Skip to main content

 I kapit­let Pro­feter­na berät­tar Gud i Kora­nen om något av det som kom­mer hän­da efter vi gått bort. Se Kora­nens Bud­skap för tolkn­ing till sven­s­ka. (Mishari Rashid, 2007)

Döden, döden.

Var­je dag pratade Astrid Lind­gren med sina sys­trar Ingegerd och Sti­na i tele­fon. De bör­jade alltid sam­tal­en med orden “döden, döden” för att lik­som ha det avk­larat, sedan pratade de om andra saker.

Kora­nen lär oss att jorde­liv­et är en prövn­ing och för­bere­delse inför livet efter döden, al-ʾĀkhi­rah. En dag kom­mer Uni­ver­sum utplå­nas för att där­på ska­pas på nytt. Vi kom­mer då att återup­pre­sas för att stå inför Gud i vän­tan på domen.

 [Hans löfte skall infrias] den Dag då jor­den för­vand­las till en annan jord och him­lar­na [till andra him­lar] och då [alla] skall sti­ga fram inför den Ende Guden, som härskar över allt med oin­skränkt makt. [1]Kora­nen 14:48

Återup­p­stån­delsens Dag kom­mer vara bör­jan på livet efter döden, det Evi­ga Livet. Här kom­mer Gud att kom­pensera oss för det goda likväl som för det onda vi gjort i det­ta liv.

Förk­larin­gen som Kora­nen ger om livet efter döden är exakt den som vårt moraliska samvete förvän­tar sig. Skulle det inte finnas ett liv efter det­ta skulle tron på Gud vara meningslös. Även om vi hade trott på Hon­om hade det var­it en orättvis och likgiltig Gud som en gång ska­p­at oss men därefter inte brytt sig om vårt öde. Tvek­löst är Gud rättvis. Han kom­mer bestraf­fa de tyran­ner som kor­rumper­at och förslavat andra män­niskor för att själ­va upp­nå njut­ning. Då livet i den­na värld är kort och så mån­ga män­niskor påverkas av våra han­dlin­gar är full­ständig rättvisa inte möjlig att upp­nå här och nu. Kora­nen med­de­lar med eftertryck att Domeda­gen skall kom­ma och att Gud skall bestäm­ma var­je själs öde.

Vi läng­tar alla efter rättvisa. Även om vi inte är rättvisa själ­va vill vi att andra skall vara rättvisa mot oss. Dik­ta­tor­er som orsakar andra myck­et lidande kom­mer invän­da häftigt när de själ­va upplever orättvisa. Anled­nin­gen till att sådana män­niskor sak­nar empati inför andras lidande är att de kän­ner att makt och infly­tande hin­drar andra från att orsa­ka dem orättvisa.

Alla som upplevt orättvisa, oberoende av social sta­tus, vill näs­tan alltid att den som begått oför­rät­ten skall straf­fas. Därav straf­fas en stor mängd för­brytare, men mån­ga straf­fas enbart lin­drigt och andra kom­mer undan helt och fort­sät­ter leva ett behagligt och rofullt liv. Gud kanske inte straf­far en brottsling i den­na värld men Han kom­mer tvek­löst stäl­la denne tillsvars på Domens dag.

Det är sant att en för­brytare kan få sona i den­na värld men sonin­gen är inte full­ständig. Det sam­ma gäller någon som förtjä­nar en stor belön­ing; någon som gjort myck­et gott, hjälpt mån­ga män­niskor, räd­dat liv, lid­it för att förkun­na rättvisa och tålmodigt uthär­dat svårigheter och orättvisa. Ingen kom­pen­sa­tion i den­na värld kan vara till­räck­lig för att ha uppvisat ett sådant mod. Dessa gärningar kan endast till ful­lo belö­nas i ett evigt liv, där vi kom­mer vit­tna för och emot varan­dra och där våra inner­s­ta tankar och avsik­ter, som bara Gud har kännedom om, kom­mer expon­eras och dömas precist.

Tron på ett liv efter döden är ful­lkom­ligt logisk. Gud har gjort vis­sa ting åtråvär­da för oss i det­ta värld­sli­ga liv likt kär­lek, vän­skap och rättvisa även om det ibland är svårt att upp­nå. Och även om vi kan uppl­e­va en god del av värld­slig njut­ning står vi fort­farande inför känslan att livet här är orättvist. Var­för skulle Ska­paren inympa något i oss som vi inte kan uppl­e­va? Svaret är att det­ta liv enbart är en del av vår full­ständi­ga exis­tens och att näs­ta liv är en nöd­vändig kon­sekvens som sät­ter allt­ing i bal­ans. Allt som vi sak­nar här kom­mer vi att finna där, och allt som vi på ett felak­tigt sätt har upp­nått nu kom­mer bedrö­va oss då. Det­ta är den per­fek­ta och abso­lu­ta rättvisa som Gud – vår Ska­pare – lovat.

Gud kan ska­pa och åter­ska­pa som Han behagar:

Den Dagen skall Vi rul­la ihop himlen som en full­skriv­en perga­men­trulle. Lik­som Vi grep Oss an med den förs­ta skapelsen skall Vi förnya den — för det­ta löfte bor­gar Vi och Vi har makt att göra det! [2]Kora­nen 21:104

Käl­lor:
al-Djumah Mag­a­zine. Dis­cov­er Islam: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen 14:48
2 Kora­nen 21:104