Meningen med livet

Män­niskan upphör aldrig att grub­bla över livets mening och sin egen exis­tens och då hon begå­vats med den uni­ka för­må­gan att kun­na reson­era är det ock­så förståeligt att hon ställer dessa frå­gor. Förvå­nande nog har den­na vana att ifrå­gasät­ta kom­mit att gäl­la alla män­niskor då alla folk­slag oberoende av tid och plats har utveck­lat en naturlig ten­dens mot att läg­ga fram sam­ma grundläg­gande men likväl vik­ti­ga frå­gor: var­för är jag här och vad hän­der efter döden.

Genom his­to­rien har frå­gor om livets mening ställts av filosofer, veten­skapsmän, tänkare och på sam­ma gång enkla bybor, out­bil­dade män­niskor och barn. Det­ta är den typ av frå­gor som tvin­gar föräl­drar att försö­ka und­kom­ma sitt barns nyfiken­het genom att kanske säga att ”det är bäst att inte frå­ga så”.

Även om män­niskan har inrät­tat kom­plexa insti­tu­tion­er för att admin­istr­era livets alla skeen­den och där­till nått top­pen av materiellt väl­stånd, har hon inte lyck­ats utfors­ka den­na till­varos alla mys­terier, evigheten, att hon föds och att hon dör.

Den­na sit­u­a­tion har lett till att hon i förs­ta hand har försökt förstå den­na värld utifrån ett naturveten­skapligt angreppssätt. Men veten­skapen har inte kun­nat svara på de frå­gor som kvarstår bor­tom den fysiska verk­ligheten. Bri­an Greene, en samti­da veten­skaps­man, bedömer det san­na värdet av alla veten­skapli­ga ansträngningar tills nutid genom att säga:

Fram­steg inom fysik, såsom förståelse av antalet rums­di­men­sion­er, eller fram­steg inom neu­rop­sykolo­gi, som förståelse av de organ­isatoriska struk­tur­erna i hjär­nan, eller för den delen fram­steg inom alla andra veten­skapli­ga grenar kan förvis­so fyl­la i vik­ti­ga detal­jer, men deras inverkan på vår syn på livet och verk­ligheten är likväl min­i­mal. ^[1]Greene bet­onar prob­lemet med att lita till våra sub­jek­ti­va upplevelser där verk­ligheten mest san­no­likt är förvrängd och ofull­ständig (Greene, B. (2004) The Fab­ric of the Cos­mos, Vin­tage Books, … Fort­sätt läsa

Före Greene skrev den tyske fysik­ern och nobel­prista­garen Erwin Schrödinger med bestörtning:

Den veten­skapli­ga bilden av den verk­li­ga världen som omger mig är myck­et brist­fäl­lig… Den [veten­skapen] har inte ett enda ord att säga om rött och blått, bit­tert och söt, fysisk smär­ta och fysisk njut­ning; den vet inget om vack­ert eller fult, bra eller dåligt, Gud och evigheten. Veten­skapen låt­sas ibland kun­na svara på frå­gor inom dessa områ­den men svaren är ofta så befäng­da att vi inte kan ta dem på all­var. ^[2]Schrödinger, Erwin (2001) Why Not Talk Physics? I Wilber, Ken (red.) Quan­tum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s. 83, Shamb­ha­la, Boston och Lon­don.