Muslimer dricker inte alkohol därför att Koranen uttryckligen förbjuder rusdrycker och kallar dem »Djävulens skamliga påfund« (Koranen 5:90), och profeten Muhammed slog fast att varje berusningsmedel är förbjudet (ḥarām). Det är inte en kostvana eller en kulturell sed, utan en religiös plikt som vilar på Koranen, profetens sunna och de lärdas samstämmighet (ijmāʿ). Den djupare avsikten är att skydda människans förnuft – det som gör henne ansvarig inför Gud.

Vad säger Koranen om alkohol?

Koranen förbjöd inte alkohol i ett enda slag, utan steg för steg (tadrīj), eftersom drickandet var djupt rotat i det förislamiska Arabien. Först kom en varning: »Det ligger svår synd i bådadera men [också] något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge« (Koranen 2:219). Därefter förbjöds de troende att be i berusat tillstånd (Koranen 4:43). Slutligen kom det avgörande budet:

Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.

— Koranen 5:90

Med den versen var saken avgjord. Följeslagaren ʿUmar ibn al-Khaṭṭāb lär ha utbrustit: »Vi upphör, vi upphör!« Det som inletts som en försiktig varning slutade i ett villkorslöst förbud; i orden »håll er borta« ryms ingen måttlighet.

Vad betyder khamr – gäller förbudet all alkohol?

Det arabiska ordet khamr kommer av en rot som betyder att »skyla« eller »täcka över«, och syftar på allt som skylar förnuftet. Det omfattar därför inte bara vin utan öl, sprit och varje annat berusningsmedel, oavsett om råvaran är druvor, dadlar, korn eller honung. Profeten Muhammed sade enligt Ibn ʿUmar:

Varje berusningsmedel är khamr, och varje berusningsmedel är förbjudet.

— Sahīh Muslim 2003

Förbudet gäller dessutom oavsett mängd. I en annan välkänd hadith fastslog profeten att »det som berusar i stor mängd är förbjudet även i liten mängd« (Jāmiʿ at-Tirmidhī 1865). Det är ruset som förbjuds, inte etiketten på flaskan; därför finns ingen »liten klunk« som går fri.

Varför är alkohol förbjudet – vad är den egentliga anledningen?

De hälsoskador alkoholen orsakar är verkliga nog, men de är inte huvudskälet. Islams lärda räknar förnuftet (ʿaql) till de fem nödvändigheter (ḍarūriyyāt) som hela sharia finns till för att bevara – tron, livet, förnuftet, släkten och egendomen – så som al-Ghazālī och senare ash-Shāṭibī formulerade dem. Alkohol angriper just förnuftet, och Koranen pekar själv ut vart angreppet leder: Djävulen vill »med hjälp av rusdrycker och spel om pengar framkalla fiendskap och hat mellan er och få er att glömma Gud och plikten att förrätta bönen« (Koranen 5:91). Den värsta skadan är alltså inte kroppslig utan andlig – ett grumlat sinne glömmer sin Herre och lämnar bönen. Det är inte främst kroppen islam värnar, utan förnuftet: den gåva som gör människan ansvarig inför Gud, och som ruset är först att släcka.

Är det bara att dricka som är förbjudet, eller även att sälja och servera?

Förbudet träffar hela kedjan, inte bara den som lyfter glaset. Enligt en hadith återgiven av Ibn Mājah förbannade profeten tio personer i samband med khamr: den som pressar den, den åt vilken den pressas, den som dricker den, den som bär den, den till vilken den bärs, den som serverar den, den som säljer den, den som lever på dess pris, den som köper den och den åt vilken den köps (Sunan Ibn Mājah 3380). Av detta drar de klassiska rättsskolorna slutsatsen att en muslim varken får tillverka, transportera, sälja eller servera alkohol – inte bara avstå från att dricka den. Förbudet stannar inte vid läpparna; förbannelsen följer flaskan genom varje hand som räcker den vidare.

Får muslimer dricka alkoholfri öl eller använda alkohol i parfym?

Eftersom det är den berusande egenskapen som förbjuds, faller produkter utan sådan verkan utanför förbudet. Alkoholfri öl och läsk som inte kan berusa räknas i regel inte som khamr och är tillåtna. Vin som av sig självt har surnat till ättika blir likaså rent och tillåtet. Och alkohol som används utvärtes – i parfym, rengöringsmedel eller handsprit – är enligt majoriteten av nutida lärda tillåten, eftersom den varken dricks eller berusar. Gränsen går alltid vid ruset: det som grumlar sinnet är förbjudet, det som bara bär samma kemiska namn är det inte.

Källor

  • Koranen 2:219, 4:43, 5:90–91 (Bernströms svenska tolkning, Koranens budskap)
  • Sahīh Muslim 2003 – »Varje berusningsmedel är khamr …«
  • Jāmiʿ at-Tirmidhī 1865 – berusning i stor och liten mängd
  • Sunan Ibn Mājah 3380 – de tio som förbannades i samband med khamr