Då följderna av att följa fel religion är så allvarliga måste Guds sanna religion vara möjlig att anta på alla platser under alla tider. Med andra ord: Guds sanna religion kan inte begränsas till ett folkslag, ett samhälle eller en tidsperiod. Det skulle därtill inte vara logiskt om denna religion belades med villkor som inte har något att göra med människans relation till Gud. I islams mest centrala lära (övergivandet av den egna viljan inför Gud) återfinns roten till dess universalitet. Närhelst människan kommer till insikt om att Gud är en, åtskild från skapelsen och underkastar sig Honom blir hon muslim kroppsligen så väl som andligen.

Därmed kan vem som helst, när som helst bli en muslim som följer Guds religion, islam, genom att avvisa dyrkan av skapelsen och vända sig enkom till Skaparen.

Det bör dock påpekas att man hela tiden måste fortsätta att välja mellan rätt och fel för att verkligen underkasta sig Guds vilja. Gud har inte enbart begåvat människan med förmågan till att skilja rätt från fel, utan även förmågan till att kunna välja mellan dem. Dessa förmågor givna av Gud medför ett viktigt ansvar: att människan kan ställas till svars av Gud för de val hon gör. Det blir då naturligt att hon anstränger sig till sitt yttersta för att göra gott och undvika ont. I Koranen uttrycks detta på följande vis:

De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.1

Om människan av någon anledning inte accepterar det slutgiltiga budskapet när det tydligt har förklarats, då svävar hon i stor fara. Den siste profeten har sagt:

Den kristne eller jude som hör talas om mig men som inte bekräftar tron på vad jag för med mig och som dör i detta tillstånd kommer att vara en av Helvetets invånare.2

Källor:
Bilal Philips, The True Religion of God. www.bilalphilips.com
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Koranen 2:62 []
  2. Sahīh Muslim, vol1, s. 91, 284 []