Skip to main content

Kri­tik­er av islam menar att Allah är en omtolkn­ing av en gam­mal ara­bisk mån­gud. Den­na förvrängn­ing av Allah kom­bin­eras ofta med påståen­den om att pro­feten Muhammed (må Guds frid och väl­signelser vara med hon­om) återup­prät­tade den­na gudom för att göra den till islams fokalpunkt. Dessa båda påståen­den är dock felak­ti­ga, vilket kom­mer att klargöras i den­na text.

Ja, det­ta är san­nin­gen — det finns ingen gud utom Gud, och Gud är förvis­so den Allsmäk­tige, den Vise. [1]Kora­nen 3:62

Det är inte myck­et som är känt om den reli­gion som araber­na följde före pro­feten Abra­ham men det råder inga tviv­el om att de dyrkade avgud­abilder, him­lakrop­par, träd och ste­nar. Även om ett antal min­dre avgu­dar kan ha sam­band med månen [2]http://www.britannica.com/EBchecked/topic/31651/Arabian-religion/68308/Pre-Islamic-deities finns det inga belägg för att araber­na dyrkade en mångud.
 
Å andra sidan finns det belägg för att solen dyrkades över hela Ara­bi­en i form av en fem­i­nin gudin­na. Solen (shams) högak­tades av flera ara­biska stam­mar vilket tog sig uttryck i form av helge­do­mar och avgud­abilder. Namn som Abdu Shams (solens tjänare), Amr-I-Shams (solens man) och Abdu al-Sharq (den sti­gande solens tjänare) var van­ligt förekom­mande. [3]Ency­clopae­dia of Reli­gion and Ethics, “Ancient Arab”, Vol. 1, sid. 661.
 
En av pro­feten Muhammeds (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) far­bröder hette Abdu Shams likväl som en av hans närm­s­ta män, Abu Hurairah. När Abu Hurairah kon­vert­er­ade till islam bytte pro­feten Muhammed hans namn till Abdu Rah­man (den Nåderikes tjänare).
 
Mus­limer tror att Gud sedan skapelsens beg­yn­nelse har sänt pro­feter och bud­bärare för att vägle­da och under­visa män­niskan. Där­för var hennes ursprung­li­ga reli­gion under­kas­telse inför Gud. De förs­ta araber­na dyrkade Gud men med tiden förvrängdes deras dyrkan genom vidske­pelse och män­skli­ga tolkningar. Anled­nin­gen till det­ta är höljd i dim­mor men de kan ha förir­rat sig mot avgu­dadyrkan på sam­ma sätt som de män­niskor som levde under pro­fetens Noaks tid.
 
Ättlin­gar till pro­feten Noak utgjorde ett samhälle som trodde på Guds enhet för att efter­hand påverkas av avvikelse och irrläror. Rät­tfärdi­ga män försök­te påmin­na om deras skyldigheter gen­te­mot Gud men då tiden gick såg djävulen en möj­lighet att leda folket vilse. När män som ansetts vara rät­tfärdi­ga dog föres­log djävulen att de skulle byg­ga staty­er av dessa män för att påmin­na dem om deras skyldigheter gen­te­mot Gud.
 
De byg­gde staty­er vid deras möte­s­platser och hem varpå djävulen läm­nade dem ensam­ma tills de hade glömt var­för staty­er­na fanns. Mån­ga år senare dök återi­gen djävulen upp för att den­na gång föres­lå att de skulle dyr­ka dessa avgud­abilder. I en aut­en­tisk berät­telse från pro­feten Muhammed (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) sum­meras hur avgu­dadyrkan uppstod:

[Avgu­dar­nas] namn till­hörde tidi­gare from­ma män bland Noaks folk, och när de dog inspir­erade djävulen män­nisko­r­na till att upprät­ta och plac­era avgu­dar på de platser där de brukade vis­tas och åkalla avgu­dar­na i deras namn.  Folket gjorde så men avgu­dar­na dyrkades inte för­rän de män­niskor (som ini­tier­ade dem) hade dött och ursprunget till avgu­dar­na hade bliv­it oklara, varpå män­niskor bör­jade tillbe dem. [4]Sahih Al-Bukhari

Det råder föga tviv­el om att den dominerande reli­gio­nen på den ara­biska halvön under åren mel­lan pro­feter­na Abra­ham och Muhammed var avgu­dadyrkan. Var­je stam och hushåll höll sig med en avgud­abild, använde sla­gru­tor, besök­te siare och offrade djur fram­för avgu­dar­nas altare. När pro­feten Muhammed (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) tri­um­ferande åter­vände till Mec­ka [5]Den kub­for­made byg­gnad i Mec­ka, Saudi­ara­bi­en som mus­limer ber emot fem gånger var­je dag.
fann han inte min­dre är 360 oli­ka avgu­dar runt Kaba.
 
Gud förkas­tade den­na fal­s­ka idoldyrkan:

Har ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza och Man­at, den tred­je [som ni dyrkar]? För­be­håller ni er allt­så man­lig, och till­skriv­er Hon­om kvinnlig avkom­ma? Det är san­nerli­gen en ojämn fördel­ning! Nej, dessa [gudin­nor] är ingent­ing annat än namn som ni och era för­fäder har upp­fun­nit; Gud har aldrig gett till­stånd till det­ta. — De föl­jer enbart lösa anta­gan­den och vad som fall­er dem in. Men ändå har vägled­nin­gen från deras Herre nått dem. [6]Kora­nen 53:19–23

 
Under den­na tid fylld av heden­dom och poly­teism till­bad dock aldrig araber­na en mån­gud som högs­ta gudom. I själ­va ver­ket finns det inga belägg för att de någon­sin åkallat en mån­gud. Över tidens gång för­lorade de inte tron på Gud den Allsmäk­tige som Uni­ver­sums härskare (även om det fles­ta av dem hade en felak­tig upp­fat­tning om Gud). De var med­vet­na om Hans väl­signelser och Hans straff och trodde på Domeda­gen.

Poet­er skrev under den­na tid ofta om Gud. Nabigha, en välkänd poet under 500-talet sade: “Jag svor en ed och läm­nade inte något utrymme för tviv­el över vem som kan stöd­ja män­niskan föru­tom Gud”, och Zuhair b. Abi Salma bekräf­tar sin tro på Domeda­gen genom att säga, “Han­dlin­gar reg­istr­eras i den perga­men­trulle som skall pre­sen­teras på Domeda­gen; häm­nd kan utkrä­vas även i den­na värld.

Kora­nen vit­tnar ock­så om att de föris­lamiska araber­na var med­vet­na om Gud:

Och om du frå­gar [män­nisko­r­na]: “Vem är det som har ska­p­at him­lar­na och jor­den och under­ord­nat solen och månen [under Sina lagar]?” svarar de säk­erli­gen: “Det är Gud.” Hur förvir­rade är inte deras begrepp! Gud ger den Han vill av Sina tjänare rik­lig och den [Han vill] knap­pare utkomst. Gud har full kun­skap om allt. Och om du frå­gar: “Vem låter regn ström­ma från skyn och ger med det­ta nytt liv åt den jord som var­it död?” svarar de säk­erli­gen: “Gud.” Säg: “Gud ske lov och pris!” Men de fles­ta [män­niskor] använ­der inte sitt förstånd. [7]Kora­nen 29: 61–63

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen 3:62
2 http://www.britannica.com/EBchecked/topic/31651/Arabian-religion/68308/Pre-Islamic-deities
3 Ency­clopae­dia of Reli­gion and Ethics, “Ancient Arab”, Vol. 1, sid. 661.
4 Sahih Al-Bukhari
5 Den kub­for­made byg­gnad i Mec­ka, Saudi­ara­bi­en som mus­limer ber emot fem gånger var­je dag.
6 Kora­nen 53:19–23
7 Kora­nen 29: 61–63