De fyra rättledda kaliferna var Abu Bakr, Umar ibn al-Khattab, Uthman ibn Affan och Ali ibn Abi Talib — de fyra följeslagare som efter profeten Muhammeds död ledde det muslimska samfundet (umma) från Medina åren 632–661. Tillsammans kallas de al-khulafāʾ ar-rāshidūn, »de rättledda kaliferna«, och deras knappt trettio år räknas i klassisk islam som efterföljelsens renaste epok.

Vad är en kalif – och varför kallas just dessa fyra »rättledda«?

Ordet kalif kommer av arabiskans khalīfa, »efterträdare« eller »ställföreträdare«. En kalif ärver profetens roll som samfundets ledare och religionens beskyddare — men aldrig hans profetskap, för uppenbarelsen (wahy) avslutades med Muhammed. Att Gud låter rättfärdiga troende efterträda varandra som makthavare på jorden (istikhlāf) har sin grund i Koranen:

»Gud har lovat dem av er som tror och lever ett rättskaffens liv att Han skall göra dem till ställföreträdare på jorden, liksom Han lät dem som levde före dem efterträda [tidigare folk], och ge fasthet och styrka åt den religion som Han har godkänt för dem, och att Han i stället för den fruktan som de förut levde under skall skänka dem trygghet.« — Koranen 24:55

Löftet är villkorat: makten tillfaller dem som dyrkar Gud allena utan att sätta något vid Hans sida — tawhīd är alltså kalifatets grundval, inte bara dess fromma ram. Att just dessa fyra dessutom kallas rättledda vilar på en hadith från följeslagaren Irbad ibn Sariya, där profeten förmanade de troende att hålla fast »vid min sunna och de rättledda, vägledda kalifernas sunna« (Sunan Abī Dāwūd 4607; Jāmiʿ at-Tirmidhī 2676, bedömd som autentisk av al-Albani). Att de var rättledda är därför ingen eftervärldens hyllning — det är profetens egen anvisning om vem man ska följa när han själv är borta.

Vilka var de fyra – och hur länge styrde var och en?

Abu Bakr (632–634) höll samman umman genom ridda-upproren och lät påbörja insamlingen av Koranen i skrift. Umar ibn al-Khattab (634–644) ledde de stora erövringarna — Egypten, Persien och stora delar av Levanten kom under muslimskt styre — och byggde en förvaltning med register, domare och den islamiska hijrī-kalendern. Uthman ibn Affan (644–656) lät sammanställa en enhetlig text av Koranen, den standardiserade mushaf som hela den muslimska världen läser i dag. Ali ibn Abi Talib (656–661) styrde under den första fitnan, det inbördeskrig som skakade samfundet inifrån. Tillsammans omfattade deras tid drygt 29 år. Tre av de fyra — Umar, Uthman och Ali — mördades; ledarskapet i tidig islam var ingen värdighet man bekläddes med, utan en post man dog på.

Varför rankas de i ordningen Abu Bakr, Umar, Uthman, Ali?

Ordningsföljden återspeglar deras rang, inte bara kronologin. Följeslagaren Ibn Umar berättade: »Vi brukade under profetens livstid räkna Abu Bakr som den främste, därefter Umar och därefter Uthman« (Sahīh al-Bukhārī 3655). Att Abu Bakr stod först bekräftades av att profeten under sin sista sjukdom befallde honom att leda bönen i hans ställe; när andra namn fördes på tal sade profeten att »Gud och de troende vägrar någon annan än Abu Bakr« (Sahīh al-Bukhārī 7217). Ali själv varnade skarpt dem som ville lyfta honom över Abu Bakr och Umar. Rangordningen är alltså ingen segrarhistoria nedtecknad långt efteråt — den uttalades öppet medan följeslagarna ännu levde, och högst av alla bekräftades den av Ali.

Varför ser shiamuslimer annorlunda på kaliferna?

Skillnaden gäller successionen. Shia menar att profeten vid Ghadir Khumm utpekade Ali som sin omedelbara efterträdare, och betraktar därför de tre första kaliferna som orättmätiga. Den klassiska hållningen, formulerad av lärde som Ibn Baz (al-ibadah.com), avvisar detta: det finns ingen autentisk text där profeten utser Ali, utan följeslagarna valde Abu Bakr genom samråd (shūrā) — ett val Ali till sist själv slöt upp bakom och tjänade under. Inför striderna under fitnan och tvisterna följeslagarna emellan avhåller sig ahl as-sunna från att fördöma; man ber i stället om Guds nåd över dem alla. För ahl as-sunna är de fyra inte rivaler att välja mellan, utan en enda obruten kedja — att älska den ene är att hedra de tre andra.

Källor

  • Koranen 24:55 (an-Nur), svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström.
  • Sunan Abī Dāwūd 4607; Jāmiʿ at-Tirmidhī 2676 (hadith av Irbad ibn Sariya).
  • Sahīh al-Bukhārī 3655 (Ibn Umars rangordning av följeslagarna).
  • Sahīh al-Bukhārī 7217 (Abu Bakr befalls leda bönen).
  • al-ibadah.com – »Utsåg profeten ʿAli till kalif?« (ʿAbd al-ʿAziz ibn Baz).
  • Wikipedia – »Kalif« (regeringsåren 632–661).