Halal är det som är tillåtet i islam och haram det som är förbjudet. Orden gäller mat och kött, men också pengar, tal, relationer och tro, och gränsen dras av Gud och hans sändebud.
Vad betyder orden halal och haram?#
Halāl (حلال) betyder »tillåtet« och harām (حرام) »förbjudet«. Båda betonas på den långa sista stavelsen.
Klassisk rättslära delar in handlingar i fem kategorier, som Ibn al-Qayyim räknar upp i Madārij as-sālikīn (1:128): wājib (obligatoriskt), mustahabb (rekommenderat), mubāh (neutralt), makrūh (ogillat) och harām. I vid mening är halal allt som inte är haram, i snäv mening det neutrala. Ordet säger inget om huruvida något är klokt.
Roten i harām rymmer också det avskilda och okränkbara. Därifrån kommer ihrām, vallfärdarens särskilda tillstånd, och ordet harem, och Koranen 5:97 kallar Kaba al-bayt al-harām, det helgade huset. Samma ord avskiljer svinköttet från matbordet och Kaba från resten av världen.
Är allt tillåtet som inte är förbjudet?#
I vardagliga ting: ja, så länge inget belägg talar emot. Förbudet behöver inte nämna saken vid namn: de flesta nutida lärda räknar rökning som haram utifrån förbudet mot att skada sig själv. Koranen 2:29 säger att Gud »för er har skapat allt vad jorden bär«, och 2:168 vänder sig till alla:
MÄNNISKOR! Ät av det som jorden ger och som är tillåtet och hälsosamt, och följ inte i Djävulens spår; han är sannerligen er svurne fiende.— Koranen 2:168
يَا أَيُّهَا النَّاسُ كُلُوا مِمَّا فِي الْأَرْضِ حَلَالًا طَيِّبًا وَلَا تَتَّبِعُوا خُطُوَاتِ الشَّيْطَانِ ۚ إِنَّهُ لَكُمْ عَدُوٌّ مُّبِينٌ
Ibn Taymiyya ställer 2:29 först bland sina belägg: grunden för alla existerande ting, oavsett slag, är att de är tillåtna för människorna och rena (Majmūʿ al-fatāwā 21:535). Redan Ibn ʿAbbās sade: det Gud tillät är tillåtet, det han förbjöd är förbjudet och det han teg om är förlåtet (Sunan Abī Dāwūd 3802).
Två områden följer en annan regel. Gudsdyrkan kräver stöd i texterna, vilket Ibn Taymiyya (29:17) återger från Ahmad ibn Hanbal och andra lärda. Kött från tillåtna djur kräver korrekt slakt. Bevisbördan ligger på den som förbjuder en vardaglig sak och på den som inför en ny rit i gudsdyrkan.
Vem bestämmer vad som är halal och haram?#
Gud ensam, enligt islamisk lära. Koranen varnar för att människor sätter egna etiketter på saker, och i arabiskan står orden själva: hādhā halālun wa-hādhā harāmun, »detta är halal och detta är haram«.
Låt därför ingen osanning komma över era läppar då ni talar om [dessa ting och kallar] det ena lovligt och det andra förbjudet, så att ni lögnaktigt påbördar Gud era egna idéer.— Koranen 16:116
Ibn Taymiyya kallar detta religionens grund (Majmūʿ al-fatāwā 29:345): det tillåtna är det Gud och hans sändebud har tillåtit, det förbjudna det de har förbjudit och religionen det de har föreskrivit. De lärda lagstiftar inte. De söker domen och resonerar i nya frågor genom analogi och självständig bedömning (ijtihād), som IslamQA beskriver. Deras slutsats väger bara så mycket som dess belägg i Guds lag, och där texten är klar eller de lärda är eniga finns inget att pröva.
Här blir frågan om tillåtet och förbjudet en fråga om gudsdyrkan. Koranen 9:31 säger att Bokens folk »har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe«. Ibn Taymiyya återger i al-Furqān (1:165), från Ahmads Musnad och at-Tirmidhī, hur ʿAdī ibn Hātim invände att ingen hade dyrkat dem. Profeten svarade att rabbinerna förklarat det förbjudna tillåtet och det tillåtna förbjudet, och att lydnaden mot dem var deras dyrkan. Ibn Taymiyya bedömer hadithen som god (hasan, 7:67). Frågan om vem som får förbjuda är därmed en fråga om vem som dyrkas.
Vad är halal mat och halal kött?#
Halal mat är all mat som inte hör till det förbjudna. An-Nawawī (al-Minhāj 11:27) räknar bröd, frukt, olja och honung som tydligt tillåtet. Koranens grundlista är kort:
Vad Han har förbjudit er är kött av självdöda djur, blod och svinkött och sådant som offrats åt en annan än Gud.— Koranen 2:173
إِنَّمَا حَرَّمَ عَلَيْكُمُ الْمَيْتَةَ وَالدَّمَ وَلَحْمَ الْخِنزِيرِ وَمَا أُهِلَّ بِهِ لِغَيْرِ اللَّهِ ۖ فَمَنِ اضْطُرَّ غَيْرَ بَاغٍ وَلَا عَادٍ فَلَا إِثْمَ عَلَيْهِ ۚ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ
Profeten förbjöd dessutom rovdjur med huggtänder och rovfåglar med klor (Sahīh Muslim 1933–1934), och Koranen 5:90 rusdrycker. Ibn Taymiyya (21:540) ser ett mönster: nytta hör samman med tillåtelse, skada med förbud. Fler fall behandlas på sidorna om griskött, alkohol och vinäger.
Halal kött kommer från ett tillåtet djur som slaktats på föreskrivet sätt; utan det är köttet förbjudet. Köparen behöver ändå inte granska varje djur: det räcker att slaktaren var muslim, jude eller kristen, så länge inget visar att slakten brutit mot reglerna (IslamQA). Ibn Taymiyya (35:240) säger att den som inte vet om Guds namn nämndes får äta, medan den som vet att det inte skedde avstår. Om slakten och om svenskt butikskött finns egna sidor.
Gäller halal och haram bara mat?#
Nej. Tydligt förbjudet är enligt an-Nawawī (11:27) vin och svinkött, men också äktenskapsbrott, lögn och förtal. Samma ordpar gäller handeln:
Men Gud har förklarat handel lovlig och förbjudit ocker.— Koranen 2:275
الَّذِينَ يَأْكُلُونَ الرِّبَا لَا يَقُومُونَ إِلَّا كَمَا يَقُومُ الَّذِي يَتَخَبَّطُهُ الشَّيْطَانُ مِنَ الْمَسِّ ۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمْ قَالُوا إِنَّمَا الْبَيْعُ مِثْلُ الرِّبَا ۗ وَأَحَلَّ اللَّهُ الْبَيْعَ وَحَرَّمَ الرِّبَا ۚ فَمَن جَاءَهُ مَوْعِظَةٌ مِّن رَّبِّهِ فَانتَهَىٰ فَلَهُ مَا سَلَفَ وَأَمْرُهُ إِلَى اللَّهِ ۖ وَمَنْ عَادَ فَأُولَٰئِكَ أَصْحَابُ النَّارِ ۖ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ
Även tron omfattas. I ett utlåtande på al-ibadah.com kallar Ibn Bāz de amuletter som hängs på barn och sjuka otillåtna och en sorts shirk, att sätta något vid Guds sida.
En halalmärkning på förpackningen säger ingenting om pengarna som betalade den. Gud »tar bara emot det goda« (Sahīh Muslim 1015), vilket an-Nawawī (7:100) utsträcker till det man äter, dricker och bär.
Vad gör en muslim med det som är oklart?#
Svaret ges i en av islams mest citerade hadither, återgiven av an-Nuʿmān ibn Bashīr:
Det tillåtna är tydligt och det förbjudna är tydligt, och mellan dem finns tvetydiga ting som många människor inte känner till. Den som undviker de tvetydiga tingen har tryggat sin religion och sin heder. Den som hamnar i dem är som en herde som vallar invid ett fredat område och snart råkar in i det.— Sahīh al-Bukhārī 52
Hadithen, som också finns i Sahīh Muslim 1599, slutar vid hjärtat: när det är sunt är hela kroppen sund. An-Nawawī uppger att en grupp lärda kallat den en tredjedel av islam (11:27). Han påpekar att det tvetydiga (mushtabihāt) är okänt för »många«, inte för alla: de lärda kan avgöra frågan genom texter, analogi eller annan bevisföring (11:28). Även när en lärd kommer fram till att något är tillåtet kan det vara fromt (waraʿ) att avstå om belägget är osäkert, men saken förblir tillåten.
Bilden kommer från härskare som fredade betesmark åt sig själva. Guds fredade område, fortsätter hadithen, är det han har förbjudit. Den som vallar vid gränsen går över den utan att ha bestämt sig för det.
Vad händer om en muslim ändå gör något som är haram?#
Då har muslimen syndat, och vägen tillbaka står öppen. Koranen 39:53 riktar sig till den som har gjort orätt mot sig själv: »misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder«.
An-Nawawī (17:25) återger de lärdas tre villkor för ånger (tawba): att sluta med synden, ångra den och fast besluta sig för att inte återvända. Gäller synden en annan människa krävs också att det som tagits lämnas tillbaka eller att den drabbade förlåter.