Wudu är den rituella tvättningen med rent vatten som föregår bönen: man tvättar ansiktet, armarna upp till och med armbågarna, stryker över huvudet och tvättar fötterna upp till anklarna – och den bryts av allt som lämnar kroppen framifrån eller bakifrån, av djup sömn och av att medvetandet släcks.

Vad är wudu och varför behövs den?

Wudu utförs för att häva det mindre orenhetstillståndet ḥadath och göra muslimen redo för bönen. Den hör till läran om tahāra (renhet), som i klassisk islam är själva nyckeln till bönen: ingen ṣalāh godtas utan giltig rening. Reningen är därför inget hygienpåbud utan ett villkor för att få träda fram inför Gud, och eftersom muslimen ber fem gånger om dygnet återkommer den som en daglig rytm. Att ställa sig ren inför sin Herre är tawḥīd omsatt i handling – hela kroppen, inte bara tungan, böjs i Guds tjänst. Utan wudu finns ingen bön; reningen är inte förberedelsen inför tillbedjan utan dess första handling.

Hur gör man wudu steg för steg?

Tvagningen följer en fast ordning. Man börjar med avsikten (niyya) i hjärtat och säger bismillāh. Därefter:

  1. tvätta händerna tre gånger,
  2. skölj munnen (maḍmaḍa) och näsan (istinshāq) tre gånger,
  3. tvätta ansiktet tre gånger, från hårfäste till haka,
  4. tvätta armarna upp till och med armbågarna, höger arm före vänster,
  5. stryk med våta händer över hela huvudet och öronen en gång,
  6. tvätta fötterna upp till anklarna, höger fot före vänster.

Grunden är Koranen 5:6:

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna. — Koranen 5:6

Profetens egen tvagning beskrevs av följeslagaren Uthmān ibn ʿAffān (Sahīh al-Bukhārī 159), som lät hämta vatten och visade, kroppsdel för kroppsdel, hur var och en tvättades tre gånger. Hela tvagningen tar knappt en minut och har inte ändrats på fjorton sekler: muslimen som öppnar kranen i dag upprepar de rörelser Uthmān visade vid Profetens sida.

Vilka moment är obligatoriska och vilka rekommenderade?

Här skiljer de lärde mellan det obligatoriska (farḍ) och det rekommenderade (sunna). Fyra tvättmoment är obligatoriska och hämtade direkt ur Koranen 5:6: att tvätta ansiktet, armarna upp till armbågarna, att stryka över huvudet (öronen räknas till huvudet) och att tvätta fötterna upp till anklarna. Till detta hör att hålla ordningen och utföra momenten i en följd utan långa avbrott. Allt övrigt är sunna: att säga bismillāh, tvätta händerna först, skölja mun och näsa, börja från höger och upprepa varje tvättning tre gånger. Därför är en enda tvättning av varje obligatorisk del fullt giltig – de tre gångerna skiljer inte rätt tvagning från fel, utan den goda från den fulländade.

Vad bryter tvagningen?

Tvagningen upphävs av sådant som lämnar kroppen och av att medvetandet släcks. Enligt al-ibadah.com bryts wudu bland annat av:

  • allt som kommer ut framifrån eller bakifrån – urin, avföring och gaser,
  • att förlora medvetandet, vare sig genom djup sömn, svimning, berusning eller sjukdom,
  • att äta kamelkött: på frågan om man måste tvätta sig på nytt efter kamelkött svarade Profeten kort »Ja« (Sahīh Muslim 360, berättat av Jābir ibn Samura).

Att enbart röra vid en kvinna bryter däremot inte tvagningen enligt majoriteten av de klassiska Athari-lärde, däribland Ibn Taymiyya, som läser ordet lāmastum i Koranen 5:6 som samlag – medan Shāfiʿī-skolan menar att beröringen i sig räcker. Den som är osäker på om reningen brutits utgår från att den består: en visshet som en gång vunnits rivs inte av ett senare tvivel.

Måste man göra ny tvagning inför varje bön?

Nej. En giltig wudu håller tills något bryter den, och på en enda tvagning kan muslimen be flera böner i rad. Vid större orenhet (janāba) – efter samlag, utlösning eller avslutad menstruation – räcker inte wudu, utan hela kroppen tvättas i ghusl. Och saknas vatten, eller kan det inte användas, föreskriver samma vers i stället tayammum: en torr rening där man stryker rena händer mot ren mark och sedan över ansikte och händer. Koranen 5:6 slutar med att Gud inte vill lägga på er bördor utan rena er – därför får en bön aldrig falla på att vattnet var slut.

Källor

  • Koranen 5:6 (Mohammed Knut Bernströms tolkning)
  • Sahīh al-Bukhārī 159 (Uthmān ibn ʿAffān om Profetens tvagning)
  • Sahīh Muslim 360 (Jābir ibn Samura, om kamelkött)
  • al-ibadah.com – Tvagning (renhet)
  • al-ibadah.com – Tvagning utan vatten (tayammum)