Trosbekännelsen, på arabiska shahada, är islams första pelare: vittnesmålet att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Guds sändebud. Den lyder på arabiska Lā ilāha illā Allāh, Muhammadun rasūl Allāh och bärs upp av två led — ett som förnekar och ett som bekräftar. Att uttala den med uppriktig övertygelse är att träda in i islam; den är porten in i tron och villkoret för de övriga fyra pelarna.

Vad betyder shahada och hur lyder den?

Shahada kommer av den arabiska roten för »att vittna« eller »att bevittna«: den troende avlägger ett vittnesmål om vad sanningen är. Formeln rymmer två vittnesmål, på arabiska ash-shahadatayn — »Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Gud« (ashhadu an lā ilāha illā Allāh) och »Jag vittnar att Muhammed är Guds sändebud« (ashhadu anna Muhammadan rasūl Allāh). Den som bekänner den kallas muslim, och den som lever efter den hör till ahl as-sunna, sunnas folk. Orden är få och vardagliga, men de bär hela religionens innehåll: vem som ensam får dyrkas, och genom vem vägledningen kommer. Ingen annan formel i islam är kortare — och ingen väger tyngre.

Vad innebär »ingen gud utom Gud«?

Det första ledet rör sig i två steg. Först en förnekelse (nafy): allt som dyrkas vid sidan av Gud avvisas som falskt. Sedan en bekräftelse (ithbāt): dyrkan tillkommer Gud ensam. Detta är kärnan i tawhīd, läran om Guds enhet — och då särskilt enheten i dyrkan (tawhīd al-ulūhiyya), den av tawhīds tre delar som avguderiet kränker. Dess raka motsats är shirk: att ge åt något skapat den dyrkan som tillkommer Skaparen ensam.

GUD [SJÄLV] vittnar — och [så gör] änglarna och de som har kunskap — att det inte finns en annan gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise. — Koranen 3:18

Den klassiske lärde Muhammad bin Sālih al-ʿUthaymīn förklarar att de »gudar« som dyrkas jämte Gud saknar all gudomlighet och all rätt till dyrkan — de är namn utan verklighet. Förnekelsen river ner allt falskt, bekräftelsen reser det enda sanna; mellan dessa två ord går gränsen mellan tro och otro.

Vad innebär »Muhammed är Guds sändebud«?

Det andra vittnesmålet binder den troende vid profeten Muhammed. Enligt al-ʿUthaymīn medför det fyra ting: att tro på allt han berättade, att lyda det han befallde, att hålla sig borta från det han förbjöd, och att dyrka Gud endast på det sätt han föreskrev — det vill säga genom hans sunna. Samtidigt är Muhammed själv en tjänare (ʿabd) och ett sändebud, aldrig ett föremål för dyrkan; Koranen framställer honom genomgående som budbärare utan egen makt över skada eller vägledning. Att hedra profeten är att följa honom, inte att tillbe honom; den som gör Muhammed till föremål för dyrkan upphäver med andra andetaget det han bekände med det första.

Hur blir man muslim genom shahada?

Man blir muslim genom att uttala trosbekännelsen med både tunga och hjärta: orden ska sägas, och deras innebörd omfattas med övertygelse. De klassiska lärde räknar upp villkor för att vittnesmålet ska vara giltigt — bland dem kunskap om vad det betyder, visshet utan tvivel, uppriktighet, sanning, godtagande, underkastelse och kärlek. Ett vittnesmål som bara rör läpparna men inte hjärtat gör ingen till troende. Omvänt krävs ingen ceremoni och ingen mellanhand: den som med uppriktigt hjärta säger orden har trätt in i islam i samma stund. Shahada är därför inte slutpunkten på en lång väg, utan steget som öppnar den.

Varför är trosbekännelsen islams första pelare?

Därför att de andra pelarna vilar på den. Bön, allmosa (zakat), fasta och vallfärd (hajj) får mening först sedan man vittnat om vem de riktas till. Profeten sade:

Islam är byggt på fem [pelare]: vittnesmålet att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Hans tjänare och sändebud, att förrätta bönen, att ge allmosan, vallfärden och fastan under ramadan. — Sahīh al-Bukhārī 8

Vittnesmålet genomsyrar sedan hela livet: det ropas ut i böneutropet (adhān), upprepas i varje föreskriven bön (tashahhud) och viskas helst som en muslims sista ord. Den pryder till och med Saudiarabiens flagga, och bland världens omkring två miljarder muslimer är den enda mening som alla delar. Allt annat i islam är förgrening; shahada är roten.

Källor