Skip to main content

Prof. William C. Chittick har sagt:

Mus­limers lärde har från bör­jan haft vet­skap om att allt­ing härstam­mar från den Ende och att allt kom­mer att åter­vän­da till den Ende. [1]William C. Chittick (2007) Sci­ence of the Cos­mos, Sci­ence of the Soul: The Per­ti­nence of Islam­ic Cos­mol­o­gy in The Mod­ern World, Oxford, s. 51.

Islam är en monoteis­tisk reli­gion med en gudssyn som byg­ger från grun­den på att Gud är En; En i Sig Själv och inte en treenighet eller en fysisk fören­ing med mater­ian. Gilbert Reid förklarar:

Om den krist­na treenighet­släran, eller de bud­dis­tiska och taois­tiska treenigheter­na, förkas­tas som fal­s­ka, beror det på att de ses predi­ka en dok­trin om tre gudar, tre per­son­er, dis­tinkt skil­da från varan­dra. Här måste även orto­doxa trini­tariska krist­na erkän­na att om vi i våra tankar, vår ter­mi­nolo­gi eller vårt utö­vande hänger oss till tre oli­ka per­son­er, som vi var och en kallar Gud, bedrar vi oss själ­va och under­gräver det som är grundläg­gande och väsentligt i san­nin­gen att “Her­ren, vår Gud, är en Gud.[2]Gilbert Reid (1916) Islam, an Appre­ci­a­tion. The Bib­li­cal World, vol. 48, nr 1, s. 9.

Enligt islams gudssyn är Gud inte den dun­kla gudom som filosofer och ultra-mys­tik­er talar om, inte heller är Han juden­domens nation­al­is­tiska och män­nisko­lik­nande gudom eller kris­ten­domens gåt­ful­la och treeni­ga gudom. Vad vi vet är att Han är verk­lig, oberoende, och Den som de bäs­ta nam­nen (al-Asmā al-Hus­na) till­hör. Även om Han har attrib­ut (sifāt) är dessa attrib­ut uni­ka med hän­vis­ning till Hans per­fek­ta Själv och lik­nar ingent­ing i vår verk­lighet eller något som kan upp­stå i män­niskans kollek­ti­va medvetande.

Och ingen finns som kan lik­nas vid Hon­om. [3]Kora­nen 112:4

Gud är inte den oper­son­li­ga, över­flödi­ga och irrel­e­van­ta gudom som deis­ter­na talar om. Istäl­let är Han direkt och med eftertryck rel­e­vant för Uni­ver­sum och män­niskans liv då Han ska­p­at allt och har full kännedom om Hans skapelse [4]Kora­nen 67:14. Han besvarar män­niskans bön­er, likväl är Han den som är Sig Själv nog (al-Ghani); Hans han­dlin­gar påverkar direkt män­niskans öde, likväl är Han den Vise (al-Hakīm), den Sub­tile (al-Latīf) och över allt annat, den Hög­ste (al-A’lā).

Läran om Gud och män­niskans förhål­lande till Gud är myck­et cen­tral i islam vilket ger den en fram­stående ställ­ning bland alla nuti­da och dåti­da reli­gion­er”, säger Reid. “Enligt Kora­nen”, tilläg­ger Reid, ”är Gud Ska­paren av alla värl­dar och deras evi­ga Härskare. Islam är inte deism utan ren teism. Han skil­jer Sig ock­så dis­tinkt från det materiel­la Uni­ver­sum även om Han är en ständigt när­varande Gud och därmed är islam inte pan­teism utan teism.” [5]Reid, Gilbert (1916) Islam, an Appre­ci­a­tion. The Bib­li­cal World, vol. 48, nr 1, s. 9–10.

De säger: ‘Gud har [avlat] en son.’ Nej, stor är Han i Sin härlighet! Han är Den som är Sig själv nog; allt det som him­lar­na rym­mer och det som jor­den bär är Hans. Ingent­ing bemyn­di­gar er [att påstå] det­ta. Ni säger allt­så om Gud det som ni inte kan veta. [6]Kora­nen 10:68

För Gud är ingent­ing dolt vare sig på jor­den eller i himlen. Det är Han som for­mar er i mod­er­livet enligt Sin vil­ja. Det finns ingen annan gud än Han, den Allsmäk­tige, den Vise. [7]Kora­nen: 3: 5–6

Islam är en reli­gion med både en kat­e­gorisk affir­ma­tion och en kat­e­gorisk nega­tion. Å ena sidan bekräf­tas med eftertryck Guds enhet och unikhet och å andra sidan avvisas kat­e­goriskt alla for­mer av poly­teism, heden­dom och henothe­ism [8]Henothe­ism är att dyr­ka en Gud sam­tidigt som man tror på exis­tensen av andra gudar. som direk­ta osan­ningar. Har du någon­sin hört talas om två kun­gar som styr sam­ma land? Har du någon­sin sett två förare köra sam­ma bil med sam­ma ratt? Att föres­lå att det finns fler än en sann Gud är i sig ett själv­mot­sä­gande. Enligt Koranen:

Men om det i himlen eller på jor­den hade fun­nits gudar vid sidan av Gud skulle värld­sall­tets ord­ning ha bru­tit sam­man! Stor är Gud i Sin härlighet, Her­ren till all­mak­tens tron, fjär­ran från [deras försök] att beskri­va [Hans Väsen]! [9]Kora­nen 21:22

Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säk­ert var­je sådan gudom ha bekym­rat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta mak­ten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjär­ran från [alla försök] att beskri­va [Hans Väsen]. [10]Kora­nen 23:91

Prof. Hus­ton Smith (1919-), av mån­ga ansedd som den mest infly­telserike värld­sledande auk­toriteten inom kom­par­a­tiv reli­gion, rekapitulerar:

Vi måste genast tilläg­ga att mus­limer ser monoteism som islams bidrag inte bara till araber­na utan till reli­gio­nen i dess hel­het. Hin­duis­mens avbilder tas som bevis för att den aldrig nått dyrkan av den ende Guden. Juden­domen var på rätt väg genom sin she­ma: ‘Hör, Israel! Her­ren är vår Gud, Her­ren är en’ men dess läror begrän­sades till israel­er­na. De krist­na har kom­pro­met­ter­at deras monoteism genom att förk­lara Jesus som Gud. Islam hedrar Jesus som en pro­fet och accepter­ar hans jungfruföd­sel. Adams och Jesu själar är de enda som Gud ska­pade direkt. Kora­nen drar gränsen vid läran om inkar­na­tio­nen och treenigheten och ser dessa som uppfinningar som sud­dar ut dis­tink­tio­nen mel­lan vad som är gudom­ligt och vad som är män­skligt. [11]Smith, Hus­ton (2001) Islam: A Con­cise Intro­duc­tion, Harper­Collins, s. 34.

Icke-tro och ateism upp­står då man miss­förstår Ska­paren, skapelsen och obser­vatören. I islam är dessa tre nivåer av exis­tens kon­ceptuellt sam­mankop­plade. Miss­förstånd vid någon nivå kom­mer att påver­ka förståelsen av de andra två. Att till exem­pel under­skat­ta obser­vatören (män­niskan) led­er till en under­skat­tning av livet eller uni­ver­sum (det ska­pade) vilket led­er till en under­skat­tning eller förnekande av Ska­parens exis­tens. När Dar­win miss­förstod livets natur — för Dar­win var världen en vis­telse fylld med elände — utveck­lade han mis­supp­fat­tningar om Gud (Ska­paren) och värdet av män­niskan (obser­vatören). När krist­na såg män­niskan som bäraren av arvssyn­den ifrå­gasattes ock­så livet självt och Ska­paren. När filosofer upp­fat­tade Ska­paren som moral­lös mar­gin­alis­er­ades människan.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 William C. Chittick (2007) Sci­ence of the Cos­mos, Sci­ence of the Soul: The Per­ti­nence of Islam­ic Cos­mol­o­gy in The Mod­ern World, Oxford, s. 51.
2 Gilbert Reid (1916) Islam, an Appre­ci­a­tion. The Bib­li­cal World, vol. 48, nr 1, s. 9.
3 Kora­nen 112:4
4 Kora­nen 67:14
5 Reid, Gilbert (1916) Islam, an Appre­ci­a­tion. The Bib­li­cal World, vol. 48, nr 1, s. 9–10.
6 Kora­nen 10:68
7 Kora­nen: 3: 5–6
8 Henothe­ism är att dyr­ka en Gud sam­tidigt som man tror på exis­tensen av andra gudar.
9 Kora­nen 21:22
10 Kora­nen 23:91
11 Smith, Hus­ton (2001) Islam: A Con­cise Intro­duc­tion, Harper­Collins, s. 34.
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.