Muslimers bidrag till vetenskapen

Nuti­da Cor­do­ba som under medelti­den var Europas främ­s­ta cen­trum för akademiska studier.

Islam är inte bara fören­lig med veten­skap och upp­muntrande till veten­skapligt tänkande utan har ock­så bidrag­it väsentligt till exis­tensen av den mod­er­na världen ^[1]Hamil­ton, Ml M. (2007) The Lost His­to­ry: The Endur­ing Lega­cy of Mus­lim Sci­en­tists, Thinkers, and Artists, Nation­al Geo­graph­ic, s. 79.. Vis­sa kanske anser att det­ta är en över­drift eller ankla­gar oss för min­dervärdeskom­plex men det­ta är en påvis­bar san­ning. Tyvärr är det van­ligt att döl­ja eller kring­gå — oavsett om det beror på illvil­ja, för­do­mar eller okun­skap — hän­vis­ningar till islams mon­u­men­ta­la presta­tion­er inom både veten­skap och filosofi. Men, som ett ara­biskt ord­språk lyder, är sådana försök att lik­na vid någon som försök­er döl­ja solens strålar under en mol­n­fri dag. I det­ta sam­man­hang kan vi hän­visa till studi­er av Susan L. Dou­glass ^[2]http://en.wikipedia.org/wiki/Susan_L._Douglass och Ross E. Dunn ^[3]http://en.wikipedia.org/wiki/Ross_E._Dunn som rör tolknin­gen av islam i amerikan­s­ka skolor. Deras under­sökn­ing har visat att mån­ga av islams vik­ti­ga bidrag till den mod­er­na civil­i­sa­tio­nen sys­tem­a­tiskt anti­n­gen tonats ned eller ignor­erats av för­fat­tar­na av amerikan­s­ka läro­plan­er. Dou­glass och Dunn skrev:
 

De fles­ta läroböck­er ger stu­den­ter­na ett intryck av att veten­skapli­ga och filosofiska doku­ment bara hölls “ned­kyl­da” i mus­lim­s­ka bib­liotek tills ratio­nal­is­tiska europeiska tänkare tinade dem… Ingen lärobok har hun­nit ikapp den rådande akademiska håll­nin­gen att mus­lim­s­ka lärde som utg­ick ifrån indiska, per­siska och grekiska käl­lor och i deras sökande efter kun­skap för att upp­fyl­la en av de främ­s­ta principer­na i deras tro, upp­nådde en ny syntes i de matem­a­tiska veten­skaper­na mel­lan det åttonde och fjor­tonde århun­dradet. Näs­tan alla läroböck­er uppger eller åtmin­stone anty­der att den mus­lim­s­ka ‘guldåldern’ upphörde unge­fär efter det elfte århun­dradet. Några tex­ter erkän­ner därefter inga andra bidrag än kakel och tul­pan­er ^[4]L. Dou­glass, Ross ED (2003) Inter­pret­ing Islam in Amer­i­can Schools, Annals of the Amer­i­can Acad­e­my of Polit­i­cal and Social Sci­ence, vol. 588, Islam: Endur­ing Myths and Chang­ing Real­i­ties, s. 67–68..

Ett exem­pel på en mus­lim­sk matem­atik­er bör räc­ka för att förstå omfat­tnin­gen av islams infly­tande. Den mus­limske matem­atik­ern, astronomen och geografen Muham­mad ibn Musa al-Khwariz­mi (cir­ka 790–840 e.Kr.), vars namn är ursprunget till ordet “algo­ritm”, ska­pade ett matem­a­tiskt sys­tem som gav nyck­eln till “…att låsa upp uni­ver­sums samtli­ga dimen­sion­er. Hans nya sätt att räk­na gjorde det möjligt att byg­ga vad som nu är 100 våningar höga skyskra­por och mil­slån­ga broar; beräk­na den punkt där en rymd­sond skär en av Jupiters månars banor, kärn­f­y­siska process­er, bioteknikens cel­lulära process­er, läkemedels- och mark­nadsun­der­sökningar, den glob­ala ekonomins kalkyl, språk- och mjuk­varoin­tel­li­gens och hur sekret­ess bevaras i ett mobil­tele­fon­sam­tal” ^[5]Hamil­ton, Michael M. (2007) The Lost His­to­ry: The Endur­ing Lega­cy of Mus­lim Sci­en­tists, Thinkers, and Artists, Nation­al Geo­graph­ic s. 92..

I hans kän­da kom­pendi­um om beräkningar och mått var hans mål att förmed­la till läsaren “vad som är lätt och använd­bart i arit­metik; till exem­pel vad gemene man behöver för arvs­fördel­ning, del­ningar, stämningar, han­del och i alla kon­tak­ter män­niskor emel­lan; eller vid mät­ning av mark, grävn­ing av kanaler, geometriska beräkningar och andra föremål som kan tänkas vara aktuel­la” ^[6]Ibid: s. 91..

Mån­ga kan förvå­nas över att om man inte lyckas anta en rim­lig grad av veten­skapligt tänkande är risken stor att Kora­nen anti­n­gen kom­mer miss­förstås eller inte förstås alls. Att vara lät­tlu­rad, blåögd, okri­tisk, vidskeplig och för­doms­full räk­nas som egen­skaper typiska för en oveten­skaplig atti­tyd. Kora­nen kräver i sin tur bevis (burhān), obser­va­tion (musha­hadah), kon­tem­pla­tion (tad­ab­bur) och reflek­tion (tafakkur) och fördömer blint efter­föl­jande, speku­la­tion, grundlösa påståen­den och intellek­tuellt högmod.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius