Alhamdulillah betyder »allt lov och pris tillhör Gud«. Muslimer väver in den korta arabiska frasen i vardagsspråket för att återföra allt gott till Gud. Den har sin grund i Koranen. Två andra fraser i samma vardag har egna sidor: mashallah, »det Gud har velat«, sägs om det goda som redan finns, och inshallah, »om Gud vill«, om det som ännu inte har skett.
Vad betyder alhamdulillah?#
Al-hamdu li-Llāh (الحمد لله) betyder ordagrant »lovprisningen tillhör Gud«. Ordet hamd rymmer mer än beröm: det förenar pris, tacksamhet och kärlek till den som prisas. Frasen inleder Koranens allra första kapitel, al-Fatiha:
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre— Koranen 1:2
الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ
En muslim säger alhamdulillah som svar på »hur mår du«, efter en måltid, vid goda nyheter och när han själv nyser, varpå den som hör svarar yarhamuk Allāh, »Gud förbarme sig över dig«. Abū Mālik al-Ashʿarī återger att profeten Muhammed ﷺ sade att »alhamdulillah fyller vågskålen« (Sahīh Muslim 223), den våg där människans gärningar vägs på domens dag.
Vilka andra uttryck använder muslimer?#
Subhān Allāh (»fjärran från brister är Gud«) sägs inför det som väcker förundran, mā shāʾa llāh (»det Gud har velat«) när man ser något gott, och Allāhu akbar (»Gud är större«) inleder bönen med påminnelsen om att inget är större än han. Bismillāh (»i Guds namn«) föregår måltiden och varje påbörjat arbete; astaghfirullāh (»jag ber Gud om förlåtelse«) följer på felsteget. Alla hör till dhikr, åminnelsen av Gud, och tillsammans med lā ilāha illā Allāh, trosbekännelsens kärna, följer de en muslim genom hela dygnet.
Varför återkommer dessa uttryck så ofta?#
Att fraserna återkommer så ofta beror på att de inte är fyllnadsord utan uttryck för qadar, Guds förutbestämmelse: ingenting i himlarna eller på jorden sker utom genom hans vilja. Att tala så är profetens sunna, hans levda exempel, och bönen har gjort det till en vana. Al-Fatiha, som öppnar med »Lov och pris tillkommer Gud«, läses i varje rakʿa, och en muslim ber minst sjutton obligatoriska rakaʿāt per dygn (fajr 2, dhuhr 4, asr 4, maghrib 3, isha 4). Orden om Guds lov passerar alltså läpparna minst sjutton gånger om dagen.