Hade det inte funnits några väsentliga skillnader nationer emellan hade Samuel Huntington (1927-)1 kanske inte skrivit The Clash of Civilizations. Hade mänskligheten haft en gemensam tro och värdegrund hade vi besparat oss dilemmat med många ”ismer” som kapitalism, kommunism, socialism, marxism, leninism, sekularism, existentialism, konfucianism, pragmatism, idealism, realism, liberalism… listan kan göras oändlig. Även på individnivå finns stora skillnader. Var och en har sin egen världsbild, ett unikt system av värderingar och övertygelser, till den grad att någon från Fjärran Östern grovt kan missuppfatta någon från Väst.

I kapitlet al-Anbiya i Koranen berättar Gud om profeterna. Se Koranens Budskap för tolkning till svenska. (Mishari Rashid, 2007)

Geografiska, etniska, språkliga och kulturella bakgrunder leder ibland till motstridiga behov och därmed uppkomsten av olika traditioner, ideologier och politiska system som gör anspråk på att lösa människans problem. Det finns ett problem i att helt förlita sig till det mänskliga förnuftet och en fara i att se människan som en självständig agent. Oavsett hur objektiv vår tolkning av verkligheten är och oavsett hur effektiva de system som vi upprättar kan tyckas vara, kan vi inte lösa alla problem och så länge det finns vitt skilda intressen kommer många frågor att förbli obesvarade och konflikter kommer bestå fram till tidens ände2.

Människan anser sig veta

Ett subtil argument som här kan läggas fram är att människan inte kan motstå att ha uppfattningar om livets mening och universums funktioner. Hon har åsikter om livet, universums betydelse, moral och så vidare. I många fall, om inte i alla, är sådana bedömningar omisskännligt universella och självsäkra, som om vi vore i kontroll till att tolka allt som händer omkring oss. Det sätt som vi yttrar sådana bedömningar på bär en aura av fåfänga som om vi hade rätt att bestämma sakers förlopp och tvinga på andra människor vår världsbild.

I denna bemärkelse faller även vissa ateister, som inte vill ge moral någon transcendent betydelse, i fällan att påtvinga människor hur de skall leva och vad de skall tro på. De förnekar Gud, de avvisar uppenbarad religion och kommer med en egen tolkning av vad det innebär att vara religiös. Själva handlingen att utfärda (kvasi) universella domar om livet, människan och moral kommer alltid missbrukas. Det är en rättighet som bör tillhöra Gud, den verklige och rättmätige Innehavaren. Vi är alla i behov av vägledning och det är enbart Gud, Skaparen av alla ting, som till fullo vet vad som är bäst för människan och vad hennes tillvaro innebär.

Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er – Gud vet, men ni vet inte.3

Sociologen prof. Anthony Giddens (1938-)4 har visat att individers ageranden i ett givet samhälle ständigt leder till oönskade konsekvenser5 som i vissa fall kan orsaka nedgång, sönderfall eller utrotning av hela samhällen.

Giddens uttrycker sig på följande sätt:

Mänsklighetens historia skapas genom avsiktliga ageranden…(likväl) undslipper dessa ageranden envist att styra den i en medveten riktning.6

Detta har stor betydelse för oss då vi på individuell eller kollektiv nivå inte alltid kan styra våra liv mot ett önskat tillstånd, än mindre bestämma mänsklighetens universella bana.

En allomfattande förklaring

Att åberopa adaptation och naturligt urval för att förklara detta dilemma är både otillräckligt och opraktiskt. Otillräckligt inte bara med anledning av bristen på säkra belägg, men också på grund av en växande mängd motbevis för att sådana processer (adaption och naturligt urval) är vägledda mekanismer. Det är i sig själva inte slutliga förklaringar då de själva måste förklaras. Dessutom är de opraktiska eftersom de är cykliska resonemang, vilket kan utläsas ovan. Vi kan endast förklara adaption och naturligt urval genom att tillgripa just adaption och naturligt urval. Den själva Väljaren eller Författaren till valen är antingen utelämnad eller okänd.

Vi behöver en allomfattande förklaring till varför människa och natur fungerar tillsammans på ett betydande och meningsfullt sätt. I en sådan värld kan bara ”personer med en betydande moralisk och intellektuell urskillningsförmåga7, frigöra sig från vardagliga trivialiteter och be om svar från en högre ordning av existens.

Kan behovet av uppenbarelse då motiveras? Eller skall vi förkasta gudomlig vägledning8, försäkra oss om att allt är bra och låtsas att mänskligheten kommer leva lycklig till tidens ände?

Livsexistentiella frågor

Begrunda följande frågor: vilka är vi, vad är meningen med livet och varför skall vi överhuvudtaget ställa dessa frågor? Finns det en slutgiltig förklaring eller är det en oväsentlig fråga? Är livet ett mål i sig eller bör vi söka ett högre syfte? Är vi unika varelser som existerar för ett särskilt ändamål på en speciell planet eller är vi bara tillfälliga inkräktare som snart kommer försvinna i all evighet?9 Finns det en Skapare, vem är Han och hur ska vi relatera till Honom? Vad är gott och ont samt rätt och fel? Finns absoluta värden eller är allt relativt?10 Behöver vi en universell moral och vem definierar i så fall den?11 Finns det gränser för frihet? Vem definierar etik, mänskliga rättigheter och normer för socialt beteende? Skall det finnas straffrättsliga system och uppförandekoder och vem definierar dem? Och viktigast av allt är: vem ska besvara dessa frågor och stilla vår nyfikenhet?

Uppenbarelse

I en sådan situation har vi inget annat val än att vädja till den sanning som överskrider människans förutfattade mening. Denna källa kallar vi för uppenbarelse, Guds budskap till mänskligheten. Behovet av uppenbarelse följer naturligt av flera premisser som diskuterats tidigare, som att ”människan är ofullkomlig och oförmögen att förstå livets mening utan gudomlig vägledning”, ”av människan påkomna system är otillräckliga och ibland känsliga för godtyckliga förändringar”, ”människan överför hennes tillkortakommanden på de lagar som hon instiftar”, ”livet är meningsfullt”, ”livet har ett syfte”, ”att tro på Gud är inte bara rationellt utan också en naturlig del av att vara”, ”ateism är en avvikelse från den universella normen” och ”moral och tron på odödlighet är intimt förbundna”.

Abul A’la Mawdūdi (1903-1979), den kände islamiske tänkaren, skriver:

Människan har aldrig på egen hand insett vad som är gott och vad som är ont, vad som är nyttigt och vad som är skadligt för henne. Källorna till mänsklig kunskap är alltför begränsade för att förse henne med den rena sanningen. Därför har Gud besparat människan riskerna i ”trial and error” och uppenbarat Lagen för henne.12

Ett budskap behöver budbärare

Enligt Koranen är budbärarna män av utmärkande karaktär utvalda av Gud för att etablera den monoteistiska läran och förmedla den religiösa lagen till deras respektive folk. De beskrivs som män av tro, värdighet, uthållighet, ärlighet och rättrådighet13. De fem mest framstående av dem är:

  1. Noak,
  2. Abraham,
  3. Moses,
  4. Jesus och
  5. Muhammed14.

I islam får budbärarna varken upphöjas till en rang där de dyrkas som gudomligheter, som Jesus i kristendomen15, eller nedgraderas till stigmatiserade figurer som i vissa delar av det Gamla Testamentet16. I Koranen får vi veta17 att några av dem fick anhängare som trodde medan andra avvisades, förföljdes eller till och med dräptes av deras egna folk. Om deras folk gjorde uppror och deras uppror blev alltför outhärdliga lade sändebuden fram obestridliga bevis till stöd för deras sak.

Vi sände Våra profeter med klara bevis [om sanningen] och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att [hjälpa] människorna att handla rättvist.18

De ”klara bevis” som nämns i denna vers består av sanningen i uppenbarelsen, budbärarnas integritet, deras orubbliga uthållighet och, som en sista utväg, att de bemyndigades att utföra mirakel. Genom historien har budskapet kretsat kring en grundläggande sanning:

  1. tron på Guds enhet,
  2. en hängiven dyrkan av Gud allena och
  3. förkastan av falska gudomar.

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ‘Dyrka Gud och håll er borta från det onda!’18

Även om det grundläggande budskapet i alla uppenbarelser är ett kan vissa former av dyrkan och lagar skilja sig från ett budskap till ett annat. Dessa skillnader, som stått i proportion till varje generations omständigheter, är avsedda som en del av en prövning:

[Muhammed!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den sanning som du har fått ta emot. För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Gud. Gud är allsmäktig, vis.3

Någon kan fråga sig varför budbärarna är vanliga människor. Kunde inte Gud ha gjort dem övermänskliga, biträdda av änglar, eller åtminstone låtit dem besitta väldig makt och rikedom? På detta sätt skulle folk ha haft anledning att tro. Logiken bakom dessa frågor är inte ny. De icke troende kom under Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) med liknande krav:

Och de säger: ‘Vad slags sändebud är detta som äter [vanlig] föda och besöker marknaderna [som vi andra]? Varför har inte en ängel sänts till honom för att uppträda som varnare tillsammans med honom?’ Eller [de säger:] ‘Han hade [verkligen] kunnat få en skatt eller [varför inte] en trädgård varifrån han kunde ha hämtat sin föda?’ Och de orättfärdiga säger [till de troende]: ‘Den som ni följer är bara en man som står under [inflytande av] trolldom.’ Se hur de beskriver dig! De har helt gått vilse och kan inte finna vägen.18

Anledning till att budbärarna har varit människor förklaras i andra passager i Koranen:

Vi har inte före dig sänt andra budbärare än sådana som åt [vanlig] föda och besökte marknaderna [som andra människor]. Med några av er [som redskap] har Vi utsatt andra för prövningar. Kommer ni att visa tålamod [i motgången]? Din Herre ser allt!19

Man kan dock fortfarande ställa sig frågan vad poängen är i att utsätta mänskligheten för denna prövning i första hand.20 Men detta är egentligen inte en rimlig fråga. Att ställa denna fråga är lika ologiskt som att fråga vad poängen är med att utsätta studenter för prov i skolan eller varför jobbsökande skall lämna en meritförteckning när de söker jobb.

Budskapets kärna: monoteism

Uppenbarelsens huvudsakliga funktion är att etablera den monoteistiska läran, bistå där dess element saknas och avvisa missuppfattningar kring dess innebörd. Muhammed är den siste profeten och han är sänd till hela mänskligheten. Budbärarna före honom predikade alla monoteism men de var enbart sända till deras respektive folk. Enkelt uttryckt och befriat ifrån en nyckfull filosofisk diskurs är monoteism en fullständig underkastelse inför Guds vilja.

Monoteism består av två delar:

  1. Att det bara finns en yttersta Skapare, inte tre i en, inte en gud bland många gudar, inte ett panteistiskt väsen utan en Skapare som är unik (Fard), Sig Själv nog (Ghani), i fullständig kontroll av all makt (Qawī) och perfekt (Kamil).
  2. total underkastelse inför denna Skapare och hängiven dyrkan av Honom allena (Ikhlās). Detta är alla tidigare profeters budskap, inklusive Jesus från Nasaret.21

Av historiska och religiösa skäl har det monoteistiska begreppet utsatts för återkommande snedvridningar. Guds enhet kom att ersättas av tron på inkarnation och treenigheten och Hans unika väsen äventyrades av judisk antropomorfism.22 I slutändan blev det uppenbart för judisk-kristna forskare att Bibeln inte längre är pålitlig i frågor om tro. Som Arthur E. Watham påpekade är flera bibelforskare övertygade om att ”området för Bibelns ofelbarhet stadigt har krympt.23 Och pastor Lias skrev i korrespondens med The Guardian: ”Det blir allt mer klart för den som studerar Bibeln att det finns en stor mänsklig faktor i Skriften.24 Prof. Daniel Hillel (1930-) uttryckte likaså farhågor i en studie av de hebreiska skrifterna om Bibelns äkthet. Han säger:

Vad som väcker många tvivel hos en opartisk läsare av Bibeln är den uppenbara tidsrymd mellan förekomsten av en händelse och dess senare (ibland mycket senare) formella dokumentation, och den extra tiden mellan sammansättningen av dokumentet och dess redigering och selektiva införande i Bibeln.25

Ett sista sändebud

Det var därför en ytterligare budbärare behövdes för att återinföra innebörden av monoteism och rena den från de fel som den befläckats med. Denna gång var budbäraren profeten Muhammed, känd som den siste profeten (khātamul nabiīn). Kärnan i budskapet som han framförde var ren monoteism och det uppenbarades för honom genom Koranen, som också är känd som måttstocken mellan sanning och lögn (al-Furqān), den visaste påminnelsen (al-Dhikr al-Hakīm) och det bästa av tal (ahsana al-hadīth). Eftersom det är den sista uppenbarelsen till mänskligheten, och inte ämnad för ett visst folk, har Gud lovat att bevara den från förvanskning till tidens ände:

Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den!18

[Muhammed!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den sanning som du har fått ta emot.18

Eftersom den uppenbarades av samma Gud till de tidigare budbärarna måste den vara förenlig med den oförfalskade sanningen i de tidigare skrifterna:

De har nämligen sagt att Elden inte skall plåga dem mer än ett begränsat antal dagar? Men de lögner som de tänkte ut har gjort dem blinda för vad deras religion [föreskriver].18

Då den kommer följa människan för evigt måste den vara i samstämmighet med äkta vetenskap och ett korrekt mänskligt förnuft, och då somliga kommer betvivla dess äkthet måste den ha ett innehåll, en stil och en struktur som är oförliknelig.

Säg: Om människor och osynliga väsen i samarbete försökte åstadkomma något som skulle kunna jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även om de gav varandra all hjälp!18

Ägnar de ingen eftertanke åt det som Koranen [innehåller]? De skulle säkert ha funnit många motsägelser i den, om den inte varit från Gud.18

Murad Wilfried Hoffmann (1931-), en tysk ambassadör och före detta katolik som konverterat till islam, berättar:

Textanalyser av Koranen, minutiöst utförda av västerländska orientalister, har väl underbyggt både dess äkthet och häpnadsväckande kompatibilitet med vetenskap.26

Karen Armstrong (1944-) medger längtansfullt:

Även om jag är i ett tidigt stadie av av mina studier i arabiska måste jag erkänna att jag nog aldrig kommer nå den nivå att jag kan uppskatta skönheten och komplexiteten i Koranen som en infödd talare gör.27

Källor:
Dr. Ash-Shehri, Abdullah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Samuel Phillips Huntington, född 18 april 1927 i New York, New York, död 24 december 2008 på Martha’s Vineyard, Massachusetts, var en amerikansk statsvetare, under många år innehavare av Albert J. Weatherhead III:s professur vid Harvard University. Huntington studerade vid Yale University, genomförde sin värnplikt i USA:s armé, och tog sedan en doktorsexamen (Ph.D.) vid Harvard 1951, men anställd vid statsvetenskapliga institutionen vid Harvard redan 1950. 1959-1962 var Huntington verksam vid Columbia University. []
  2. Bernard Gert förklarar i Morality: Its Nature and Justification: Alla förnuftiga människor är inte alltid överens om vilka konsekvenser som är att föredra. Även om de enas om vad som är bäst kan de fortfarande vara oeniga om hur de skall agera. Oenighet om hur man skall agera kan bero på skillnader om vem som kommer förlora på eller dra nytta av åtgärden. ((Gert, B (2005) Morality: its Nature and Justification, Oxford University Press, s. 100). []
  3. Koranen 4:124 [] []
  4. Anthony Giddens, född 18 januari 1938 i Edmonton, London, är en framstående brittisk sociolog och politisk teoretiker, mest känd för sin struktureringsteori och holistiska världssyn. Han betraktas ofta som Storbritanniens namnkunnigaste samhällsforskare sedan John Maynard Keynes. []
  5. Giddens, A. (1984) The Constitution of Society: Outline of the Theory of Structuration, Cambridge, Blackwell, s. 27. []
  6. Ibid. []
  7. Leuba, James H. (1921) The Belief in God and Immortality: A Psychological, Anthropological, and Statistical Study, London (edit.), s. 311 []
  8. Immanuel Kant försökte etablera en filosofi om mänskligt självbestämmande där vi genom att förlita oss till vårt eget förnuft kan leva upp till de grundläggande principerna för kunskap och handling utan hjälp utifrån, och framför allt, utan gudomligt stöd, ingripande eller uppenbarelse (Se Gayer, P. (1998, 2004). Kant, Immanuel. I E. Craig (red.), Routledge Encyclopedia of Philosophy. London: Routledge. @ Http://www.rep.routledge.com/article/DB047, 9 maj, 2010).Men när det kommer till praktisk tillämpning, och detta är den viktigaste delen, har tillit till förståndet varit källan till många problem. []
  9. Stephen Jay Gould fruktade att ”livet i någon verklig mening inte kan existera för oss eller på grund av oss”. ”Kanske”, säger han, ”är vi bara en eftertanke, en sorts kosmisk olycka, en småsak på evolutionens julgran av… vi är en detalj, inte ett ändamål” (Gould, S. J. (1990) Wonderful Life: The Burgess Shale and the Nature of History, s. 16, 154). []
  10. Gaita, Raimond (2004) Good and Evil: an Absolute Concept, Routledge, s. 283. []
  11. Schwartz, SH (2007) Universalism, Values, and the Inclusiveness of Our Moral Universe, Journal of Cross-Cultural Psychology, 38, 711. []
  12. Mawduudi, Abul A’la (1989) Towards Understanding Islam, The Islamic Foundation, s. 101. []
  13. Koranen: 21: 72, 75, 84-86, 90. []
  14. Murad, Mahmoud (1998) Islam in Brief, Cooperative Office, Riyadh s. 28. []
  15. Abraham Scultet berätta i hans Exercitations sanningen om Jesus. Scultet hävdade att ”om någon tar del av den evangeliska berättelsen med erforderlig uppmärksamhet, kan han knappast komma fram till att de som följde Kristus, då han befann sig på jorden, menade att han var Guds Son. De trodde däremot att han var en framstående profet, sänd av den Allsmäktige, med vars hjälp han botade de blinda, döva och lama.”(Wilson, Join (1864) Unitarian Principles Confirmed by Trinitarian Testimonies: Being Selections from the Works of Eminent Theologians Belonging to Orthodox Churches, Boston: Walker, Wise, and Company, s. 469). []
  16. I Första Mosebok 9: 23-24, gestaltas profeten Noak som en fyllerist som visar sig naken inför hans familj. []
  17. Kapitel 11 i Koranen tillägnas nästan helt budbärarnas kontakt med deras respektive folk och hur de svarade till deras budskap. []
  18. Koranen 4:124 [] [] [] [] [] [] [] []
  19. Koranen: 25: 7-9 []
  20. Frågor som dessa kallas för sekventiella frågor eftersom man kunde ha ställt en än större fråga, exempelvis: varför skapade Gud oss​i första hand? Förutom att vara sekventiella är de dessutom orealistiska, speciellt när deras syfte är att ifrågasätta en existentiell tes. []
  21. Paul E. Davies studerade Jesu liv och publicerade sin studie i Journal of Biblical Literature, 1945. I ljuset av de bibliska redogörelserna konstaterade Paul Davies att Jesus passade bättre i rollen som profet. Davies berättar att senare titlar som ”Guds Son” eller ”Kristus” kan ha undertryckt den ”mest primitiva titeln” som är att vara profet, ”men likväl”, påpekar Davies, ”sådana titlar utplånade aldrig de första intrycken av att Jesus var profeten från Nasaret. För Davies är det ”skrämmande att konstatera att Paulus, vår tidigaste skrivna källa till det Nya Testamentet, är tyst om Jesu liv som profet.” ”Den häpnadsväckande”, säger Davies, ”är att Paulus brev inte innehåller några referenser till Jesus som profet”. För diskussionens skull citeras tre informativa utdrag från Davies artikel:
    A. ”Hans (Jesus) protest mot det rituella systemet liknade de tidiga profeternas.” Det prediktiva inslaget i apokalyps skulle slå Jesu revisorer som definitivt profetiska ”. b. ”Än en gång använde Jesus profetens språk för att beskriva sitt verk genom Andens kraft: ”Herrens ande är med mig…” och tydligen tillskrev den tidens rabbiner profetens kraft och inspiration till den Helige Anden.” c. ”Den profetiska rollen bekräftades ytterligare inför det enkla samhälle genom vad Jesus sade om sig själv och hans anhängare.Tiden i Nasaret, ”En profet är icke föraktad…” vad han si till hans följeslagare om att ”ta emot en profet i namnet av en profet”. D. ”Jesu sätt att utföra mirakel och läka är starka bevis för att Jesus var en profet”.(Davies, Paul E. (1945) Jesus och rollen som profet. Journal of Biblical Literature, Vol. 64, nr 2. (Juni), s. 241.254). []
  22. Skillnaden mellan begränsad och obegränsad antropomorfism har diskuterats tidigare. []
  23. Watham, Arthur E. (1910) The Bible in the New Light, Biblical World Journal, Vol. 36, nr 1, s. 50. []
  24. Ibid: s. 49. []
  25. Hillel, Daniel (2006) The Natural History of the Bible: An Environmental Exploration of the Hebrew Scriptures, Columbia University Press, s. 232. []
  26. W. Hoffmann, Murad (1999) Islam: The Alternative, Amana publications, s. 57. []
  27. Armstrong, Karen (2001) Holy War: The Crusades and Their Impact on Today’s World, Anchor Books, s. 493. []