Skip to main content
Umar ibn al-Khat­tab, islams andre kalif, knivhög­gs av den per­siske slaven Abu Lu’lu’ah under gryn­ings­bö­nen. När Umar låg på döds­bäd­den ombads han utse en efterträ­dare. Umar till­sat­te då en kom­mit­té på sex man med uppgift att väl­ja näs­ta kalif.
 

Valet av Uthman som kalif

Den­na kom­mit­té bestod av Ali ibn Abi Tal­ib, Uth­man ibn Affan, Abdur-Rah­man ibn Awf, Sad ibn Abi Waqqas, Az-Zubayr ibn Al-Awam och Tal­hah ibn Ubayd Allah som var bland de mest fram­stående föl­jes­la­gar­na till pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) och som under deras livstid lovats Paradiset.

Enligt Umars anvis­ningar skulle den­na grupp utse en efterträ­dare inom tre dagar och den utsed­de skulle till­trä­da tjän­sten dag fyra. Då två dagar gått utan beslut kände medlem­mar­na sig oroli­ga över att tiden höll på att rin­na ut och att de fort­farande inte fun­nit en lös­ning på prob­lemet. Abdur-Rah­man ibn Awf erb­jöd sig då att avstå titeln om de andra accepter­ade hans beslut. Alla var då överens om att låta Abdur-Rah­man väl­ja den nya kalifen. Han utfrå­gade var­je kan­di­dat och van­drade där­på runt i Med­i­na för att höra vad folk ansåg. Han valde till slut Uth­man som ny kalif då majoriteten av folket hade honom.

Ett enkelt liv

Uth­man levde ett enkelt liv även efter att han bliv­it ledare för den islamiska stat­en. Det skulle var­it lätt för en framgångsrik affärs­man som hon­om att leva ett liv i lyx men han avsåg aldrig att leva så i den­na värld. Hans enda syfte var att sma­ka på det­ta livets njut­ningar efter­som han vis­ste att den­na värld endast är en prövn­ing. Uth­mans gen­erositet fort­sat­te efter han blev kalif.

Kalif­er­na fick betalt för deras tjän­ster från statskas­san men Uth­man tog aldrig ut lön för sin tjänst. Han hade ock­så för vana att befria slavar var­je fredag, ta hand om änkor och föräl­dralösa barn och ge obe­grän­sat med pen­gar i väl­gören­het. Hans tålam­od och uthål­lighet var bland de egen­skaper som gjorde hon­om till en framgångsrik ledare.

Uth­man upp­nådde myck­et under tiden vid mak­ten. Han försva­rade den mus­lim­s­ka stat­en mot bysan­ti­ner­na och intog Libyen samt sto­ra delar av Arme­nien. Uth­man etabler­ade ock­så till­sam­mans med hans kusin Mu’awiyah ibn Abi Sufyan, som var guvernör i Syrien, en ara­bisk flot­ta som stred i en rad vik­ti­ga slag mot bysantinerna.

Sammanställandet av Koranen

Av myck­et större bety­delse för islam var emeller­tid Uth­mans sam­manställ­ning av Kora­nen som den uppen­ba­rades för pro­feten. Han insåg att det ursprung­li­ga bud­skapet från Gud oavsik­tli­gen skulle kun­na sned­vri­das genom oli­ka tex­ter och utsåg en kom­mit­té som skulle sam­la in de kanon­iska verser­na och förstöra andra ver­sion­er. Resul­tatet är den text som idag är accepter­ad i den mus­lim­s­ka världen.

Fientlighet från nya muslimer

Under hans kali­fat mötte Uth­man myck­et fient­lighet från nominel­la mus­limer i nya islamiska län­der som bör­jade ankla­ga hon­om för att inte föl­ja pro­fetens och de föregående kalif­er­nas exem­pel. De tidi­gare föl­jes­la­gar­na till pro­feten försva­rade hon­om dock ständigt. Dessa anklagelser påverkade hon­om inte utan han för­blev en barmhär­tig ledare. Även när hans per­son­li­ga fien­der attack­er­ade hon­om använde han inte stad­skas­san för att försvara sig själv eller sitt hem. Som pro­feten Muhammed (över hon­om vare Guds frid och väls­gien­sler) förut­sett gjorde Uth­mans fien­der hans styre svårt genom att ständigt mot­sät­ta sig och ankla­ga hon­om. Hans mot­stån­dare smid­de till sist plan­er mot hon­om, omringade hans hus och man­ade folk till att döda hon­om. Mån­ga av hans råd­gi­vare bad hon­om att hin­dra angrep­pet men det gjorde han inte för­rän han mör­dades då han recit­er­ade Kora­nen, pre­cis som pro­feten hade förutspått.

Anas ibn Malik har berät­tat följande:

Pro­feten klät­trade en gång uppför berget Uhud med Abu Bakr, Umar och Uth­man. Berget skakade då. Pro­feten sade (till berget): ‘Håll dig fast, Uhud! För på dig finns en pro­fet, en tidig san­ningsen­lig anhän­gare till mig och två mar­tyr­er.’ [1]Sahih al-Bukhari


Källa:
Moham­mad Adil 2007: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Mohammad_adil-Rashidun-empire-at-its-peak-close.PNG

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Sahih al-Bukhari