I Medina finns den näst efter Kaba i Mekka viktigaste helgedomen i den islamiska världen Masjid al-Nabawi, Profetens moské, som innehåller Muhammeds, hans dotter Fatimas och de två första kaliferna Abu Bakrs och Umar ibn al-Khattabs gravar.

Prof. William C. Chittick har sagt:

Muslimers lärde har från början haft vetskap om att allting härstammar från den Ende och att allt kommer att återvända till den Ende.1

Islam är en monoteistisk religion och bygger från grunden på att Gud är En; En i Sig Själv och inte en treenighet eller en fysisk förening med materian. Gilbert Reid förklarar:

Om den kristna treenighetsläran, eller de buddistiska och taoistiska treenigheterna, förkastas som falska, beror det på att de ses predika en doktrin om tre gudar, tre personer, distinkt skilda från varandra. Här måste även ortodoxa trinitariska kristna erkänna att om vi i våra tankar, vår terminologi eller vårt utövande hänger oss till tre olika personer, som vi var och en kallar Gud, bedrar vi oss själva och undergräver det som är grundläggande och väsentligt i sanningen att ”Herren, vår Gud, är en Gud.2

I islam är Gud inte den dunkla gudom som filosofer och ultra-mystiker talar om, inte heller är Han judendomens nationalistiska och människoliknande gudom eller kristendomens gåtfulla och treeniga gudom. Vad vi vet är att Han är verklig, oberoende, och Den som de bästa namnen (al-Asmā al-Husna) tillhör. Även om Han har attribut (sifāt) är dessa attribut unika med hänvisning till Hans perfekta Själv och liknar ingenting i vår verklighet eller något som kan uppstå i människans kollektiva medvetande.

Och ingen finns som kan liknas vid Honom.3

Gud är inte den opersonliga, överflödiga och irrelevanta gudom som deisterna talar om. Istället är Han direkt och med eftertryck relevant för Universum och människans liv då Han skapat allt och har full kännedom om Hans skapelse4. Han besvarar människans böner, likväl är Han den som är Sig Själv nog (al-Ghani); Hans handlingar påverkar direkt människans öde, likväl är Han den Vise (al-Hakīm), den Subtile (al-Latīf) och över allt annat, den Högste (al-A’lā).

Läran om Gud och människans förhållande till Gud är mycket central i islam vilket ger den en framstående ställning bland alla nutida och dåtida religioner”, säger Reid. ”Enligt Koranen”, tillägger Reid, ”är Gud Skaparen av alla världar och deras eviga Härskare. Islam är inte deism utan ren teism. Han skiljer Sig också distinkt från det materiella Universum även om Han är en ständigt närvarande Gud och därmed är islam inte panteism utan teism.”5

De säger: ‘Gud har [avlat] en son.’ Nej, stor är Han i Sin härlighet! Han är Den som är Sig själv nog; allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär är Hans. Ingenting bemyndigar er [att påstå] detta. Ni säger alltså om Gud det som ni inte kan veta.6

För Gud är ingenting dolt vare sig på jorden eller i himlen. Det är Han som formar er i moderlivet enligt Sin vilja. Det finns ingen annan gud än Han, den Allsmäktige, den Vise.7

Islam är en religion med både en kategorisk affirmation och en kategorisk negation. Å ena sidan bekräftas med eftertryck Guds enhet och unikhet och å andra sidan avvisas kategoriskt alla former av polyteism, hedendom och henotheism8 som direkta osanningar. Har du någonsin hört talas om två kungar som styr samma land? Har du någonsin sett två förare köra samma bil med samma ratt? Att föreslå att det finns fler än en sann Gud är i sig ett självmotsägande. Enligt Koranen:

Men om det i himlen eller på jorden hade funnits gudar vid sidan av Gud skulle världsalltets ordning ha brutit samman! Stor är Gud i Sin härlighet, Herren till allmaktens tron, fjärran från [deras försök] att beskriva [Hans Väsen]!9

Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].10

Prof. Huston Smith (1919-), av många ansedd som den mest inflytelserike världsledande auktoriteten inom komparativ religion, rekapitulerar:

Vi måste genast tillägga att muslimer ser monoteism som islams bidrag inte bara till araberna utan till religionen i dess helhet. Hinduismens avbilder tas som bevis för att den aldrig nått dyrkan av den ende Guden. Judendomen var på rätt väg genom sin shema: ‘Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en‘ men dess läror begränsades till israelerna. De kristna har komprometterat deras monoteism genom att förklara Jesus som Gud. Islam hedrar Jesus som en profet och accepterar hans jungfrufödsel. Adams och Jesu själar är de enda som Gud skapade direkt. Koranen drar gränsen vid läran om inkarnationen och treenigheten och ser dessa som uppfinningar som suddar ut distinktionen mellan vad som är gudomligt och vad som är mänskligt.11

Icke-tro och ateism uppstår då man missförstår Skaparen, skapelsen och observatören. I islam är dessa tre nivåer av existens konceptuellt sammankopplade. Missförstånd vid någon nivå kommer att påverka förståelsen av de andra två. Att till exempel underskatta observatören (människan) leder till en underskattning av livet eller universum (det skapade) vilket leder till en underskattning eller förnekande av Skaparens existens. När Darwin missförstod livets natur – för Darwin var världen en vistelse fylld med elände – utvecklade han missuppfattningar om Gud (Skaparen) och värdet av människan (observatören). När kristna såg människan som bäraren av arvssynden ifrågasattes också livet självt och Skaparen. När filosofer uppfattade Skaparen som morallös marginaliserades människan.

Källor:
Dr. Ash-Shehri, Abdullah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. William C. Chittick (2007) Science of the Cosmos, Science of the Soul: The Pertinence of Islamic Cosmology in The Modern World, Oxford, s. 51. []
  2. Gilbert Reid (1916) Islam, an Appreciation. The Biblical World, vol. 48, nr 1, s. 9. []
  3. Koranen 112:4 []
  4. Koranen 67:14 []
  5. Reid, Gilbert (1916) Islam, an Appreciation. The Biblical World, vol. 48, nr 1, s. 9-10. []
  6. Koranen 10:68 []
  7. Koranen: 3: 5-6 []
  8. Henotheism är att dyrka en Gud samtidigt som man tror på existensen av andra gudar. []
  9. Koranen 21:22 []
  10. Koranen 23:91 []
  11. Smith, Huston (2001) Islam: A Concise Introduction, HarperCollins, s. 34. []