Islams gudssyn är en kompromisslös monoteism: det finns bara en enda Gud – på arabiska Allah – som har skapat allt, är fullkomligt olik sin skapelse och ensam har rätt att tillbedjas. Hela religionen vilar på denna enda sats. Att vittna om den – »det finns ingen gud utom Gud« – är trosbekännelsens (shahāda) första hälft och det som gör en människa till muslim. Omkring två miljarder människor, närmare en fjärdedel av jordens befolkning enligt Pew Research Center, vänder sig i dag till denne ende Gud.

Vad menar islam med att Gud är »en«?

Läran om Guds enhet kallas tawhīd och är islams absoluta kärna. Klassiska teologer delar in den i tre led: Gud är ensam Herre som skapar och upprätthåller allt (rubūbiyya), Gud är den ende som får dyrkas (ulūhiyya), och Gud äger ensam sina fullkomliga namn och egenskaper (asmāʾ wa sifāt). Den mest koncentrerade beskrivningen ger sura al-Ikhlās, »Den rena tron«:

SÄG: »Han är Gud – En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.« — Koranen 112:1-4

Gud har alltså ingen partner, inget barn, ingen like och inget ursprung. Detta är inte en lärosats bland andra; det är linjen som skiljer tro från otro.

Vem är Allah – och är det en annan gud?

Allah är inte ett egennamn för en särskild »muslimsk« gud, utan helt enkelt det arabiska ordet för Gud, al-ilāh. Arabisktalande kristna och judar har använt samma ord i århundraden. Islam lär att det är samme Gud som uppenbarade sig för Abraham (Ibrāhīm), Moses och Jesus – profeternas budskap var i grunden ett och detsamma: tillbe den ende Skaparen. Skillnaden ligger inte i vem Gud är, utan i hur Gud beskrivs. Islam avvisar bestämt tanken att Gud skulle ha avlat en son, ingå i en treenighet eller ta mänsklig gestalt. Gud är en – inte en av tre, inte en far i mänsklig mening. Islam tillber alltså samme Gud, renad från allt som människan med tiden lade till.

Hur beskriver Koranen Guds egenskaper?

Koranen målar inte Gud som en avlägsen abstraktion utan som levande, vetande och allsmäktig. Den mest älskade versen om detta är Tronversen (Āyat al-Kursī):

GUD – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. […] Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige. — Koranen 2:255

Gud beskrivs genom sina skönaste namn (al-asmāʾ al-husnā) – den Nåderike, den Barmhärtige, den Förlåtande. En hadith fastslår att »Gud har nittionio namn« och att den som lär känna dem stiger in i paradiset (Sahīh al-Bukhārī 2736; Sahīh Muslim 2677). Den athariska traditionen, företrädd av Ibn Taymiyya och Ibn al-Qayyim, bekräftar dessa namn och egenskaper precis som de uppenbarats – utan att förvränga dem, förneka dem, fråga »hur?« eller likna Gud vid det skapade. Gud är därför ingen gåta att lösa, utan en Herre att lära känna – ett namn i taget.

Kan Gud avbildas eller liknas vid något?

Nej. Eftersom Gud är fullkomligt olik allt skapat kan han varken avbildas, föreställas eller jämföras med en mänsklig förebild. Koranen sätter principen kort:

Ingenting är som Han. — Koranen 42:11

Därför finns det i islam aldrig några bilder eller statyer av Gud. Att tillskriva Gud en like, eller att rikta tillbedjan mot något annat än honom, kallas shirk och räknas som den allvarligaste av alla synder – själva motsatsen till tawhīd. Här går islams skarpaste gräns: allt får tänkas om Gud utom att han skulle vara lik något du kan se.

Hur nära är Gud människan?

Trots att Gud är upphöjd över sin skapelse är han inte fjärran. Koranen beskriver en Gud som hör varje viskning:

Vi har skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder. — Koranen 50:16

Förhållandet till Gud är därför ett av både vördnad och förtröstan: människan dyrkar honom i bön, hoppas på hans nåd och fruktar hans rättvisa. Gud behöver inte människan, men människan behöver Gud i varje andetag. I de fem dagliga bönerna vänder sig den troende mot denne ende Gud – upphöjd över allt, och ändå närmare än pulsen vid halsen.

Källor

  • Koranen 112:1-4 (al-Ikhlās)
  • Koranen 2:255 (Tronversen)
  • Koranen 42:11
  • Koranen 50:16
  • Sahīh al-Bukhārī 2736; Sahīh Muslim 2677 (Guds nittionio namn)
  • al-ibadah.com – Monoteism (tawhīd), https://al-ibadah.com/troslara/tawhid
  • Pew Research Center – global muslimsk befolkning