Judendom

Trots förekom­sten av hed­niska spår ^[1]Mac­Cormick, Chalmers (1963) The ”Anti-Trini­tar­i­an­ism” of John Cam­panus.. Church His­to­ry, Vol. 32, nr 3 (sep­tem­ber), s. 281. Pub­licer­ad av Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press på upp­drag av Amer­i­can … Fort­sätt läsa är juden­domen alltjämt sedd som en monoteis­tisk reli­gion. Enligt det Gam­la Tes­ta­mentet kan ingen varelse eller skapelse upphö­jas till Guds rang. I Andra Mose­bok 20:4–5 läs­er vi:
 

Du skall inte göra dig någon bild­stod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jor­den eller i vat­tnet under jor­den. Du skall inte tillbe dem eller tjä­na dem.

I Jesa­ja 46:9 är Gud unik och ojämförlig:

Tänk på det som förut var, för länge sedan. Jag är Gud, ingen annan finns. Gud är jag, och ingen är min like.

Men en genomgång av det Gam­la Tes­ta­mentet vis­ar på en mängd mot­sägelser om Guds iden­titet i form av hän­vis­ningar till uppen­bar antropo­mor­fi. Trots Jesa­ja 46:9 och Exo­dus 20:4–5 där Gud är suverän och unik finns andra redogörelser som bok­stavli­gen talar om hur Gud brot­tas med pro­feten Jakob ^[2]Förs­ta Mose­bok 32:21–32. En annan redogörelse talar om Guds vila efter tröt­thet ^[3]Andra Mose­bo­ken 31:37. En tred­je beskriv­er Gud som oför­mö­gen att köra ut Judas fien­der efter­som de hade vagnar av järn ^[4]Domar­bo­ken 1:19.

I ett försök att spåra rotor­sak­en till dessa prob­lem menade George R. Berry att språket i uppen­barelsen (Guds san­na ord) efter hand ersattes av folk­språk för att göra beskrivnin­gen av Gud och Hans egen­skaper mer till­gäng­li­ga för gemene man:

I allmän­het kan antropo­mor­fis­men i det Gam­la Tes­ta­mentet… bero på att för­fattare och talare använt ett mer lät­tförståeligt språk för att göra sig begripli­ga inför folket ^[5]Berry, George R. (1901) The Old Tes­ta­ment Teach­ing Con­cern­ing God. The Amer­i­can Jour­nal of The­ol­o­gy, vol. 5, nr 2 (april) s. 256. Pub­licer­ad av: The Uni­ver­si­ty of Chica­go Press..

Den­na sned­vrid­ning av skrifter­na led­de slut­li­gen till att även män­nisko­rs upp­fat­tning om Gud sned­vreds. Mon­te­fiore, en per­son välkänd bland jud­iska lärde, förklarar:

Under mån­ga gen­er­a­tioner var den allmän­na upp­fat­tnin­gen att Yah­weh (Gud) hade en kropp och en form och den­na form föreställdes unge­fär som män­niskans fast större och mer grandios än hennes. Spår av den­na tro, som utmyn­nar i blot­ta metafor­er, finns sprid­da över hela den hebreiska Bibeln ^[6]Brock­ing­ton, L.H. The Hebrew Con­cep­tion of Per­son­al­i­ty in Rela­tion to the Knowl­edge of God. Ett doku­ment läst för Oxford Soci­ety of His­tor­i­cal The­ol­o­gy den 22:e novem­ber 1945..

Ett annat jud­isk lärd, Moses Mai­monides (1135–1204), frus­tr­erades av det extra­ordinära vir­rvar­ret av antropo­mor­fa föreställ­ningar och gick slut­li­gen så långt som att säga att det är omöjligt att Gud har några bekräf­tade attrib­ut. ^[7]Waugh, Alexan­der (2003) God. Review, s. 248.

Käl­la:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.