Skip to main content

Enligt grekisk mytolo­gi visade Prometheus inte någon vörd­nad inför gudar­na och han för­löjli­gade Zeus. Det var han som stal elden från dem så att män­sk­ligheten skulle kun­na dra nyt­ta av dess värme.

Män­niskan hade hin­drats elden och stod inte i makt till att kun­na påver­ka sitt eget till­stånd. Utan elden kunde hon inte tillver­ka de verk­tyg som skulle kun­na ge henne makt till att styra världen. Genom att stjäla elden från gudar­na hade Prometheus gjort det möjligt för henne att bli ”upplyst” och hon fick då chansen att for­ma sitt eget öde efter egna vil­lkor. Ateis­men såg Prometheus som en befri­are som hade visat på män­niskans behov av och möj­lighet till att göra sig fri från gudar­nas grepp och därigenom styra över det egna ödet.

Det finns dock en fort­sät­tning på den­na grekiska myt som ”de upplysta” har för­bisetts. Gudar­na häm­nades när Prometheus stal elden. Zeus sände Pan­do­ra till Prometheus broder, Epime­thius, bäran­des på en ask som hon instruer­ats till att inte öpp­na. Pan­do­ra kunde dock inte mot­stå fres­telsen och öpp­nade asken varvid all­sköns oly­ck­or och sjuk­do­mar flög ut över världen. Innebör­den av den­na myt kan tänkas vara att män­niskans försök till att upp­nå abso­lut makt led­er till oförutsed­da och katas­tro­fala följder.

Ateis­men har pre­sen­ter­ats som en befri­are med syfte att göra män­niskan fri från de regler som reli­gio­nen har ålagt henne. Utes­lu­tandet av Gud har dock lett till ny bru­tal­itet och poli­tiskt våld. Öpp­nan­det av Pan­do­ras ask led­de till tillkom­sten av både nazism och kommunism.

En av de mån­ga invänd­ningar som har rik­tats mot reli­gio­nen är att den utgör en orsak till våld och förtryck. His­to­rien vis­ar dock att ateism har gjort sig skyldig till långt fler överträdelser. Enbart kom­mu­nis­ter upp­skat­tas ha bragt 85 – 100 miljon­er män­niskor som livet.

Human­ism ans­es vara ett fredligt alter­na­tiv till reli­gion, likväl är det män­niskan själv som är ans­varig för så myck­et av det onda vi ser i den­na värld [1]Under det senaste århun­dradet har Guds exis­tens diskuter­ats och hur den är fören­lig med lidande och ond­s­ka i den­na värld. Filosofen William Alston (1921) har sagt att filosofer nått kon­sen­sus i … Fort­sätt läsa.

Käl­la:
Salafi Man­haj, The Straight Path. Salafi-Manhaj.com 2006

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Under det senaste århun­dradet har Guds exis­tens diskuter­ats och hur den är fören­lig med lidande och ond­s­ka i den­na värld. Filosofen William Alston (1921) har sagt att filosofer nått kon­sen­sus i frå­ga om att de argu­ment som försök­er visa att ond­s­ka logiskt sett är inkom­pat­i­bel med Guds exis­tens är ogiltiga.

Ateis­ter förut­sät­ter att Gud inte har moraliskt till­räck­li­ga anled­ningar för att tillå­ta ond­s­ka. Män­niskan har dock en begrän­sad för­må­ga till att göra ett sådant över­modigt anta­gande, då vi är begrän­sade i tid, rymd och fram­syn­thet. Ond­s­ka, som ser meningslös ut, kan istäl­let vara en del av en större plan och inte alls ont. Ett exem­pel på det­ta är kaos­te­orin. Veten­skapsmän har upp­täckt att vis­sa makroskopiska sys­tem är myck­et insta­bi­la på grund av de all­ra min­s­ta störningar. En fjärils flaxande i Sydafri­ka kan sät­ta i rörelse krafter som till sist resul­ter­ar i en orkan över Atlanten. På grund av män­niskans begrän­sade för­må­ga till att förstå vad som kom­mer att hän­da kan vår obser­va­tion av en viss fjäril aldrig förutse att vad den gör kom­mer att leda till en full­skalig orkan.