Religion kontra vetenskap

Det kan sägas att det finns två sorters kunskap:

1. religiös, som rör förståelse av religiösa plikter
2. värld­slig, som rör allt som behövs för att klara sig i den­na värld

Mus­limer måste till­go­dose sig båda dessa vetanden. Fak­tum är att islam före­språkade studi­er av värld­slig kun­skap i en tid då hela världen låg i mörk­er. Den förs­ta uppen­barelsen som pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) fick ta emot från Gud var:

Läs i din Her­res namn, Han som har ska­p­at — ska­p­at män­niskan av en grodd som sät­ter sig fast! Läs! Din Herre är den Främ­ste Givaren, som har lärt [män­niskan] pen­nans [bruk], lärt män­niskan vad hon inte vis­ste! ^[1]Kora­nen 96:1–5

Dessa vers­er utgjorde den förs­ta gnistan till upplysning i okun­skapens mörk­er, det mörk­er som världen så länge höljts i.

Gud påmin­ner oss om Hans omät­bara välvilja:

Det är Han som har sänt ett Sän­de­bud till de olär­da ur deras egna led för att fram­föra Hans bud­skap till dem och [lära] dem ren­het och under­visa dem i Skriften och [pro­feter­nas] vis­dom — de hade förut helt uppen­bart gått vilse. ^[2]Kora­nen 62:2

De förs­ta mus­limer­na blev under några få år lär­da och kul­tiver­ade, både i religiös och i värld­slig veten­skap, efter att ha van­drat i mörk­er i flera århun­draden. Islam väck­te män­niskans intellekt till liv och motiver­ade henne till att lära kän­na Gud, den Ende Sanne Guden.

Kun­skap om reli­gio­nen är oum­bärlig där­för att utan den kan vi inte utföra dess för­p­lik­telser. Pro­feten har sagt: ”Till den Gud önskar väl ger Han kun­skap om reli­gio­nen.” Gud har beor­drat pro­feten att be Hon­om om kunskap:

Upphöjd över allt är Gud, Konun­gen, den ytter­s­ta San­nin­gen! Und­vik jäkt och bråd­s­ka vad Kora­nen beträf­far, innan den har uppen­barats för dig i sin hel­het; men be [bönen]: ‘Herre! Låt min kun­skap växa!’ ^[3]Kora­nen 20:114

Värld­slig kun­skap kan ock­så vara nöd­vändig och vi upp­muntras till att inhäm­ta den både för att den skall kom­ma till nyt­ta för oss själ­va och för samhäl­let i stort. När de förs­ta mus­limer­na förstod det­ta överträf­fade de andra nation­er i utveck­ling och pro­duk­tivitet och de bar den­na kun­skaps­fack­la under mån­ga århundraden.

Mus­limer gjorde sto­ra fram­steg inom veten­skaper som med­i­cin, matem­atik, fysik, astrono­mi, geografi, arkitek­tur, kon­st, lit­ter­atur och his­to­ria. Mån­ga nya vik­ti­ga läror, som använ­dan­det av alge­bra, ara­biska siffror och nol­lan (som var avgörande för matem­atikens utveck­ling) fördes till det medelti­da Europa från mus­lim­s­ka län­der. Det var mus­limer som utveck­lade sofistik­er­ade instru­ment som astro­labi­um ^[4]Astro­labi­um (av grekiskans astro‑, stjär­na, och labe, att ta) är ett astronomiskt instru­ment som förr använ­des för att bestäm­ma him­lakrop­pars lägen och ur dessa beräk­na tiden på dygnet, … Fort­sätt läsa, kvad­ran­ten ^[5]http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvadrant och rik­ti­ga kar­tor för nav­i­ga­tion som gjorde resor till Europa möjli­ga och upp­täck­ten av den Nya Världen.

T.W Wall­bank och A. Schri­er skriver:

Inom med­i­cin, matem­atik, astrono­mi, kemi och fysik var mus­limer­nas land­vin­ningar påtagli­ga. Välutrustade sjukhus, ofta till­sam­mans med med­i­cin­s­ka fakul­teter, åter­fanns i de större städer­na. Under en tid när skrock och vidske­pelse häm­made utö­van­det av med­i­cin i Väster­lan­det diag­nos­tis­er­ade mus­lim­s­ka läkare sjuk­do­mar, föreskrev botemedel och utförde avancer­ade kirur­giska ingrepp. Den främ­ste läkaren levde under 1000-talet och hette al-Razi, i Väst känd som Rhazes. Han för­fat­tade en mängd veten­skapli­ga arbeten, som ett omfat­tande med­i­cin­skt upp­slagsverk och en ban­bry­tande hand­bok om smit­tkop­por och röda hund. Under 1000-talet sam­manställde en läkare vid namn Avi­cen­na (ibn Sina) en kanon om med­i­cin som ansågs vara stan­dard­ver­ket inom med­i­cin i Europa fram till sent 1800-tal. Vik­ti­ga fram­steg gjordes inom alge­bra, ana­lytisk geometri och sfärisk trigonometri. ^[6]Liv­ing World His­to­ry, Scott Forse­man and Com­pa­ny, 1990, s. 191–192

Kora­nen är en skrift fylld med vägled­ning men den förtäl­jer ock­så om häp­nadsväckande veten­skaplig fak­ta, vilket är anmärkn­ingsvärt då den uppen­ba­rades till pro­feten Muham­mad för över 1400 år sedan. De har inte till ful­lo förståtts för­rän veten­skapsmän i mod­ern tid upp­täckt dem. Även om Kora­nen inte är en skrift om veten­skap näm­n­er den sådant som endast har bliv­it känt i mod­ern tid. Det­ta är star­ka bevis för att den varken var Muham­mads eller någon annan män­niskas verk, utan en uppen­barelse från Uni­ver­sums Skapare.

Käl­lor:
al-Djumah Mag­a­zine. Dis­cov­er Islam: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius