Kaba är det kubformade gudshuset i staden Mecka som muslimer världen över vänder sig mot när de ber. Ordet ka’ba betyder ungefär »kub« på arabiska. Den är klädd i ett svart, guldbroderat tygöverdrag och står mitt i den Heliga moskén. För muslimen är Kaba inte ett heligt föremål att tillbe, utan den punkt mot vilken all bön riktas – islams gemensamma mittpunkt.
Det första huset för dyrkan#
Koranen ger Kaba en unik ställning: den var den första plats som någonsin restes på jorden för dyrkan av Gud.
Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen.— Koranen 3:96
إِنَّ أَوَّلَ بَيْتٍ وُضِعَ لِلنَّاسِ لَلَّذِي بِبَكَّةَ مُبَارَكًا وَهُدًى لِّلْعَالَمِينَ
Bakkah är ett av Meckas äldre namn. Att huset kallas det första förankrar muslimens gudstro i något ursprungligt – inte en sentida uppfinning, utan en återgång till den äldsta platsen för ren monoteism.
Abraham och Ismael reste grunden#
Enligt Koranen byggdes – eller återuppbyggdes – Kaba av profeten Abraham och hans son Ismael på Allahs befallning:
Och när Abraham och Ismael lade grunden till Helgedomen [bad de:] »Herre! Tag nådigt emot vår [möda]! Du är den som hör allt, vet allt.«— Koranen 2:127
وَإِذْ يَرْفَعُ إِبْرَاهِيمُ الْقَوَاعِدَ مِنَ الْبَيْتِ وَإِسْمَاعِيلُ رَبَّنَا تَقَبَّلْ مِنَّا ۖ إِنَّكَ أَنتَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ
Abraham lämnade en del av sin släkt i den karga dalen vid huset »för att de där skall förrätta bön« (14:37), och fick i uppdrag att rena platsen från avgudadyrkan åt dem som vandrar runt den (2:125). Häri ligger Kabas hela mening: en plats helgad åt den ende Guden, fri från avgudar.
En böneriktning, inte ett dyrkansföremål#
Det vanligaste missförståndet är att muslimer skulle dyrka Kaba. Det är raka motsatsen till vad den står för. Muslimen tillber Allah allena; Kaba är qibla – böneriktningen – som samlar alla bedjande mot en enda punkt. När en muslim i Kiruna och en muslim i Kapstaden vänder sig åt samma håll, blir den gemensamma riktningen ett synligt vittnesbörd om att de dyrkar en och samme Gud.
Samma sak gäller den svarta stenen i Kabas hörn. Pilgrimer kysser eller pekar mot den i efterföljd av profeten, men den tillskrivs ingen egen kraft. Kalifen Umar ibn al-Khattab uttalade de berömda orden vid stenen, återgivna av al-Bukhārī och Muslim: »Jag vet att du bara är en sten som varken kan skada eller gagna; hade jag inte sett profeten kyssa dig skulle jag inte ha gjort det.« Tydligare än så kan gränsen mellan efterföljelse och avgudadyrkan inte dras.
Kaba och vallfärden#
Mot Kaba förrättas bönen, och kring Kaba utförs vallfärdens (hajj) viktigaste rit: tawaf, att gå sju varv runt huset. Allah har gjort Kaba »till ett stöd för människorna« (5:97), en trygghetszon dit människor sökt sig sedan urminnes tid. Att vallfärda dit en gång i livet är en plikt för varje muslim som har möjlighet (3:97).