Skip to main content

Om du frå­gar vilken som är den bäs­ta tolkn­ingsme­to­den (tafsîr) blir svaret att den bäs­ta meto­den för att förk­lara Kora­nen, är att förk­lara den genom Kora­nen. För det som förk­laras fly­k­tigt på ett ställe, förk­laras mer detal­jer­at i andra vers­er. Om det­ta inte hjälper bör du vän­da dig till sun­nahn vilket är pro­fetens (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) lev­nadssätt, för sun­nahn klargör Kora­nen. Imaam Abu ‘Abd Allaah Muham­mad ibn Idrees al-Shaafi‘ee har sagt:

Allt vad pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) har sagt är baser­at på vad som kan utläsas ifrån Koranen.

Och Allâh säger i Koranen:

Vi har uppen­barat Skriften med san­nin­gen för dig [Muhammed], för att du skall döma mel­lan män­nisko­r­na med [stöd av] Guds uppen­barelse. Men försvara inte dem som sviker [alla förtroen­den som de får], men bed Gud för­lå­ta [dem]. Gud är ständigt för­lå­tande, barmhär­tig. [1]Kora­nen 4:105

[Vi sände dem] med klara vit­tnes­börd och med uppteck­nad vis­dom, Och för dig har vi uppen­barat Kora­nen för att du skall klargöra för män­niskor allt som sänts till dem [av vägled­ning och vis­dom]; kanske skall de väckas till efter­tanke. [2]Kora­nen 16:44

Och Vi har uppen­barat den­na Skrift för dig för att du skall klargöra för dem det som de tvis­tar om, och som en vägled­ning och nåd för dem som vill tro. [3]Kora­nen 16:64

Med anled­ning av det­ta har pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) sagt: “Ni skall veta att Kora­nen och något likt den har giv­its till mig [4]Ahmad, Mus­nad, Vol. IV 131; Abu Dawood, Sunan, Sun­nah, 5”, näm­li­gen Sunnahn.

Även sun­nahn har giv­its till hon­om genom uppen­barelse, även om den till­skill­nad från Kora­nen inte recit­er­ats för hon­om. Imaam al-Shaafi‘ee och andra lär­da har pre­sen­ter­at ett fler­tal argu­ment som stöd för den­na slut­sats; men det­ta är inte rätt plats för att cit­era dem. [5]För vidare diskus­sion se al-Shaafi‘ee, al-Risaalah

För att kun­na förstå Kora­nen, bör du främst stud­era Kora­nen självt. Om det inte hjälper, vänd dig då till sun­nahn. Pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) sände Mu‘aadh (radiyal­laahu ‘anhu) till Yemen och frå­gade hon­om: “Hur kom­mer du att döma i de frå­gor (som du ställs inför)?” Han sva­rade: “Jag kom­mer att döma efter Allâhs bok.”, “Men vad kom­mer du att göra om du inte finner svaren där?”, frå­gade pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam). Han sva­rade då: “Jag kom­mer att hän­visa till pro­fetens (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) sun­nah.” “Men om du inte heller där hit­tar svaren, vad kom­mer du då att göra?”, frå­gade pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam). Han sva­rade: “Då kom­mer jag att använ­da mitt eget omdöme.” När pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) hörde det­ta klap­pade han Mu‘aadh (radiyal­laahu ‘anhu) på axeln och sa: “Må Allâh vara prisad som har väglett sin bud­bärares bud­bärare på ett sätt som gläder mig.” Den­na pro­fet­tra­di­tion — hadi­ith — har rap­porter­ats i hadi­ith-sam­lin­gar­na Mus­nad och Sunan med en bra isnaad [6]berät­tarked­ja. [7]Ahmad, Mus­nad V:230, 236, 242; al-Daarimee, Sunan, Muqad­dimah, 30; al-Tir­mid­hee, Sunan, Ahkaam, 3; Abu Dawood, Sunan, Adhiyah, 11.

Om du inte finner svaret på en frå­ga vare sig i Kora­nen eller sun­nahn, vänd dig då till pro­fetens (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) föl­jes­la­gare. För deras kun­skap om Kora­nen var stor då de fick bevit­tna dess uppen­barelse och de fick även ta del av de hän­delser som föror­sakade speci­fi­ka versers ned­komst. Med anled­ning av det­ta blev deras förståelse fullständig. 

Det­ta gäller speciellt de fyra förs­ta rät­tfärdi­ga kalif­er­na och ‘Abdul­laah ibn Mas‘ood. ‘Abdul­laah ibn Mas‘ood har sagt:

Vid den som det inte finns någon värd att dyr­ka, det finns inte någon vers i Kora­nen som jag inte vet anled­nin­gen till var­för den uppen­ba­rades och när den uppen­ba­rades. Om jag skulle kän­na till någon som kände Kora­nen bät­tre än vad jag gör, skulle jag san­nerli­gen åkt för att få träf­fa hon­om. [8]Ibn al-Atheer, Jaa­mi‘ al-Usool fee Ahaadeeth ar-Rasool, 1392/1972, Vol. IX s. 48.

Al‑A‘mash har även rap­porter­at genom Abu Waa‘il att ibn Mas‘ood sagt:

När någon av oss lärt oss tio vers­er ifrån Kora­nen, fort­sat­te han inte för­rän han lärt sig vad de bety­dde och vil­ka sorters han­dlin­gar de krävde.

En annan välkänd islamiskt lärd är ‘Abdul­laah ibn ‘Abbaas (radiyal­laahu ‘anhu­maa), bror­son till pro­feten (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) och kom­men­ta­tor till Kora­nen. Han upp­nådde den grad av dygd genom pro­fetens (sal­lal­laahu ‘alay­hi wa sal­lam) bön: “Allâh!, Ge hon­om kun­skap om Islâm och lär hon­om Kora­nens mening.[9]Ahmad, Mus­nad, Vol. 1: 266, 314, 328, 335. ‘Abdul­laah ibn Mas‘ood (radiyal­laahu ‘anhu­maa) har sagt: “En sådan bra förkunnare av Kora­nen Ibn ‘Abbaas är!” Ibn Mas‘ood (radiyal­laahu ‘anhu­maa) dog troli­gen 33 A.H. Ibn ‘Abbaas (radiyal­laahu ‘anhu­maa) levde i ytterli­gare 36 år och gjorde då myck­et för den islamiska vetenskapen.

Al‑A‘mash berät­tar från Abu Waa‘il att Ibn ‘Abbaas (radiyal­laahu ‘anhu­maa) utsågs av ‘Alee (radiyal­laahu ‘anhu) till att leda en grupp som skulle göra vallfär­den (hajj); han höll då en föreläs­ning och läste ifrån Soorah al-Baqarah, eller Soorah al-Noor enligt en annan rap­port, och förk­la­rade dem på ett sådant utsökt sätt att de romare, turkar och dalamiter som hörde hon­om hade under­ka­s­tat sig Islâm. Det­ta är anled­nin­gen till var­för Ismaa‘eel ibn ‘Abd al-Rah­maan Sud­dee i sin tafsir­er (koran­tolkningar) använt sig utav dessa båda lär­das åsik­ter: Ibn Mas‘ood and Ibn ‘Abbaas (radiyal­laahu ‘anhum).

Käl­la:
Imam Ibn Taymiyyah, An Intro­duc­tion to the Prin­ci­ples of Tafseer

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen 4:105
2 Kora­nen 16:44
3 Kora­nen 16:64
4 Ahmad, Mus­nad, Vol. IV 131; Abu Dawood, Sunan, Sun­nah, 5
5 För vidare diskus­sion se al-Shaafi‘ee, al-Risaalah
6 berät­tarked­ja
7 Ahmad, Mus­nad V:230, 236, 242; al-Daarimee, Sunan, Muqad­dimah, 30; al-Tir­mid­hee, Sunan, Ahkaam, 3; Abu Dawood, Sunan, Adhiyah, 11.
8 Ibn al-Atheer, Jaa­mi‘ al-Usool fee Ahaadeeth ar-Rasool, 1392/1972, Vol. IX s. 48.
9 Ahmad, Mus­nad, Vol. 1: 266, 314, 328, 335