Omskärelse och könsstympning

Kvinnlig omskärelse (eller könsstymp­n­ing) är ett allt­för van­ligt fenomen som näs­tan utes­lu­tande förknip­pas med islam. Även om mån­ga som utö­var det­ta är mus­limer, är majoriteten av de omskärelser som utförs av kul­turell natur och föb­jud­na enligt islam. Enligt WHO definieras kvinnlig könsstymp­n­ing som: “alla ingrepp som rör bort­ta­gande delvis eller helt av de exter­na gen­i­tal­ier­na eller annan åverkan på de kvinnli­ga köns­de­lar­na av kul­turel­la eller andra icke-med­i­cin­s­ka skäl” ^[1]WHO: Elim­i­nat­ing female gen­i­tal muti­la­tion: An inter­a­gency state­ment.. Gene­va: WHO, 2008..

 
Amnesty Inter­na­tion­al uppger:

Kvinnlig omskärelse förekom även före islam men prak­tis­eras inte av majoriteten av mus­limer. Han­dlin­gen har dock fått en religiös innebörd. ^[2]Vad är kvinnlig könsstymp­n­ing? Amnesty Inter­na­tion­al… (http://web.amnesty.org/library/Index/ENGACT770061997?open&of=ENG-370)

Nätver­ket mot kvinnlig omskärelse och avlägsnande av gen­i­tal­ier säger:

…det är inte en islamisk prax­is. Kvinnlig omskärelse är en rit­u­al som inte går förknip­pa med en viss reli­gion eller kul­tur. I Afri­ka och Mel­lanöstern utförs det av mus­limer, kop­tiska krist­na, oli­ka ursprungs­be­folkningar, protes­tanter och kato­lik­er, för att näm­na några. ^[3]Female Gen­i­tal Cut­ting (FGC): An Intro­duc­tion, Mar­i­anne Sarkis. (http://www.fgmnetwork.org/intro/fgmintro.html)

Falash­er­na, som är en jud­isk sekt, omskär ock­så båda könen. ^[4]Andrée, Zur Volk­skunde der Juden, s. 84.

I den­na text kom­mer vi först under­sö­ka oli­ka typer av omskärelse för att där­på reda ut var­för oli­ka kul­tur­er utsät­ter kvin­nan för detta.

Olika former av omskärelse

Kvinnlig omskärelse är “en term som hän­vis­ar till alla for­mer av avlägsnande eller ändring av kvin­nans gen­i­tal­ier.” ^[5]Female Gen­i­tal Cut­ting (FGC): An Intro­duc­tion, av Mar­i­anne Sarkis (http://www.fgmnetwork.org/intro/index.html) Det finns fyra typer av omskärelse ^[6]Female Gen­i­tal Muti­la­tion: Rap­port, WHO Tech­ni­cal Work­ing Group, Gene­va, 17–19 juli 1995. World Health Orga­ni­za­tion: Gene­va. 1996.:

1. Kli­toridek­to­mi. Det­ta är den mil­daste for­men av omskärelse som innebär ett avlägsnande eller en uppdel­ning av den förhud (eller “huva”) som täck­er kvin­nans kli­toris. Det­ta kan utföras till­sam­mans med en par­tiell eller full­ständig exci­sion av kli­toris, vilket kallas för kli­toridek­to­mi. Enligt FN:s befolkn­ings­fond (UNFPA) är det­ta den form som är jäm­för­bar med man­lig omskärelse ^[7]Van­li­ga frå­gor och svar om kvinnlig könsstymp­n­ing (http://www.unfpa.org/gender/practices2.htm # 4) . Det­ta kallas ibland ock­så för “sun­na-omskärelse” då det är den­na typ som utförs av de mus­limer som anser han­dlin­gen vara lags­tiftad i islam.
2. Exci­sion. Enligt den­na form, som ock­så benämns som könsstymp­n­ing, avlägsnas [yttre] kli­toris och labia mino­ra helt eller delvis.
3. Infibu­la­tion. Det­ta är en av de mest extrema for­mer­na av omskärelse, som innebär total exci­sion av kli­toris, både labia mino­ra och majo­ra samt att sam­man­fognin­gen av vul­vans båda sidor i vagi­nan sys med tråd eller säkras med andra objekt tills en läkn­ing och sam­manslut­ning sker. Endast ett litet hål behålls för att tillå­ta pas­sage av men­stru­a­tions­blod och urin. Det­ta kallas för infibu­la­tion eller faraonisk omskärelse ^[8]Infibu­la­tion (även kallat “faraonisk omskärelse”) har prak­tis­er­ats särskilt i Östafri­ka och är den värs­ta typen av kvinnlig könsstymp­n­ing och innebär att kli­toris, de inre blygdläp­par­na samt … Fort­sätt läsa efter dess ursprung.
4. Alla andra sorters könsstymp­n­ing som prick­n­ing, pierc­ing eller inci­sion av kli­toris och/eller blygdläp­par­na, tän­jn­ing av kli­toris och/eller blygdläp­par­na, kau­ter­i­sa­tion genom brän­ning av kli­toris och omgi­vande väv­nad; intro­ci­sion, skrap­n­ing eller sty­ck­n­ing av vagi­nan eller omgi­vande väv­nad, och införande av frä­tande ämnen eller örter i vaginan.

Var omskärelse utövas

Omskärelse prak­tis­eras i hela världen men är van­li­gast i Afri­ka söder om Sahara i ett band som sträck­er sig österut från Sene­gal till Soma­lia. Omskärelse förekom­mer även i Mel­lanöstern, Nord- och Sydameri­ka, Indone­sien och Malaysia. Den tred­je for­men (enligt vad som beskriv­its ovan) förekom­mer näs­tan utes­lu­tande i Soma­lien, Sudan och södra Egypten, samt i några delar av Mali och Nigeria.

Vi finner att i vis­sa samhällen, såsom i Soma­lia, Eritrea och Etiopi­en, genomgår näs­tan alla kvin­nor den tred­je for­men av omskärelse — könsstymp­n­ing. Anled­ningar­na till det­ta kan vara mån­ga. Kanske ses kvin­nan inte som “ren” så länge hennes kli­toris inte avlägsnats eller kan det bero på att man önskar att hon skall vara kysk fram till äkten­skapet. Den­na sed har exis­ter­at under lång tid och mån­ga är räd­da för att straf­fas om de överg­er den. Kvin­nor kanske inte kan gif­ta sig, eller ankla­gas de för otukt. Famil­jen kan ock­så för­lo­ra sin “hed­er” om tra­di­tio­nen inte efterlevs.

Kvinnlig omskärelse har ock­så var­it van­ligt i Nor­dameri­ka för att kon­trollera kvin­nans sex­u­alitet. Särskilt i USA var den förs­ta, andra och tred­je for­men van­li­ga fram till 50-talet. Anled­ningar­na till det­ta var mån­ga men den kanske van­li­gaste orsak­en var att man ville min­s­ka onani. I Eng­land pub­licer­ade Isaac Bak­er Brown (1811–1873) en bok om hans framgån­gar vid behan­dling av kvinnlig onani med könsstymp­n­ing. Han häv­dade ock­så att det­ta var ett botemedel mot oklara men­ta­la störningar såsom hys­teri och epilep­si. ^[9]The Rit­u­al of Cir­cum­ci­sion, av Karen Erick­sen Paige. Human Nature, s. 40–48, maj 1978. Lös­ningar­na för att hin­dra onani var otal­i­ga. Ett exem­pel är kyskhets­bäl­tet, som först använ­des under medelti­den för att säk­er­stäl­la att hus­trur för­blev kys­ka medan deras män var bor­ta. För att förhin­dra onani bland pojkar använ­des spet­sade ringar eller ännu mer drastiska metoder som kau­ter­i­sa­tion eller kas­trering ^[10]Ibid..

Anledningar till omskärelse

I en av de klas­siska läroböck­er­na om barn­sjuk­do­mar, Dis­eases of Infan­cy and Child­hood, pub­licer­ad 11 gånger mel­lan 1897 och 1940, före­språkar för­fattaren L.E Holt kau­ter­i­sa­tion av kli­toris samt sve­da av vul­van som före­byg­gande åtgärder mot onani. Onani sågs som orsak­en till mån­ga sjuk­do­mar, såsom neu­roti­cism, olyd­nad och brist på respekt mot föräl­drar­na. ^[11]Ibid.

Organ­i­sa­tio­nen Ori­fi­cial Surgery Soci­ety menade att kau­ter­i­sa­tion kunde vara en lämplig behan­dling även för så triv­iala åkom­mor som huvudvärk.

Mån­ga hygien­iska förde­lar trod­des åstad­kom­mas genom kli­toridek­to­mi. C.F. McDon­ald näm­n­er i artikeln Omskärelse av kvin­nor ^[12]McDon­ald, CF, MD (sep­tem­ber 1958). Omskärelse av kvin­nor från 1958:

Om man­nen är i behov av omskärelse för ren­lighet och hygien, var­för då inte även kvin­nan? Jag har oper­erat kanske 40 patien­ter som behövt den­na behandling.

Det förk­laras att den­na behan­dling hjälper mot “irri­ta­tion, klå­da och onani”.

Tills allde­les nyli­gen ansågs kvin­nans kli­toris vara “oren”. Sig­mund Freud, som ans­es vara en av den mod­er­na psykolo­gins grun­dare, förk­larar i Sex­u­alitetens och kär­lekens psykolo­gi att: “elim­iner­ing av kli­toris är en nöd­vändig förut­sät­tning för utveck­ling av fem­i­ninitet.”

Även i västvärlden genomgår idag mån­ga kvin­nor den­na form av omskärelse som vis­sa läkare ^[13]Ezzell, Car­ol (31 okto­ber, 2000). Anato­my and Sex­u­al Dys­func­tion och för­fattare ^[14]Cli­toral Cir­cum­ci­sion. Tantra * Kama Sutra * Tantric Sex & Tantric phi­los­o­phy, 1959). Kvinnlig omskärelse: Indika­tion­er och en ny teknik. menat skall öka kvin­nans sex­uel­la tillfredsställelse.

Olika åsikter bland muslimer

Även om omskärelse av män är en lovvärd han­dling enligt islam, har forskare skilt sig åt när det gäller kvin­nor. Vis­sa har ansett det vara lovvärt, medan andra enbart betrak­tat det som tillåtet. På senare tid har som­li­ga även menat att det är otil­låtet. Dessa stånd­punk­ter baseras på ett antal tra­di­tion­er (hadīth) berät­tade från pro­feten Muhammed (över hon­om vare Guds frid och välsignelser).

De skriftlärde som menar att omskärelse är en lovvärd han­dling baser­ar i huvud­sak det­ta på en åter­berät­telse i vilken pro­feten Muhammed säger:

Omskärelse är sun­nah för män och en hed­ervärd sak för kvin­nor. ^[15]Mus­nad Ahmad

Ur den­na åter­berät­telse har några lärde drag­it slut­sat­sen att pro­feten upp­muntrade både män och kvin­nor att omskära sig.

De som ser det som enbart tillåtet utgår från en annan åter­berät­telse, från Umm Atiyyah, i vilken pro­feten fick vet­skap om ett flicke­barn som skulle omskäras. Från den­na åter­berät­telse har de lärde här­lett att omskärelse av kvin­nor är tillåtet efter­som pro­feten inte för­b­jöd det uttryck­li­gen. De härled­er ock­så att det inte är tillåtet att gå till ytterligheter.

Stud­er­ar vi vad de lärde inom utta­lan­den från Muhammed sagt kan vi dock notera att flera av de mest framträ­dande såsom Ibn Hajar, al-Bukhāri, Abu Dawūd, al-Bay­haqi, Ibn ul-Mundthir och ash-Shawkāni har uppgett att dessa åter­berät­telser är sva­ga och att de inte kan åberopas. Ibn ul-Mundthir har sagt:

Det finns ingen rap­port om omskärelse som kan åberopas, och ingen berät­tarked­ja som går att föl­ja. ^[16]Talkhees al-Habeer. Ibn Hajar al-Asqalani. Hadîth #2140

Islams lärde säger att om en åter­berät­telse vis­ar sig vara svag eller opål­itlig är det inte tillåtet att använ­da den som bevis för att förkun­na en islamisk dom, då alla rättsli­ga avgöran­den i reli­gio­nen måste styrkas med aut­en­tiska och enty­di­ga bevis.

“Sunna-omskärelse”

Vad man kan se är att den förs­ta for­men av omskärelse, som ibland kallas “sun­na-omskärelse”, har en viss islamisk grund men att dess grund­val är svag. Och det är endast den­na form, som innebär att en viss del av huden avlägsnas, som vis­sa skriftlärde anser vara tillåten eller lovvärd. Det­ta för­farande är ofarligt och lik­nar det sätt som män omskärs. Som­li­ga har häv­dat att det ock­så finns vis­sa förde­lar med det­ta ingrepp såsom ökad sex­uell njut­ning, före­byg­gande av dålig lukt till följd av illaluk­tande sekret under huden och en lägre frekvens av urin­vägsin­fek­tion­er samt infek­tion­er som påverkar det repro­duk­ti­va sys­temet. ^[17]Kvinnlig omskärelse: ett med­i­cin­skt per­spek­tiv, Sitt al-Banaat Khaalid. 2003.

Men för de andra for­mer­na av omskärelse — eller rättare sagt könsstymp­n­ing — finns det ingen grund för i islam utan tvär­tom är det strängt för­b­judet. Det­ta enligt den pro­fet­tra­di­tion som vis­ar på ett till­stånd för en viss form av omskärelse men sam­tidigt för­b­jud­er extremer. Därutöver sky­d­dar islamisk lag kvin­nors rätt till sex­uell njut­ning, vilket bevisas av det fak­tum att en kvin­na har rätt till skilsmäs­sa om hennes man inte kan till­fredsstäl­la hennes sex­uel­la begär.

De mus­limer som i vis­sa delar av världen ägnar sig åt könsstymp­n­ing kom­mer att läg­ga dessa han­dlin­gar åt sidan när de väx­er i deras förståelse av islam. Ett tydligt exem­pel på det­ta är att en av de grup­per i Kenya som inte prak­tis­er­ar kvinnlig könsstymp­n­ing är mus­limer­na, även om det är ett land vars befolkn­ing är kän­da för detta.

Allmän islamisk rättspraxis

Vi måste dock under­stry­ka att rätt håll­ning i den­na frå­ga är att det inte finns någon tillför­l­itlig text som direkt upp­muntrar till omskärelse, och därmed fall­er frå­gan under andra allmän­na tex­ter som för­b­jud­er det som är skadligt och upp­muntrar till det som är nyt­tigt och häl­sosamt. Enligt grundläg­gande islamisk rättsprax­is är det som inte uttryck­li­gen för­b­juds tillåtet, även om det fort­farande är föremål för andra indi­rek­ta tex­ter. Det­ta bäd­dar för en stor tol­er­ans i reli­gio­nen, sam­tidigt som det ock­så finns möj­lighet till att hantera nya frå­gor. Vis­ar det sig att omskärelse är med­i­cin­skt förde­lak­tigt för kvin­nor eller för samhäl­let, skulle det vara något som islam upp­muntrar till på sam­ma sätt som allt som för nyt­ta med sig är upp­muntrat inom islam. Men om det å andra sidan vis­ar sig att omskärelse är skadligt skulle det defin­i­tivt betrak­tas som för­b­judet inom islam. Dr. Abd al-Rah­mān b. Hasan al-Nafisah, redak­tör för Con­tem­po­rary Jurispru­dence Research Jour­nal baser­ad i Riyadh, skriv­er i en artikel om kvinnlig omskärelse och islam:

Inom islamisk lag är bevaran­det av män­niskan — livet och kropp­slig häl­sa — en laga nöd­vändighet. Något som även­tyrar den­na laga nöd­vändighet genom att vål­la ska­da är inte tillåtet. ^[18]http://islamtoday.com/showme2.cfm?cat_id=2&sub_cat_id=822

Käl­la:
Female Cir­cum­ci­sion in Islam. www.islamreligion.com
Amon Shav­it 2004: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Campaign_road_sign_against_female_genital_mutilation_(cropped).jpg