Ramadan är den nionde månaden i den islamiska månkalendern – fastemånaden, då världens muslimer avstår mat, dryck och sinnliga begär från gryning till solnedgång. Denna fasta, sawm, är en av islams fem pelare.

Vad är ramadan och varför räknas månaden som helig?

Ramadan följer månkalendern, vilket gör att den vandrar bakåt med omkring tio–elva dagar varje år i den svenska almanackan; år 2026 infaller den ungefär 18 februari–19 mars. Månadens särställning beror på att uppenbarelsen av Koranen inleddes just då – något texten själv slår fast i den andra suran, al-Baqara:

För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadan uppenbarelsen av Koranen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. — Koranen 2:185

Inom månaden ligger också Laylat al-Qadr, »Maktens natt«, som söks under de udda nätterna i den sista tredjedelen och i tradition ofta knyts till den 27:e. Av de fem pelarna (Sahīh al-Bukhārī 8) – trosbekännelsen (shahada), bönen, allmosan (zakāt), fastan och vallfärden (hajj) – är ramadanfastan den enda som är bunden till en bestämd månad. Att omkring 2 miljarder muslimer, 26 procent av jordens befolkning år 2020 enligt Pew Research Center, delar samma fastemånad gör ramadan till världens mest utbredda återkommande andakt. Ingen annan månad bär Koranens egen födelse i sitt namn.

Vad innebär det att fasta under ramadan?

Att fasta (sawm) betyder att helt avstå från mat, dryck, rökning och sexuellt umgänge mellan gryningen (fajr) och solnedgången (maghrib). Fastedygnet ramas in av två måltider: suhūr före gryningen och iftār när solen gått ner, som enligt profetisk sedvänja (sunna) gärna bryts med ett udda antal dadlar och vatten. Fastan är inte bara yttre avhållsamhet; den kräver en niyya, en uppriktig avsikt fattad i förväg, och att den fastande också tyglar tunga och temperament. Koranen drar den yttre gränsen exakt:

…ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på. — Koranen 2:187

Den som däremot äter eller dricker av ren glömska bryter inte sin fasta, utan fullföljer dagen som vanligt. Fastan mäts alltså inte i hunger, utan i lydnad: ett dygn som börjar och slutar på Guds klocka, inte på magens.

Vem måste fasta – och vem är undantagen?

Fastan är en plikt (fard) för varje muslim som nått puberteten, är vid sina sinnens fulla bruk och har kroppslig förmåga att klara den. Barn omfattas inte men vänjs gradvis vid övningen. Koranen friar uttryckligen den sjuke och den resande, som i stället tar igen (qadāʾ) motsvarande antal dagar senare – i samma vers (2:185) heter det att »Gud vill göra det lätt – inte tungt – för er«. Undantagna är även menstruerande och nyförlösta kvinnor, medan gravida och ammande får skjuta upp fastan. Den som av kronisk sjukdom eller hög ålder aldrig kan ta igen dagarna ger i stället fidya, mat till en behövande för varje missad dag. Vem som är skyldig att fasta och vad som upphäver fastan beskrivs samlat hos den klassiska fiqh-referensen al-ibadah.com. Islam lägger alltså inte fastan på den som den skulle skada – men den som kan bära den, slipper inte undan.

Vad är den egentliga meningen med fastan?

Syftet är inte svält utan taqwā – gudsmedvetenhet. Det är själva slutklämmen i den vers som påbjuder fastan:

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud. — Koranen 2:183

Genom att frivilligt avstå det i sig tillåtna under dagen tränar den troende viljan, känner med den hungrande och flyttar uppmärksamheten från magen till bönen och Koranen. Många tillbringar också nätterna i de frivilliga tarāwīh-bönerna, där stora delar av Koranen reciteras högt under månaden. Belöningen är knuten till uppriktigheten: profeten Muhammed sade att den som fastar ramadan »av tro och i hopp om belöning får sina tidigare synder förlåtna« (Sahīh al-Bukhārī 38). I paradiset, lär samma tradition, finns en port kallad ar-Rayyān som enbart de fastande träder in genom (Sahīh al-Bukhārī 1896). Fastan svälter kroppen en månad för att mätta det som verkligen hungrar: hjärtat.

Hur avslutas ramadan?

När den sista dagen är till ända firas Eid al-Fitr, fastebrytandets högtid, med en särskild gemensam bön på morgonen. Före bönen ska varje hushåll ge zakāt al-fitr, en mindre matallmosa som ser till att också de fattiga kan delta i festen. Många fortsätter därefter med sex frivilliga fastedagar under den följande månaden Shawwāl – en sunna som enligt traditionen ger lön som om man fastat hela året. Ramadan slutar därför inte i utmattning utan i fest – och för den som fastar vidare i Shawwāl är det som om månaden aldrig riktigt tog slut.

Källor