I kapitlet Profeterna berättar Gud i Koranen om något av det som kommer hända efter vi gått bort. Se Koranens Budskap för tolkning till svenska. (Mishari Rashid, 2007)

Döden, döden.

Varje dag pratade Astrid Lindgren med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon. De började alltid samtalen med orden ”döden, döden” för att liksom ha det avklarat, sedan pratade de om andra saker.

Koranen lär oss att jordelivet är en prövning och förberedelse inför livet efter döden, al-ʾĀkhirah. En dag kommer Universum utplånas för att därpå skapas på nytt. Vi kommer då att återuppresas för att stå inför Gud i väntan på domen.

[Hans löfte skall infrias] den Dag då jorden förvandlas till en annan jord och himlarna [till andra himlar] och då [alla] skall stiga fram inför den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt.1

Återuppståndelsens Dag kommer vara början på livet efter döden, det Eviga Livet. Här kommer Gud att kompensera oss för det goda likväl som för det onda vi gjort i detta liv.

Förklaringen som Koranen ger om livet efter döden är exakt den som vårt moraliska samvete förväntar sig. Skulle det inte finnas ett liv efter detta skulle tron på Gud vara meningslös. Även om vi hade trott på Honom hade det varit en orättvis och likgiltig Gud som en gång skapat oss men därefter inte brytt sig om vårt öde. Tveklöst är Gud rättvis. Han kommer bestraffa de tyranner som korrumperat och förslavat andra människor för att själva uppnå njutning. Då livet i denna värld är kort och så många människor påverkas av våra handlingar är fullständig rättvisa inte möjlig att uppnå här och nu. Koranen meddelar med eftertryck att Domedagen skall komma och att Gud skall bestämma varje själs öde.

Vi längtar alla efter rättvisa. Även om vi inte är rättvisa själva vill vi att andra skall vara rättvisa mot oss. Diktatorer som orsakar andra mycket lidande kommer invända häftigt när de själva upplever orättvisa. Anledningen till att sådana människor saknar empati inför andras lidande är att de känner att makt och inflytande hindrar andra från att orsaka dem orättvisa.

Alla som upplevt orättvisa, oberoende av social status, vill nästan alltid att den som begått oförrätten skall straffas. Därav straffas en stor mängd förbrytare, men många straffas enbart lindrigt och andra kommer undan helt och fortsätter leva ett behagligt och rofullt liv. Gud kanske inte straffar en brottsling i denna värld men Han kommer tveklöst ställa denne tillsvars på Domens dag.

Det är sant att en förbrytare kan få sona i denna värld men soningen är inte fullständig. Det samma gäller någon som förtjänar en stor belöning; någon som gjort mycket gott, hjälpt många människor, räddat liv, lidit för att förkunna rättvisa och tålmodigt uthärdat svårigheter och orättvisa. Ingen kompensation i denna värld kan vara tillräcklig för att ha uppvisat ett sådant mod. Dessa gärningar kan endast till fullo belönas i ett evigt liv, där vi kommer vittna för och emot varandra och där våra innersta tankar och avsikter, som bara Gud har kännedom om, kommer exponeras och dömas precist.

Tron på ett liv efter döden är fullkomligt logisk. Gud har gjort vissa ting åtråvärda för oss i detta världsliga liv likt kärlek, vänskap och rättvisa även om det ibland är svårt att uppnå. Och även om vi kan uppleva en god del av världslig njutning står vi fortfarande inför känslan att livet här är orättvist. Varför skulle Skaparen inympa något i oss som vi inte kan uppleva? Svaret är att detta liv enbart är en del av vår fullständiga existens och att nästa liv är en nödvändig konsekvens som sätter allting i balans. Allt som vi saknar här kommer vi att finna där, och allt som vi på ett felaktigt sätt har uppnått nu kommer bedröva oss då. Detta är den perfekta och absoluta rättvisa som Gud – vår Skapare – lovat.

Gud kan skapa och återskapa som Han behagar:

Den Dagen skall Vi rulla ihop himlen som en fullskriven pergamentrulle. Liksom Vi grep Oss an med den första skapelsen skall Vi förnya den – för detta löfte borgar Vi och Vi har makt att göra det!2

Källor:
al-Djumah Magazine. Discover Islam: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Koranen 14:48 []
  2. Koranen 21:104 []