Hijab är det islamiska påbudet att en könsmogen kvinna ska täcka hår, hals och kroppens former inför män utanför sin närmaste familj: i praktiken en huvudduk (khimār) och en täckande dräkt. Islam grundar påbudet i Koranen och profeten Muhammeds ﷺ sunna och ser slöjan som ett uttryck för blygsamhet (hayāʾ) och lydnad mot Gud, inte som ett kulturellt tvång.
Vad betyder ordet hijab?
Ordet hijāb betyder på arabiska »förhänge«, »skärm« eller »barriär«, inte »huvudduk«. I Koranen används det just så: när följeslagarna skulle be profetens hustrur om något skulle de göra det »från andra sidan av ett förhänge« (Koranen 33:53). Plagget som täcker håret kallas i stället khimār (24:31), och den vida ytterdräkten jilbāb (33:59). I svenskt och muslimskt språkbruk har »hijab« kommit att beteckna hela den anständiga kvinnoklädseln, oftast själva huvudduken, något helt annat än niqāb (ansiktsslöja) och burka. Koranen känner alltså inget enda ord för slöja, utan tre; blandar man ihop dem missförstår man hela påbudet.
Vad säger Koranen om slöjan?
Den centrala versen står i sura an-Nūr:
Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.— Koranen 24:31
وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا ۖ وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَىٰ جُيُوبِهِنَّ ۖ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا لِبُعُولَتِهِنَّ أَوْ آبَائِهِنَّ أَوْ آبَاءِ بُعُولَتِهِنَّ أَوْ أَبْنَائِهِنَّ أَوْ أَبْنَاءِ بُعُولَتِهِنَّ أَوْ إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي أَخَوَاتِهِنَّ أَوْ نِسَائِهِنَّ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُنَّ أَوِ التَّابِعِينَ غَيْرِ أُولِي الْإِرْبَةِ مِنَ الرِّجَالِ أَوِ الطِّفْلِ الَّذِينَ لَمْ يَظْهَرُوا عَلَىٰ عَوْرَاتِ النِّسَاءِ ۖ وَلَا يَضْرِبْنَ بِأَرْجُلِهِنَّ لِيُعْلَمَ مَا يُخْفِينَ مِن زِينَتِهِنَّ ۚ وَتُوبُوا إِلَى اللَّهِ جَمِيعًا أَيُّهَ الْمُؤْمِنُونَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ
Versen föregås av exakt samma uppmaning till männen: att »sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet« (24:30). Blygsamheten är alltså ömsesidig och börjar hos mannen, inte hos kvinnan. I sura al-Ahzāb befalls kvinnorna dessutom att »noga svepa om sig sina ytterplagg« (jilbāb) när de går ut, »så att de blir igenkända och inte ofredade« (33:59). I Koranen är slöjan därför ett skydd; gränsen dras inte mot kvinnan, utan runt det som är hennes.
Är hijab obligatoriskt i islam?
Ja. De klassiska rättslärda är eniga (ijmāʿ) om att täckandet är ett påbud (fard) för den könsmogna kvinnan. Utgångspunkten är begreppet ʿawra, det på kroppen som måste döljas: hår, hals, armar, ben och kroppens former hör dit enligt samtliga rättsskolor. Oenigheten gäller enbart ytterkanterna, ansiktet och händerna, och den behandlas i nästa avsnitt. Att påbudet togs på allvar redan första stund visar Aisha: när vers 24:31 uppenbarades rev kvinnorna sina höftskynken i kanten och svepte dem om huvudet (Sahīh al-Bukhārī 4759). De väntade inte på en andra uppmaning – de klippte sönder sina egna kläder samma dag.
Inför vem måste slöjan bäras?
Slöjan gäller inför icke-mahram, män som kvinnan i princip skulle kunna gifta sig med. Inför sin mahram (make, far, bröder, söner och farbröder) och inför andra kvinnor behöver hon den inte; i hemmet och bland sina närmaste bär hon vad hon vill. Slöjan är alltså inte en mur runt kvinnan, utan en gräns som följer sällskapet – den åker på när en främling stiger in, och av igen bland hennes egna.
Måste ansiktet täckas med niqab?
Här går de lärda isär, och det är en verklig ikhtilāf mellan rättsskolorna. Niqāb, slöjan som döljer även ansiktet och lämnar ögonen fria, är inte detsamma som hijab. Hanafī, mālikī och shāfiʿī håller att ansiktet inte i sig hör till ʿawra och därför får synas, även om många senare lärda inom dessa skolor ändå påbjöd täckandet där det finns risk för frestelse (fitna). Hanbalī-skolan räknar hela kvinnan, ansiktet inbegripet, som ʿawra inför främmande män. Samma linje följer den fatwatradition som denna sida i övrigt lutar sig mot: Ibn Bāz och den permanenta fatwakommittén slår fast att ansiktet är ʿawra enligt den starkare av de två åsikterna, och att täckandet därför är påbjudet inför icke-mahram. Burka, med nät framför ögonen, är en regional plaggform och inget eget religiöst påbud. Vad som skiljer hijab från niqāb är var de lärda dragit ʿawra-gränsen, vid halsen eller vid ögonen – en fråga om bevis, inte ett mått på trons styrka.
Varför bär muslimska kvinnor slöja?
Det främsta skälet är lydnad mot Gud, inte tryck från män. Slöjan vilar på tawhīd, tron på Guds enhet och Hans rätt att vägleda människan. Funktionen är blygsamhet: att det privata förblir privat och att kvinnans värde inte mäts i hennes utseende. Den klassiske koranuttolkaren Ibn Kathīr förklarar khimār som det plagg som täcker huvudet och dras ned över hals och barm. För många muslimska kvinnor i Sverige i dag är slöjan dessutom en frivillig markör av tro och tillhörighet. Den som ser slöjan som ett tvång läser den utifrån; den som bär den läser den som ett svar – riktat uppåt, inte mot omgivningen.