Ramadan är den nionde månaden i den islamiska månkalendern, under vilken vuxna muslimer avhåller sig från mat, dryck och sexuellt umgänge från gryningen till solnedgången. Fastan är en av islams fem pelare, föreskriven i Koranens andra sura och bindande för världens omkring två miljarder muslimer.

Så långt är beskrivningen okontroversiell. Men ramadan framställs ofta som islams mest självklara praktik, och det är den inte. Den är den mest detaljreglerade av pelarna och därmed den mest omtvistade: nästan varje moment har varit föremål för dokumenterad oenighet mellan rättsskolorna i tolv sekler. När månaden börjar, när dygnet börjar och slutar, vem som är befriad, vad som bryter fastan, hur många rakaʿāt nattbönen omfattar, vilken natt som är Laylat al-Qadr: i varje enskild fråga finns flera hållningar, alla med textstöd och namngivna företrädare.

Tvisten skärps av att Koranen definierar fastetiden optiskt och månaden astronomiskt. Man äter och dricker tills den vita strimman kan skiljas från den svarta, och man fastar när man ser nymånen. Båda definitionerna förutsätter en himmel som ser ut ungefär som den över Hijaz. I Sverige gör den inte det. Norr om polcirkeln finns under delar av sommaren varken gryning eller solnedgång, och nymånen är i praktiken osynlig i svenskt klimat. Sverige är därför inget gränsfall i ämnet utan den plats där dess inneboende rättsliga problem blir synligast. Den svenska diskussionen har producerat konkreta beslut och avgöranden, och resultatet är att en och samma stad kan ha flera parallella fastetidtabeller.

Ordet och dess betydelse

Ordet ramadān kommer av roten r-m-d, som betecknar stark hetta, förbränd mark, solstekta stenar. al-Ramdāʾ är den brännheta sanden. Månaden fick sitt namn i förislamisk tid, då den arabiska kalendern ännu justerades mot solåret och månaden alltså föll under sommarhettan. Efter att interkaleringen förbjöds, av Koranen kallad al-nasīʾ, ett tillägg till otron, blev kalendern strikt lunär, och ramadan vandrar sedan dess elva dagar bakåt genom solåret. Namnet minner alltså om en årstid månaden inte längre har.

Själva handlingen heter inte ramadan utan sawm eller siyām, av en rot som betyder att hålla inne, avstå, hålla stilla. Grundbetydelsen är vidare än matavhållsamhet: en häst som står stilla sägs sāʾim, och Marias löfte i sura 19 att hon avlagt en sawm åt den Nåderike gäller tystnad, inte hunger. Den juridiska definitionen snävar in ordet till att avhålla sig från de fastebrytande handlingarna från gryning till solnedgång med föreliggande avsikt. Kvar i den vidare betydelsen finns ändå något igenkännbart: den som håller inne med ett svar den redan formulerat.

Kring kärnbegreppet ligger ett fält av tekniska termer som återkommer i varje diskussion om månaden. Niyya är avsikten, som ska föreligga för varje fastedag. Suhūr är måltiden före gryningen, iftār den som bryter fastan. Imsāk betecknar avhållandet som sådant och, i vissa kalendrar, en säkerhetsmarginal före den egentliga gryningen. Qadāʾ är att ta igen missade dagar, fidya den kompensation i mat som ges av den som aldrig kan ta igen dem, och kaffāra det tyngre sonandet för den som medvetet brutit fastan. Iʿtikāf är den tillbakadragenhet i moskén som traditionellt hålls under månadens sista tio dagar, tarāwīh nattbönen, och laylat al-qadr den natt som är månadens teologiska mittpunkt. Hela den rättsliga oenigheten är ordnad under dessa kategorier, och de återkommer i varje avsnitt som följer.

Vad källorna säger

Föreskriften införs i sura al-Baqara, i en passage om fem verser som är fastans hela koranska grund. Den inleds med en plikt och en jämförelse:

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud.1

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

Koranen · al-Baqara 2:183

Klassisk exeges läser »dem som levde före er« som bokens folk, judar och kristna.2 Versen ger fastan ett syfte som inte är fysiologiskt: laʿallakum tattaqūn, kanske skall ni frukta Gud. Nästa vers begränsar den till ett antal dagar och öppnar samtidigt de första undantagen: den sjuke, den resande och den som förmår ge en nödställd att äta.3

Månaden namnges en enda gång i hela Koranen, i den vers som också anger fastans mest citerade rättsprincip:

För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadan uppenbarelsen av Koranen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut. Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar. Gud vill göra det lätt – inte tungt – för er.4

شَهْرُ رَمَضَانَ الَّذِي أُنزِلَ فِيهِ الْقُرْآنُ هُدًى لِّلنَّاسِ وَبَيِّنَاتٍ مِّنَ الْهُدَىٰ وَالْفُرْقَانِ ۚ فَمَن شَهِدَ مِنكُمُ الشَّهْرَ فَلْيَصُمْهُ ۖ وَمَن كَانَ مَرِيضًا أَوْ عَلَىٰ سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ ۗ يُرِيدُ اللَّهُ بِكُمُ الْيُسْرَ وَلَا يُرِيدُ بِكُمُ الْعُسْرَ وَلِتُكْمِلُوا الْعِدَّةَ وَلِتُكَبِّرُوا اللَّهَ عَلَىٰ مَا هَدَاكُمْ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

Koranen · al-Baqara 2:185

Frasen yurīd Allāh bikum al-yusr är det centrala argumentet i praktiskt taget varje modern fatwa om dispens, om medicinsk behandling och om nordliga breddgrader. Två verser senare ges dygnets gränser i rent optiska termer:

ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.5

أُحِلَّ لَكُمْ لَيْلَةَ الصِّيَامِ الرَّفَثُ إِلَىٰ نِسَائِكُمْ ۚ هُنَّ لِبَاسٌ لَّكُمْ وَأَنتُمْ لِبَاسٌ لَّهُنَّ ۗ عَلِمَ اللَّهُ أَنَّكُمْ كُنتُمْ تَخْتَانُونَ أَنفُسَكُمْ فَتَابَ عَلَيْكُمْ وَعَفَا عَنكُمْ ۖ فَالْآنَ بَاشِرُوهُنَّ وَابْتَغُوا مَا كَتَبَ اللَّهُ لَكُمْ ۚ وَكُلُوا وَاشْرَبُوا حَتَّىٰ يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الْخَيْطُ الْأَبْيَضُ مِنَ الْخَيْطِ الْأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ ۖ ثُمَّ أَتِمُّوا الصِّيَامَ إِلَى اللَّيْلِ ۚ وَلَا تُبَاشِرُوهُنَّ وَأَنتُمْ عَاكِفُونَ فِي الْمَسَاجِدِ ۗ تِلْكَ حُدُودُ اللَّهِ فَلَا تَقْرَبُوهَا ۗ كَذَٰلِكَ يُبَيِّنُ اللَّهُ آيَاتِهِ لِلنَّاسِ لَعَلَّهُمْ يَتَّقُونَ

Koranen · al-Baqara 2:187

Mellan de rättsliga verserna står en av Koranens mest citerade rader om bön: när tjänarna frågar om Gud, är han nära och besvarar den bedjandes bön.6 Placeringen mitt i fastepassagen är grunden för månadens starka koppling till duʿāʾ. Månadens teologiska höjdpunkt får en egen sura, där natten då uppenbarelsen inleddes sägs vara mera värd än tusen månader och andas fred till dess dagen gryr.7

Hadithkorpusen fastställer det Koranen lämnar öppet. Månadens början knyts till siktningen: fasta när ni ser den och bryt fastan när ni ser den, och är den skymd för er, fullborda trettio dagar av shaʿbān.8 Laylat al-Qadr placeras bland de udda nätterna i de sista tio.9 Måltiden före gryningen förklaras välsignad, och avsikten ska ha fattats innan den bryter in för den obligatoriska fastan.10 Den som glömmer sig och äter under fastan har enligt al-Bukhārī och Muslim blivit bespisad av Gud och fullföljer dagen.11 Det är den som tar en klunk vid diskbänken av gammal vana och stelnar till med glaset i handen. Och en hadith som ofta citeras i svenska predikningar begränsar hela företaget: om någon inte lämnar falskt tal och handlande därefter, har Gud inget behov av att han lämnar sin mat och dryck.12

Hur de lärda har tolkat texterna

Oenigheten börjar redan vid avsikten. Shafiiter och hanbaliter kräver att niyya förnyas varje natt före gryningen för varje obligatorisk fastedag; malikiterna godtar en enda avsikt för hela månaden, eftersom fastan i deras ögon är en sammanhängande handling. Hanafiterna intar en mellanställning och tillåter att avsikten fattas fram till strax före middagstid för ramadanfastan, eftersom månaden i sig är entydigt bestämd. Skillnaden märks hos den som vaknar sent och först vid frukostbordet bestämmer sig för att inte äta.

Skillnaderna fortsätter genom hela regelverket. Al-Nawawī redovisar i al-Majmūʿ den shafiitiska hållningen att kaffāra, som består i frigivning av en slav, annars två månaders sammanhängande fasta, annars bespisning av sextio behövande (en skala Koranen ger i ett helt annat sammanhang), utlöses endast av samlag under fastedagen. Hanafiter och malikiter utsträcker den till avsiktligt ätande och drickande.13 Ibn Qudāma redovisar i al-Mughnī den hanbalitiska diskussionen om vad som räknas som att föra något in i kroppen och skiljer noggrant mellan det avsiktliga och det oavsiktliga, en distinktion som blir avgörande när samma resonemang tolv sekler senare tillämpas på inhalatorer och dialys.

Gravida och ammande utgör det tydligaste exemplet på hur mycket skolorna skiljer sig i praktisk konsekvens. Muhammad Jawad Maghniyya sammanställer i al-Fiqh ʿalā al-madhāhib al-khamsa fem ståndpunkter: malikiterna kräver fidya av den ammande men inte av den gravida; hanbaliter och shafiiter kräver fidya endast om hon fruktar för barnet, medan enbart qadāʾ räcker om hon fruktar också för sig själv; hanafiterna kräver ingen fidya alls, bara att dagarna tas igen.14 Samma verk redovisar oenighet om imsāk, alltså om den vars hinder upphör mitt på dagen ska avhålla sig resten av dygnet: obligatoriskt hos hanbaliter och hanafiter, rekommenderat hos shafiiter och imamiter, varken eller hos malikiterna.

Resenärens fall är särskilt intressant, eftersom Koranen tycks lämna ett val medan hadithkorpusen drar åt olika håll. Flertalet lärda anser att den resande får välja, med hänvisning till att profeten både fastade och avstod på resa. Zahiriterna, och bland tolvshiiterna den härskande hållningen, gör det obligatoriskt att avstå på en resa som når det juridiska avståndet, och en fasta som ändå hålls räknas då helt enkelt inte.

Också nattbönen delar de lärda, och delar i dag svenska församlingar. Ibn Taymiyya redovisar tre praxis: tjugo, trettiosex eller fyrtio, och elva eller åtta rakaʿāt. Han förklarar dem alla giltiga, eftersom den som ber långa böner med få böjningar och den som ber korta med många gör båda rätt, och vilken form som är förmer beror på de bedjandes ork.15 Att Ubayy ibn Kaʿb ledde följeslagarna i tjugo under ʿUmars kalifat utan att någon invände har fått de fyra skolorna att traditionellt godta tjugo. Al-Albānī hävdade på 1900-talet att fler än elva är en otillåten nyhet. Båda uppfattningarna finns i svenska moskéer, ibland i samma stad.

Historia

Fastan föreskrevs enligt den traditionella kronologin under det andra året efter utvandringen till Medina, kort efter att böneriktningen vänts från Jerusalem mot Kaba. Före det hade muslimerna enligt flera överleveranser fastat den tionde dagen i månaden muharram, ʿāshūrāʾ, en dag som också judarna i staden höll, vilket ger Koranens formulering om »dem som levde före er« ett konkret sammanhang. När ramadanfastan blev plikt övergick ʿāshūrāʾ till att vara frivillig.

Den jämförelse versen bjuder in till går att göra mer precis än exegeterna brukar. Judendomens Yom Kippur är en enda dygnslång fasta utan mat och dryck, med grund i Tredje Mosebok, och alltså en årlig punkt, inte en månad.16 Den kristna fastan före påsk omfattar fyrtio dagar men innebär i regel avhållsamhet från vissa födoämnen, inte från all mat och dryck under dagtid, och dess innebörd varierar starkt mellan kyrkorna. Ramadan skiljer sig från båda genom kombinationen av längd och daglig fullständighet, och det är den kombinationen som gör att månaden får rättsliga följdfrågor de två andra aldrig behöver ställa.

Månaden bar från början en dubbel karaktär som senare tiders fromhetslitteratur ibland glömt: det andra året efter utvandringen inföll slaget vid Badr under ramadan, och år 8 intogs Mecka under samma månad. Fastan var alltså aldrig tänkt som ett tillstånd av tillbakadragenhet från världen. Al-Ghazālī, som skriver från motsatt håll, delar i Ihyāʾ ʿulūm al-dīn fastan i tre grader: mängdens fasta, som är magens och könets; de utvaldas, som lägger till öga, öra, tunga och hand; och de utvaldas utvaldas, som är hjärtats fasta från allt utom Gud. Uppdelningen har blivit en av de mest citerade formuleringarna om månadens inre innebörd, och den bär en polemisk udd, eftersom den som endast avstår mat enligt Ghazālī har fullgjort sin plikt men knappast mer. Han skriver detta efter att själv ha lämnat sin lärostol i Bagdad och tillbringat år i tillbakadragenhet.

Rättsligt var fastan under de klassiska seklen i första hand en fråga om plikt och gottgörelse. Den klassiska rätten känner inget hadd-straff för att bryta fastan, och kaffāra är kompensation inför Gud. Däremot erkände de klassiska juristerna taʿzīr, alltså skönsmässig bestraffning på domarens eller härskarens initiativ, och offentligt fastebrytande hörde till det som kunde beivras den vägen. De moderna strafflagsparagrafer som kriminaliserar handlingen har ändå en annan karaktär. Marockos strafflag artikel 222 stadgar fängelse en till sex månader för den som är känd som muslim och öppet bryter fastan. Namngivna marockanska kritiker, bland dem Ahmed Assid, hävdar att paragrafen har sitt ursprung i det franska protektoratet och ursprungligen riktades mot bosättare som åt offentligt. Den uppgiften är omtvistad och stöds inte av den människorättsrapportering som dokumenterar hur paragrafen tillämpas.17 Frågan om vad staten får framtvinga är i hög grad en produkt av 1900-talets nationalstat, oavsett hur artikel 222 en gång kom till.

Nymånefrågan politiserades under samma århundrade. När telegrafen och senare radion gjorde det möjligt att omedelbart sprida ett tillkännagivande från Mecka blev den klassiska oenigheten om ikhtilāf al-matāliʿ, huruvida en siktning på en plats binder muslimer på en annan, plötsligt praktisk. Den som följer Saudiarabiens tillkännagivande, den som följer sitt eget lands religionsmyndighet och den som följer en beräknad kalender kan alla åberopa klassiska auktoriteter, och skillnaden syns varje år som olika första fastedag i samma stad.

Ramadan i Sverige

Hur många i Sverige som fastar är oklart, och de siffror som finns mäter helt olika saker. Pew Research Center uppskattar antalet personer med muslimsk bakgrund till omkring en miljon. De statsbidragsberättigade muslimska riksorganisationerna hade drygt 200 000 medlemmar 2021 enligt Myndigheten för stöd till trossamfund. SOM-institutets undersökningar ger den snävaste siffran: omkring 90 000 personer är både medlemmar i en muslimsk församling och har besökt en moské under det gångna året.18 Svensk Handel lät i februari 2024 fråga tusen svenskar och fick att åtta procent avsåg delta i ramadan och nio procent fira eid al-fitr, alltså ungefär en av tio. Siffrorna ska läsas med den reservation källorna själva gör: allt beror på hur muslim definieras. Åtta procent av befolkningen ligger dessutom i överkant av varje befolkningsuppskattning som finns, och skulle innebära att i stort sett varje person med muslimsk bakgrund i landet deltar. Någon undersökning som direkt mäter hur många som faktiskt fastar hela månaden finns inte.19

Den svenska särfrågan är dygnet. I Gällivare, tio mil norr om polcirkeln, inträffade under vissa år mellan 2012 och 2020 solnedgången mellan 23.40 och 01.20, vilket lämnade knappt två timmar för mat och dryck; andra år hade fastan varit tjugotvå timmar om den räknats efter solen.20 Det innebär en middag som äts strax efter midnatt och en frukost som ska hinnas med före två. Europeiska fatwarådet har mött problemet genom att dela Norden i tre zoner. Zon 2, mellan 48:e och 66:e breddgraden, vilket i Sverige omfattar allt från Trelleborg till Boden, får beräkna fajr och ishāʾ efter breddgrad 45 med Malmö som referenspunkt. Zon 3, norr om Boden, knyts på motsvarande sätt till en sydligare tidtabell. Hur den regeln exakt lyder återges på skilda sätt i andrahandskällorna, dels som att man följer klockslagen vid latitud 45, dels som att man helt enkelt följer Malmös tidtabell. Skillnaden är i praktiken liten men inte obefintlig, och den som vill tillämpa regeln bör gå till fatwatexten själv.21

Därmed kunde saken ha varit avgjord. Den blev det inte. I maj 2016 beslutade Sveriges imamråd, med Stockholmsmoskéns imam Mahmoud Khalfi som ordförande, att i stället följa den turkiska hanafiska kalendern, vars senare gryningsdefinition i praktiken förkortar fastedagen.22 Hur länge det beslutet har följts framgår inte av tillgängliga källor, och Khalfi har medverkat i båda processerna, vilket gör bilden av två rivaliserande läger mindre skarp än den ibland framställs. Det som däremot är väl dokumenterat är mångfalden. I Norrland förekommer i praktiken minst sju parallella lösningar: saudisk tidtabell, Istanbultidtabell, Stockholmstider, lokala tider, naturligt dagsljus, fatwarådets zonmodell och Meckas tider. Någon allmän regel finns fortfarande inte. Den shiitiska praxisen skiljer sig dessutom strukturellt. Imam Ali Islamic Center i Järfälla hänvisar till taqlīd till en levande marjaʿ och rekommenderar att fastan vid permanent dagsljus skjuts upp till en årstid med kortare dagar och tas igen före nästa ramadan. Centret räknar också maghrib senare, eftersom flera marjaʿ kräver att den östra rodnaden försvunnit.23

En fråga som de svenska källorna lämnar påfallande obesvarad är hur gravida, ammande och menstruerande kvinnor faktiskt gör. De klassiska ståndpunkterna refereras i moskéernas vägledning, men någon svensk mödravårds- eller barnmorskeanvisning om fasta under graviditet finns inte publicerad, och kvinnornas egna avvägningar är inte dokumenterade i något av de underlag som legat till grund för denna artikel. Att utomstående samtidigt för debatten i könade termer gör frånvaron mer påfallande, inte mindre.

Rättsligt saknar Sverige särreglering. Skolverkets besked är att »det finns inga regleringar kring fasta i skollagen och Skolverket har inte heller meddelat några särskilda riktlinjer kring fasta«.24 Samma regler gäller alltså för elever som fastar som för alla andra. Frågan har ställts i riksdagen minst fem gånger sedan 2021, senast genom Rashid Farivars interpellation i mars 2025, och regeringen har varje gång hänvisat till befintlig lagstiftning, alltså skollagen, diskrimineringslagen och socialtjänstlagen, samt till skolpersonalens anmälningsskyldighet om ett barn far illa.25 I arbetslivet är utgångspunkten att religiös fasta är grundlagsskyddad och att en arbetsgivare inte kan kräva att den avbryts; kvar står omplacering och ledighet, och vid påtaglig säkerhetsfara innehållen lön.26 Något prejudikat från Arbetsdomstolen om just ramadanfasta finns inte. Närmast kommer förvaltningsrätten i Malmö, som i mål 7680-19 upphävde Bromölla kommuns generella förbud mot bön på arbetstid: religionsfriheten ger inte en anställd rätt att låta bli sina arbetsuppgifter, men en kommun kan inte förbjuda religionsutövning kollektivt utan prövning i det enskilda fallet.27 Europadomstolen har samtidigt i Kosteski mot Nordmakedonien slagit fast att artikel 9 inte som sådan ger en arbetstagare rätt till ledighet på religiösa högtider.28

Vården har kommit längst i konkret vägledning. Wathik Alsalim vid Skånes universitetssjukhus konstaterar i Läkartidningen att svenska riktlinjer fortfarande är begränsade och återger den internationella diabetesfederationens riskstratifiering i fyra nivåer. Till den högsta risknivån räknas personer med typ 1-diabetes, gravida med diabetes, personer med uttalade komplikationer och personer över 75 år, som alla bör avrådas bestämt från att fasta.29 Att omkring 43 procent av personer med typ 1-diabetes ändå fastar minst femton dagar gör frågan högst praktisk. Alsalim drar samtidigt en gräns värd att notera: religiösa bestämmelser om fastan ingår inte i läkarens arbetsuppgifter.

Två saker saknas i den svenska vägledningen. Den ena är den bredare forskningen om periodisk fasta, där resultaten om metabola och kardiovaskulära effekter är blandade och inte entydigt varnande, vilket gör att riskstratifieringen ensam ger en snedvriden bild av vad forskningsläget säger. Den andra är ätstörningar. Båda luckorna är värda att redovisa öppet, eftersom den befintliga vägledningen annars läses som mer ensidig än underlaget motiverar.

Ramadan i svensk idéhistoria

Sverige har en egen fastehistoria, och den ser annorlunda ut på nästan varje punkt som betyder något. Den redovisas här för vad den är, inte som stöd för någon islamisk hållning.

Sverige hade statligt påbjudna faste- och botdagar i drygt fyra sekler. Magnus Ladulås påbjöd allmän fasta och bot 1280 och 1289 under smittsam sjukdom. Gustav Vasa utlyste 1544 åtta bönedagar i följd mot missväxt och landsplågor och fastställde därefter fyra årliga; 1676 fixerades fyra stora böndagar, till en början på fredagar, från 1773 på lördagar och från 1807 på söndagar. Den sista försvann ur almanackan 1984, sedan de avskaffats i 1983 års evangeliebok.30 Böndagarna utlystes genom kungligt böndagsplakat, alltså av statsmakten och inte av kyrkan ensam. Den ordningen har ingen motsvarighet i den islamiska rätten, där fastan är individuell plikt och ingen furste utlyser den.

Reformationen avvisade tanken att fastan är en förtjänstfull gärning inför Gud. I den lutherska bekännelsen är rättfärdiggörelsen av tro allena, och fastan reduceras till en yttre ordning för kroppens tuktan som var och en kan bruka efter behov. Just den funktion fastan har i islam, en föreskriven handling som utförs därför att den är befalld och som räknas, är den funktion svensk luthersk teologi uttryckligen tog bort. Att kalla böndagarna en svensk parallell till ramadan vore därför att missa vad de var.

Kvar i den svenska litteraturen finns däremot ett återkommande intresse för hungern som kunskapsväg. Ellen Key skriver i Lifslinjer att först när hungern är någorlunda stillad vaknar törsten efter sanning och skönhet, ett resonemang som går rakt emot den asketiska traditionens.31 Karin Boye vänder på det i Astarte, där den yttersta makten, den att ge värde åt tingen, sägs vara hungerns makt.32 Ingen av dem skriver om religiös fasta, och ingen av dem åberopas här som stöd för någon islamisk hållning. De hör hemma i artikeln av det enklare skälet att de visar vad hungern har varit för slags fråga i svensk idédebatt, nämligen en fråga om kunskap och värde snarare än om religiös plikt.

Invändningar och missförstånd

Den starkaste invändningen gäller barnen. Rashid Farivar och Sara Gille har i Bulletin hävdat att fastan skadar barns hälsa och skolresultat, att elever svimmat under skoldagen och att flickor drabbas hårdare eftersom fastan blir obligatorisk vid nio års ålder för dem mot femton för pojkar.33 Invändningen förtjänar att tas på allvar i den mån den beskriver socialt tryck på barn som inte nått puberteten. Det förekommer, och den svenska skolan har ingen vägledning att luta sig mot. Två saker bör dock sägas rakt ut. Artikeln hänvisar till »många muslimska teologer« och »olika forskningsrapporter« utan en enda källhänvisning. Och åldersuppgiften är inte påhittad, men den är heller inte allmängiltig. Nio fullbordade månår för flickor och femton för pojkar är den jafaritiska rättsskolans regel, alltså en hållning med verkliga företrädare, och att den återges är i sig inget fel. De fyra övriga skolorna knyter i stället plikten till puberteten, bulūgh, med hadithen om att pennan är lyft från tre som klassisk grund.34 Att flickor i genomsnitt når puberteten tidigare än pojkar ger också där en könsskillnad i praktiken, men den följer i så fall av biologi och inte av en åldersgräns i almanackan. Felet i invändningen är alltså att en skolas regel presenteras som islams.

Invändningen om olycksrisk har bättre empiriskt stöd. En systematisk översikt i Heliyon 2024 med sjutton studier och närmare en miljon personer fann att sex av nio studier om trafikolyckor rapporterade högre incidens under ramadan, och att både trafikolyckor och arbetsplatsskador anhopas kring solnedgången, alltså kring fastebrytandet.35 Författarna anger själva hög risk för bias och låg evidensnivå, och studierna är nästan uteslutande gjorda utanför Europa. Slutsatsen står ändå: den riskabla tidpunkten är den strax före iftār snarare än fastedagen som helhet.

En invändning som sällan förs fram i den svenska debatten men som förtjänar det gäller ätstörningar. En månad av föreskriven kontroll över ätandet, med kollektiv uppmärksamhet på vem som äter och när, är en känd riskmiljö för den som har eller har haft en ätstörning. Det handlar om den som varje kväll räknas in vid bordet och varje dag räknas bland dem som avstår. Frågan hanteras inte i de svenska vägledningar som finns, varken de medicinska eller de religiösa, och det är en brist som varken kritiker eller företrädare hittills har åtgärdat.

Den ekonomiska invändningen är den mest citerade och den minst entydiga. Filipe Campante och David Yanagizawa-Drott utnyttjade i Quarterly Journal of Economics 2015 att den roterande kalendern ger olika fastelängd på olika breddgrader och fann att längre fasta sänker produktionstillväxten i muslimska länder och samtidigt höjer det subjektiva välbefinnandet bland muslimer.36 Mekanismen är enligt författarna inte främst fastans direkta produktivitetseffekt, utan förskjutna avvägningar mellan arbete och religiositet som verkar även utanför månaden. Resultatet duger alltså varken som ren kritik eller som ren apologi.

Den tyngsta invändningen återstår: att fastan inte alltid är frivillig. Malaysiska delstater bötfäller muslimer som äter offentligt under fastetid med upp till 1 000 ringgit, och Malacka registrerade nära hundra gripanden 2023 mot 41 året innan.37 Marockos artikel 222 stadgar fängelse.38 Detta är verkliga förhållanden i verkliga länder, och de går inte att bortförklara. Det som kan sägas är att den klassiska rätten inte känner något hadd-straff för att bryta fastan: den föreskrivna påföljden är qadāʾ och i grova fall kaffāra, båda handlingar den enskilde utför inför Gud. Att en stat mäter ut fängelse för handlingen har alltså inget stöd i den klassiska påföljdsläran, där taʿzīr var skönsmässig och lokal. Att helt frikoppla dagens paragrafer från traditionen går ändå inte, eftersom taʿzīr gav domaren utrymme att beivra offentligt fastebrytande. Skillnaden ligger i att taʿzīr var skönsmässig och lokal medan de moderna paragraferna är generella, nationella och försedda med fasta straffskalor.

Två vanliga sakfel återstår att rätta. Det första är att fastan skulle innebära svält. Den som fastar äter i regel två måltider per dygn, och den fysiologiska frågan gäller vätska och sömn mer än kalorier. Det andra är att ramadan skulle vara en fast period i västerländsk kalender. Den lunära kalendern förskjuter månaden elva dagar per år, vilket är just anledningen till att en svensk muslim under en livstid hinner fasta både decemberdygn på sex timmar och juninätter som aldrig blir mörka.

Footnotes

  1. Koranen, al-Baqara 2:183. ↩

  2. Se al-Tabarī, Jāmiʿ al-bayān, samt Ibn Kathīr, Tafsīr al-Qurʾān al-ʿazīm, till 2:183. ↩

  3. Koranen, al-Baqara 2:184. ↩

  4. Koranen, al-Baqara 2:185. ↩

  5. Koranen, al-Baqara 2:187. ↩

  6. Koranen, al-Baqara 2:186. ↩

  7. Koranen, al-Qadr 97:1–5. Knut Bernström översätter laylat al-qadr som »Allmaktens Natt«. ↩

  8. al-Bukhārī, Sahīh, nr 1909; Muslim, Sahīh, nr 1081. ↩

  9. al-Bukhārī, Sahīh, nr 2017. ↩

  10. al-Bukhārī, Sahīh, nr 1923 (om suhūr); Abū Dāwūd, Sunan, nr 2454, och al-Nasāʾī, nr 2331 (om avsikten före gryningen). ↩

  11. al-Bukhārī, Sahīh, nr 1933; Muslim, Sahīh, nr 1155. ↩

  12. al-Bukhārī, Sahīh, nr 1903. ↩

  13. Koranen, al-Mujādala 58:3–4, där skalan ges för zihār; jämför al-Nawawī, al-Majmūʿ sharh al-Muhadhdhab, kitāb al-siyām. ↩

  14. Muhammad Jawad Maghniyya, al-Fiqh ʿalā al-madhāhib al-khamsa, avsnittet om fastan. Verket är skrivet ur tolvshiitiskt perspektiv och redovisar de fyra skolorna jämte den jafaritiska. ↩

  15. Ibn Taymiyya, Majmūʿ al-fatāwā, om nattbönens antal rakaʿāt. ↩

  16. Tredje Mosebok 16:29–31 och 23:27–32. ↩

  17. Human Rights Watch, »Morocco: End Police Actions Against Persons Accused of Breaking Ramadan Fast«, 19 september 2009, dokumenterar tillämpningen av artikel 222 men uttalar sig inte om paragrafens ursprung. Tesen om koloniala rötter förs fram av marockanska debattörer, bland dem Ahmed Assid, och har i denna artikel inte kunnat verifieras mot primärkälla. Den redovisas därför som en omtvistad ståndpunkt. ↩

  18. Forum för levande historia, »Islam och muslimer i Sverige«, med hänvisning till Pew Research Center, Myndigheten för stöd till trossamfund och SOM-institutet. ↩

  19. Svensk Handel, »Ramadan och Eid al-fitr 2024«, undersökning februari 2024, urval 1 000 personer. Undersökningen är gjord i kommersiellt syfte och mäter avsikt att delta, inte genomförd fasta. ↩

  20. Reportage från Norrland i Hyphen, 11 mars 2024. ↩

  21. »Fatwa om bönetiderna och fastan i nordiska länder«, Islamiska Förbundet i Sverige. Källorna daterar zonbeslutets tillkomst olika, dels till Sveriges imamråd i Göteborg 11–12 maj 2013, dels till en konferens i Kiruna sommaren 2015. Vilken uppgift som är riktig har inte kunnat fastställas. ↩

  22. Ibn Rushd studieförbund, »Större tydlighet om fasta i norr«. ↩

  23. Imam Ali Islamic Center, »Vanliga frågor om bönetider och fastan i olika delar av Sverige«. ↩

  24. Skolverkets ställningstagande återgivet i SVT Nyheter Västmanland om Bjurhovdaskolan i Västerås. ↩

  25. Interpellation 2024/25:472, besvarad av skolminister Lotta Edholm 18 mars 2025; jämför skriftlig fråga 2023/24:705, besvarad 13 mars 2024. ↩

  26. Ambjörn Wahlberg, arbetsrättsexpert, i Trä- och Möbelföretagens genomgång februari 2026; se även Arbetarskydds redogörelse för arbetsmiljöaspekten. ↩

  27. Förvaltningsrätten i Malmö, mål 7680-19, dom 11 september 2020. ↩

  28. Kosteski mot Nordmakedonien, ansökan nr 55170/00, dom 13 april 2006, laga kraft 13 juli 2006. Staten hette vid domstillfället f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Se Europadomstolens Guide on Article 9. ↩

  29. Wathik Alsalim, »Handläggning och behandling av diabetes under ramadan«, Läkartidningen 2022, med hänvisning till EPIDIAR-studien och IDF-DAR:s riskstratifiering. ↩

  30. Uppgifterna om böndagarnas historia följer svensk kyrkohistorisk standardframställning; böndagsplakaten utfärdades av kungen fram till 1900-talet. ↩

  31. Ellen Key, Lifslinjer, tredje delen. ↩

  32. Karin Boye, Astarte. ↩

  33. Rashid Farivar och Sara Gille, »Fastan påverkar muslimska barn och ungdomar negativt«, Bulletin 2023. ↩

  34. Abū Dāwūd, Sunan, nr 4403. ↩

  35. Abelleyra Lastoria m.fl., »Does fasting increase rates of trauma in Ramadan? A systematic review«, Heliyon 2024. ↩

  36. Filipe R. Campante och David Yanagizawa-Drott, »Does Religion Affect Economic Growth and Happiness? Evidence from Ramadan«, Quarterly Journal of Economics 130:2 (2015), s. 615–658. ↩

  37. CNN, 8 april 2024, om böter och tillslag i malaysiska delstater. ↩

  38. Marockos strafflag, artikel 222. ↩