En materialist kan inte förneka att människan är skapt av en komponent som är fysisk och en som är immateriell: själen1. En materialistisk lära kan enbart beröra människans fysiska del. Den kan inte göra något för att vara den inre delen behjälplig, vilket lämnar ett stort tomrum inom människan. När hon upplever detta vakuum inser hon att något är fel och söker då efter något att fylla det med. Men även om hon vänder sig till alla sorters materiella ting kommer hon aldrig kunna fylla detta tomrum.

Träder man bortom den materialistiska propagandan inser man att det är Gud som själen längtar efter. I detta sökande finns det dock en risk för att finna fel religion eller livsåskådning, vilket det idag finns många. Men åtskilliga är också de som vägleds till Guds rena väg och finner vad de längtat efter sedan födseln.

Den kände skriftlärde Ibn Taymiyyah (1263-1328) har sagt:

Hjärtat kan enbart bli sunt, nå framgång, känna njutning, bli tillfredsställt och få lugn och ro genom `ibādah [dyrkan] av dess Herre; med kärlek till Honom och ett vändande till Honom [i förlåtelse]. Även om det skulle uppnå varje sorts njutning från denna skapelse, kommer det inte få lugn och ro…2

Vad Ibn Taymiyyah säger stöds av flera verser i Koranen:

De som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns blir människohjärtat stilla.3

Troende! Svara när Gud och [Hans] Sändebud kallar er till det som skall förnya ert liv! Ni bör veta att Gud träder emellan människan och hennes eget hjärta och att det är till Honom ni skall samlas åter.4

Detta är det verkliga livet – det enda livet värt att leva – som Gud och Hans sändebud kallar varje människa till. Det är det verkliga livet och hjärtats frälsning då det frigör hjärtat från att vara en slav inför begär, lustar och tvivel. Det är det verkliga livet då det frigör människan från att tjäna andra människor och ideologier. Det gör henne fri att dyrka och tjäna Gud allena, det yttersta målet som själen inser och längtar efter. Detta är källan till heder och värdighet och det syfte som hon har skapats för. I slutänden är det verkliga livet en evig och fullständig lycka i Paradiset där människan är nöjd med sin Herre och Herren är nöjd med henne.

Källor:
Jamāl al-Din M. Zarabozo, What is Islam. www.islamhouse.com
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius.

Fotnoter:
  1. Även om de flesta inte förnekar att själen existerar tycks det vara så att många försöker undvika detta begrepp. Psykologen och psykiatrikern M. Scott Peck visar att det är mer än ett sammanträffande att ordet ”själ” idag inte existerar i många forskares vokabulär. I Denial of the Soul skriver han: ”Varenda andraklassare använder antagligen ordet ’själ’… så varför finns det då inte i de lexikon som psykiatriker, mentalskötare och de som forskare runt medvetandet använder. Det finns två anledningar. En är att en föreställning om Gud finns inbyggd i en diskussion om själen, och att tala om Gud faller utanför alla gränser inom dessa sekulära skrå… Att tala om Gud eller själen i dessa sammanhang är politiskt inkorrekt. En andra anledning är att själen inte till fullo kan definieras. Ändå är inte möjligheten att komma till en fullgod definition den primära fallestenen. Psykiatriker har inga problem med att inkludera ‘kärlek’ eller ‘medvetenhet’ i deras yrkesvokabulär. Deras huvudsakliga problem med ”själen” är dessa sammankoppling med Gud.” Denial of the Soul: Spiritual and Medical Perspectives on Euthanasia and Morality, M. Scott Peck, s. 129-130, New York: Harmony Books, 1997 []
  2. [Ahmad ibn Taimiyyah,] Ibn Taymiyyah’s Essay on Servitude, s. 121, Birmingham, Storbrittanien: al-Hidaayah Publishing and Distribution, 1999 []
  3. Koranen 13:28 []
  4. Koranen 8:24 []