Kvinnoförtryck

Skall vi diskutera kvin­noförtryck och kvin­nans ställ­ning i islam måste vi först skil­ja mel­lan vad islam lär och vad mus­limer gör. Även om det finns kul­tur­er som är kvin­noförtryckande åter­speglar det­ta endast lokala seder – inte islams san­na läror. Islam förvän­tar sig att dess bekännare skall beja­ka kvin­nors rät­tigheter, vär­na om deras sociala sta­tus och på alla sätt hin­dra att de förne­dras. Islam menar vidare att kvin­nor är lika män i deras ursprung som män­niskor samt i hed­er och ans­var inför Gud.

 
Idag har det väster­länd­s­ka samhäl­let på mån­ga sätt reduc­er­at kvin­nan till ett sexob­jekt. USA är en av de ledande före­språkar­na för ”kvin­nans frigörelse” men iro­niskt nog ock­så det land i vilket flest sex­u­al­brott och våldtäk­ter begås. Enligt en FBI-rap­port från 1990 våld­tas var­je dag 1756 kvin­nor i USA.

Föreställ­nin­gen att islam behand­lar kvin­nan som en andra klassens med­bor­gare, endast hälften så myck­et värd som man­nen, är inget annat än en myt. För över 1400 år sedan upphöjde islam kvin­nan genom att:

1. tillkän­nage att hon var man­nens syster,
2. ge henne rätt att utbil­da sig på högs­ta nivå,
3. ge henne rätt att väl­ja man,
4. ge henne rätt att avs­lu­ta ett oly­ck­ligt äktenskap,
5. ge henne arvs­rätt och
6. generellt sett ge henne ful­la med­borg­erli­ga rättigheter.

Män och kvin­nor har oli­ka ans­var men ock­så oli­ka rät­tigheter; de samar­be­tar och kom­plet­ter­ar varan­dra. Även om kvin­nans för­p­lik­telser i vis­sa avseen­den kan skil­ja sig från man­nens, baser­at på män och kvin­nors olikheter, är var­je indi­vid lika ans­varig för sitt särskil­da område. Att bortse från dessa skill­nad­er är inte real­is­tiskt men det finns likväl ingen anled­ning att för­mo­da att det ena könet är över­lägset det andra.

Enligt islam behåller kvin­nan sitt namn när hon gifter sig. Hon tar således inte man­nens efter­namn utan hon behåller sin egen identitet.

I ett islamiskt äkten­skap ger brudgum­men en hemgift till bru­den – inte till fadern. Det­ta blir hennes egen­dom som hon själv kan investera eller spendera utan att hennes man­li­ga släk­tin­gar har rätt att bestäm­ma över den. Kora­nen ger man­nen ans­var för att ta hand om och försör­ja alla kvinnli­ga släk­tin­gar. Det­ta bety­der att man­nen måste försör­ja frun och famil­jen även om hon har egna till­gån­gar. Hon behöver inte spendera ur egen fic­ka för att försör­ja famil­jen vilket befri­ar henne från arbete även om hon lika­fullt kan arbe­ta om hon väl­jer att göra så och hennes omständigheter berät­ti­gar det.

En familj behöver likt vilken annan organ­i­sa­tion som helst ledarskap och Kora­nen klargör således att man­nen har ett mått av ans­var gen­te­mot kvin­nan. Vik­tigt att notera är dock att det­ta ans­var inte bety­der att man­nen får vara en dik­ta­tor. Tvär­tom är det­ta ans­var en bör­da att till ful­lo axla genom att ta hand om frun och barnen.

Käl­la:
al-Djumah Mag­a­zine. Dis­cov­er Islam: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.