Profeten Muhammed ﷺ (omkring 570–632) är islams profet och Guds siste sändebud: mottagaren av Koranen, ledaren för det första muslimska samhället i Medina och den vars ord, handlingar och tysta godkännanden utgör islams andra rättskälla efter Koranen.

Den strid som förs om honom gäller sällan om han har funnits. Den gäller hur långt hans föredöme sträcker sig. Inom den islamiska lärdomstraditionen har frågan drivits hårt och länge. Vilka av hans handlingar var lagstiftande, och vilka var bara en människas vanor? Om bevarandet från fel räckte också till vardagliga förbiseenden har de lärda tvistat, och likaså om ett årligt firande av hans födelsedag är from sedvänja eller otillåten nyhet. Frågan om vad hos honom som binder, och frågan om mawlid, löper inte mellan islams huvudriktningar utan tvärs genom de fyra klassiska rättsskolorna, och de har varit öppna i åttahundra år.

I Sverige ställs frågan annorlunda. Sedan trosfridsbrottet upphörde att gälla 1971 finns inget svenskt lagrum som skyddar en religiös gestalt mot förolämpning. Konflikterna om Muhammed ﷺ prövas därför i två andra former: hets mot folkgrupp, som värnar grupper av människor och inte läror, och diskrimineringslagen. Det starkaste svenska exemplet finns i arbetsrätten. I Arbetsdomstolens dom 2018 vägde en sakkunnigutsaga om Profetens praxis in i domskälen när domstolen avgjorde vad som räknas som en skyddad religionsmanifestation.

Namnet Muhammed och titlarna nabi och rasul

Namnet Muhammed ﷺ kommer av den arabiska roten h-m-d, som bär betydelsen lov och pris. Samma rot ger hamd i Koranens öppningsvers, gudsnamnet al-Hamīd, den prisvärde, och namnformen Ahmad, som förekommer i Koranen 61:6. Muhammed ﷺ betyder ungefär den mycket prisade. Vid sidan av namnet står två titlar som den klassiska teologin håller isär. Nabī, profet, hör samman med nabaʾ, underrättelse, och betecknar den som får budskap från Gud. Rasūl, sändebud, avser den som sänds med ett uppdrag, en risāla. De lärda har i allmänhet hållit att varje sändebud är profet men inte varje profet sändebud, eftersom sändebudet kommer med en ny lag eller skrift.

Namnet Muhammed ﷺ förekommer på fyra ställen i Koranen, Ahmad på ett. På ett av dem knyts namnet till den titel som avslutar profetraden: khātam al-nabiyyīn, profeternas insegel.11Koranen, al-Ahzāb 33:40. Namnet Muhammed ﷺ förekommer även i 3:144, 47:2 och 48:29, och formen Ahmad i al-Saff 61:6. Före kallelsen bar han enligt Ibn Ishaq ett annat tillnamn i Mecka. Han var känd som al-Amīn, den pålitlige, eftersom han enligt samma källa var sitt folks främste i heder, sannfärdigast i tal och störst i tålamod.22Ibn Kathir, al-Bidāya wa-l-nihāya, citerande Muhammad ibn Ishaq; i egen översättning från arabiskan. Hans kunya, faderstitel efter den äldste sonen, var Abū al-Qāsim.

Kring namnet har det vuxit fram en formel. Koranen 33:56 uppmanar de troende att välsigna Profeten, och därav den fasta frasen sallā llāhu ʿalayhi wa-sallam, Guds frid och välsignelse över honom, som i arabiska tryck skrivs ut efter varje omnämnande. Angränsande begrepp bär upp resten av litteraturen: sunna, den upptrampade vägen, hadīth, den enskilda rapporten, sīra, levnadsteckningen, shamāʾil, de yttre och inre karaktärsdragen, och mawlid, både födelsen och firandet av den.

Koranens och hadithens bild av Muhammed

Koranen talar om Muhammed ﷺ långt oftare än den namnger honom. Den avgörande versen för hans normerande ställning står i sura 33:

I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.33Koranen, al-Ahzāb 33:21.

لَّقَدْ كَانَ لَكُمْ فِي رَسُولِ اللَّهِ أُسْوَةٌ حَسَنَةٌ لِّمَن كَانَ يَرْجُو اللَّهَ وَالْيَوْمَ الْآخِرَ وَذَكَرَ اللَّهَ كَثِيرًا

Koranen · al-Ahzāb 33:21

Nitton verser längre fram kommer avslutningen på profetraden:

Troende! Muhammad är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. Gud har kunskap om allt.44Koranen, al-Ahzāb 33:40.

مَّا كَانَ مُحَمَّدٌ أَبَا أَحَدٍ مِّن رِّجَالِكُمْ وَلَٰكِن رَّسُولَ اللَّهِ وَخَاتَمَ النَّبِيِّينَ ۗ وَكَانَ اللَّهُ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمًا

Koranen · al-Ahzāb 33:40

Mot dessa två står en tredje vers som den klassiska teologin har läst som en spärr mot överdriven vördnad. Den ålägger Profeten att säga om sig själv:

Säg: »Jag är bara en vanlig människa som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud är den Ende Guden. Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!«55Koranen, al-Kahf 18:110.

قُلْ إِنَّمَا أَنَا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُوحَىٰ إِلَيَّ أَنَّمَا إِلَٰهُكُمْ إِلَٰهٌ وَاحِدٌ ۖ فَمَن كَانَ يَرْجُو لِقَاءَ رَبِّهِ فَلْيَعْمَلْ عَمَلًا صَالِحًا وَلَا يُشْرِكْ بِعِبَادَةِ رَبِّهِ أَحَدًا

Koranen · al-Kahf 18:110

Övriga Muhammed ﷺ-verser rör sig mellan dessa poler. Han sänds av nåd till alla folk, hans karaktär prisas och han beskrivs som mån om de troende och full av kärlek till dem.66Koranen, al-Anbiyāʾ 21:107, al-Qalam 68:4 och al-Tawba 9:128. Den vers som gör sunnan till rättskälla står i sura 59: de troende skall ta emot vad Sändebudet ger dem och avstå från det han nekar dem.77Koranen, al-Hashr 59:7.

Det mesta som är känt om honom har ändå sitt ursprung utanför Koranen, i tre andra litteraturer. Hadithsamlingarna, av vilka al-Bukharis och Muslims från 800-talet räknas som de strängast prövade, ordnar rapporterna efter ämne och graderar dem efter överföringskedjans styrka. Levnadsteckningen, sīra, går tillbaka på Muhammad ibn Ishaq, död omkring 767, vars verk är bevarat i Ibn Hishams bearbetning från 800-talet; vid sidan av den står al-Waqidi, Ibn Saʿd och al-Tabari.88Ibn Hisham, al-Sīra al-nabawiyya, recension av Ibn Ishaqs verk. Avståndet i tid är betydande, och det återkommer som invändning i sista avsnittet.

Den tredje litteraturen är shamāʾil, som samlar det yttre och nära. al-Dhahabi återger ett sådant knippe uppgifter: Profeten dog med sin brynja pantsatt hos en jude mot korn, han åt kött, fastade och bröt fastan, sov, använde parfym, åt vad som fanns och bar vad som fanns utan konstlad omständlighet och hade en silverring på höger hand med inskriptionen Muhammed ﷺ Guds sändebud.99al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ, återgivande Asmāʾ bint Yazīd; i egen översättning. Tillfrågad om hur han var svarade Aisha med en enda sats: hans karaktär var Koranen.1010Aisha, återgiven av Ibn Kathir i al-Bidāya wa-l-nihāya; hadithen finns i Sahih Muslim, bönens bok, och hos al-Nasaʾi. al-Tirmidhi samlade uppgifter av det slaget i ett eget verk på 800-talet, och genren har haft egna kommentatorer ända in på 1900-talet.

De lärda om Muhammeds sunna, felfrihet och mawlid

I rättskälleläran står sunnan näst efter Koranen, före samstämmigheten och analogislutet. Ibn Taymiyya knyter samman de två sista med profetradens avslutning: eftersom Muhammed ﷺ är inseglet och ingen profet kommer efter honom, bevarade Gud hans samfund från att enas om villfarelse, och därför är samstämmigheten ett giltigt bevis på samma sätt som Boken och sunnan är det.1111Ibn Taymiyya, al-Wasiyya al-kubrā; i egen översättning. Med profetian stängd flyttar auktoriteten över till kollektivet av lärda.

Sunnan delas i tre slag: det han sade, det han gjorde och det han lät passera utan invändning. Den avgörande gränsdragningen går inom det andra ledet. Rättsteoretikerna skiljer mellan handlingar som var lagstiftande och sådana som var mänskliga vanor, jibilliyya: hur han satt, vilken mat han föredrog, att han färgade sitt hår. Flertalet har hållit att sådant på sin höjd är rekommenderat, aldrig obligatoriskt. Där ligger frågan om hans räckvidd, och den har besvarats olika. Ibn al-Qayyim, hanbaliten som annars hör till dem som varnar för överdriven vördnad, drar den så långt den går: att följa Sändebudet är enligt hans framställning i Madārij al-sālikīn att anta hans seder i det yttre såväl som i det inre och att låta hans dom gälla i båda leden, alltså inte enbart i det som lagen uttryckligen reglerar.1212Ibn al-Qayyim, Madārij al-sālikīn; sammanfattning av hans framställning, inte ordagrant citat.

Frågan om felfrihet, ʿisma, har dragits åt motsatt håll. Ibn Taymiyya skriver att alla muslimernas företrädare och religionens ledare är eniga om att ingen efter Guds sändebud är ofelbar eller bevarad, varken från synder eller från felsteg, och att av varje människas ord kan somligt tas emot och somligt förkastas utom Sändebudets.1313Ibn Taymiyya, al-Tawba, avsnittet om ofelbarheten; i egen översättning. Han preciserar också vari profeternas eget bevarande består: inte i att de aldrig felade, utan i att de inte förblev kvar i felet.1414Ibn Taymiyya, Minhāj al-sunna al-nabawiyya; i egen översättning. Här går skiljelinjen mot tolvimamsläran, som utsträcker felfriheten till de tolv imamerna. Den klassiska hållningen grundar sitt avvisande på texten själv: Profeten glömde i bönen, och det är just ur hans eget förbiseende som rättsskolorna härleder de extra nedfall vid glömska, sujūd al-sahw, som Malik, Abu Hanifa och Ahmad ålägger den vars räkning av böneställningarna slår fel, medan al-Shafii håller det för sunna. En lära som förbjuder honom att glömma tar bort grunden för en av bönens egna regler.

Striden om mawlid har gått lika hårt och helt inom de fyra rättsskolornas krets. Ibn Taymiyya klassade det årliga firandet av Profetens födelsedag som otillåten nyhet, med argumentet att en god handling kräver textstöd; senare forskning har visat att hans hållning är mer sammansatt än både anhängare och motståndare brukar återge den. Bland dem som godtog former av mawlid fanns shafiiterna al-Suyuti och Ibn Hajar al-ʿAsqalani.1515MANA, »To Mawlid or Not to Mawlid«. Om Ibn Taymiyyas mer sammansatta position, se REMMM 155/1 (2024) s. 87–104. Motståndarsidans starkaste argument är historiskt snarare än formellt: följeslagarna älskade och hedrade honom mer än senare generationer gjort, och inrättade ändå ingen årlig högtid. På samma sätt med besöket vid graven i Medina. al-Nawawi föreskriver ordagrant vad den besökande skall säga, utan att höja rösten, och Ibn Taymiyya ifrågasatte resor företagna för gravens skull. Också bildfrågan hör hit. Något uttryckligt förbud finns inte i Koranen, och rättsskolorna härleder det ur hadithlitteraturens fördömande av dem som gör avbildningar av levande varelser. De fyra skolorna har hållit fast vid att avbildningen av Profeten faller under förbudet.

De namngivna företrädarna i dessa strider sitter i olika rättsskolor. Ibn Taymiyya och Ibn al-Qayyim hör till den hanbalitiska, al-Nawawi, Ibn Hajar al-ʿAsqalani och al-Suyuti till den shafiitiska. Frågorna har varit öppna sedan 1200-talet och är det än i dag.

Muhammeds liv och eftermäle från 570 till i dag

Ibn Ishaq daterar födelsen till en måndag, den tolfte natten av månaden rabīʿ al-awwal, under Elefantens år.1616Ibn Hisham, al-Sīra al-nabawiyya, återgivande Ibn Ishaq. Det är den dagen mawlid-firandet räknar från. Fadern dog innan han föddes och modern under hans barndom; i 93:6 påminns han om att Gud fann honom faderlös och gav honom skydd. Vid tjugofem års ålder gifte han sig med köpmannen Khadija bint Khuwaylid, som gav honom uppdraget och sedan förslaget. Han gav henne tjugo unga kamelston i brudgåva, tog ingen annan hustru så länge hon levde, och alla hans barn utom Ibrahim föddes i det äktenskapet.1717Ibn Hisham, al-Sīra al-nabawiyya, avsnittet om äktenskapet med Khadija.

Kallelsen kom omkring 610 i grottan på Hira. Motståndet i Mecka hårdnade, en grupp följeslagare sökte skydd i Abessinien, och omkring 619 dog både Khadija och farbrodern Abu Talib, det år traditionen kallar sorgens år.1818al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ, citerande Ibn Ishaq. År 622 skedde utvandringen till Medina, den händelse som ger den islamiska tideräkningen dess utgångspunkt. Där blev han samtidigt lagstiftare, domare och militär ledare, och de tio Medina-åren rymmer Badr, Uhud, slaget vid Diket och fördraget i Hudaybiyya 628. Mecka intogs 630. Efter slaget vid Hunayn samma år kom Hawazins delegation och bad om sina fångar; Profeten svarade att det som tillhörde honom och ʿAbd al-Muttalibs söner var deras.1919al-Nasaʾi, Sunan, via ʿAmr ibn Shuʿayb från hans fader från hans farfader. Han dog i Medina den 8 juni 632, i Aishas hus. Hon berättar att hon höll hans hand och läste bönen över den, att han drog den ur hennes och sade: Herre, förlåt mig och förena mig med det högsta sällskapet.2020Ibn al-Jawzi, Sifat al-safwa, som anger att hadithen finns i både al-Bukhari och Muslim.

Eftermälet är en egen historia. Under 800-talet fick hadithlitteraturen sin klassiska form. Det årliga mawlid-firandet växte fram i det fatimidiska Kairo och spreds sedan brett från Irbil i början av 1200-talet. Under samma århundrade började persiska och senare osmanska handskrifter avbilda honom, ofta med slöjat eller tomt ansikte eller omgiven av en flammande gloria; konsthistorikern Christiane Gruber har dokumenterat en betydande bildkorpus av det slaget. Att dessa bilder finns upphäver inte de lärdas hållning. Det slöjade ansiktet är i sig ett spår av det tryck som förbudet utövade på hovets konstnärer.

Politiseringen är modern. Den svenska och europeiska konflikten om Profeten har sina fixpunkter i dödsdomen mot Salman Rushdie 1989, Jyllands-Postens tolv teckningar den 30 september 2005, Lars Vilks rondellhund 2007, morden på Charlie Hebdos redaktion den 7 januari 2015 och koranbränningarna på svenska gator sommaren 2023.

Profeten Muhammed i svensk rätt och svensk offentlighet

Svensk rätt har sedan drygt femtio år ingen plats för hädelse. Bestämmelsen omformulerades 1949 till brott mot trosfrid och kom då att omfatta även andra religioner än kristendomen, och avskaffades helt genom proposition 1970:125. Skälet var att ett särskilt skydd för religionen inte motiverade inskränkningar i yttrandefriheten. Det får en konkret följd: ett angrepp på Profeten prövas i Sverige som ett möjligt angrepp på en grupp människor.

Den 20 september 2007 beslutade justitiekanslern Göran Lambertz att inte väcka åtal mot Nerikes Allehanda för publiceringen av Vilks teckning. Anmälare var bland andra Sveriges Muslimska Förbund och Förenade Islamiska Föreningar i Sverige. Beslutet slog fast att innehållet, trots att många troende muslimer uppfattade särskilt teckningen som stötande, inte kunde anses gå utöver vad som i tryckfrihetsrättslig mening är tillåtet.2121Justitiekanslerns beslut den 20 september 2007, refererat av SVT Nyheter. Om justitiekanslerns roll som ensam åklagare i tryckfrihetsmål, se jk.se. Sexton år senare drog samme jurist en annan slutsats i en annan rättslig ordning. I Svensk Juristtidning 2023 hävdar Lambertz att offentlig koranbränning normalt utgör hets mot folkgrupp, med stöd i lagtext och förarbeten, och med sex avgöranden från Högsta domstolen som han menar inte talar emot slutsatsen, bland dem NJA 1982 s. 128, NJA 2005 s. 805 och NJA 2020 s. 1083.2222Göran Lambertz, »Bränna Koranen är hets mot folkgrupp«, Svensk Juristtidning 2023 s. 312. Skillnaden mellan de två ställningstagandena är inte bara tidens. Det förra gällde en teckning i periodisk skrift under tryckfrihetsförordningen, där justitiekanslern är ensam åklagare och missaktningsrekvisitet enligt instruktionen skall läsas restriktivt; det senare gäller handlande på gatan enligt brottsbalkens sextonde kapitel i den vanliga straffprocessuella ordningen. Lambertz kan därmed läsas som konsekvent i fråga om tryckta bilder och förändrad i fråga om agerande.

Rättstillämpningen har rört sig åt det senare hållet. Den 3 februari 2025 dömde Stockholms tingsrätt Salwan Najem för hets mot folkgrupp i fyra fall till villkorlig dom och dagsböter. Rätten fann att agerandet överskridit vad som är saklig debatt och kritik, med formuleringen att det finns ett brett utrymme att kritiskt diskutera religion men inte att säga vad som helst. Åtalet mot medåtalade Salwan Momika lades ned sedan han skjutits till döds i Södertälje den 29 januari 2025, kort före det planerade domsavkunnandet. Domen överklagades, och den 7 november 2025 fastställde Svea hovrätt ansvaret för hets mot folkgrupp i fyra fall men bestämde påföljden till enbart dagsböter.2323Stockholms tingsrätts dom den 3 februari 2025, refererad av SVT Nyheter. Svea hovrätt fastställde ansvaret den 7 november 2025 och bestämde påföljden till dagsböter. I augusti 2023 höjde Säkerhetspolisen terrorhotnivån från tre till fyra på en femgradig skala, med bedömningen att Sverige gått från »legitimt mål« till »prioriterat mål«; nivån sänktes tillbaka i maj 2025.2424Regeringen.se, »Säkerhetspolisen har beslutat om höjd terrorhotnivå«. Säkerhetspolisen anger den 17 augusti 2023 som beslutsdatum, regeringens artikel den 18 augusti.

Det rättsfall som ligger närmast Profetens egen praxis kommer likväl från arbetsrätten. I AD 2018 nr 51, meddelad den 15 augusti 2018, prövade Arbetsdomstolen Diskrimineringsombudsmannens talan mot Almega Tjänsteföretagen och Semantix Tolkjouren. En arbetsgivare hade avbrutit en anställningsintervju sedan den arbetssökande avböjt att ta en manlig företrädare för företaget i hand. Domskälen refererar en sakkunnigutsaga om att tolkningen utgår från olika rättskällor där Koranen och profettraditionen är de främsta, och att Profeten enligt vissa källor inte skakade hand med kvinnorna. Domstolen tog inte ställning till vad Profeten faktiskt gjorde, och sunnan blev inte svensk rätt. Den fann att handlandet hade så nära och direkt koppling till en religiös trosuppfattning att det utgör en skyddad religionsmanifestation enligt Europakonventionens artikel 9, och dömde bolaget för indirekt diskriminering till 40 000 kronor i diskrimineringsersättning.2525Arbetsdomstolen, AD 2018 nr 51, meddelad den 15 augusti 2018. Poängen är att en omstridd minoritetspraxis inom ett samfund fick skydd just som religionsutövning, och att en uppgift om Profetens handlande återgavs i domskälen till en svensk sista instans.

Debattens ytterlägen är väl dokumenterade. Den 27 juli 2023 beskrev Richard Jomshof, ordförande i riksdagens justitieutskott, islam som grundad av »krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed ﷺ«; Morgan Johansson krävde hans avgång och kallade det hatpropaganda, medan Magdalena Andersson och Gulan Avci kritiserade uttalandet i andra ordalag.2626SVT Nyheter, rapportering om Richard Jomshofs uttalande den 27 juli 2023. Mindre känt är motexemplet. Den 10 februari 2006 tog Sveriges Muslimska Råd och Svenska Islamiska Samfundet tillsammans med Sveriges kristna råds presidium avstånd både från publiceringen av karikatyrerna och från våldet de utlöste, med orden att man inte får låta de krafter som vill skapa polarisering mellan religioner och folk få framgång.2727Sveriges kristna råd, gemensamt uttalande den 10 februari 2006.

Av mättekniska skäl går det inte att fastställa hur många det gäller. Räknat ur den statliga statistiken över trossamfund för redovisningsåret 2024 uppgår de bidragsberättigade muslimska samfunden till sammanlagt 203 663 betjänade, av 844 694 i samtliga samfund. Måttet avser medlemskap och regelbundet deltagande och är bidragsgrundande; det säger ingenting om antalet muslimer.2828Statistik över trossamfund, antal betjänade, redovisningsår 2024, redovisad av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Delsumman för de muslimska samfunden är räknad ur den publicerade tabellen och är ingen officiellt redovisad post. Pew Research Center uppskattade befolkningen med muslimsk bakgrund till omkring 810 000 vid mitten av 2016, och SOM-institutet fann omkring 260 000 självidentifierade muslimer 2019. De tre talen mäter olika ting och kan inte jämföras med varandra. Sverige har inte fört någon religionsstatistik sedan folkräkningen 1930. I Skolverkets kursplan i religionskunskap förekommer Muhammed ﷺ inte vid namn i någon årskurs. Ingen religionsstiftare namnges dock: varken Jesus eller Buddha förekommer i det centrala innehållet, som är tematiskt och inte biografiskt uppbyggt och talar om högtider, symboler och berättelser, om ritualer och heliga rum, och om centrala tankegångar inom kristendom, islam och judendom.2929Skolverket, kursplan i religionskunskap för grundskolan, centralt innehåll för årskurs 1–3, 4–6 och 7–9. Ingen religionsstiftare namnges i det centrala innehållet.

Den vardagliga sidan når nästan aldrig den svenska offentligheten. I svenska moskéer och muslimska hem möter man Profeten först och främst genom välsignelseformeln som 33:56 föreskriver, genom levnadsteckningen läst som fromhetslitteratur och, hos dem som firar mawlid, vid sammankomsterna kring hans födelse. Ingen av dessa former har fått något större utrymme i svensk press eller forskning, som i stället möter honom genom domstolsreferat och hotbildsbedömningar. Det är en lucka i det svenska underlaget, och luckan gäller just den form i vilken de flesta svenska muslimer faktiskt möter honom.

Muhammed i svensk idéhistoria

Hur Sverige har sett på Muhammed ﷺ är en svensk historia. Den avgör ingenting om anspråket.

Svenskan mötte Koranen sent. Fredrik Crusenstolpes fullständiga översättning kom 1843, följd av Carl Johannes Tornberg 1873–1874 och Karl Vilhelm Zetterstéen 1917. Åke Ohlmarks parafraserade valda delar 1961, och 1998 utkom Mohammed Knut Bernströms Koranens budskap, som i dag är standardtexten. Den beskrivs i facklitteraturen som en tolkning byggd på Muhammad Asads engelska The Message of the Qurʾān från 1980, vars kommentar återges bearbetad.3030Svenskt översättarlexikon, artikeln »Svenska Koranöversättningar«. Den svenska läsarens Muhammed ﷺ-verser är alltså filtrerade genom en modernistisk 1900-talskommentar. Någon svensk översättning av Ibn Hishams levnadsteckning finns inte förtecknad i Svenskt översättarlexikons genomgång av svenska koranöversättningar och angränsande verk.

Den gestalt 1800-talets svenskspråkiga litteratur kallade religionsstiftaren var en typbild utan person. Den finlandssvenske Zacharias Topelius formulerar den i Stjärnornas kungabarn:

Här uppstå religionsstiftarne, profeterne, despoterne; här följa dem tallösa hjordar af blinde anhängare, hvilka i nästa generation förströs utan spår för att lämna plats åt en ny beundran.— Zacharias Topelius, Stjärnornas kungabarn

Ingen namnges. Topelius tecknar Österlandet som sådant. Ur sådant material kunde en svensk läsare på 1800-talet bilda sig en uppfattning om vad en profet i öknen var för slags figur. Också i den akademiska religionshistorien fanns tomrummet. Nathan Söderblom, ärkebiskop och lärare för flera av de svenska orientalisterna, räknar i Uppenbarelse upp de religiösa gestalter han håller för tänkare:

Många religiösa stormän hafva varit tänkare, logiker, kritiker, forskare — Origenes, Augustinus, Pascal, Kierkegaard och många andra.— Nathan Söderblom, Uppenbarelse

Listan går genom den kristna traditionen från 200-talet till 1800-talet, och Muhammed ﷺ står inte på den.3131Nathan Söderblom, Uppenbarelse.

Det tomrummet fylldes av en av Söderbloms egna elever. Tor Andræ, religionshistoriker och senare biskop i Linköping, skrev 1918 Die Person Muhammeds ﷺ in Lehre und Glauben seiner Gemeinde, en undersökning av hur samfundets tro formade bilden av grundaren, och 1930 den biografi som blev hans mest lästa arbete, Muhammed ﷺ: hans liv och hans tro. Boken översattes till flera språk och var länge ett standardverk, prisat för sin religionspsykologiska inlevelse. Den är i dag också ett dokument över religionsvetenskapens eget läge 1930 och skall inte citeras som aktuell forskning. Andræ åberopas än i dag av både muslimska och icke-muslimska forskare.

Den jämförande religionshistorien mätte med sin egen kategori. Söderbloms lista rangordnar religiösa gestalter efter tankekraft, och Andræs undersökning förklarar profetens medvetande med religionspsykologins begrepp. Båda förutsätter att uppenbarelsen låter sig beskrivas uttömmande som ett skeende inom en enskild människa, och det är inte den fråga traditionen ställer. I den klassiska framställningen stiftade Muhammed ﷺ ingen religion. Han tog emot ett budskap han inte författade och avslutade en profetrad som räknas från Adam, och 18:110 låter honom själv säga att han är en människa som andra. Att stå med på en svensk lista över tänkare, eller att saknas där, avgör därför ingenting om anspråket.

Vanliga invändningar mot Profeten Muhammed

Den första invändningen är källkritisk och tas på allvar av alla parter. Ibn Ishaq dog omkring 767, ungefär hundrafemtio år efter de händelser han beskriver, och hans verk finns bara i en senare bearbetning. På 1970-talet drog Patricia Crone och Michael Cook i Hagarism slutsatsen att islams uppkomst måste rekonstrueras enbart ur samtida icke-arabiska källor och att rörelsen ursprungligen var judisk-arabisk och messiansk. Boken citeras fortfarande. Crones egen senare forskning rörde sig bort från bokens huvudtes och behandlade den som en hypotes snarare än ett resultat; den ofta återgivna repliken där hon skall ha kallat boken ett doktorandarbete vilar däremot på en enda andrahandsuppgift som hon aldrig bekräftade offentligt, och bör inte anföras som hennes ord. Mittfåran i dag företräds av Sean Anthonys Muhammad and the Empires of Faith från 2020, som läser muslimska och icke-muslimska källor tillsammans och finner att överensstämmelsen mellan flera oberoende vittnesbörd gör det alltmer osannolikt att Muhammed ﷺ var en konstruktion. Den klassiska traditionen hade dessutom en egen källkritik före den moderna. Vetenskapen om överförarna, ʿilm al-rijāl, skilde uttryckligen mellan levnadsteckningens lösare material och de strängt prövade hadithsamlingarna, och Ibn Ishaq kritiserades av Malik ibn Anas, som gett den malikitiska rättsskolan dess namn, och av andra just på den grunden. Att blanda samman sira och sahih är ett fel som de klassiska lärda själva varnade för.

Den andra invändningen gäller avrättningen av männen i Banu Qurayza efter slaget vid Diket. Källorna själva berättar att stammens vuxna män dödades sedan den gett upp, och att kvinnor och barn togs som fångar; det är den händelsen invändningen gäller, och den står i traditionens egna verk. W. N. Arafat hävdade att Ibn Ishaqs skildring är opålitlig, med argumentet om avståndet i tid. Tesen har prövats i den senare forskningen, främst av M. J. Kister, och är omstridd. Osäkerheten i källorna gäller framför allt antalet. Den klassiska hållningen förnekar ingenting. Den redovisar förloppet: stammen hade brutit fördraget under belägringen, den godtog själv Saʿd ibn Muʿadh som skiljedomare, och domen föll enligt den lag stammen erkände. Samma källor som berättar om Qurayza återger också frigivningen av Hawazins fångar efter Hunayn och att han förrättade begravningsbönen över hycklarnas ledare ʿAbdallah ibn Ubayy, mot ʿUmars uttryckliga protest.3232al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ, återgivande en hadith som finns i både al-Bukhari och Muslim. Ibn al-Qayyim räknar i Zād al-maʿād upp båda sidor av det källorna visar: tålamod, värdighet, sinneslugn, barmhärtighet, uthållighet och trohet, och därtill styrka och stränghet mot dem han såg som Guds fiender.3333Ibn al-Qayyim, Zād al-maʿād, avsnittet om Profetens karaktärsdrag; sammanfattning, inte ordagrant citat.

Den tredje invändningen gäller Aishas ålder och är den känsligaste. I sin skarpaste form lyder den att traditionens egna, strängast prövade samlingar beskriver ett äktenskap fullbordat med ett barn, och att det omdöme som väcks av detta inte är en modern uppfinning: också en läsare som godtar källorna kan finna förloppet stötande. Enligt Ibn Kathir ingicks äktenskapet när hon var sex år och fullbordades i Medina vid nio; al-Dhahabi ger samma ålder vid fullbordandet men en något avvikande kronologi för kontraktet.3434Ibn Kathir, Tafsīr al-Qurʾān al-ʿazīm, och al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ. Uppgifterna är inte enhetliga ens i det material som prövats strängast: vid sidan av sex förekommer sju år i både Muslims och al-Nasaʾis samlingar. Bland samtida muslimska lärda har uppgifterna ifrågasatts inifrån. New Lines Magazine redovisar att Ibn al-Athir noterade varianter som anger sex respektive sju år, att Ibn Hajar såg inkonsekvenser i tidsangivelserna hos al-Bukhari, och att Salah al-Din al-Idlibi räknar sig fram till en ålder närmare sjutton. Den läsningen är omstridd inom samfundet: Yaqeen Institute avvisar den som en eftergift åt moderna förutsättningar och pekar på att uppgifterna kommer från Aisha själv i de två strängast prövade samlingarna och att Ibn Hazm skrev att åldern är belagd utan meningsskiljaktighet.3535Yaqeen Institute, »The Age of Aisha (ra): Rejecting Historical Revisionism and Modernist Presumptions« (2018). Den klassiska hållningen står alltså kvar, och den vilar på tre ting: rapporterna är hennes egna, äktenskapet ingicks offentligt med faderns samtycke, och de meckabor och medinabor som angrep Profeten för allt annat gjorde aldrig detta till en förebråelse. Dess svar på själva åldersfrågan är att gränsen för äktenskap i det samhället gick vid puberteten och inte vid en fastställd ålder, så att en modern myndighetsålder mäter med ett mått varken källorna eller de samtida kritikerna kände. Det är på den punkten invändningen faller. Europadomstolen prövade 2018 en österrikisk fällande dom mot en kvinna som kallat Muhammed ﷺ pedofil vid seminarier och godtog den, med hänvisning till att uttalandena saknade sakligt underlag och historiskt sammanhang. Domen gällde gränserna för yttrandefriheten i österrikisk rätt. Den historiska frågan prövades aldrig, och avgörandet kräver omfattande förbehåll innan det förs över på svenska förhållanden.

Den fjärde invändningen är politisk och sammanfattas i Jomshofs uppräkning av epitet. Kritiken mot den i svensk offentlighet gick i två register: dels språkbruket i sig, dels skadan på svenska intressen i ett läge med höjd hotnivå. Sakligt är uppräkningen en komprimering av ett liv till en anklagelseakt, och två av orden besvaras av det material som redan gåtts igenom. Anklagelsen för massmord vilar på Banu Qurayza, behandlad ovan: domen fälldes av en skiljeman stammen själv hade utsett, och den gällde en part som brutit ett fördrag under pågående belägring. Ordet slavhandlare vänder på förhållandet. Slaveriet fanns i Arabien långt före honom, och det källorna gör är att göra frigivningen till en stående gottgörelse: att befria en människa är den föreskrivna boten för bruten ed, för dråp av misstag och för zihār, och 90:13 räknar frigivningen till de gärningar som leder uppför den branta vägen.3637Koranen, al-Balad 90:13; frigivningen som föreskriven bot: al-Māʾida 5:89 (bruten ed), al-Nisāʾ 4:92 (dråp av misstag) och al-Mujādala 58:3 (zihār). Koranen ålägger honom uttryckligen mildheten som metod:

I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. Glöm därför nu [deras fel] och be Gud förlåta dem. Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom.3736Koranen, Āl ʿImrān 3:159.

فَبِمَا رَحْمَةٍ مِّنَ اللَّهِ لِنتَ لَهُمْ ۖ وَلَوْ كُنتَ فَظًّا غَلِيظَ الْقَلْبِ لَانفَضُّوا مِنْ حَوْلِكَ ۖ فَاعْفُ عَنْهُمْ وَاسْتَغْفِرْ لَهُمْ وَشَاوِرْهُمْ فِي الْأَمْرِ ۖ فَإِذَا عَزَمْتَ فَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ ۚ إِنَّ اللَّهَ يُحِبُّ الْمُتَوَكِّلِينَ

Koranen · Āl ʿImrān 3:159

Kvar står ett verkligt svenskt problem, och det är inget av de fyra. Sverige har sedan 1971 ingen rättslig kategori för angrepp på en religiös gestalt, och striden förs därför som hets mot folkgrupp, som skyddar människor och inte läror. Följden är att den svenska rätten prövar frågor den inte är byggd för, med ett utfall som växlat mellan 2007 och 2025. Det är en brist i den svenska ordningen, och den är oberoende av vad man anser om Muhammed ﷺ.

Footnotes

  1. Koranen, al-Ahzāb 33:40. Namnet Muhammed ﷺ förekommer även i 3:144, 47:2 och 48:29, och formen Ahmad i al-Saff 61:6. ↩

  2. Ibn Kathir, al-Bidāya wa-l-nihāya, citerande Muhammad ibn Ishaq; i egen översättning från arabiskan. ↩

  3. Koranen, al-Ahzāb 33:21. ↩

  4. Koranen, al-Ahzāb 33:40. ↩

  5. Koranen, al-Kahf 18:110. ↩

  6. Koranen, al-Anbiyāʾ 21:107, al-Qalam 68:4 och al-Tawba 9:128. ↩

  7. Koranen, al-Hashr 59:7. ↩

  8. Ibn Hisham, al-Sīra al-nabawiyya, recension av Ibn Ishaqs verk. ↩

  9. al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ, återgivande Asmāʾ bint Yazīd; i egen översättning. ↩

  10. Aisha, återgiven av Ibn Kathir i al-Bidāya wa-l-nihāya; hadithen finns i Sahih Muslim, bönens bok, och hos al-Nasaʾi. ↩

  11. Ibn Taymiyya, al-Wasiyya al-kubrā; i egen översättning. ↩

  12. Ibn al-Qayyim, Madārij al-sālikīn; sammanfattning av hans framställning, inte ordagrant citat. ↩

  13. Ibn Taymiyya, al-Tawba, avsnittet om ofelbarheten; i egen översättning. ↩

  14. Ibn Taymiyya, Minhāj al-sunna al-nabawiyya; i egen översättning. ↩

  15. MANA, »To Mawlid or Not to Mawlid«. Om Ibn Taymiyyas mer sammansatta position, se REMMM 155/1 (2024) s. 87–104. ↩

  16. Ibn Hisham, al-Sīra al-nabawiyya, återgivande Ibn Ishaq. ↩

  17. Ibn Hisham, al-Sīra al-nabawiyya, avsnittet om äktenskapet med Khadija. ↩

  18. al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ, citerande Ibn Ishaq. ↩

  19. al-Nasaʾi, Sunan, via ʿAmr ibn Shuʿayb från hans fader från hans farfader. ↩

  20. Ibn al-Jawzi, Sifat al-safwa, som anger att hadithen finns i både al-Bukhari och Muslim. ↩

  21. Justitiekanslerns beslut den 20 september 2007, refererat av SVT Nyheter. Om justitiekanslerns roll som ensam åklagare i tryckfrihetsmål, se jk.se. ↩

  22. Göran Lambertz, »Bränna Koranen är hets mot folkgrupp«, Svensk Juristtidning 2023 s. 312. ↩

  23. Stockholms tingsrätts dom den 3 februari 2025, refererad av SVT Nyheter. Svea hovrätt fastställde ansvaret den 7 november 2025 och bestämde påföljden till dagsböter. ↩

  24. Regeringen.se, »Säkerhetspolisen har beslutat om höjd terrorhotnivå«. Säkerhetspolisen anger den 17 augusti 2023 som beslutsdatum, regeringens artikel den 18 augusti. ↩

  25. Arbetsdomstolen, AD 2018 nr 51, meddelad den 15 augusti 2018. ↩

  26. SVT Nyheter, rapportering om Richard Jomshofs uttalande den 27 juli 2023. ↩

  27. Sveriges kristna råd, gemensamt uttalande den 10 februari 2006. ↩

  28. Statistik över trossamfund, antal betjänade, redovisningsår 2024, redovisad av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Delsumman för de muslimska samfunden är räknad ur den publicerade tabellen och är ingen officiellt redovisad post. ↩

  29. Skolverket, kursplan i religionskunskap för grundskolan, centralt innehåll för årskurs 1–3, 4–6 och 7–9. Ingen religionsstiftare namnges i det centrala innehållet. ↩

  30. Svenskt översättarlexikon, artikeln »Svenska Koranöversättningar«. ↩

  31. Nathan Söderblom, Uppenbarelse. ↩

  32. al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ, återgivande en hadith som finns i både al-Bukhari och Muslim. ↩

  33. Ibn al-Qayyim, Zād al-maʿād, avsnittet om Profetens karaktärsdrag; sammanfattning, inte ordagrant citat. ↩

  34. Ibn Kathir, Tafsīr al-Qurʾān al-ʿazīm, och al-Dhahabi, Siyar aʿlām al-nubalāʾ. ↩

  35. Yaqeen Institute, »The Age of Aisha (ra): Rejecting Historical Revisionism and Modernist Presumptions« (2018). ↩

  36. Koranen, al-Balad 90:13; frigivningen som föreskriven bot: al-Māʾida 5:89 (bruten ed), al-Nisāʾ 4:92 (dråp av misstag) och al-Mujādala 58:3 (zihār). ↩

  37. Koranen, Āl ʿImrān 3:159. ↩