Skip to main content

Prof. Dou­glas K. Blount skriver:

Den dok­trin som mer än någon annan skil­jer kris­ten­domen från andra teis­mer är läran om inkar­na­tio­nen, enligt vilken Jesus Kris­tus är Gud [1]Blount, Dou­glas K. (2002) On the Incar­na­tion of a Time­less God. In God and Time: Essays on the Divine Nature. Redi­g­er­ad av Gre­go­ry E. Ganssle & David M. Woodruff, Oxford Uni­ver­si­ty Press. s.12..

De fles­ta krist­na grup­per har accepter­at treenigheten som en gemen­sam grund. Treenighet­släran går att spåra till den athana­siska tros­bekän­nelsen som idag hålls av den romer­sk-katol­s­ka kyrkan, den orto­doxa kyrkan och en stor majoritet av de protes­tantiska sam­fun­den. Fler­talet krist­na definier­ar guds­be­grep­pet som en fören­ing: tre i en och en i tre, alla tre är oli­ka, men alla tre likväl en. Även om de krist­na häv­dar sig vara monoteis­ter kan den treeni­ga gudomen inte annat än anty­da tre oli­ka gudom­ligheter: Fadern, Sonen och den Helige Anden. Dr. William Sher­lock (1641–1707) skriv­er i Vin­di­ca­tion of the Doc­trine of the Trin­i­ty:

Att de tre gudom­li­ga per­son­er­na: Fadern, Sonen och den Helige Anden är tre oändli­ga med­ve­tanden som skil­jer sig från varan­dra; Fadern är inte Sonen och ej heller den Helige Anden… [2]Wil­son, Delta (1864) Uni­tar­i­an Prin­ci­ples Con­firmed by Trini­tar­i­an Tes­ti­monies: Being Selec­tions from the Works of Emi­nent The­olo­gians Belong­ing to Ortho­dox Church­es, Boston: Walk­er, Wise, and … Fort­sätt läsa

Men Sher­lock avsåg enbart en befintlig teolo­gi och hans egen syn på treenigheten kan utläsas i hans andra uttalande:

Gud är nam­net på det väsen som är abso­lut per­fekt, och ser vi till naturen lär vi oss att det bara finns ett sådant högs­ta väsendet, eller en Gud; naturen lär oss inte att det finns tre gudom­li­ga per­son­er som är denne Gud [3]Ibid: s. 378. .

Den nicen­s­ka trosbekännelsen.

Det krist­na guds­be­grep­pet är myck­et svårt att förstå. Ända sedan den nicen­s­ka tros­bekän­nelsen for­muler­ades [4]Efter kyrkomötet i Nicea där en för­sam­ling av biskopar kallade av kejsar Kon­stan­tin år 325 e.Kr. för att fast­stäl­la den krist­na tros­bekän­nelsens grund. rörde de krist­nas bit­traste debat­ter Jesu natur; om han var män­sklig, gudom­lig eller kanske en kom­bi­na­tion däremel­lan [5]Guthrie, Gary D. (1997) The Wis­dom Tree: A Jour­ney to the Heart of God, Ocean Tree Books, s. 11.. Enligt en upp­fat­tning som proklam­er­ades av Mel­chior Hoff­man (1495–1543) [6]Mel­chior Hof­mann, född omkring 1495, död 1543 eller 1544, var en tysk predikant till­hörande anabap­tis­men. Hof­mann verkade i de baltiska län­der­na, Dan­mark, Sverige (var­ifrån han förvisades 1527) … Fort­sätt läsaans­es Jesus vara en enda och sep­a­rat gudom­lighet född genom Maria men utan att ta del av hennes sub­stans [7]Irwin, Joyce (1978) Embry­ol­o­gy and the Incar­na­tion: A Six­teenth-Cen­tu­ry Debate. The Six­teenth Cen­tu­ry Jour­nal, Vol. 9, nr 3 (hösten), s. 93–94.. En andra åsikt som fram­lagts av Men­no Simons (1496–1561) [8]Men­no Simons, född 1496, död 31 jan­u­ari 1561, var en religiös ledare inom anabap­tis­men. Men­no Simons häm­tade grun­den till sin Kris­tus-cen­tr­erade teolo­gi från 1 Kor­in­ter­brevet 3:11. Sim­mons … Fort­sätt läsa porträt­ter­ar Jesus med min­dre över­naturli­ga kvaliteter, men likväl i besit­tning av gudom­li­ga attrib­ut [9]Ibid: s. 94.. Kas­par Schwenck­feld (1489–1561) [10]Kas­par Schwenck­feld (orik­ti­ga är for­mer­na Schwenk­feld och Schwenck­feldt), född 1489 i her­tigdömet Lieg­nitz av adlig familj, död den 10 decem­ber 1561 i Ulm, var en tysk spir­i­tu­al­ist. gick så långt som att proklam­era tron ​att Jesus var en evig gudom­lighet i män­skligt kött [11]EJ Fur­cha (1968) Key Con­cepts in Cas­par von Schwenck­feld’s Thought: Regen­er­a­tion and the New Life. Church His­to­ry, Vol. 37, No 2 (juni), s.171. Pub­licer­ad av Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press på upp­drag av … Fort­sätt läsa. John Cam­panus [12]Johannes Cam­panus, död omkring 1575, var en bel­gisk antitrini­tarisk teolog. Cam­panus var född i Bel­gien, och ver­ade i refor­ma­torisk anda i Köln och Zürich under Eras­mus av Rot­ter­dams infly­tande. … Fort­sätt läsa häv­dade vidare att Gud och Jesus var av “ett ämne och gemen­samt väsen (Wesen)[13]Mac­Cormick, Chalmers (1963) The ”Anti-Trini­tar­i­an­ism” of John Cam­panus.. Church His­to­ry, Vol. 32, nr 3 (sep­tem­ber), s. 281. Pub­licer­ad av Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press på upp­drag av Amer­i­can … Fort­sätt läsa.

Flera trini­tariska auk­toriteter har tvivlat på treenigheten och inte kun­nat finna bevis för att valid­era dess rim­lighet. Biskop Tostat har demon­stra­tivt uttryckt sig:

Det är uppen­bart att det utifrån det Gam­la Tes­ta­mentet inte finns tydli­ga bevis varken för treenigheten eller för flera gudom­li­ga per­son­er [14]Wil­son, Delta (1864) Uni­tar­i­an Prin­ci­ples Con­firmed by Trini­tar­i­an Tes­ti­monies: Being Selec­tions from the Works of Emi­nent The­olo­gians Belong­ing to Ortho­dox Church­es: Walk­er, Wise, and Com­pa­ny, s. … Fort­sätt läsa.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Blount, Dou­glas K. (2002) On the Incar­na­tion of a Time­less God. In God and Time: Essays on the Divine Nature. Redi­g­er­ad av Gre­go­ry E. Ganssle & David M. Woodruff, Oxford Uni­ver­si­ty Press. s.12.
2 Wil­son, Delta (1864) Uni­tar­i­an Prin­ci­ples Con­firmed by Trini­tar­i­an Tes­ti­monies: Being Selec­tions from the Works of Emi­nent The­olo­gians Belong­ing to Ortho­dox Church­es, Boston: Walk­er, Wise, and Com­pa­ny, s. 281. 
3 Ibid: s. 378. 
4 Efter kyrkomötet i Nicea där en för­sam­ling av biskopar kallade av kejsar Kon­stan­tin år 325 e.Kr. för att fast­stäl­la den krist­na tros­bekän­nelsens grund.
5 Guthrie, Gary D. (1997) The Wis­dom Tree: A Jour­ney to the Heart of God, Ocean Tree Books, s. 11.
6 Mel­chior Hof­mann, född omkring 1495, död 1543 eller 1544, var en tysk predikant till­hörande anabap­tis­men. Hof­mann verkade i de baltiska län­der­na, Dan­mark, Sverige (var­ifrån han förvisades 1527) och Hol­land. Han förkun­nade världs­domen och gud­srikets upprät­tande på jor­den. Från 1533 till sin död satt Hof­mann fängslad i Strassburg.
7 Irwin, Joyce (1978) Embry­ol­o­gy and the Incar­na­tion: A Six­teenth-Cen­tu­ry Debate. The Six­teenth Cen­tu­ry Jour­nal, Vol. 9, nr 3 (hösten), s. 93–94.
8 Men­no Simons, född 1496, död 31 jan­u­ari 1561, var en religiös ledare inom anabap­tis­men. Men­no Simons häm­tade grun­den till sin Kris­tus-cen­tr­erade teolo­gi från 1 Kor­in­ter­brevet 3:11. Sim­mons anhän­gare kallades men­non­iter, ett namn som senare antogs av de schweiziska anabap­tis­ter. Idag finns det omkring 1,3 miljon­er men­non­iter i 65 länder.
9 Ibid: s. 94.
10 Kas­par Schwenck­feld (orik­ti­ga är for­mer­na Schwenk­feld och Schwenck­feldt), född 1489 i her­tigdömet Lieg­nitz av adlig familj, död den 10 decem­ber 1561 i Ulm, var en tysk spiritualist.
11 EJ Fur­cha (1968) Key Con­cepts in Cas­par von Schwenck­feld’s Thought: Regen­er­a­tion and the New Life. Church His­to­ry, Vol. 37, No 2 (juni), s.171. Pub­licer­ad av Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press på upp­drag av Amer­i­can Soci­ety of Church History.
12 Johannes Cam­panus, död omkring 1575, var en bel­gisk antitrini­tarisk teolog. Cam­panus var född i Bel­gien, och ver­ade i refor­ma­torisk anda i Köln och Zürich under Eras­mus av Rot­ter­dams infly­tande. Han kom dock att utveck­la sig i allt­mer antitrini­tarisk rik­t­ning, och fick slut­li­gen förbindelse med anabap­tis­ter­na och för­bered­de med sin pro­pa­gan­da döpar­rörelsen i Mün­ster. Cam­panus sattes i fän­gelse 1555 och dog i fångenskapen.
13 Mac­Cormick, Chalmers (1963) The ”Anti-Trini­tar­i­an­ism” of John Cam­panus.. Church His­to­ry, Vol. 32, nr 3 (sep­tem­ber), s. 281. Pub­licer­ad av Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press på upp­drag av Amer­i­can Soci­ety of Church History.
14 Wil­son, Delta (1864) Uni­tar­i­an Prin­ci­ples Con­firmed by Trini­tar­i­an Tes­ti­monies: Being Selec­tions from the Works of Emi­nent The­olo­gians Belong­ing to Ortho­dox Church­es: Walk­er, Wise, and Com­pa­ny, s. 334.
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.