Islamisk lag — sharia

De främ­s­ta käl­lor­na för islamisk lag eller islams regler (sharia) är fyra till antalet:

1. Kora­nen
2. aut­en­tisk sun­na
3. enhäl­lighet
4. analo­gi

Koranen och sunnan

Kora­nen och pro­feten Muhammeds (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) sun­na innehåller båda islams allmän­na och detal­jer­ade principer. Kora­nen, käl­lan till shar­i­ala­gar­na, är Guds oska­pade ord uppen­ba­rade till pro­feten Muhammed. Sun­nan är ett kom­ple­ment till Kora­nen som klargör, tolkar och detal­jer­ar dess över­gri­pande kon­cept. Ordet “sun­na” avs­er tra­di­tion­er kon­sti­tu­ti­va av vad Muhammed sade, gjorde och god­kände under hans livstid.

I Human Rights in Islam sam­man­fat­tar Abul A’la Mawdū­di (1909–1979):

Kora­nen fast­ställde de över­gri­pande principer som livet bör baseras på och Guds pro­fet etabler­ade, i enlighet med dessa principer, en mod­ell för ett islamiskt liv. Kom­bi­na­tio­nen av dessa båda ele­ment kallas för sharia. ^[1]Maw­du­di, Abul A’la (1980) Human Rights in Islam, Storbri­tan­nien, s. 9.

Enhällighet och analogi i sharia

När islamiskt lärde enas om en religiös dom i en frå­ga blir den bin­dande. I det­ta fall ans­es de lärde ha nått deras åsikt genom en enhäl­lighet som är obe­stridlig (ijma‘ qat‘ī). Omvänt finns det ock­så en tvek­sam enhäl­lighet (ijma ‘thanni) som inte är bin­dande, efter­som det inte är säk­ert att alla lärde har kom­mit överens eller att några lärde inte har delt­ag­it. Men även om lärde kan diskutera vis­sa frå­gor måste deras resone­mang byg­ga på tydli­ga bevis från Kora­nen eller sun­nan. ^[2]Efter­som vi har tag­it upp frå­gan om enhäl­lighet, som inte har något sam­band med kon­sen­sus, kan vi ock­så kort näm­na kon­sen­sus. Kon­sen­sus har av mån­ga hål­lits som ett kri­teri­um — men inte det … Fort­sätt läsa

Nyli­gen upp­kom­na fall för vil­ka det inte finns utlå­tande för i shar­i­ala­gar­na behand­las på två sätt:

1. Dis­ci­plin­er­ad analo­gi (qiyās)
2. Kon­troller­at allmän­in­tresse (masla­hah mur­salah)

I det förs­ta fal­l­et görs en analo­gi mel­lan en ny hän­delse och en likadan som det redan finns ett utlå­tande för i shar­i­ala­gar­na. Är likheten till­räck­lig tilläm­pas utlå­tandet för den tidi­gare hän­delsen på den nya ^[3]Enligt en annan def­i­n­i­tion är analo­gi “den tilldel­ning av hukm (dom eller föreläg­gande) för ett fall till ett annat, om vilket lagen är tyst, på grund av dess likhet med det fall för vilket … Fort­sätt läsa. Exem­pelvis är alko­hol uttryck­li­gen för­b­judet i Kora­nen och sun­nan. Droger (som kokain och hero­in) var inte kän­da vid tid­punk­ten för uppen­barelsen men för­b­juds med hjälp av analo­gi. Motiverin­gen för för­budet är deras beru­sande effekt (sukr) och den ska­da (darar rajih) de utgör för indiv­i­den och samhället.

Olika former av skada

Inom sharia skil­jer juris­ter mel­lan tre typer av skador:

1. verk­lig skada
2. san­no­lik skada
3. osan­no­lik skada

Verk­lig ska­da måste und­vikas, osan­no­lik ska­da kan tol­ereras och gäl­lande san­no­lik ska­da är rek­om­men­da­tio­nen att und­vi­ka den. Att läg­ga fram håll­bara analo­gi­er är dock ingen enkel uppgift. Det­ta är ett rig­oröst arbete som utförs genom veten­skapen usūlul fiqh.

Allmänintresse

Ett allmän­in­tresse är en vidare uppgift ^[4]Jag före­drar att läg­ga till begrän­snin­gen “kon­troller­ad” även om det kanske låter mot­sägelse­fullt med ter­men masla­ha mur­salah, som bok­stavli­gen över­sät­tas som “obe­grän­sat intresse”. Den … Fort­sätt läsa. Härigenom hanteras ock­så hän­delser för vil­ka inga bevis uttrycks i Kora­nen eller sun­nan. Det skil­jer sig dock från analo­gi i en vik­tig aspekt. Ett allmän­in­tresse är en hän­delse som inte läm­par sig för analo­gi då det inte finns iden­tiska fall. Icke desto min­dre måste juris­ten läm­na ett utlå­tande. Juris­ten kan här vän­da sig till de primära målen (maqāsid) inom sharia, stud­era dem, övervä­ga slut­sat­ser­na och där­på fat­ta ett beslut som överensstäm­mer med målet i frå­ga, under förut­sät­tning att inga verk­li­ga eller san­no­li­ka skador följer.

Det är vik­tigt att klargöra vad som menas med allmän­in­tresse i det­ta sam­man­hang. Ett allmän­in­tresse (masla­ha) är en fördel eller vinst som kan upp­nås eller maximeras inom ramen för sharia. Ett nuti­da fall av allmän­in­tresse är tillverkn­ing och använd­ning av teknik. Shar­i­ala­gar­na ger inte ett särskilt utlå­tande i frå­ga om teknik, dess använd­ning eller tillverkn­ing. Men de primära målen inom sharia, härled­da ur Kora­nen och sun­nan, upp­muntrar kollek­tivt ^[5]Vil­lko­ret om “kollek­tivitet” är av vikt i det­ta sam­man­hang då ett allmän­in­tresse som inte stöds av en enskild text måste god­kän­nas av de tex­ter som ans­es vara kollek­ti­va. Imran Ahsan (2002) har … Fort­sätt läsa tillverkn­ing och använd­ning av nyt­tig teknik. Utlå­tanden kan likväl ändras på grund av andra fak­tor­er. Ett exem­pel är om en viss teknik kom­mer använ­das i onda syften då tekniken (t.ex. en det­o­na­tor) i så fall för­b­juds. I mot­sats till de beryk­tade machi­avel­liska normer­na ^[6]Enligt den ital­ienske filosofen och poli­tik­ern Nic­colò Machi­avel­li (1469–1527) måste en regering “göra allt” (s. 137) för att vara kvar vid mak­ten, och gav där­för ursprung till frasen … Fort­sätt läsa, hel­gar islam inte alla medel för att upp­nå ädla ändamål.

Sharialagarnas omfattning

De lärde har klas­si­fi­cer­at shar­i­ala­gar­na i fyra huvudkategorier:

1. Tro (i’tiqād)
2. Dyrkan (ibādāt)
3. Transak­tion­er (mu’ā­mala)
4. Moral (akhlāq)

Tros­domä­nen (i’tiqād) behand­lar frå­gor om tron som trosar­tik­lar­na som omfat­tar tron på Gud, änglar­na, skrifter­na, bud­bärar­na, den ytter­s­ta dagen och ödet. Här ingår även def­i­n­i­tio­nen av sun­na och avvisande av bid’ah, mot­sat­sen till sun­na.

Domä­nen för dyrkan (ibādāt) föreskriv­er deras for­mer och utta­lar sig om domar­na och vil­lko­ren som gör dem giltiga.

Domä­nen för transak­tion­er (mu’ā­mala) berör principer och vil­lkor som styr ekonomiska transak­tion­er. Här fast­ställs ock­så de lagar som regler­ar sociala, poli­tiska och miljömäs­si­ga verksamheter.

Den sista domä­nens uppgift är att kon­struera en effek­tiv moralisk matris som byg­ger på de kärn­vär­den som lig­ger till grund för sharialagarna.

Påbud och förbud i sharia

I islam härled­er män­skligt beteende legit­imitet ur en fem­gr­a­dig skala:

1. Oblig­a­torisk
2. Rek­om­mender­ad
3. Tillåten
4. Ogillad
5. För­b­ju­den

Att den­na fem­gr­a­di­ga skala — känd som ahkām tak­lī­fiyah — är så tydlig beror på att lagar­na som den byg­ger på ock­så är tydli­ga. I själ­va ver­ket särskil­jer den islam från lib­er­ala sys­tem där gräns­dragningar­na mel­lan rätt och fel sud­dats ut av män­niskans efter­frå­gan efter mer fri­het. Prof. Hus­ton Smith (1919-) lovordar:

Jäm­fört med andra reli­gion­er bok­staver­ar islam den livsstil som den kallar till genom tydli­ga föreläg­gan­den. Alla han­dlin­gar klas­si­fi­ceras på en gli­dande skala från för­b­judet till likgiltigt (tillåtet) till oblig­a­toriskt. Det­ta ger reli­gio­nen en smak av bestämd­het som är gan­s­ka egen. Mus­limer vet var de står. ^[7]Smith, Hus­ton (2001) Islam: A Con­cise Intro­duc­tion, s. 48.

Sharia genom historien

Tidens tand är stark nog att nöta ned berg, så hur är det då inte med män­skli­ga lagar som knappt genom­lever sin egen gen­er­a­tion? Islam är excep­tionellt i det­ta ^[8]Nyska­pande i reli­gio­nen eller att införa for­mer av dyrkan som inte pro­feten Muhammed eller islams primära mål god­känt. avseende, efter­som den sys­tem­a­tiskt för­b­jud­er alla inno­va­tion­er (i reli­gio­nen) för att upprät­thål­la kon­ti­nu­itet och äkthet. Det­ta skil­jer islam från andra sys­tem notoriska för deras benä­gen­het mot utan­förskap och des­ori­en­ter­ing ^[9]Ett all­varligt exem­pel på den nyck­ful­la naturen i sys­tem ska­pade av män­niskor är avskaf­fan­det och åter­in­föran­det av dödsstraf­fet. Expres­i­dent, Jim­my Carter, berät­tar att år 1972 “fast­slog den … Fort­sätt läsa. Av den­na och mån­ga andra anled­ningar har islams infly­tande inte enbart rik­tats inåt. Enligt Will (1885–1981) och Ariel Durant (1898–1981) i Lessons of His­to­ry har islam producerat:

Ledare, kon­st­när­er, poet­er, veten­skapsmän och filosofer erövrade och smy­ck­ade en stor del av den vite man­nens värld från Bag­dad till Cor­do­va medan Väs­teu­ropa fam­lade sig fram genom den mör­ka medelti­den. ^[10]Will och Ariel (1968) The Lessons of His­to­ry, Simon & Schus­ter, New York, s. 29.

De som inte kän­ner till hur stor påverkan islam har haft kan förvå­nas av dess bety­dande bidrag till utveck­lin­gen av offentlig och inter­na­tionell rätt i Västvärlden. “Den påverkan islams och den ara­biska civil­i­sa­tio­nens rättssys­tem har haft på Europa och dess upp­vak­nande tycks vara obe­stridligt” ^[11]Bois­ard, Mar­cel A. (1980) On the Prob­a­ble Influ­ence of Islam on West­ern Pub­lic and Inter­na­tion­al Law. Inter­na­tion­al Jour­nal of Mid­dle East Stud­ies, Vol. 11, 4 nr, s. 430. skrev dr. Mar­cel A. Bois­ard (1939-) som utvecklar:

Det var fram­för allt med den höga etiska stan­dar­d­en som islamisk lag impon­er­ade på det medelti­da Väst och fram­manade utveck­lin­gen av ett mer för­fi­nat juridiskt tänkande. Den­na aspekt är utan tvekan den mest håll­bara förtjän­sten av mus­lim­skt infly­tande, vilket illus­tr­eras av rättsväsendet. Fram till korstå­gen bestod det rättsli­ga för­faran­det i Väst av “Guds dom” av kokande vat­ten eller genom duell, eller genom “eld­prov” då män­niskor brän­des med glö­dande järn eller kokande olja och, om de över­levde, förk­la­rades icke skyldiga. I mot­sats till det­ta kan vi cit­era instruk­tion­er­na från Omar under det sjunde århun­dradet till den mus­limske domaren: ‘Döm endast på grund­val av bevis, var vän­lig mot de sva­ga så att de kan uttryc­ka sig fritt och utan räd­sla, behand­la parter på sam­ma vil­lkor genom att försö­ka för­li­ka mel­lan dem.’ ^[12]Ibid: s. 440.

Prof. Joseph Stray­er (1904–1987) och prof. Hans Gatzke (1915–1987) medger i deras Main­stream of Civ­i­liza­tion att:

Västvärlden inte skulle ha utveck­lat en veten­skaplig tra­di­tion på egen hand så snabbt som den nu gjorde utan hjälp av mus­limer, och kanske skulle tra­di­tio­nen inte ha utveck­lats över huvud taget. ^[13]Se O’Brien, Peter (1999) Islam­ic Civ­i­liza­tion’s Role in the Wan­ing of the Euro­pean Mid­dle Ages, The Medieval His­to­ry Jour­nal, 2, 387. His­torik­ern S.P. Scott berät­tar rät­tframt och från en ovän­tad … Fort­sätt läsa

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius