Någon ber en språkmodell om hjälp med ett svårt beslut. Svaret inleds: »Jag är osäker här. Låt mig tänka igenom det steg för steg.« Något ger vika i bröstet. Här finns någon som tvekar.

Ingenting i den meningen ger fog för känslan, och ingenting vederlägger den heller.

Det är den dubbelheten nästan hela debatten går ut på att slippa. Antingen är maskinen en skicklig papegoja utan hemvist, eller så är den på väg att bli någon. De två lägren är oense om allt utom en sak: att insidan måste avgöras innan vi vet vad vi ska kräva av det som talar.

Islamisk rätt vände på ordningen.

Det enda vi någonsin haft

Ingen har någonsin sett en annan människas medvetande. Vi sluter oss till det: från ansikten, gester, tonfall och framför allt från ord. Victoria Benedictsson lät en av sina gestalter formulera misstanken i dess bittraste form: »Orden äro till för att dölja tankarne.«11Victoria Benedictsson, Modern: En berättelse. Även när vi tror oss veta något om varandra vilar vetandet på en yta.

Filosofin kallar det problemet med andra medvetanden. Den klassiska lösningen är ett analogislut: mina inre tillstånd följer mitt beteende, du beter dig likadant, alltså har du sannolikt liknande inre tillstånd. Slutledningens hela styrka ligger i likheten mellan kropparna: samma nervsystem, samma historia, samma hunger. Den som ser någon annan rycka undan handen från plattan känner det i sin egen. Tar man bort likheten upphör slutledningen att gälla – den landar då inte i »alltså inget medvetande«, utan ingenstans alls.

Det visste Alan Turing. Hans test var inget svar på frågan om maskiner kan tänka; det var ett medvetet byte av fråga, eftersom den första inte gick att komma åt. Han ersatte insidan med en yta man kunde pröva.

Det bytet höll länge. I ett förregistrerat trepartstest 2025 utrustades GPT-4.5 med en människolik persona och bedömdes som människan i 73 procent av fallen. De verkliga människorna valdes mer sällan. Samma modellfamilj utan personan hamnade på 21 procent, och samtalen varade fem minuter.22Cameron R. Jones & Benjamin K. Bergen, »Large Language Models Pass the Turing Test«, arXiv:2503.23674 (2025). Två förregistrerade, slumpmässiga trepartstest på oberoende deltagargrupper. Avståndet mellan de två talen säger mer om iscensättning än om maskiner, och den yta Turing valde sållar inte längre.

Att tal kan lösgöra sig från det som skulle bära upp det är gammal kunskap. Koranens ord om hycklarna gäller människor, men beskriver en mekanism:

När du ser dem behagas du av deras yttre, och när de talar lyssnar du till deras tal.33Koranen, Hycklarna (al-Munāfiqūn) 63:4.

Kedjan som inte visar vägen

Men lådan är väl inte svart längre? Vikter går att läsa, aktiveringar att kartlägga, kretsar att spåra. Det stämmer, och resultaten är anmärkningsvärda. Anthropics forskare kunde visa att en AI-modell som skriver rimmad vers planerar rimordet i slutet av nästa rad innan den skriver orden däremellan. Undertrycker man begreppet »rabbit« byter AI-modellen till ett annat planerat rim; matar man in »green« skriver den en meningsfull rad som slutar på »green«.44Anthropic, »Tracing the thoughts of a large language model« (2025). Här är orsaken påvisad.

Samma arbete visade något annat. Ombedd att räkna ut cosinus för ett stort tal redovisade AI-modellen en uträkning utan att något spår av räknandet gick att finna inuti den. Med en felaktig ledtråd arbetade den ibland baklänges från målsvaret och konstruerade mellansteg som ledde dit.

Mönstret återkommer i de försök där forskarna grep in i AI-modellernas redovisade tankekedjor, lade in fel och skrev om dem. Sambandet mellan kedjan och slutsvaret varierade kraftigt, och större, skickligare AI-modeller gav genomgående mindre trogna redogörelser för sitt eget arbete.55Anthropic, »Measuring Faithfulness in Chain-of-Thought Reasoning« (2023). Den omvända skalningen, att större modeller ger mindre trogna redogörelser, gällde de flesta av de undersökta uppgifterna. Senare mätningar på uttalade resonemangsmodeller pekade åt samma håll: Claude 3.7 Sonnet nämnde en ledtråd den faktiskt använt i ungefär en fjärdedel av fallen, och de otrogna kedjorna tenderade att vara längre än de trogna.66Anthropic, »Reasoning Models Don’t Always Say What They Think« (2025). Sambandet mellan längd och otrohet är statistiskt: de otrogna kedjorna var längre, inte tvärtom.

Det ligger nära till hands att formulera slutsatsen som en anklagelse: AI-modellen ljuger om sig själv. Men anklagelsen är för billig, för tankekedjan är inget fönster utan en andra yta, framställd av samma maskineri som den första.

Forskningsinstitutet METR har invänt att tankekedjor ändå är högst upplysande för tillsyn, även där de faller på trohetsproven.77METR, »CoT May Be Highly Informative Despite Unfaithfulness« (augusti 2025). Invändningen är befogad, och den stärker tesen snarare än hotar den. Att en text duger som underlag för granskning är något helt annat än att den vittnar om ett inre. Karin Boye beskrev förhållandet från motsatt håll: »Den objektiva världsbilden, den logiskt-vetenskapliga, är ett gradnät som vi spänner över våra personliga upplevelser.«88Karin Boye, Språket bortom logiken. Nätet är verkligt och nyttigt, men det är inte det som fångas.

Symmetrin är obekväm, för Ibn Khaldūn menade att avsikter uppstår ur föreställningar vars ursprung ingen har insyn i:

Varje föreställning som uppkommer i själen har en okänd orsak, ty ingen får insyn i de själsliga tingens begynnelser eller i deras ordningsföljd.99Ibn Khaldūn, Muqaddimah, avsnittet om handlingens orsaker i det synliga. Övers. från arabiskan.

Också våra egna redogörelser för varför vi gjorde något är efterhandskonstruktioner, lästa bakåt från handlingen. Man säger upp sig på tisdagen och har på fredagen ett skäl som låter som om det funnits hela tiden. Det som skiljer oss från maskinen ligger någon annanstans, och det är juristerna som har gett det ett namn.

Domaren griper inte efter hjärtat

al-Shāfiʿī, den islamiska rättsvetenskapens grundläggare, skriver i al-Umm om vad en dom egentligen gör:

När domaren dömer efter det yttre, som har anförtrotts honom, griper han inte efter det inre, som Gud har tagit hand om utan honom. Ingen domare gör något tillåtet eller förbjudet; domen gäller endast det yttre, medan det tillåtna och det förbjudna beror på vad den dömde och den till vars förmån domen gått själva vet.1010al-Shāfiʿī, al-Umm, kapitlet om domarens dom. Övers. från arabiskan.

Ytdomen är inget nödvändigt ont i väntan på bättre insyn. Den är fullständig, och den avgör ingenting om insidan: två register, båda verkliga, som inte överklagas till varandra. Domaren har alltså inte misslyckats med att nå hjärtat – hjärtat låg aldrig inom hans domvärjo.

Maximen brukar återges som »vi dömer efter det yttre och Gud tar hand om det fördolda«, och den citeras ofta som profetord. Det är den inte. Ibn Hajar al-ʿAsqalānī bedömde ordalydelsen som munkar, Ibn Kathīr fann ingen överföringskedja till den, och formuleringen tycks komma från al-Shāfiʿīs egen penna och först senare ha missförståtts som hadith.1111Bedömningen gäller formuleringen naḥnu naḥkumu bi-l-ẓāhir wa-Allāh yatawallā al-sarāʾir; se hadithkritikernas behandling hos Ibn Hajar al-ʿAsqalānī och Ibn Kathīr. Sakinnehållet stöds av ʿUmar ibn al-Khaṭṭābs uttalande i Sahih al-Bukhari, Kitāb al-Shahādāt. al-Ghazālī återger satsen som rättsregel i al-Munqidh min al-Ḍalāl. Dess verkliga stöd är ʿUmars ord i Bukhārī: människor bedömdes efter uppenbarelsen medan Profeten ﷺ levde, uppenbarelsen har upphört, och nu dömer vi er efter det som visar sig av era gärningar. En regel om att inte överskrida sin kunskap prövades efter sin egen måttstock. Det är inget pinsamt för traditionen – det är traditionen som gör det den lär ut.

Ibn Taymiyya hävdar att skillnaden mellan de två domarna »står fast genom mångfaldigt överförda texter och genom känd samstämmighet«.1212Ibn Taymiyya, Kitāb al-Īmān. Övers. från arabiskan. Läran om det yttre som lāzim utvecklas i samma verk, i vederläggningen av jahmiyyas tes att fullkomlig inre tro kan bestå jämte yttre förnekelse. Men hans egen lära går längre. Det yttre är enligt honom ett lāzim till det inre, en nödvändig följeslagare. Därför är frånvaron av det yttre ett bevis: den som är fri att tala kan inte hysa fullkomlig tro inombords och förneka den utåt. Det är tystnaden hos den som ingenting hindrar från att tala. Närvaron bevisar däremot föga, eftersom hycklaren framställer tecknet felfritt.

Människans dolda inre, bāṭin, är bundet vid det yttre. Bindningen är vad som gör frånvaron av tecken till besked. AI-modellens utdata hänger i luften. Ingenting vi känner till binder den, och varken närvaro eller frånvaro av tecken bär därför någon information. Vår ovisshet om maskinen är inte samma slags ovisshet som den vi lever med om varandra, utan av ett annat slag.

Pennan är lyft från tre

Här träffar invändningen rätt: hela apparaten förutsätter en mukallaf, en rättsperson som kan bära förpliktelser – något en maskin inte är. Att flytta över regeln vore ett kategorimisstag.

Men rätten har redan den formen, i en vrå som sällan besöks. »Pennan är lyft från tre: den sovande tills han vaknar, barnet tills det når mognad, och den vansinnige tills han återfår sitt förstånd.«1313Sunan Abi Dawud, Kitāb al-Ḥudūd, nr 4403. Den vansinniges handling är verklig. Skadan är verklig, och ersättning utgår ur hans egendom. Vad som hålls tillbaka är själsdomen. Handlingen tillskrivs, skadan ersätts, räkenskapen med hjärtat lämnas därhän.

Maskinen är ingen majnūn; där vet vi att ett inre finns, det är bara inte i ett skick som kan bära förpliktelse. Maskinens fall ligger ett steg under: vi vet inte att det finns något att vara i något skick. Just därför låter formen sig överföras. Pennan lyfts inte sedan någon granskat den vansinniges hjärta och funnit det otillräckligt; den lyfts för att domen fäster vid det som visar sig – tillståndet, handlingen, skadan. En regel vars tillämpning aldrig frågar efter insidan är likgiltig för hur djup vår okunnighet om insidan är. Den fungerar lika väl på ett tomrum som på ett dolt djup, och det är den formen vi behöver.

Ytan får ändå inte läsas slarvigt, och klassisk process var aldrig renodlat ytbunden. Qarāʾin, indicier, är erkända bevismedel; juristerna tvistade om domaren får döma på sin egen kunskap; Ibn Qayyim ägnade ett helt verk åt hur en domare läser tecken. En domare märker att svaret kom för fort på just den frågan. Regeln lyder inte »läs ingenting ur ytan«, utan: läs så noga du förmår, och kalla aldrig läsningen för en bekännelse. Strindberg citerade Talmud: »Om du vill lära känna det osynliga så observera ytterst noga det synliga.«1414August Strindberg, Svarta fanor: Sedeskildringar från sekelskiftet. Satsen förutsätter ändå att det finns något osynligt som det synliga kan peka mot.

Tolkningsbarhet är qarāʾin, indicier – inte iqrār, erkännande.

Tystnaden som skärper kravet

En grupp medvetandeforskare, bland dem Chalmers, Bengio och Birch, har föreslagit att beteendeproven överges. I stället härleds kännetecken ur gängse medvetandeteorier och prövas mot hur systemen är byggda. Deras analys pekar mot att inget nuvarande system uppfyller villkoren, och samtidigt mot att inga uppenbara tekniska hinder står i vägen för sådana system.1515Patrick Butlin, Robert Long, Eric Elmoznino, Yoshua Bengio, Jonathan Birch, David Chalmers m.fl., »Consciousness in Artificial Intelligence: Insights from the Science of Consciousness«, arXiv:2308.08708; publicerad i bearbetad form i Trends in Cognitive Sciences (2025). Preprinten är den version som varit tillgänglig för denna text. Att metoden alls måste konstrueras är ett erkännande: utdata kan inte avgöra saken.

Anthropic startade våren 2025 ett forskningsprogram om AI-modellernas eventuella välfärd och konstaterade att det saknas vetenskaplig samstämmighet om huruvida dagens eller morgondagens system kan ha upplevelser som förtjänar etisk hänsyn.1616Anthropic, forskningsprogrammet om model welfare, lanserat i april 2025; refererat i TechCrunch 24 april 2025. Att ett företag uttalar sig om sin egen produkts moraliska ställning bör tas för vad det är, åt båda hållen. Men hållningen som sådan är den enda hederliga: ingen vet.

Slutsatsen stör båda lägren: eftersom insidan inte kan avgöras får den inte heller vara förutsättning. Steget är inte självklart – man kan invända att osäkerhet snarare manar till försiktighet. Men en förutsättning måste gå att fastställa; annars styr den ingenting. Den som bygger sin norm på en oavgjord insida har inte grundat normen i insidan, utan gett den ett sken av grund. Vad som i själva verket avgör är vilket antagande som bars med in. Inte för rättigheter: »den kanske lider, alltså ställning«. Inte för ansvarsfrihet: »det är bara statistik, alltså inga hårda krav«. Båda smugglar in en avgjord metafysik där ingen har någon. Koranen är kortfattad på den punkten: »De flesta av dem följer inte annat än antaganden. Men antaganden kan aldrig ersätta sanningen på något sätt.«1717Koranen, Jona (Yūnus) 10:36.

وَمَا يَتَّبِعُ أَكْثَرُهُمْ إِلَّا ظَنًّا ۚ إِنَّ الظَّنَّ لَا يُغْنِي مِنَ الْحَقِّ شَيْئًا ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ بِمَا يَفْعَلُونَ

Koranen · Jona (Yūnus) 10:36

Kvar står den form juristerna redan byggt. Handlingen tillskrivs, skadan ersätts, räkenskapen med hjärtat lämnas därhän. Mer än så behövs inte för att reglera dessa system: en dom som binder fullt ut efter förmåga, utdata och följd, och som tiger om insidan. Mottagaren av ett felaktigt besked behöver ingen utredning av vad AI-modellen kände när den gav det.

Hjalmar Söderberg lät en skollärare säga till sina elever att det inte tillhör dem »att afgöra, hvarken nu eller när ni bli stora, om en människa hör till de fulla eller de tomma axen. Sådant kan en människa aldrig riktigt veta om en annan. Det vet bara Gud.«1818Hjalmar Söderberg, Martin Bircks ungdom. Söderberg når gränsen och stannar där. Juristerna stannade inte – de gjorde gränsen till ett arbetssätt.

Meningen står kvar på skärmen: »Jag är osäker här.« Om någon menade den får vi inte veta, och det låg aldrig inom vår domvärjo att avgöra. Vad vi ska kräva av det som talar hängde aldrig på det svaret – inte för maskinens del, och inte en enda gång för varandras.

Footnotes

  1. Victoria Benedictsson, Modern: En berättelse. ↩

  2. Cameron R. Jones & Benjamin K. Bergen, »Large Language Models Pass the Turing Test«, arXiv:2503.23674 (2025). Två förregistrerade, slumpmässiga trepartstest på oberoende deltagargrupper. ↩

  3. Koranen, Hycklarna (al-Munāfiqūn) 63:4. ↩

  4. Anthropic, »Tracing the thoughts of a large language model« (2025). ↩

  5. Anthropic, »Measuring Faithfulness in Chain-of-Thought Reasoning« (2023). Den omvända skalningen, att större modeller ger mindre trogna redogörelser, gällde de flesta av de undersökta uppgifterna. ↩

  6. Anthropic, »Reasoning Models Don’t Always Say What They Think« (2025). Sambandet mellan längd och otrohet är statistiskt: de otrogna kedjorna var längre, inte tvärtom. ↩

  7. METR, »CoT May Be Highly Informative Despite Unfaithfulness« (augusti 2025). ↩

  8. Karin Boye, Språket bortom logiken. ↩

  9. Ibn Khaldūn, Muqaddimah, avsnittet om handlingens orsaker i det synliga. Övers. från arabiskan. ↩

  10. al-Shāfiʿī, al-Umm, kapitlet om domarens dom. Övers. från arabiskan. ↩

  11. Bedömningen gäller formuleringen naḥnu naḥkumu bi-l-ẓāhir wa-Allāh yatawallā al-sarāʾir; se hadithkritikernas behandling hos Ibn Hajar al-ʿAsqalānī och Ibn Kathīr. Sakinnehållet stöds av ʿUmar ibn al-Khaṭṭābs uttalande i Sahih al-Bukhari, Kitāb al-Shahādāt. al-Ghazālī återger satsen som rättsregel i al-Munqidh min al-Ḍalāl. ↩

  12. Ibn Taymiyya, Kitāb al-Īmān. Övers. från arabiskan. Läran om det yttre som lāzim utvecklas i samma verk, i vederläggningen av jahmiyyas tes att fullkomlig inre tro kan bestå jämte yttre förnekelse. ↩

  13. Sunan Abi Dawud, Kitāb al-Ḥudūd, nr 4403. ↩

  14. August Strindberg, Svarta fanor: Sedeskildringar från sekelskiftet. ↩

  15. Patrick Butlin, Robert Long, Eric Elmoznino, Yoshua Bengio, Jonathan Birch, David Chalmers m.fl., »Consciousness in Artificial Intelligence: Insights from the Science of Consciousness«, arXiv:2308.08708; publicerad i bearbetad form i Trends in Cognitive Sciences (2025). Preprinten är den version som varit tillgänglig för denna text. ↩

  16. Anthropic, forskningsprogrammet om model welfare, lanserat i april 2025; refererat i TechCrunch 24 april 2025. ↩

  17. Koranen, Jona (Yūnus) 10:36. ↩

  18. Hjalmar Söderberg, Martin Bircks ungdom. ↩