Kultur som undervärderar vetenskap

Vid ett tillfälle då jag talade med några ung­do­mar om den utveck­ling av teknolo­gi och infor­ma­tion vi ser idag ställde någon i pub­liken en över­raskande frå­ga. Han sade: ”Är materiell, teknisk, indus­triell och annan värld­slig veten­skap nöd­vändi­ga inom islam? Är studi­er av det­ta något som för en när­mare Gud?”

Sät­tet som han ställde frå­gan på sade mig att han redan hade bestämt sig för vad han tyck­te. Han var redan över­ty­gad om att värld­slig veten­skap för en bort från Gud och framgång i näs­ta liv.

Den­na inställ­ning är en av de främ­s­ta anled­ningar­na till att den mus­lim­s­ka världen lid­er av en bakåt­strä­vande syn på teknolo­gi. Tanken att veten­skap bör begrän­sas till några grenar inom reli­gio­nen, med fokus på ett antal speci­fi­ka frå­gor, är en tanke som står i mot­sats till islams verk­li­ga anda. Det förs­ta ord som uppen­ba­rades till pro­feten Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) var ”Läs!” Det­ta var en väldig order som förkun­nade för ett folk som låg långt efter både i andlig och i värld­slig utveck­ling att ta sig till en nivå från vilken de skulle kun­na vara Guds ställföreträ­dare på jor­den och anta den tun­ga och bör­dande uppgiften att utveck­la den.

Ordern till att läsa är rik­tad mot våra inre och under­stryk­er vik­ten av kun­skap. Hur fan­tastiskt är det inte att det förs­ta ord som uppen­ba­rades från Kora­nen var kom­menderin­gen till att läsa? Och hur häp­nadsväckande är det då inte att mus­limer är det folk som läs­er minst? Studi­er om läskun­nande världen över vis­ar att mus­limer har den högs­ta nivån av anal­fa­betism. Och av dem som kan läsa, är deras möj­lighet till att förstå ofta den sämsta.

Den kul­tur som under­värder­ar veten­skap, som ståen­des i mot­sats till islamisk anda, är anled­nin­gen till att den mus­lim­s­ka civil­i­sa­tio­nen lig­ger så långt efter resten av världen i utveck­ling av veten­skap och teknolo­gi. Gud säger:

Ser du inte att Gud låter regn ström­ma från skyn och att Vi därmed låter fruk­ter av alla slag och färg­er mogna och att i bergen [syns] strim­mor av vitt och rött i oli­ka skift­ningar och inten­sivt svar­ta [fläckar]. Så växlar även fär­gen hos män­nisko­r­na och hos vil­da djur och boskap. Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kun­skap fruk­tar Gud [så som Han bör fruk­tas]. Han är allsmäk­tig men alltid beredd att för­lå­ta. ^[1]Kora­nen, sūrah Fātir: 27–28

Dessa vers­er berör reg­nets rörelser, fruk­ter av oli­ka färg­er, berg, dju­rarter och vari­a­tion­er mel­lan män­niskor. Dessa vers­er förk­larar för oss på tydli­gaste tänkbara sätt att män­niskor genom dygder­na i dessa kun­skaper kan ha medel som ger en starkare tro på Gud och en större med­veten­het om Hans storhet och makt. Var­ifrån kom­mer då tanken att kun­skap om den fysiska världen inte för en när­mare Gud? Stud­er­ar vi dessa noga vers­er ser vi att de berör näs­tan all ny och gam­mal veten­skap från astrono­mi och geolo­gi till zoolo­gi, botanik och antropolo­gi. Veten­skaper som dessa är de ”råma­te­r­i­al” från vil­ka tek­nol­o­giska fram­steg görs.

Reflek­ter­ar vi över vilken vikt Kora­nen ger dessa veten­skaper är det för­bryl­lande att finna mus­lim­s­ka samhällen minst konkur­ren­skrafti­ga till att kun­na tävla i frå­ga om teknolo­gi. Även om vi besit­ter ett rikt arv som ger oss var­je anled­ning och medel till att utveck­la vår civil­i­sa­tion, är vi sor­g­ligt nog det av världens folk som är minst för­bered­da för att sti­ga på det tåg som rör sig framåt i en allt högre hastighet och som inte låter sig vän­ta på någon.

Islam har en pos­i­tiv inställ­ning till kun­skap och forskn­ing. Kora­nen är myck­et tydlig i dess upp­maningar till att lära sam­tidigt som den ock­så inspir­erar till att vårt lärande och begrun­dande skall vävas sam­man med åmin­nelse av Gud så att vi håller oss säkra från moralisk och materiell dekadens om vi fall­er offer för våra egna böjelser och begär.

Frå­gan som vi måste stäl­la oss är var­för dagens mus­limer är så oför­mögna till veten­skapli­ga och tek­nol­o­giska fram­steg. Var­för tar vi inte emot den upp­muntran som finns i Kora­nen och pro­fetens (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) tra­di­tion­er till kreativitet, pro­duk­tivitet och utveckling?

Vi bör läsa Kora­nen och hans tra­di­tion­er i livets alla skeen­den, i vad vi än tar oss till, oberoende av om det rör jord­bruk, pro­duk­tion, läkekon­st eller vetenskap.

Tvek­löst lid­er vi av all­varli­ga tillko­r­takom­man­den genom att dis­tansera oss själ­va från vår reli­gion i frå­ga om värdet av vetande.

Gud ska­pade män­niskan och försåg henne med allt vad jor­den bär:

Det är Han som för er har ska­p­at allt vad jor­den bär och som, vänd mot himlaval­vet, for­made det till sju him­lar. Han har kun­skap om allt. ^[2]Kora­nen 2:29

På sam­ma sätt har Gud låtit oss leva på den­na jord:

Och till [stam­men] Thamud [sän­des] deras broder Sal­ih. Han sade: “Dyr­ka Gud, mitt folk! Ni har ingen gud utom Hon­om. Han ska­pade er av jord och Han lärde er att bru­ka den och där fick ni byg­ga och bo. Be Hon­om om för­lå­telse för era syn­der och vänd ånger­ful­la åter till Hon­om. Min Herre är nära och hör [män­niskans] bön.” ^[3]Kora­nen, sūrah Hūd: 61

Gud har genom den kun­skap och det för­nuft som Han välsig­nat oss med giv­it makt till oss på jor­den. Vi befat­tar oss med jord­bruk och hantverkarkon­st utifrån vad jor­den ger och på sam­ma sätt är vi ans­vari­ga för omhän­derta­gan­det av den. Vi upp­muntras till att stud­era den­na skapelse för att skön­ja de lagar och mön­ster som Gud har plac­er­at häri, inklu­sive de mön­ster och orsak­er som styr civil­i­sa­tion­ers uppgång och fall. Gud har gjort det­ta till medel för att beri­ka våra liv både spir­ituellt och materiellt.

Gud har sänt Kora­nen som ett rättes­nöre att tilläm­pa i det värld­sli­ga likväl som i det andli­ga. Dess läror är till för vårt välmående på den­na jord men ock­så för vårt välmående i det nästkom­mande. Det­ta är anled­nin­gen till att det i Kora­nen återfinns vers­er om att tän­ka, begrun­da och under­sö­ka, på sam­ma sätt som det finns dem som rör islamisk lag och reli­gio­nens doktriner:

Vi sände Våra pro­feter med klara bevis [om san­nin­gen] och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att [hjäl­pa] män­nisko­r­na att hand­la rättvist. Och jär­net, som har fruk­tans­värd styr­ka och som är män­niskan till nyt­ta, har Vi satt i era [hän­der]. Låt där­för dem ge sig till kän­na som vill stöd­ja och försvara Guds och Hans Sän­de­buds sak, fastän [Gud] inte kan ses eller förn­im­mas. All styr­ka och all makt lig­ger hos Gud! ^[4]Kora­nen, sūrah al-Hadīd: 25

I den­na vers vis­ar Gud hur myck­et nyt­ta som män­niskan kan ha av järn då vi från det kan fram­stäl­la så mån­ga oli­ka föremål. Fak­tum är att järn är en väsentlig del i de fles­ta mod­er­na mask­in­er och teknologier.

Strä­van efter nyt­tig kun­skap kan föra en när­mare Gud för att tjä­na Hans väl­signelser, så länge som den under­lät­tar för oss att bebo och bru­ka den­na jord och därigenom vid­hål­la tron.

Den lärde al-Māwardī (972‑1058 e.Kr.) har sagt: ”… allt som hjälper oss att inse våra plik­ter och utveck­la ett civilis­er­at liv på jor­den.” Det­ta inbe­griper islamisk veten­skap likväl som värld­sli­ga utveck­ling inom med­i­cin, tillverkn­ingskon­st, han­del, teknolo­gi och kul­tur. Alla dessa for­mer av veten­skap ger män­niskan nyt­ta och hjälper henne att upp­fyl­la hennes plikt som Guds ställföreträ­dare på jorden…

Käl­lor:
Shaykh Salman al-Oad­ah (2006), Islam & Tech­no­log­i­cal Progress. www.islamtoday.com; Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius.