att tele­fonkat­a­lo­gens sista namn bör­jar på bostaven “Ö” då båda dessa sak­er klart och tydligt står i respek­tive bok för var och en att se. Att påstå mot­sat­sen däre­mot är anti­n­gen en ren lögn, eller en utsaga om att man inte läst på sitt ämne.

Mannens ansvar

I diskus­sio­nen ovan läg­gs myck­et beton­ing på kvin­nans kläd­sel och att hon skall täc­ka sin kropp bland annat för att inte dra till sig oön­skad upp­märk­samhet. En naturlig och självk­lar frå­ga som upp­står är om det bara är kvin­nor­nas ans­var att inte dra till sig mäns uppmärksamhet.

I Kora­nen kan vi läsa följande:

Säg till de troende män­nen att de bör sän­ka blick­en och läg­ga band på sin sinn­lighet; det led­er till större ren­lighet i deras liv. Gud är under­rät­tad om vad de gör. [22]Kora­nen, an-Nûr 24:30

Den­na vers rik­tar sig till män, eller troende män som genom sin gud­stro kän­ner sig man­ade att lyda det­ta bud. Koranex­egeten Ibn Kathīr diskuter­ar versen. Han menar att den är ett bud från Gud till Sina troende tjänare att sän­ka sina blickar från att betrak­ta sådant som för­b­ju­dits för dem. De bör tit­ta endast på det som är tillåtet för dem att se. Fall­er någons blick oavsik­tligt på något för­b­judet bör han snabbt tit­ta bort. Föl­jes­la­garen Abu Umāmah berät­tade att han hörde pro­feten Muhammed — över hon­om vare frid — säga:

Garan­tera mig sex sak­er, och jag skall garan­tera er par­adis­et: då någon av er talar, då skall han inte lju­ga; om han anförtros någonting skall han inte svi­ka det förtroen­det; om han avger ett löfte skall han inte bry­ta det; sänk era blickar; håll till­baks era hän­der och sky­d­da era pri­va­ta [kropps-] delar. [23]at-Tabarāni m fl.

Då betrak­tande provo­cer­ar hjär­tat till sådant som är ont påb­jud­er Gud de troende att sky­d­da sina pri­va­ta delar pre­cis som Han påb­jöd dem att sky­d­da sina blickar vilket kan leda till det. Där­för sade Han: “Säg till de troende män­nen att de bör sän­ka blick­en och läg­ga band på sin sinn­lighet”. Ibland kan “läg­ga band på sin sinn­lighet” innebära att man håller sig bor­ta från att begå otukt (zinā) och ibland innebär det att inte tit­ta på vis­sa sak­er. [24]Kathīr 2000a:64–65

Ovanstående resone­mang vis­ar att det är bådas ans­var att sän­ka blick­en och att visa varan­dra till­börlig respekt. Betrak­tar en mus­lim­sk man en kvin­na eller gör när­man­det mot henne är det ett brott mot Kora­nens påbud och han har strun­tat i pro­fetens — över hon­om vare frid — råd. Kvin­nans eventuel­la slö­ja är inte något vil­lkor för att han skall föl­ja buden som diskuter­ats ovan, han skall föl­ja dessa även om det är en obeslö­jad “väster­länd­sk” kvin­na eller beslö­jad “öster­länd­sk” kvinna.

Mannens klädsel

En annan lika naturlig frå­ga som den om huru­vi­da det enbart är upp till kvin­nor­na att klä sig kor­rekt är den om det finns några bestäm­melser för hur man­nen skall klä sig.

Pre­cis som det finns bestäm­melser för hur kvin­nans kläd­sel bör vara för att vara kor­rekt finns det ock­så bestäm­melser för man­nens kläd­sel. Dessa omfat­tar bland annat att de skall vara tillåt­na (halāl) vilket till exem­pel innebär att de inte skall vara gjor­da av siden eller innehål­la guld då dessa två mate­r­i­al är för­be­håll­na kvin­nor. De skall heller inte vara tun­na eller genom­skin­li­ga så de vis­ar något av de kropps­de­lar man­nan inte kan visa (awrā’). De bör inte lik­na de ick­etroen­des kläder och det är rek­om­mender­at (mus­ta­habb) att bära vita kläder. Utöver det­ta är det ock­så för­b­judet att bära kläder som stick­er ut på ett sådant sätt att de drar upp­märk­samhet till sig och att bäraren blir omta­l­ad och känd för det. [25]Q&A #36891

Röster om slöjan
Läs gär­na föl­jande mer per­son­li­ga skildringar om vad några mus­lim­s­ka kvin­nor har att säga om deras val att bära slöja.

Sara: Var­för jag bär slöja
Att jag bär slö­ja beror på flera anledningar:

För det förs­ta för att det är ett påbud från Allah (Allah vill det bäs­ta för mig) och jag vill visa min respekt inför honom.

För det andra vis­ar jag att jag respek­ter­ar mig själv och på så vis även vis­ar respekt för andra människor.

För det tred­je vill jag det.

För det fjärde av hygien­iska skäl (det är inte trevligt att hit­ta hårstrån där de inte ska vara)

För det femte att inte visa håret (som är en pryd­nad) för andra män.

När det gäller män så gillar jag dem. Jag gillar att få kom­pli­manger men med sjalens hjälp blir det lättare att läg­ga band på sig själv.

För det sjätte är det gan­s­ka skönt att ha sjal för då slip­per man fixa till håret jämt.

För det åttonde får jag lätt ont i öro­nen av vin­den och då är det skönt med sjal.

För det nionde det är en kvinnlig sym­bol (som slipsen är för man­nen) Jag kän­ner mej mer kvinnlig

Jag har tänkt myck­et på att man som mus­lim inte ska dra till sig andras blickar fast i vår sven­s­ka kul­tur har ju sjalen mot­satt effekt. Det är en bal­an­skon­st att pas­sa in i det här samhäl­let. Men med rätt atti­tyd, våga visa en lite tuf­fare sida och att vi inte alls är förtryck­ta ökar förståelsen och kun­skapen om mus­lim­s­ka kvinnor.

En sjal kan även spegla humöret,ekonomi,väder,årstid etc..

Med sjal kän­ner jag mej annor­lun­da, ibland stolt och över­lägsen, ibland kon­stig och underlägsen.

Jag job­bar på ett sjukhem och då brukar jag kny­ta sjalen bak i nack­en. Jag har fått kom­mentar­er om min sjal de fles­ta nyfik­na och pos­i­ti­va. Som den gam­la damen som sa efter at ha stud­er­at mej under hela efter­mid­da­gen och då jag hjälpte henne i säng på kvällen så frå­gade hon lite för­sik­tigt – Är inte ditt hår tor­rt snart?

Jen­ny: Jag ångrar inte min sjal
Jag är en kvin­na i slutet av 20-årsåldern och jag har burit slö­ja i ca. 4 år. Jag bör­jade att bära sjal ca. 4 månad­er efter att jag kon­vert­er­ade till islam och jag kan säga att det var en stor social press som fick mig att göra det så pass snart efter kon­ver­t­erin­gen. Jag upplevde att det fanns en stor utbredd upp­fat­tning om hur en bra mus­lim­sk kvin­na böra vara och sjalen var den sto­ra indika­torn på om man var en bra kvin­na och det var svårt att stå emot det trycket.

Mån­ga tankar susade runt och man såg sitt liv, sitt för­flut­na i ett nytt och kri­tiskt per­spek­tiv och jag vet att mån­ga kan kän­na skam inför sitt för­flut­na. I ett så omtum­lande skede är det bäst att ha tid att verk­li­gen kän­na efter innan man ager­ar. Man gör val och man försvarar dem febrilt för att den sociala pressen är stor och för att man inte vill ses som en dålig religiös person.

Nu när jag tänker till­ba­ka ångrar jag inte att jag sat­te på sjal men jag önskar att jag hade tillåtits mer tid för att rik­tigt känslomäs­sigt kun­na förankra beslutet innan jag utförde det. Det är ett beslut som påverkar en i var­je situation.

Att gå i det offentli­ga rum­met med en sjal är ett stort ställ­ningsta­gande. Man måste veta var­för man gör det och ha frid i hjär­tat. Jag tyck­er nog att det vore det sista man gör som kvinnlig kon­ver­tit. När man har förstått reli­gio­nens huvud­sak­li­ga innehåll och tag­it det till sig först då är man nog redo för att man­i­festera sitt livs­val genom att bära sjal. Ty det är det omgivnin­gen ser först. Innan de vet något annat så vet de att man är mus­lim och de fun­deringar och ifrå­gasät­tande man möter bor­de man kun­na svara på med förviss­nin­gen om att man har gjort rätt val och av rätt orsaker.

Jag hade mån­ga farhå­gor inför att bära sjal. De hand­lade om hur jag skulle bli bemött av andra och om hur min familj och släkt skulle rea­gera. Min far tog det lite lättare än jag hade trott och min övri­ga släkt rea­ger­ade som jag hade befarat. De kunde kanske acceptera valet av reli­gion men sjalen var svårare att förstå.

Jag upplever det som att det bil­dar ett avstånd gen­te­mot de som inte delar ens tro. Det är ett syn­ligt markerande om att man inte delar sam­ma livssyn.

Men jag tror nog att de fles­ta kan se per­so­n­en bakom men att det tar län­gre tid och en del kanske inte ens försök­er efter­som de kän­ner att skill­naden mel­lan dem och mig är för stor.

Ibland kan jag tyvärr kän­na att sjalen ska­par ett avstånd som inte behöver vara där. Det kan vara sit­u­a­tion­er då man skulle kun­na mötas men mis­stron blir för stor och förhin­drar därmed ett möte som skulle kun­na bli givande. Man kan mötas som män­niskor i mån­ga sam­man­hang utan att behö­va dela livssyn.

Jag har valt att försö­ka att hål­la mig till vad islam föror­dar angående kläd­seln men att göra det med en lite mil­dare vari­ant som lättare pas­sar in. Jag tyck­er inte att man måste mark­era att man är mus­lim i var­je sit­u­a­tion. Vi är män­niskor som har valt att leva på ett speciellt sätt och därmed beteck­nas vi muslimer.

Det för­tar inte de män­skli­ga känslor­na som före­nar oss.

Det som är bra och sunt är något som de fles­ta kan se och uppskatta.

Det jag har skriv­it som är gott är Guds förtjänst men efter­som jag är män­niska har jag säk­erli­gen felat och det är mitt ansvar.

Rabia: Vad jag tyck­er om min sjal
Jag kan från förs­ta bör­jan säga en sak: Att ha sjal har jag själv valt. Ingen har tvin­gat mig eller gett mig den iden att ha på mig den. Jag har själv kom­mit fram till att ha på mig den. Det kan jag bevisa genom att säga att mina äldre sys­trar inte har på sig den. Jag är den yngs­ta i famil­jen av flick­o­r­na och jag är den enda som har på mig sjal (Mam­ma har ock­så). Jag tyck­er att sjal har bliv­it något störande för andra män­niskor som inte är mus­limer och just för de så tyck­er jag att de inte bor­de vara det, de bor­de va van vid den­na tillfälle efter­som Sverige är ett land som länge har haft invandrare.

Såsom jag inte bryr mig om vad andra har för reli­gion­er eller vad de har på sig, vill jag ock­så ha den fri­heten av att inte bli störd för det jag vill ha på mig även om det är något tro eller ej.

Sen finns det de som ser sjalen som någon omod­ernt kläd­nad vilket jag inte håller med om alls. De får inte glöm­ma att den som har på sig den inte kom­mer att ändras av att ha den på sig eller inte, den per­so­n­en kom­mer att vara den­sam­ma. Ja man kan säga att de som inte har den kanske är fri­are eller att de som har är instäng­da men vi får inte glöm­ma vil­ka län­der vi kom­mer från där (beroende på famil­jen) man föl­jer sina tra­di­tion­er och kulturer.

I islam finns det inget brott, eller något ont, så när man sät­ter ut sak­er som smut­skas­tar islam tyck­er jag är den lägs­ta nivå man kan sän­ka sig till. Män­nisko­r­na vill inte inse att mån­ga sak­er som hän­der med invan­drare kom­mer från tra­di­tion­er och inte från religionen.

Sist men inte minst vill jag påpe­ka att när jag har sjal kän­ner jag mig mer trygg både religiöst och i samhäl­let. Jag gillar att ha på mig den och den gör fak­tiskt så att jag har respekt inom samhäl­let. Ett exem­pel vore att kil­lar inte skulle vil­ja ”hål­la” på med mig på ett dåligt sätt, så jag behöver inte ens tän­ka på att jag ska syn­da eller må dåligt för det som kan hända.

Anni­ca: Folk vis­ar mig mer respekt
Jag är en 19-årig sven­sk tjej som nyli­gen kon­vert­er­ade till Islam. Jag tog på mig slö­jan så gott som omedel­bart efter det. Efter­som jag kon­vert­er­ade sam­tidigt som jag fly­t­tade och bör­jade på uni­ver­sitetet vet jag inte hur mina vän­ner och min familj rea­ger­ar på det efter­som jag inte träf­fat dem efter det!

Jag hade sett mån­ga kvin­nor med slö­ja innan jag själv valde att bära den, i bör­jan var jag myck­et osäk­er på hur folk skulle kom­ma att bemö­ta mig i fort­sät­tnin­gen. Jag tänk­te att livet skulle bli svårare och job­bi­gare, men efter att nu ha använt slö­jan i ett antal veck­or och kom­mit till rät­ta med det är jag väldigt glad att jag gjorde mitt val. Förs­ta dagen jag bar min slö­ja var jag väldigt rädd. Rädd är kanske inte rät­ta ordet men sår­bar, vis­ste inte hur jag skulle bemö­ta folk och så. Men det var en väldigt bra dag för mig fak­tiskt. Jag lärde kän­na mig själv på ett annat sätt, har aldrig träf­fat så myck­et trevli­ga och snäl­la män­niskor alla var väldigt arti­ga och hjälp­sam­ma, det var allt­så den dagen som jag fly­t­tade hemifrån och till en ny stad ock­så! Efter någon dag träf­fade jag andra slags män­niskor, dem som tit­tar kon­stigt och pratar bakom ryggen, ytterli­gare några dagar senare möter jag dem som går direkt fram till mig och uttryck­er sitt oförstånd.

Visst tar jag illa upp när folk inte förstår mig men jag vet ock­så att dem inte vill diskutera med en efter­som dem inte vet något om vad dem pratar om. Det har jag ock­så lärt mig!

På det hela taget kän­ner jag mig mer respek­ter­ad, kän­ner mig inte alls som någon dum blondin län­gre. Folk i störs­ta allmän­het vis­ar mig mer respekt. Jag kän­ner mig mer respekterad.

Det finns en del män­niskor som inte vill lära kän­na mig men det är sådana män­niskor som jag inte heller vill lära kän­na, sedan finns det mån­ga som vill lära kän­na mig för den per­so­n­en som jag är på insidan.

Jag har alltid var­it en per­son som inte velat synas eller höras och slö­jan gör att det inte går, jag måste stå på mig och visa min åsikt men det tyck­er jag är bra jag har lärt mig att inte föl­ja alla andra och att lita mer på mig själv.

Nu har jag ock­så en ursäkt att jag inte vill gå ut och fes­ta, jag bryr mig inte på sam­ma sätt vad folk tyck­er och tänker om mig jag gör det som känns bra för mig.

Det är en sak särskilt som jag tänk­te på och det var när vi hade före­drag i klassen så brukade jag alltid vara jätte nervös, och gen­er­ad. men det blir jag inte län­gre, för jag kän­ner mig säk­er. Det känns som att med slö­jan behöver jag inte visa upp mig lika myck­et. När jag har den kän­ner jag mig säk­er och trygg. Folk tänker inte på hur jag ser ut län­gre utan de lyssnar mer på vad jag har att säga och det känns så bra. Jag har gjort mig fri från mina rädslor…

Min slö­ja är som Zor­ros man­tel – med den kan jag åstad­kom­ma allt, utan den är jag pre­cis som alla andra!

Källor:

Ali, Abdul­lah Yusuf, The Holy Qur-ân, Eng­lish Trans­la­tion of the Mean­ings and Com­men­tary, King Fahd Holy Qur-ân Print­ing Com­plex. Al-Mad­i­nah al-Munawarah, 1410.

Bakhtiar, Laleh, Ency­clo­pe­dia och Islam­ic Law A Com­pendi­um och the Major Schools, ABC Inter­na­tion­al Group. Inc. Chica­go 1996.

Bern­ström, Muhammed Knut, Kora­nens Bud­skap, Pro­prius Stock­holm 1998

Doi, Abdur Rah­mân, Sharî’ah: The Islam­ic Law, TaHa, Lon­don 1997

DN Debatt, Tvånget att bära slö­ja en myt, www 2004-01-14 [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=219701&maNo=-1]

Ghazâlî, Muhammed al‑, A The­mat­ic Com­men­tary on the Qur’an, Islam­ic Book Trust, Koala Lumpur 2000.

Ibn Kathîr, Tafsir Ibn Kathir (abridged), vol 7, Darus­salam, Riyadh 2000a

Tafsir Ibn Kathir (abridged), vol 8, Darus­salam, Riyadh 2000b

Khad­er, Nas­er, Famil­je­liv och lev­nadsmön­ster bland mel­lanösterns mus­limer, Wahlström & Wid­strand, 1998

Al-Lah­hâm, Muham­mad Saîd, al-Ma’d­j­mu al-mufahras li-l-fâzi l‑qur’ân al-Karîm, Dâr al-ma’ri­fa, Beirut 2002

Muna­jjid, Sâlih al‑, When should a girl observe hijab?, Q&A #20475, www 2004-01-14 [http://63.175.194.25/index.php?ln=eng&ds=qa&lv=browse&QR=20475 &dgn=4]

Cor­rect hijaab, Q&A #6991, www 2004-01-14 [http://63.175.194.25/ index.php?ln=eng&ds=qa&lv=browse&QR=6991&dgn=4]

Men’s dress code, Q&A #36891, www 2004-01-15 [http://63.175.194.25/ index.php?ln=eng&ds=qa&lv=browse&QR=36891&dgn=4]

Ledare i Sydsven­skan 8/10 2003, Inga slöjor i skolan, [Re: Fwd: Var kan jag hit­ta ledare/debatt om slö­jan och det offentli­ga rum­met, Sydsven­skan [email protected] E‑brev till Sydsven­skans läsarser­vice 11/12–2003.]

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen an-Nūr 24:30–31
2 Bern­ström 1998:511
3 Fath al-Bâri, cit. Ibn Kathīr 2000:69–70a
4 Kora­nen, al-Ahzāb, 33:59
5 Ibn Kathīr 2000:45b
6 Ali 1410:1012–1013
7 Kora­nen, al-Ahzāb 33:53
8 Bern­ström 1998:617
9 Roald 2001:262–263
10 Ibn Kathîr 2000:45b
11 Abu Dāwud
12 Q&A #20475
13 Bakhtiar 1996:70; 71
14 Nâsir ud-Dîn al-Albâni, Hid­jâb al-mar’ah al-mus­limah, sid 64 ff, Cit Q&A #6991
15 Naw­al El Sādawi (ara­biska: نوال السعداوي, Nawāl as-Saʿdāwī) född 27 okto­ber 1931 i Kafr Tahla, är en egyp­tisk för­fattare, läkare och poli­tisk aktivist. Som läkare hade hon en hög ställ­ning i häl­sode­parte­mentet, men hennes akti­va arbete för kvin­nans rät­tigheter led­de först till hennes avskedande 1976 och fängs­lande i sep­tem­ber 1981. Hon frigavs senare under sam­ma år efter mordet på Anwar Sadat.
16 Fati­ma Mernissi, född 1940 i Fes, är en marock­an­sk soci­olog, his­torik­er och feminist.
17 Roald Roald 2001:256
18 Roald/Ouis 2003:193
19 Nas­er Khad­er (arabiska:ناصر خاضر), född 1 juli 1963 i Damaskus, är en dan­sk-syrisk skribent, före­dragshål­lare, poli­tik­er (Kon­ser­v­a­tive Folkepar­ti, tidi­gare Radikale Ven­stre och Lib­er­al Alliance) och tidi­gare par­tiledare för Lib­er­al Alliance.
Han är son till Ahmed Abu Khad­er och Sada Abu Khad­er. Nas­er är sam­bo till juris­ten och för­fattaren Bente Dals­bæk och har själv skriv­it flera artik­lar och böck­er, bland annat Ære og Skam (1996), khader.dk (2000) og Nasers Brevkasse. Inter­view ved Elis­a­beth Svane (2001).
20 Khad­er 1998:35
21 al-Lah­hâm 2002:437
22 Kora­nen, an-Nûr 24:30
23 at-Tabarāni m fl.
24 Kathīr 2000a:64–65
25 Q&A #36891
Abd Al-Wahid Yahya

Abd Al-Wahid Yahya

Abd Al-Wahid Yahya har studerat islamologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet.