Slöjan i Koranen

Att kvin­nan enligt Kora­nen bär slö­ja kan tyckas vara triv­ialt, i syn­ner­het i dagens väster­länd­s­ka samhälle, men islam tillde­lar den­na slö­ja både moraliska och laga bety­delser. Islam har definier­at män och kvin­nors roller genom att tilldela plik­ter och rät­tigheter till var­je kön. Syftet med det­ta är att upprät­thål­la en bal­ans i samhäl­let. När män och kvin­nor rät­tar sig efter en islamisk kläd­kod bevarar de inte enbart deras egen värdighet och anseende utan bidrar även till ett lugnt och tryg­gt samhälle.

Det finns vis­sa rik­tlin­jer för hur den mus­lim­s­ka kvin­nan skall vara klädd. Hennes kläd­nad skall inte vara åtsit­tande eller genom­skin­lig på så sätt att den skön­jer for­men av det som täcks. Kläd­naden måste likaså täc­ka hela krop­pen, utom ansik­te och hän­der. Det­ta kläd­sätt kallas för jil­bāb och avs­er kvin­nans yttre kläd­nad. Mus­lim­s­ka kvin­nor klär sig inte mod­est för att lyda fäder, bröder eller den äkta man­nen utan i åtlyd­nad av deras Ska­pare och Gud.

Kvin­nor likväl som män förvän­tas enligt islam vara kys­ka och mod­es­ta och und­vi­ka alla sorters kläd­nad­er eller beteen­den som kan inbju­da till sex­uell attrak­tion. Båda könen är beor­drade till att enbart läg­ga blick­en på vad som är tillåtet för dem att se på. I Kora­nen talar Gud först till man­nen och där­på kvinnan:

Säg till de troende män­nen att de bör sän­ka blick­en och läg­ga band på sin sinn­lighet; det led­er till större ren­het i deras liv. Gud är under­rät­tad om vad de gör.

Och säg till de troende kvin­nor­na att de bör sän­ka blick­en och läg­ga band på sin sinn­lighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara syn­ligt; låt dem där­för fäs­ta slö­jan så att den täck­er bar­men. Och de skall inte låta sina behag skym­ta inför andra än sin make, sin fad­er, sin svär­fad­er, sina sön­er, sin makes sön­er, sina bröder, sina brorssön­er, sina sys­ter­sön­er, närstående kvin­nor, dem som de rättmätigt besit­ter och sådana man­li­ga tjänare, som inte län­gre kän­ner begär efter kvin­nor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig naken­het. Och låt dem inte gå med sva­jande gång för att dra upp­märk­samheten till sina dol­da behag. Troende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och syn­der]; kanske skall det gå er väl i hän­der! ^[1]Kora­nen 24:30–1

De ytterli­gare kraven för kvin­nan, i att döl­ja hennes naturli­ga skön­het, beror på att hon har ett större behov av integritet. Föru­tom i säll­skap med nära släk­tin­gar måste kvin­nan täc­ka hela krop­pen med löst sit­tande kläde­splagg, ansik­tet och hän­der­na undantagna.

I Kora­nen kan vi läsa var­för Gud har föreskriv­it dessa särskil­da regler — som att bära slö­ja — för kvinnan:

Pro­fet! Säg till dina hus­trur och dina döt­trar — och till [alla] troende kvin­nor — att de [utan­för hem­met] noga sveper om sig sina ytter­plagg; på så sätt blir de lättare igenkän­da [som anständi­ga kvin­nor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt för­lå­tande, barmhär­tig. ^[2]Kora­nen 33:59

Käl­lor:
al-Jumah, Dis­cov­er Islam. www.islamhouse.com; Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius