Svensk och västerländsk röst
Ellen Key
Det fjärde mest citerade namnet i hela korpusen; hennes sekulära livstro och syn på själ och uppfostran prövas mot den islamiska traditionens.
Återkommer i 15 essäer
- Vid samma bord
Kan man vara svensk och muslim? Frågan återkommer i svensk offentlighet så regelbundet att den knappt längre behöver något att haka upp sig på.
- Samma stjärnhimmel
Tre tusen år innan någon brydde sig om att räkna åren satt en namnlös siare under den nordindiska natthimlen och försökte säga något sant om världens början. Han misslyckades med avsikt.
- Någon att tacka
Telefonen du väntade på i månader låg till slut i din hand. Första dagen var den ett under. Efter en vecka var den bara telefonen. Efter en månad såg du reporna i glaset och bilderna på nästa modell. Ingenting hos föremålet hade ändrats. Något hos ditt seende hade det.
- Passionens klängväxt
I Doktor Glas skiljer Hjalmar Söderberg kärleken från drömmen om den, men svenskan ger honom bara ett ord att arbeta med. Redan på 1300-talet hade den damascenske juristen Ibn Qayyim al-Jawziyyah kartlagt närmare sextio arabiska namn, ordnade inte som synonymer utan som stadier, symptom och prognoser.
- Tigerns bön
Tigern ber – bokstavligt. "Det finns ingenting som inte prisar Hans lov," fastslår Koranen, "men ni förstår inte deras prisande." Varje andetag, varje språng, varje dödande käftslag är lovsång. Fåglarna "vet hur de skall be och lovprisa." Djuren bildar samfund som våra.
- Träden hade andakt
Kolvaktaren sitter ensam i natten och lyssnar. Runt honom arbetar elden sakta under milan; ovanför honom står stjärnorna orörliga på sina banor. Och träden – träden har andakt.
- Strindbergs enda steg
Han kunde inte sluta vara tacksam. Ockultismen och nervsammanbrotten hör till berättelsen om sommaren 1896, men Strindbergs verkliga kris var en tacksamhet som envist vägrade lyda hans förnuft.
- Tyst teologi
Katedralen berättar. Helgon blickar ner från nischerna, glasmålningar upprepar frälsningshistorien scen efter scen, skulpturer gestikulerar i sina arkader. Väggarna talar – de förkunnar, förklarar, övertygar. Moskén tiger. Inga helgon. Ingen berättelse i sten. Ingen avbild av det heliga.
- Det tungan inte når
En far förlorar sin son. Inte till döden utan till försvinnandet, vilket är värre, för hoppet överlever och med det smärtan. Han vänder sig bort från dem som bär budet. Hans ögon vitnar av gråt.
- Bergen som vägrade
I sura al-Aḥzāb ställs himlarna, jorden och bergen inför ett erbjudande: att bära det moraliska ansvaret. De vägrar, inte av trots utan av insikt. Människan säger ja, trots sin benägenhet till synd och tanklöshet – och fjorton århundraden senare delegerar hon allt fler av sina beslut till maskiner som inte kan bäva inför dem.
- Frågan Levertin aldrig ställde
Oscar Levertin studerade 1898 den antike materialisten Lucretius och fann att den som med störst lidelse förnekar gudarna avslöjar att behovet av dem överlever förnekelsen. Iakttagelsen blev den svenska hållningens grundformel – en religiositet som överlever varje religion men aldrig frågar varifrån den kommer.
- Alis princip
År 1955 avskaffade riksdagen Brattsystemet trots läkarnas varningar. Tjugofem år senare fick väljarna tre alternativ i kärnkraftsfrågan – inget av dem ett rent nej. Koranen hade satt ord på saken långt före båda besluten: de flesta följer antaganden, inte kunskap.
- Den starkaste tjänaren
ʿUmar ibn al-Khaṭṭāb beklagade att den duglige saknar samvete och den samvetsgranne saknar kraft. Fjorton sekel senare byggde Försäkringskassan en algoritm som gav hans klagan kropp.
- Rättigheterna utan grund
År 1948 enades FN:s delegater om att människan äger okränkbara rättigheter, men inte om varför. Den katolske filosofen Jacques Maritain, som deltog i arbetet, formulerade villkoret: överenskommelsen gällde under förutsättning att ingen frågade på vilken grund den vilade.
- Själens infärgning
Barnet sitter böjt över boken och läser samma sida för tionde gången. Läpparna rör sig. Fingret följer raden, stannar, börjar om. Föräldern oroar sig – korvstoppning? Läraren undrar – borde barnet göra något friare, mer skapande?