När vi gör något gång på gång utvecklas det till en vana och handlingen blir till en del av vår identitet. När någon strävar efter att vara ärlig genom att medvetet och konsekvent välja att tala sanning blir ärlighet ett karaktärsdrag. För ärliga människor är ärlighet en vana. Men detta motsäger inte att ärlighet är en handling av dyrkan och from hängivenhet.
Det berättas att profeten Muhammed (må Guds frid och välsignelser vara över honom) har sagt: “Gott uppförande är en vana och dåligt uppförande är vidrigt.” [1]Sahih Ibn Hibbban och Sunan Ibn Majah med en god berättartkedja
Detta profetiska uttalande för på tal om i vilken utsträckning formell dyrkan (som bön och fasta) har föreskrivits för att utveckla den troendes personlighet och andlighet.
Dyrkans syfte förstärks ytterligare genom profetens ord: “En man talar sanning och kontrollerar sanningen till han nedtecknas hos Gud som en ärlig man… Och en annan man ljuger och jagar falska rapporter till han nedtecknas hos Gud som en vanemässig lögnare.” [2]Sahîh al-Bukhari och Sahîh Muslim
När vi gör något gång på gång utvecklas det till en vana och handlingen blir till en del av vår identitet. När någon strävar efter att vara ärlig genom att medvetet och konsekvent välja att tala sanning blir ärlighet ett karaktärsdrag. För ärliga människor är ärlighet en vana. Men detta motsäger inte att ärlighet är en handling av dyrkan och from hängivenhet.
Profeten Muhammed skilde inte mellan tillvänjning och hängivenhet. I själva verket sa han: “De goda gärningar som Gud älskar mest är de som sker under en lång tid även om handlingen i sig är liten.” [3]Sahîh al-Bukhari och Sahîh Muslim
Dessutom har ‘Aishah berättat: “När Guds sändebud gjorde något bra gjorde han det konsekvent.” [4]Sahîh Muslim
Positiva vanor har en påtagligt god effekt på en persons karaktär. Den som har för vana att ägna en timme om dagen till att åminnas Gud eller att läsa Koranen har integrerat dessa värdefulla handlingar i det dagliga livet och effekten kan räknas i andlig utveckling.
En man kom till profeten Muhammad (frid vare med honom) och sade: “Islams riter har blivit för många för mig. Ge mig något att hålla fast vid.” Profeten svarade då: “Låt din tunga fuktas med åminnelse av Gud.” [5]Sunan al-Tirmidhi och Sunan Ibn Majah
Detta är en rekommendering att låta åminnelse av Gud bli till en god vana.
Vi bör därför inte använda ordet “vana” som om det vore en dålig sak, som när någon säger att “bönen är dyrkan och inte en vana” för tveklöst är bönen dyrkan men om den är en ständig vana är det än bättre.
En vana är något en person känner sig bekväm med och illa till mods om han eller hon inte får möjlighet att göra. Så på så sätt är det önskvärt om dyrkan är en vana till den grad att den blir lätt att utföra och aldrig känns som en börda.
Profeten Muhammed sa en gång: “Bilal! Kalla folket till bön. Låt oss finna ro i bönen.” [6]Sunan Abî Dawud Detta visar att för profeten och hans följeslagare var bönen en källa till tröst och avkoppling.
Källa: Islamtoay, Fasting in Ramadan: Worship or Habit?
