Ja, en muslimsk man får vara gift med upp till fyra hustrur samtidigt – men endast på ett strikt villkor: att han kan behandla dem alla rättvist. Månggifte (polygyni) är i islam en tillåtelse (mubāḥ), inte ett påbud och inte ett ideal. Normen är äktenskap med en enda hustru; flergiftet är ett undantag omgärdat av tunga krav, och den som inte kan bära dem ska enligt Koranen nöja sig med en.

Vad säger Koranen om flera fruar?

Hela tillåtelsen vilar på en enda vers, i surat an-Nisāʾ (»Kvinnorna«):

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då [andra] kvinnor som är tillåtna för er till hustru – två eller tre eller fyra — Koranen 4:3 (Bernström)

Versen sätter ett tak vid fyra och binder samman tillåtelsen med rättvisa i samma andetag; den fortsätter med att den som inte tror sig kunna behandla hustrurna lika ska begränsa sig till en enda. Sammanhanget är omsorg om faderlösa och änkor, inte fri lust. Här ligger islams reform: i det förislamiska Arabien fanns inget tak alls – uppenbarelsen kapade antalet vid fyra och band varje hustru till ett villkor. Gränsen är talet fyra; villkoret är rättvisan.

Är flergifte ett påbud eller en tillåtelse?

En tillåtelse – aldrig en plikt. Ingen av de klassiska rättsskolorna (Hanafi, Maliki, Shafiʿi eller Hanbali) gör flergifte obligatoriskt eller ens till norm; det är mubāḥ, tillåtet för den som har både behov och förmåga. Att få gifta sig med fler är inte detsamma som att man bör – den som saknar försörjning eller rättskänsla för fler hustrur syndar om han ändå tar dem. För det stora flertalet muslimer i dag är äktenskapet med en enda hustru det normala. Att Profeten Muhammeds eget hushåll omfattade flera hustrur hör till hans sunna som bevis på att dörren står öppen – inte som ett påbud att varje man måste gå genom den.

Vad innebär kravet på rättvisa?

Rättvisan (ʿadl) gäller det som en man faktiskt kan styra över: försörjning, bostad, kläder och tid. Den klassiska fiqhen kräver qasm, en rättvis fördelning av nätterna mellan hustrurna, och att svika det är en allvarlig synd:

Den som har två hustrur och låter sin böjelse helt dra honom mot den ena, han kommer på Uppståndelsens dag med sin ena sida hängande. — Sunan Abi Dawud 2133 (autentisk)

Känslorna är ett annat kapitel. Koranen erkänner öppet att hjärtats lutning inte går att dela exakt:

Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det — Koranen 4:129 (Bernström)

Versen förbjuder inte flergifte, men kräver att den inre dragningen aldrig får slå ut i orättvisa handlingar. Måttet är rättvisa i handling, inte i känsla.

Varför tillåter islam månggifte?

Skälet är socialt snarare än sexuellt. Tillåtelsen i 4:3 föll i ett samhälle där krig lämnat änkor och faderlösa utan försörjare, och flergiftet gav dem ett hem och ett rättsligt skydd i stället för utanförskap. Samma logik åberopas av klassiska lärde för fall där kvinnorna är fler än männen, där en hustru är långvarigt sjuk, eller där ett äktenskap förblir barnlöst – situationer där en andra hustru kan vara en lösning hellre än skilsmässa eller otrohet. Islam reglerar och begränsar något som mänskligheten praktiserat långt före uppenbarelsen, i stället för att lämna det åt godtycket. Flergiftet är en nödutgång för samhället, inte en bekvämlighet för mannen.

Får en kvinna ha flera män?

Nej. Polyandri – att en kvinna är gift med flera män samtidigt – är ḥarām utan undantag; tillåtelsen går bara i en riktning. Det klassiska skälet är blodsbandet: med flera män skulle ett barns faderskap bli omöjligt att fastställa med säkerhet. Islam räknar skyddet av härkomsten (nasab) till de grundläggande nödvändigheter som lagen är till för att värna. Ett barn ska aldrig behöva undra vem dess far är.

Är månggifte lagligt i alla länder?

Nej – inte ens överallt i den muslimska världen. Turkiet avskaffade det 1926 och Tunisien förbjöd det helt 1956, medan länder som Egypten och Marocko tillåter men reglerar det hårt genom domstol och äktenskapskontrakt. I Sverige är månggifte förbjudet i lag, och en muslim som bor här är bunden av landets civilrätt. Även där flergiftet är lagligt är det statistiskt en minoritetsföreteelse; de allra flesta muslimska äktenskap består av en man och en kvinna. Lagen kan tillåta fyra – men rättvisan, och oftast verkligheten, stannar vid en.

Källor

  • Koranen 4:3 och 4:129 (Mohammed Knut Bernströms översättning, Koranens budskap)
  • Sunan Abi Dawud 2133 (autentisk; även återgiven av at-Tirmidhi, an-Nasāʾī och Ibn Mājah)
  • islamqa.info – »Ruling on plural marriage«