I Kora­nen berät­tar Josef för hans far om en dröm i vilken han ser elva plan­eter samt solen och månen ned­fal­la inför hon­om. Vis­sa mus­limer har nyli­gen föres­lag­it att det­ta är ett bevis för att det enligt islam finns elva plan­eter i sol­sys­temet. Det­ta särskilt efter den senaste upp­täck­ten av Eris och den Astronomiska Unio­nens kun­ngörande att det i sol­sys­tem finns åtta plan­eter och tre dvärg­plan­eter. I den­na artikel kom­mer vi att diskutera det­ta påstående.

Kora­nen­versen i fråga:

Och Josef sade till sin fad­er: “I dröm­men såg jag elva stjärnor och solen och månen och jag såg dem buga sig till jor­den inför mig!” [Jakob] sva­rade: “Käre son! Berät­ta inte om din dröm för dina bröder! [Avund­sju­ka] kan dri­va dem att smi­da onda plan­er mot dig; Djävulen är san­nerli­gen män­niskans svurne fiende! ^[1]Sûrah Yusuf: 4–5

Det­ta var en dröm som pro­feten Josef (fred vare med hon­om) hade som pojke. De elva plan­eter­na rep­re­sen­ter­ade hans bröder var­av Josefs far Jakob (fred vare med hon­om) förstod dess innebörd och var­nade Josef för att berät­ta om dröm­men för bröderna.

Kora­nen berät­tar för oss om dröm­mens innebörd i en senare vers i sam­ma kapi­tel som skil­drar en hän­delse långt senare i Josefs liv:

Och han anvisade föräl­drar­na hed­er­splat­sen [vid sin sida]; och de föll alla ned på sina ansik­ten [för att bety­ga hon­om sin vörd­nad]. Och [Josef] sade: “Fad­er! Det­ta är innebör­den av min dröm för länge sedan, som min Herre nu har låtit bli verk­lighet. I Sin god­het befri­ade Han mig ur fän­gelset och Han har fört er till mig från öknen, sedan Djävulen hade sått ovän­skap mel­lan mig och mina bröder. Min Herre är out­grundlig [i Sina visa beslut och] i genom­föran­det av Sin vil­ja. Han är den All­ve­tande, den Vise!” ^[2]Sûrah Yusuf: 100

Ibn Kathir skriver:

I Josefs dröm rep­re­sen­ter­ade de elva stjärnor­na hans bröder, som var elva, och solen och månen var hans far och mor. Den­na förk­lar­ing gavs av Ibn ‘Abbas, al-Dah­hak, Qatadah, Sufyân al-Thawri och’ Abd al-Rah­man b.. Zayd b. Aslam. Josefs dröm blev verk­lighet fyr­tio år senare — eller som vis­sa säger, åttio år — när han upphöjde sina föräl­drar på tro­nen medan hans bröder befann sig fram­för honom.

Det­ta är vad dröm­men avsåg. Den var inte på något sätt relat­er­ad till astronomi.

Även om vi skulle anta att de elva plan­eter­na som Josef (fred vare med hon­om) såg i dröm­men var bilder av verk­li­ga him­lakrop­par, näm­n­er Josef dem i en abso­lut och okval­i­fi­cer­ad mening. Det finns inte något i versen som tyder på att de elva föremålen är de enda plan­eter­na i sol­sys­temet som finns, eller att dessa plan­eter särskilt avs­er objekt i vårt sol­sys­tem, eller ens att de avs­er plan­eter som astronomer definier­ar dem idag.

Vi måste ock­så inse att vid den tid­punkt då Kora­nen uppen­ba­rades var det ara­biska ordet i versen — kawkab — ett ord som använ­des för att hän­visa till stjärnor likväl som plan­eter. Att begrän­sa ordet kawkab till att bety­da plan­eter i mot­sats till stjärnor var en myck­et senare utveck­ling. I ordlis­tan al-Qamûs al-Muhît (131), al-Fayrûz­abâdî definieras en kawkab som en “stjär­na” (najm) och ordet kawkab har tra­di­tionellt använts omväx­lande med najm.

Där­för kan vi tryg­gt kon­stat­era att versen inte rör frå­gan om hur mån­ga plan­eter det finns i sol­sys­temet. Versen är helt enkelt en hän­vis­ning till Josefs dröm i vilken hans bröder gestal­tas som him­lakrop­par. Islam har ingen dok­trinär åsikt i frågan.

Antalet plan­eter i sol­sys­temet är en frå­ga om terminologi.

För astronomer är antalet plan­eter i sol­sys­temet i förs­ta hand en frå­ga om nomen­klatur och beror på två saker:

1. Vad vi ser i rym­den och de upp­täck­ter som vi gör
2. Hur vi definier­ar en planet

I for­na tider definier­ades plan­eter som: en him­lakropp som rör sig i en regel­bun­det återkom­mande bana genom jor­dens natthim­mel. I forn­grekiska bety­der ordet plan­et föl­jak­tli­gen “van­drare”. Baser­at på den­na def­i­n­i­tion räk­nades de for­na sju plan­eter­na i sol­sys­temet som: Solen, Månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus.

Den­na def­i­n­i­tion var i nivå med den astronomiska kun­skap som man då besatt och var ock­så i har­moni med idén att jor­den utgjorde uni­ver­sums cen­trum, efter­som en plan­et lika gär­na kunde definieras som “ett objekt i omlopps­bana runt jorden”.

När den helio­cen­triska (sol-cen­tr­erade) mod­ellen antogs kände astronomer att de behövde ändra def­i­n­i­tio­nen av vad en plan­et är. Nam­net plan­et behölls men omdefinier­ades till att bety­da: “ett objekt i omlopps­bana runt solen”. Därav räk­nades solen och månen inte län­gre som plan­eter. Däre­mot kom Jor­den att räk­nas som en plan­et. Det­ta led­de till att det tota­la antalet plan­eter var sex: Merkurius, Venus, Jor­den, Mars, Jupiter och Saturnus.

När Uranus upp­täck­tes år 1781 ökade antalet plan­eter till sju och vid Nep­tunus upp­täckt år 1846 ökade antalet igen till åtta. Dessa ökningar berodde på nya upp­täck­ter och inte på en omdefin­tion av ordet planet.

Def­i­n­i­tio­nen av en plan­et som “ett objekt i omlopps­bana runt solen” använ­des fram till mit­ten av 1800-talet. När det min­dre objek­tet Ceres upp­täck­tes mel­lan Mars och Jupiter år 1801 sågs det som en plan­et och det tota­la antalet var då nio. När fler min­dre objekt (Pal­las, Juno och Ves­ta) upp­täck­tes i lik­nande banor förde de total­sum­man av objekt definier­ade som plan­eter till tolv. De tolv plan­eter­na i sol­sys­temet för­blev stan­dard i astronomiböck­er­na fram till 1800-talets mitt.

När fler småkrop­par upp­täck­tes mel­lan Mars och Jupiter kände den tidens astronomer att det inte var rim­ligt att beskri­va dem som plan­eter. Istäl­let omk­las­si­fi­cer­ade de dessa objekt som aster­oi­der i ett “astroid­bälte” vilket min­skade antalet objekt som räk­nades som plan­eter till åtta.

När Plu­to år 1930 upp­täck­tes i en omlopps­bana utan­för Nep­tunus innebar det att sum­man av plan­eter var nio. Så för­blev fal­l­et under resten av det tju­gonde århun­dradet under vilket skol­barn fick lära sig att det fanns nio planeter.

Vis­sa upp­täck­ter gjordes som utmanade Plu­tos sta­tus som plan­et. En sak vara att astronomer insåg att Plu­to var myck­et min­dre än vad som ursprung­li­gen antag­its. Den är i själ­va ver­ket min­dre än vår måne. Det­ta var dock inte till­räck­ligt för att ifrå­gasät­ta dess sta­tus som plan­et för även om Plu­to är min­dre än jor­dens måne är den fort­farande myck­et större än den störs­ta aster­oiden, Ceres.

Efter Plu­to upp­täck­te man andra föremål jäm­för­bara i stor­lek med Plu­to (men alla något min­dre) bor­tom Nep­tunus omlopps­bana. Astronomer förstod att det fanns ett bälte av sådana föremål och hän­visade till dem som Kuiper­bäl­tet. Inget av dessa nya objekt betrak­tades dock som plan­eter utan som objekt i Kuiper­bäl­tet. Vis­sa astronomer häv­dade att inte heller Plu­to bor­de räk­nas som en plan­et utan snarare ses som det störs­ta kän­da objekt i Kuiperbältet.

Det­ta föran­led­de het­si­ga debat­ter astronomer emel­lan om huru­vi­da Plu­to skulle betrak­tas som en plan­et, och föl­jak­tli­gen om det fanns åtta eller nio kän­da plan­eter i sol­sys­temet. Debat­ten drogs till sin spets år 2005 när Eris, ett objekt större och mer avlägset än Plu­to, upptäcktes.

Den Inter­na­tionel­la Astronomiska Unio­nen beslu­tade då att det var hög tid att kom­ma fram till en exakt def­i­n­i­tion av vad en plan­et är. Ett antal föres­lagna def­i­n­i­tion­er diskuter­ades och den 24:e augusti 2006 antogs föl­jande resolution:

En plan­et i vårt sol­sys­tem har omdefinier­ats till att avse en him­lakropp som:

1. befinner sig i omlopps­bana runt solen
2. har till­räck­lig mas­sa för sin egen grav­i­ta­tion så att den övervin­ner stela kropp­skrafter och antar en hydro­sta­tisk jämvikt (en näs­tan rund form)
3. har ett fritt området kring sin omloppsbana

Den­na def­i­n­i­tion diskval­i­fi­cer­ar Plu­to som plan­et efter­som Plu­to delar omlopps­bana med ett antal lik­nande objekt.

En ny term, dvärg­plan­et, antogs för objekt som Plu­to. En dvärg­plan­et definieras som en him­lakropp som:

1. befinner sig i omlopps­bana runt solen
2. har till­räck­lig mas­sa för sin egen grav­i­ta­tion så att den övervin­ner stela kropp­skrafter och antar en hydro­sta­tisk jämvikt (en näs­tan rund) form
3. inte har ett fritt område kring sin omloppsbana

Den­na def­i­n­i­tion är tillämp­bar på ett antal run­da föremål som kret­sar utan­för Nep­tunus samt Ceres, det störs­ta objek­tet i aster­oid­bäl­tet. För när­varande har Inter­na­tionel­la Astronomiska Unio­nen dock endast offi­ciellt klas­si­fi­cer­at tre objekt som dvärg­plan­eter: Ceres, Plu­to och Eris. Icke desto min­dre finns det mån­ga andra kän­da föremål som förvän­tas att räk­nas som dvärg­plan­eter inom en snar framtid.

Föl­jak­tli­gen finns det för när­varande åtta kän­da plan­eter enligt den nya def­i­n­i­tio­nen: Merkurius, Venus, Jor­den, Mars, Jupiter, Sat­ur­nus, Uranus och Neptunus.

Det finns ock­så ett stort antal kän­da dvärg­plan­eter, var­av tre av dem redan offi­ciellt har förk­larats som sådana och mån­ga andra som vän­tar på klas­si­fi­cer­ing. Bland de objekt som förvän­tas klas­sas som dvärg­plan­eter inom en snar framtid räk­nas: Orcus, Quaoar, Sed­na, Varuna, 2003 EL61, 2005 FY9, Ixion och Charon.

Där­för är den nuvarande total­sum­man bara tillfäl­lig efter­som den offi­ciel­la räknin­gen av andra kän­da dvärg­plan­eter inte är färdig. Astronomer förvän­tar sig ock­så upp­täc­ka andra sto­ra, run­da föremål utan­för Nep­tunus bana, efter­som sådana upp­täck­ter har var­it flera de senaste åren.

Det­ta vis­ar oss tydligt hur farligt det är att försö­ka tol­ka vers­er i Kora­nen med innebörder som verser­na inte uttryck­er. Tyvärr har mån­ga mus­limer idag för vana att fram­föra sådana tolkningar i hopp om att fast­stäl­la veten­skapli­ga fak­ta eller nya teori­er i Koranen.

Som vi har sett är antalet plan­eter i vårt sol­sys­tem inte bara resul­tatet av upp­täck­ter utan ock­så en följd av att def­i­n­i­tio­nen av vad en plan­et är har ändrats. Då andra plan­eter upp­täcks förän­dras antalet plan­eter. Vi har ock­så sett att när vi har lärt oss något nytt om sam­man­sät­tnin­gen av vårt sol­sys­tem har astronomer sett ett behov av att ändra def­i­n­i­tio­nen av vad en plan­et är.

Där­för finns ännu inget slut­giltigt svar när det gäller antalet plan­eter i vårt sol­sys­tem efter­som def­i­n­i­tio­nen av en plan­et är oty­dlig. Det finns mån­ga oli­ka typer av him­lakrop­par så oavsett vilken def­i­n­i­tion veten­skapsmän vill använ­da kom­mer det alltid att finnas gräns­fall som utma­nar våra försök till klassificering.

Gud har ska­p­at ett uni­ver­sum med en fan­tastisk variation.