Kaba är det kubformade gudshuset i staden Mecka som muslimer världen över vänder sig mot när de ber. Ordet ka’ba betyder ungefär »kub« på arabiska. Den är klädd i ett svart, guldbroderat tygöverdrag och står mitt i den Heliga moskén. För muslimen är Kaba inte ett heligt föremål att tillbe, utan den punkt mot vilken all bön riktas – islams gemensamma mittpunkt.
Det första huset för dyrkan
Koranen ger Kaba en unik ställning: den var den första plats som någonsin restes på jorden för dyrkan av Gud.
»Det första Hus som grundlades för människorna var förvisso det i Bakkah, en välsignelse och vägledning för hela skapelsen.« — Koranen 3:96
Bakkah är ett av Meckas äldre namn. Att huset kallas det första förankrar muslimens gudstro i något ursprungligt – inte en sentida uppfinning, utan en återgång till den äldsta platsen för ren monoteism.
Abraham och Ismael reste grunden
Enligt Koranen byggdes – eller återuppbyggdes – Kaba av profeten Abraham och hans son Ismael på Allahs befallning:
»Och [minns] då Abraham byggde upp grunden till Huset tillsammans med Ismael [bedjande]: ”Vår Herre! Godta [detta] av oss. Du är sannerligen den Hörande, den Vetande.”« — Koranen 2:127
Abraham lämnade en del av sin släkt i den karga dalen vid huset »för att de där skall förrätta bön« (14:37), och fick i uppdrag att rena platsen från avgudadyrkan åt dem som vandrar runt den (2:125). Häri ligger Kabas hela mening: en plats helgad åt den ende Guden, fri från avgudar.
En böneriktning, inte ett dyrkansföremål
Det vanligaste missförståndet är att muslimer skulle dyrka Kaba. Det är raka motsatsen till vad den står för. Muslimen tillber Allah allena; Kaba är qibla – böneriktningen – som samlar alla bedjande mot en enda punkt. När en muslim i Kiruna och en muslim i Kapstaden vänder sig åt samma håll, blir den gemensamma riktningen ett synligt vittnesbörd om att de dyrkar en och samme Gud.
Samma sak gäller den svarta stenen i Kabas hörn. Pilgrimer kysser eller pekar mot den i efterföljd av profeten, men den tillskrivs ingen egen kraft. Kalifen Umar ibn al-Khattab uttalade de berömda orden vid stenen, återgivna av al-Bukhārī och Muslim: »Jag vet att du bara är en sten som varken kan skada eller gagna; hade jag inte sett profeten kyssa dig skulle jag inte ha gjort det.« Tydligare än så kan gränsen mellan efterföljelse och avgudadyrkan inte dras.
Kaba och vallfärden
Mot Kaba förrättas bönen, och kring Kaba utförs vallfärdens (hajj) viktigaste rit: tawaf, att gå sju varv runt huset. Allah har gjort Kaba »till ett stöd för människorna« (5:97), en trygghetszon dit människor sökt sig sedan urminnes tid. Att vallfärda dit en gång i livet är en plikt för varje muslim som har möjlighet (3:97).