Islams tredje pelare är allmosan (az-Zakāt) som innebär att en viss mängd egendom skänks till särskilda behövande. Miljontals människor i världen lider av svält och fattigdom trots internationellt bistånd i form av mat, medicin och husrum. Statistik från Förenta Nationerna visar att över 730 miljoner människor lider av svält.

Islamisk lag löser detta problem i två steg. För det första förbjuder islam monopol av resurser och koncentration av rikedom i de rikas händer och för det andra upprätthålls social rättvisa genom rättvis fördelning av befintligt välstånd människor emellan. I Koranen kan vi läsa:

Det får inte bli [en handelsvara], som cirkulerar mellan dem av er som lever i välstånd.1

Universum, inklusive människan själv, tillhör Gud då Han är den absoluta Ägaren (al-Mālik). En rik individ kan vara innehavare – islam har fastställt rätten till ägande århundraden före kapitalismen – men det är inte för honom att beröva andra från Guds rikliga gåvor eller privilegiera en viss grupp och lämna andra i nödställdhet. Ett av de viktigaste målen med allmosan är att motverka orättvis resursfördelning. Genom att kräva ett visst årligt belopp från den välbärgades förmögenhet och distribuera det bland de som har det sämre ställt uppnås härigenom två mål i att:

  1. förebygga girighet och
  2. främja social välbefinnande

Beträffande det första målet är allmosan en möjlighet till att rena en muslim från drag av girighet.2 När det gäller det andra målet leder allmosan till minskat slöseri och maximerar utnyttjandet av välstånd, och bidrar därigenom avsevärt till att skydda ekonomin från fluktuationer, inflation och rikstäckande konkurs.3

Tag då emot något av dem som offergåva [Muhammed]; så renar du dem [från synd] och hjälper dem att växa [i rättfärdighet]. Och be för dem – dina böner ger dem trygghet och tröst; Gud hör allt, vet allt.1

Den grundläggande tanken med allmosan är inte ny och nästan alla samhällen uppmuntrar till liknande former av välgörenhet. Även i den sekulära sfären av statlig välfärd är allmosa inte en nyhet. Generellt sett är allmosan ganska lik tanken om noblesse oblige4 även om allmosan skiljer sig åt avsevärt på tre sätt:

  1. den hämtar visdom från gudomlig uppenbarelse
  2. den är en obligatorisk grundpelare i religionen
  3. dess totala nytta är både mångsidig och långtgående5

Islamisk ekonomi

Marockanska dirham anno 1882.

Låt oss ta tillfället i akt och även tala om islamisk ekonomi. För att börja med en övergripande beskrivning söker islams ekonomiska system en medelväg mellan socialism och liberal-kapitalism (Nationalekonomen Adam Smith (1723-1790) menade att ”individers girighet och habegär var nödvändiga förutsättningarna för ekonomisk stimulans.”).6 Allmosan motverkar den diskriminering och klasskamp som plågar många samhällen. I islam finns ingen plats för en feodal aristokrati som livnär sig på vinster från de borgerliga som, i sin tur, skor sig på det fattiga proletariatet. Islam skyr också kapitalistiska osundheter såsom monopol, ocker (även om all form av ränta är förbjudet i islam)7, trafficking och kommersiell opportunism. I Political Ideology skriver Andrew Heywood:

Genom att välja en medelväg mellan kapitalism och socialism upprätthåller islam institutionen privat egendom, förbjuder ocker eller spekulation samt uppmanar till social rättvisa, välgörenhet och samarbete.8

Århundraden före Adam Smith presenterade en kapitalistisk etik i boken The Wealth of Nations, ”fastställde Koranen, kompletterad med profettraditioner, mått som bröt barriärerna av ekonomiska kaster och minskade orättvisor för särskilda intressegrupper”, konstaterade prof. Huston Smith (1919-) som avslutar:

Den modell som bäst beskriver islams ekonomi är kroppens blodomlopp. En god hälsa kräver att blodet flödar fritt och med kraft; tröghet kan leda till sjukdom, blodproppar och en hastig död. Det är inte annorlunda med den politiska kroppen, i vilken rikedom tar blodets plats som livgivande ämne.9

Inom islam behandlas medborgarna utefter likvärdiga villkor när de drar nytta av ett räntefritt lånesystem. Motiveringen bygger på den islamiska principen att ingen får utnyttjas på bekostnad av någon annan; med andra ord bör ekonomiska motiv alltid utlösa en situation som alla vinner på.

Källor:
Dr. Ash-Shehri, Abdullah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Koranen 4:124 [] []
  2. Strauch, S. (2002) Islamic Insights, International Islamic Publishing House, s. 35. []
  3. Michael Parenti avslöjar några av de negativa följderna av den kapitalistiska ekonomin: ”Storföretag stjäl enorma tillgångar från den amerikanska allmänheten genom otillräckliga löner, prismonopol, oärlig finansiering, uppblåsta försäkringar, vilseledande försäljning och andra tveksamma metoder. America Besieged, Michael Parenti, City Lights Būks, s. 41, 1998) []
  4. (Från franska): ”Tanken att de som har särskilda förmögenheter skall hjälpa andra människor som inte åtnjuter dessa fördelar.” (Oxford Advanced Learner’s Dictionary, sjätte upplagan, Oxford University Press 2000). []
  5. I Koranen (9: 60) definieras mottagarna av allmosa i åtta kategorier: de fattiga, de behövande, administratörer (distributörerna) av allmosa, de som är benägna till islam, krigsfångar (för lösen), gäldenärer, för Guds sak, och de vägfarande. []
  6. Hilton, Matthew (2004) The Legacy of Luxury: Moralities of Consumption Since the 18th Century, Journal of Consumer Culture, 4, s. 102. []
  7. Koranen och sunnan förbjuder i strikta ordalag riba (ränta). I ett samhälle där ränta är utbrett flyttas rikedom från fattiga till rika. En ökning av räntan sker på låntagarens bekostnad som ständigt får uppleva orättvisa varje gång han inta kan återbetala. []
  8. Heywood, A. (2003) Political Ideology, Palgrave, (edit.) s. 142, 306. []
  9. Smith, Huston (2001) Islam: A Concise Introduction, HarperCollins, s. 59-60. []