Skip to main content

De främ­s­ta käl­lor­na för islamisk lag (sharia) är fyra till antalet:

  1. Kora­nen
  2. aut­en­tisk sun­na
  3. enhäl­lighet
  4. analo­gi

Koranen och sunnan

Kora­nen och pro­feten Muhammeds (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) sun­na innehåller båda islams allmän­na och detal­jer­ade principer. Kora­nen, käl­lan till shar­i­ala­gar­na, är Guds oska­pade ord uppen­ba­rade till pro­feten Muhammed. Sun­nan är ett kom­ple­ment till Kora­nen som klargör, tolkar och detal­jer­ar dess över­gri­pande kon­cept. Ordet “sun­na” avs­er tra­di­tion­er kon­sti­tu­ti­va av vad Muhammed sade, gjorde och god­kände under hans livstid.

I Human Rights in Islam sam­man­fat­tar Abul A’la Mawdū­di (1909–1979):

Kora­nen fast­ställde de över­gri­pande principer som livet bör baseras på och Guds pro­fet etabler­ade, i enlighet med dessa principer, en mod­ell för ett islamiskt liv. Kom­bi­na­tio­nen av dessa båda ele­ment kallas för sharia. [1]Maw­du­di, Abul A’la (1980) Human Rights in Islam, Storbri­tan­nien, s. 9.

Enhällighet och analogi

En sida ur Malik ibn Anas klas­siska Muwaṭṭaʾ som berör islamisk lag.

När islamiskt lärde enas om en religiös dom i en frå­ga blir den bin­dande. I det­ta fall ans­es de lärde ha nått deras åsikt genom en enhäl­lighet som är obe­stridlig (ijma‘ qat‘ī). Omvänt finns det ock­så en tvek­sam enhäl­lighet (ijma ‘thanni) som inte är bin­dande, efter­som det inte är säk­ert att alla lärde har kom­mit överens eller att några lärde inte har delt­ag­it. Men även om lärde kan diskutera vis­sa frå­gor måste deras resone­mang byg­ga på tydli­ga bevis från Kora­nen eller sun­nan. [2]Efter­som vi har tag­it upp frå­gan om enhäl­lighet, som inte har något sam­band med kon­sen­sus, kan vi ock­så kort näm­na kon­sen­sus. Kon­sen­sus har av mån­ga hål­lits som ett kri­teri­um — men inte det … Fort­sätt läsa

Nyli­gen upp­kom­na fall för vil­ka det inte finns utlå­tande för i shar­i­ala­gar­na behand­las på två sätt:

  1. Dis­ci­plin­er­ad analo­gi (qiyās)
  2. Kon­troller­at allmän­in­tresse (masla­hah mur­salah)

I det förs­ta fal­l­et görs en analo­gi mel­lan en ny hän­delse och en likadan som det redan finns ett utlå­tande för i shar­i­ala­gar­na. Är likheten till­räck­lig tilläm­pas utlå­tandet för den tidi­gare hän­delsen på den nya [3]Enligt en annan def­i­n­i­tion är analo­gi “den tilldel­ning av hukm (dom eller föreläg­gande) för ett fall till ett annat, om vilket lagen är tyst, på grund av dess likhet med det fall för vilket … Fort­sätt läsa. Exem­pelvis är alko­hol uttryck­li­gen för­b­judet i Kora­nen och sun­nan. Droger (som kokain och hero­in) var inte kän­da vid tid­punk­ten för uppen­barelsen men för­b­juds med hjälp av analo­gi. Motiverin­gen för för­budet är deras beru­sande effekt (sukr) och den ska­da (darar rajih) de utgör för indiv­i­den och samhället.

Olika former av skada

Inom sharia skil­jer juris­ter mel­lan tre typer av skador:

  1. verk­lig skada
  2. san­no­lik skada
  3. osan­no­lik skada

Verk­lig ska­da måste und­vikas, osan­no­lik ska­da kan tol­ereras och gäl­lande san­no­lik ska­da är rek­om­men­da­tio­nen att und­vi­ka den. Att läg­ga fram håll­bara analo­gi­er är dock ingen enkel uppgift. Det­ta är ett rig­oröst arbete som utförs genom veten­skapen usūlul fiqh.

Allmänintresse

Ett allmän­in­tresse är en vidare uppgift [4]Jag före­drar att läg­ga till begrän­snin­gen “kon­troller­ad” även om det kanske låter mot­sägelse­fullt med ter­men masla­ha mur­salah, som bok­stavli­gen över­sät­tas som “obe­grän­sat intresse”. Den … Fort­sätt läsa. Härigenom hanteras ock­så hän­delser för vil­ka inga bevis uttrycks i Kora­nen eller sun­nan. Det skil­jer sig dock från analo­gi i en vik­tig aspekt. Ett allmän­in­tresse är en hän­delse som inte läm­par sig för analo­gi då det inte finns iden­tiska fall. Icke desto min­dre måste juris­ten läm­na ett utlå­tande. Juris­ten kan här vän­da sig till de primära målen (maqāsid) inom sharia, stud­era dem, övervä­ga slut­sat­ser­na och där­på fat­ta ett beslut som överensstäm­mer med målet i frå­ga, under förut­sät­tning att inga verk­li­ga eller san­no­li­ka skador följer.

Det är vik­tigt att klargöra vad som menas med allmän­in­tresse i det­ta sam­man­hang. Ett allmän­in­tresse (masla­ha) är en fördel eller vinst som kan upp­nås eller maximeras inom ramen för sharia. Ett nuti­da fall av allmän­in­tresse är tillverkn­ing och använd­ning av teknik. Shar­i­ala­gar­na ger inte ett särskilt utlå­tande i frå­ga om teknik, dess använd­ning eller tillverkn­ing. Men de primära målen inom sharia, härled­da ur Kora­nen och sun­nan, upp­muntrar kollek­tivt [5]Vil­lko­ret om “kollek­tivitet” är av vikt i det­ta sam­man­hang då ett allmän­in­tresse som inte stöds av en enskild text måste god­kän­nas av de tex­ter som ans­es vara kollek­ti­va. Imran Ahsan (2002) har … Fort­sätt läsa tillverkn­ing och använd­ning av nyt­tig teknik. Utlå­tanden kan likväl ändras på grund av andra fak­tor­er. Ett exem­pel är om en viss teknik kom­mer använ­das i onda syften då tekniken (t.ex. en det­o­na­tor) i så fall för­b­juds. I mot­sats till de beryk­tade machi­avel­liska normer­na [6]Enligt den ital­ienske filosofen och poli­tik­ern Nic­colò Machi­avel­li (1469–1527) måste en regering “göra allt” (s. 137) för att vara kvar vid mak­ten, och gav där­för ursprung till frasen … Fort­sätt läsa, hel­gar islam inte alla medel för att upp­nå ädla ändamål.

Sharialagarnas omfattning

De lärde har klas­si­fi­cer­at shar­i­ala­gar­na i fyra huvudkategorier:

  1. Tro (i’tiqād)
  2. Dyrkan (ibādāt)
  3. Transak­tion­er (mu’ā­mala)
  4. Moral (akhlāq)

Tros­domä­nen (i’tiqād) behand­lar frå­gor om tron som trosar­tik­lar­na som omfat­tar tron på Gud, änglar­na, skrifter­na, bud­bärar­na, den ytter­s­ta dagen och ödet. Här ingår även def­i­n­i­tio­nen av sun­na och avvisande av bid’ah, mot­sat­sen till sun­na.

Domä­nen för dyrkan (ibādāt) föreskriv­er deras for­mer och utta­lar sig om domar­na och vil­lko­ren som gör dem giltiga.

Domä­nen för transak­tion­er (mu’ā­mala) berör principer och vil­lkor som styr ekonomiska transak­tion­er. Här fast­ställs ock­så de lagar som regler­ar sociala, poli­tiska och miljömäs­si­ga verksamheter.

Den sista domä­nens uppgift är att kon­struera en effek­tiv moralisk matris som byg­ger på de kärn­vär­den som lig­ger till grund för sharialagarna.

Påbud och förbud

I islam härled­er män­skligt beteende legit­imitet ur en fem­gr­a­dig skala:

  1. Oblig­a­torisk
  2. Rek­om­mender­ad
  3. Tillåten
  4. Ogillad
  5. För­b­ju­den

Att den­na fem­gr­a­di­ga skala — känd som ahkām tak­lī­fiyah — är så tydlig beror på att lagar­na som den byg­ger på ock­så är tydli­ga. I själ­va ver­ket särskil­jer den islam från lib­er­ala sys­tem där gräns­dragningar­na mel­lan rätt och fel sud­dats ut av män­niskans efter­frå­gan efter mer fri­het. Prof. Hus­ton Smith (1919-) lovordar:

Jäm­fört med andra reli­gion­er bok­staver­ar islam den livsstil som den kallar till genom tydli­ga föreläg­gan­den. Alla han­dlin­gar klas­si­fi­ceras på en gli­dande skala från för­b­judet till likgiltigt (tillåtet) till oblig­a­toriskt. Det­ta ger reli­gio­nen en smak av bestämd­het som är gan­s­ka egen. Mus­limer vet var de står. [7]Smith, Hus­ton (2001) Islam: A Con­cise Intro­duc­tion, s. 48.

Sharia genom historien

Tidens tand är stark nog att nöta ned berg, så hur är det då inte med män­skli­ga lagar som knappt genom­lever sin egen gen­er­a­tion? Islam är excep­tionellt i det­ta [8]Nyska­pande i reli­gio­nen eller att införa for­mer av dyrkan som inte pro­feten Muhammed eller islams primära mål god­känt. avseende, efter­som den sys­tem­a­tiskt för­b­jud­er alla inno­va­tion­er (i reli­gio­nen) för att upprät­thål­la kon­ti­nu­itet och äkthet. Det­ta skil­jer islam från andra sys­tem notoriska för deras benä­gen­het mot utan­förskap och des­ori­en­ter­ing [9]Ett all­varligt exem­pel på den nyck­ful­la naturen i sys­tem ska­pade av män­niskor är avskaf­fan­det och åter­in­föran­det av dödsstraf­fet. Expres­i­dent, Jim­my Carter, berät­tar att år 1972 “fast­slog den … Fort­sätt läsa. Av den­na och mån­ga andra anled­ningar har islams infly­tande inte enbart rik­tats inåt. Enligt Will (1885–1981) och Ariel Durant (1898–1981) i Lessons of His­to­ry har islam producerat:

Ledare, kon­st­när­er, poet­er, veten­skapsmän och filosofer erövrade och smy­ck­ade en stor del av den vite man­nens värld från Bag­dad till Cor­do­va medan Väs­teu­ropa fam­lade sig fram genom den mör­ka medelti­den. [10]Will och Ariel (1968) The Lessons of His­to­ry, Simon & Schus­ter, New York, s. 29.

De som inte kän­ner till hur stor påverkan islam har haft kan förvå­nas av dess bety­dande bidrag till utveck­lin­gen av offentlig och inter­na­tionell rätt i Västvärlden. “Den påverkan islams och den ara­biska civil­i­sa­tio­nens rättssys­tem har haft på Europa och dess upp­vak­nande tycks vara obe­stridligt[11]Bois­ard, Mar­cel A. (1980) On the Prob­a­ble Influ­ence of Islam on West­ern Pub­lic and Inter­na­tion­al Law. Inter­na­tion­al Jour­nal of Mid­dle East Stud­ies, Vol. 11, 4 nr, s. 430. skrev dr. Mar­cel A. Bois­ard (1939-) som utvecklar:

Det var fram­för allt med den höga etiska stan­dar­d­en som islamisk lag impon­er­ade på det medelti­da Väst och fram­manade utveck­lin­gen av ett mer för­fi­nat juridiskt tänkande. Den­na aspekt är utan tvekan den mest håll­bara förtjän­sten av mus­lim­skt infly­tande, vilket illus­tr­eras av rättsväsendet. Fram till korstå­gen bestod det rättsli­ga för­faran­det i Väst av “Guds dom” av kokande vat­ten eller genom duell, eller genom “eld­prov” då män­niskor brän­des med glö­dande järn eller kokande olja och, om de över­levde, förk­la­rades icke skyldiga. I mot­sats till det­ta kan vi cit­era instruk­tion­er­na från Omar under det sjunde århun­dradet till den mus­limske domaren: ‘Döm endast på grund­val av bevis, var vän­lig mot de sva­ga så att de kan uttryc­ka sig fritt och utan räd­sla, behand­la parter på sam­ma vil­lkor genom att försö­ka för­li­ka mel­lan dem.[12]Ibid: s. 440.

Prof. Joseph Stray­er (1904–1987) och prof. Hans Gatzke (1915–1987) medger i deras Main­stream of Civ­i­liza­tion att:

Västvärlden inte skulle ha utveck­lat en veten­skaplig tra­di­tion på egen hand så snabbt som den nu gjorde utan hjälp av mus­limer, och kanske skulle tra­di­tio­nen inte ha utveck­lats över huvud taget. [13]Se O’Brien, Peter (1999) Islam­ic Civ­i­liza­tion’s Role in the Wan­ing of the Euro­pean Mid­dle Ages, The Medieval His­to­ry Jour­nal, 2, 387. His­torik­ern S.P. Scott berät­tar rät­tframt och från en ovän­tad … Fort­sätt läsa

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Maw­du­di, Abul A’la (1980) Human Rights in Islam, Storbri­tan­nien, s. 9.
2 Efter­som vi har tag­it upp frå­gan om enhäl­lighet, som inte har något sam­band med kon­sen­sus, kan vi ock­så kort näm­na kon­sen­sus. Kon­sen­sus har av mån­ga hål­lits som ett kri­teri­um — men inte det enda san­ningskri­teri­et. Den tyske soci­olo­gi-filosofen Jür­gen Haber­mas (1929-) försök­te tilldela san­nin­gen en prag­ma­tisk aspekt genom kon­sen­sus. Med andra ord kan kon­sen­sus utgöra ett starkt moraliskt och etiskt imper­a­tiv för med­bor­gar­na i ett givet samhälle. Tidi­ga mus­lim­s­ka lärde för­bisåg inte den­na frå­ga och har noga behand­lat sam­förstån­dets imper­a­ti­va sta­tus — även om den delvis skil­jer sig från “enhäl­ligt” på ter­mi­nol­o­giska grun­der — och vil­lko­ren för dess giltighet (Se al-Ghaz­a­li, M (1997) alMus­tas­fa, Al-Resalah Pub­lish­ing House, s. 325–375).
3 Enligt en annan def­i­n­i­tion är analo­gi “den tilldel­ning av hukm (dom eller föreläg­gande) för ett fall till ett annat, om vilket lagen är tyst, på grund av dess likhet med det fall för vilket lagen har ålagt hukm eller på grund av en gemen­sam bakom­lig­gande orsak (‘illah) mel­lan dem.” (Nyazī, Imran Ahsan (2002) The­o­ries of Islam­ic Law: The Method­ol­o­gy of Ijti­had, The Oth­er Press, s. 140 ).
4 Jag före­drar att läg­ga till begrän­snin­gen “kon­troller­ad” även om det kanske låter mot­sägelse­fullt med ter­men masla­ha mur­salah, som bok­stavli­gen över­sät­tas som “obe­grän­sat intresse”. Den bok­stavli­ga över­sät­tnin­gen innebär att shari­ah alltid är redo att upp­fyl­la alla intressen som indiv­i­den har, vilket inte är fal­l­et. Endast de berät­ti­gade intresse­na, med stöd från lagens primära mål, erkänns och blir därigenom mot­taglig för rättsveten­skapli­ga resonemang.
5 Vil­lko­ret om “kollek­tivitet” är av vikt i det­ta sam­man­hang då ett allmän­in­tresse som inte stöds av en enskild text måste god­kän­nas av de tex­ter som ans­es vara kollek­ti­va. Imran Ahsan (2002) har behand­lat det­ta ämne mer ingående i sin bok The­o­ries of Islam­ic Law: the Method­ol­o­gy of Ijti­had.
6 Enligt den ital­ienske filosofen och poli­tik­ern Nic­colò Machi­avel­li (1469–1527) måste en regering “göra allt” (s. 137) för att vara kvar vid mak­ten, och gav där­för ursprung till frasen “ändamålet hel­gar medlen”. (Machi­avel­li, Nic­colò (1976) The Prince. Hack­ett Pub­lish­ing # Com­pa­ny, s. 137, 247).
7 Smith, Hus­ton (2001) Islam: A Con­cise Intro­duc­tion, s. 48. 
8 Nyska­pande i reli­gio­nen eller att införa for­mer av dyrkan som inte pro­feten Muhammed eller islams primära mål godkänt.
9 Ett all­varligt exem­pel på den nyck­ful­la naturen i sys­tem ska­pade av män­niskor är avskaf­fan­det och åter­in­föran­det av dödsstraf­fet. Expres­i­dent, Jim­my Carter, berät­tar att år 1972 “fast­slog den Högs­ta dom­stolen att dödsstraf­fet, såsom det utö­vades, var grymt och osed­vän­ligt och där­för i strid med grundlagen.“Blott fyra år senare upphävde dom­stolen beslutet med sju röster mot två sam­tidigt som vis­sa begrän­sningar infördes, men dödsstraf­fet återin­sattes.” (Carter, Jim­my (2005) Val­ues, Simon & Schus­ter pock­et­böck­er, New York, s. 81). Var­för ska män­nisko­rs liv bli föremål för nyck­er och inkonsekvens?
10 Will och Ariel (1968) The Lessons of His­to­ry, Simon & Schus­ter, New York, s. 29.
11 Bois­ard, Mar­cel A. (1980) On the Prob­a­ble Influ­ence of Islam on West­ern Pub­lic and Inter­na­tion­al Law. Inter­na­tion­al Jour­nal of Mid­dle East Stud­ies, Vol. 11, 4 nr, s. 430.
12 Ibid: s. 440.
13 Se O’Brien, Peter (1999) Islam­ic Civ­i­liza­tion’s Role in the Wan­ing of the Euro­pean Mid­dle Ages, The Medieval His­to­ry Jour­nal, 2, 387. His­torik­ern S.P. Scott berät­tar rät­tframt och från en ovän­tad vinkel:
“Påverkan från ara­biska genier kan skön­jas i roman­er av Boc­cac­cio och Cer­vantes, i Voltaires filosofi, i New­tons Prin­cip­ia och i Shake­spear­es tragedi­er.” (Scott, SP (1904) His­to­ry of the Moor­ish Empire in Europe, J. B. Lip­pin­cott Com­pa­ny, Lon­don, s. 14–15).
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.