För fjortonhundra år sedan gav islam muslimska kvinnor rättigheter som i Europa under den tiden varit en omöjlighet – vilket författare och forskare påpekat åtskilliga gånger under de senaste årtiondena. Kvinnors rättigheter, skyldigheter och val har avhandlats i böcker, artiklar, essäer och föredrag men ledsamt nog vill människor ogärna låta sig övertygas om att islam inte förtrycker muslimska kvinnor.

Oavsett vad muslimska kvinnor gör eller säger för att övertyga världen om motsatsen har ord som slöja, burqa, polygami och sharia inte gjort något annat än att övertyga om att islam är en förtryckande religion. Även välutbildade och vältaliga kvinnor som bär slöja kan göra lite för att skingra myterna. Kvinnor som däremot visar deras kroppar och når framgång i denna värld hyllas. Men om en kvinna bär slöja, täcker håret eller sätter sin religion framför världsliga sysslor ses hon som förtryckt.

Det mest uppenbara tecknet för en muslimsk kvinnas tro är slöjan, samtidigt som det också är det plagg som leder folk till att tro att hon är förtryckt. Även om de islamiskt lärde är eniga om att slöja och modest klädsel är en skyldighet, är valet mellan att täcka eller inte täcka sig ett frivilligt val för majoriteten av muslimska kvinnor världen över. Kvinnor som väljer att bära slöja ser det som en rättighet, inte en börda; och många beskriver slöjan som en befrielse ifrån kravet att uppfylla orealistiska stereotyper dikterade av media.

Vad säger muslimska kvinnor då om sig själva på tal om förtryck? År 2005 visade Gallup-undersökningen1 Vad kvinnor vill ha: Att lyssna till de muslimska kvinnornas röster att en majoritet av de tillfrågade, i företrädelsevis muslimska länder, främst förbittrades över:

  1. bristen på enighet mellan muslimska länder,
  2. våldsextremism och
  3. politisk samt ekonomisk korruption.

Slöjan, eller andra plagg som täcker ansiktet och kroppen och som ofta beskrivs som verktyg för förtryck, nämndes inte. Rapporten drog slutsatsen:

… de flesta kvinnor i den muslimska världen är väl medvetna om att de har samma möjligheter och förtjänar samma grundläggande rättigheter som män. Majoriteten av kvinnorna i de undersökta åtta länderna säger att de tror att kvinnan kan göra egna val, arbeta med jobb som hon är kvalificerad för och tjänstgöra på högsta nivå.

Islam stärkte kvinnans ställning när hon inte längre sågs som ett lösöre att överföra från far till make. De blev lika mycket värda som män, med både rättigheter och skyldigheter att ta hänsyn till. Tyvärr faller muslimska kvinnor ofta offer för kulturella avvikelser som inte hör hemma i islam. Närhelst media avslöjar historier om hedersmord, könsstympning, tvångsäktenskap, straff av våldtäktsoffer, kvinnor bundna till deras hem eller kvinnor som nekas utbildning är det egentligen män och kvinnor som är okunniga om kvinnans ställning i islam som avslöjas.

Troende! Det är inte tillåtet för er att ärva [andras] hustrur mot deras vilja; och ni får inte utsätta [era hustrur] för hård behandling för att [förmå dem att begära skilsmässa och på så sätt kunna] återta något av vad ni har gett dem, såvida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till grovt oanständiga handlingar. Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er].2

Islam kräver att kvinnor ska behandlas med respekt, heder och rättvisa. Islam fördömer förtryck av alla slag. I islam är kvinnor, liksom män, beordrade att tro på Gud och att dyrka Honom. Kvinnor är likvärdiga män i form av belöning i Nästa Liv.

Men den som gör gott och har tron – man eller kvinna – skall stiga in i paradiset och de skall inte lida ens så mycken orätt som [kunde fylla] skåran i en dadelkärna.3

Enligt islam har kvinnan rätt att äga egendom och då styra över sina tillgångar för att exempelvis idka handel och ge till välgörenhet. Ingen kan nyttja kvinnas egendom utan hennes medgivande. Islam gav kvinnan en formell arvsrätt. Kvinnan har rätt till utbildning då tillägnande av kunskap är en skyldighet för alla muslimer, män som kvinnor.

Muslimska kvinnor har rätt att acceptera eller avvisa frierier, och gifta kvinnor är helt fria från skyldigheten att försörja familjen. Gifta kvinnor som arbetar har möjlighet att bidra för att täcka hushållets utgifter om de så finner lämpligt. Kvinnor har också rätt att söka skilsmässa vid nödvändighet.

Profeten Muhammed, må Guds frid och välsignelser vara över honom, har sagt: ”En tidigare gift kvinna bör inte giftas bort, utom efter att hon tillfrågats, och en oskuld bör inte giftas bort utan hennes tillstånd.” Folket frågade: ”O Guds sändebud! Hur kan vi veta om hon tillåter?” Han sade: ”Hennes tystnad [visar hennes tillåtelse].4

En kvinna gavs av hennes far i äktenskap efter att hon varit gift och hon ogillade äktenskapet. Hon gick då till Guds sändebud som förklarade äktenskapet ogiltigt.5

Islam förklarar att kvinnor förtjänar respekt och att de inte skall behöva lida av förtryck. Kvinnor har rätt till ett anständigt liv, utan att behöva möta aggression eller dålig behandling av något slag. De har rätt att leva ett njutningsfullt liv inom islams gränser. Ingen har rätt att nedvärdera en kvinna då islams sanna läror förklara att hennes position skall upphöjas.

Tyvärr är det dock sant att vissa muslimska kvinnor förtrycks, på samma sätt som det finns kvinnor som behandlas illa av män tillhörande andra religiösa övertygelser och etniciteter. Det är också möjligt att säga att vissa regeringar förtrycker kvinnor eller att muslimska män i vissa länder tycker att det är acceptabelt att misshandla kvinnor, men det är inte rätt att säga att islam förtrycker kvinnan för om kvinnor fick de rättigheter Gud givit dem skulle det förtryck vi idag ser snabbt falla i glömska.

Profeten Muhammed har sagt:

Blott en ädel man behandlar kvinnor på ett hedersamt sätt. Och ingen annan än en simpel [man] behandlar kvinnor skamligt.6

Källor:
Aisha Stacey, Does Islam Oppress Women? www.islamreligion.com. 2010
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Gallup Organization, Princeton, USA. []
  2. Koranen 4:19 []
  3. Koranen 4:124 []
  4. Sahih al-Bukhari []
  5. Ibid. []
  6. at-Tirmidhi []