Abort är ett avsiktligt avbrytande av en graviditet, till skillnad från missfall, som inträffar utan ingrepp. I den islamiska rättstraditionen behandlas frågan under termerna ijhād och isqāt, och den har aldrig besvarats med ett enkelt ja eller nej. Svaret beror på hur långt graviditeten har gått. De klassiska juristerna delade fosterutvecklingen i stadier och band den avgörande rättsverkan till en enda tidpunkt: den stund då själen blåses in i fostret, nafkh al-rūh.

Om själva tidpunkten råder däremot ingen egentlig oenighet. Alla fyra rättsskolorna förlägger besjälningen till den hundratjugonde dagen, 120 dagar från befruktningen. Ibn Qudama skriver i al-Mughnī rent ut att Profeten ﷺ underrättade om att själen blåses in vid fjärde månaden, och Ibn Rushd återger samma räkning från Abu Hanifa.1 Efter den tidpunkten råder nära enighet om att ingreppet är förbjudet och räknas som att döda en själ, med moderns livsfara som det undantag nästan alla erkänner.

Det som skiljer skolorna åt är någonting annat: hur långt före besjälningen ett ingrepp ändå kan tillåtas. Hanafiterna räknas som mest tillåtande och sträcker utrymmet fram mot hundratjugo dagar, men kräver i regel ett giltigt skäl. Shafiiterna är splittrade, och det är från dem den ibland citerade åttiodagarsgränsen kommer. Hanbaliterna tillåter vanligen bara inom de första fyrtio dagarna, medan säden ännu är nutfa. Malikiterna är strängast och förbjuder i regel från befruktningen. Fyrtiodagarsgränsen är alltså en tillåtlighetsgräns, inte ett besjälningsdatum, och sammanblandningen av de två är den vanligaste felläsningen av det klassiska materialet.

Den svenska tvisten handlar sällan om detta. Också svensk rätt bedömer fostret på en tidsaxel, men drar sin gräns vid utgången av vecka 18 och sin yttersta spärr vid livsduglighet. Avståndet är litet men går åt fel håll för den som vill se ett sammanfall. Hundratjugo dagar från befruktningen, som de klassiska texterna räknar, motsvarar ungefär sjutton veckor och en dag. Den svenska räkningen utgår i stället från sista menstruationens första dag, vilket lägger till omkring två veckor. Den klassiska tidpunkten hamnar då kring graviditetsvecka nitton, alltså strax utanför den svenska artonveckorsgränsen. Premisserna går ändå inte att förena. Den ena axeln mäter när själen kommer. Den andra mäter när kroppen kan överleva utanför livmodern, och lägger beslutet hos den gravida.

Vad ordet abort betyder i islamisk rätt

Det svenska ordet går tillbaka på latinets aboriri, att förgås. Äldre svenska hade fosterfördrivning, ett ord som bär handlingen i sig på ett sätt som det latinska inte gör. Medicinen skiljer spontan abort, alltså missfall, från provocerad eller inducerad abort.

Arabiskan har två gångbara termer. Ijhād kommer av en rot som betyder att driva ut något i förtid, isqāt av roten s-q-t, att låta falla. Båda är i huvudsak moderna standardord. Slår man upp ett klassiskt rättsverk finner man sällan ett kapitel med den rubriken. Materialet ligger i stället i kitāb al-diyāt, boken om böter och blodspengar, under rubriken janīn, foster, och under ghurra, den särskilda bot som utgick när ett foster gick förlorat. Den klassiska termen för själva händelsen är ofta imlās, av en rot som betyder att glida undan, och den beskriver ett foster som stötts ut efter våld mot den gravida. Ordet är valt utifrån vad en kvinna som blivit slagen faktiskt ser: något som lämnar kroppen utan att hon släppte det.

Det rättsliga ordförrådet följer utvecklingen steg för steg. Nutfa är sädesdroppen, ʿalaqa det som fäster sig, mudgha köttklumpen. Först därefter inträder nafkh al-rūh, och från den punkten talar texterna om fostret som en nafs, en själ, med det skydd ordet bär med sig.

Tre angränsande begrepp bör hållas isär från abort, eftersom de i svensk debatt regelbundet glider ihop med den. Azl är avbrutet samlag och gäller att förhindra befruktning. Waʾd är den förislamiska sedvänjan att begrava nyfödda flickor levande, alltså barnamord. Qatl al-nafs är dödandet av en människa i straffrättslig mening. Ordförrådet beskriver en skala, och de rättsliga följderna löper med den led för led.

Vad Koranen och haditherna säger om abort

Koranen ger ingen regel om abort. Den ger en beskrivning av hur en människa blir till, och den beskrivningen har blivit rättslitteraturens utgångspunkt. Den fylligaste passagen står i sura al-Muʾminūn:

VI HAR skapat människan av finaste lera; därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar. Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!2

وَلَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ مِن سُلَالَةٍ مِّن طِينٍ ثُمَّ جَعَلْنَاهُ نُطْفَةً فِي قَرَارٍ مَّكِينٍ ثُمَّ خَلَقْنَا النُّطْفَةَ عَلَقَةً فَخَلَقْنَا الْعَلَقَةَ مُضْغَةً فَخَلَقْنَا الْمُضْغَةَ عِظَامًا فَكَسَوْنَا الْعِظَامَ لَحْمًا ثُمَّ أَنشَأْنَاهُ خَلْقًا آخَرَ ۚ فَتَبَارَكَ اللَّهُ أَحْسَنُ الْخَالِقِينَ

Koranen · al-Muʾminūn 23:12–14

Uttrycket »en ny skapelse« har av exegeterna lästs som besjälningen. En parallell passage i sura al-Hajj talar om klumpen som »dels formad, dels ännu formlös«, och just den formuleringen blev för juristerna beviset för att stadierna har rättslig betydelse.3

يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِن كُنتُمْ فِي رَيْبٍ مِّنَ الْبَعْثِ فَإِنَّا خَلَقْنَاكُم مِّن تُرَابٍ ثُمَّ مِن نُّطْفَةٍ ثُمَّ مِنْ عَلَقَةٍ ثُمَّ مِن مُّضْغَةٍ مُّخَلَّقَةٍ وَغَيْرِ مُخَلَّقَةٍ لِّنُبَيِّنَ لَكُمْ ۚ وَنُقِرُّ فِي الْأَرْحَامِ مَا نَشَاءُ إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى ثُمَّ نُخْرِجُكُمْ طِفْلًا ثُمَّ لِتَبْلُغُوا أَشُدَّكُمْ ۖ وَمِنكُم مَّن يُتَوَفَّىٰ وَمِنكُم مَّن يُرَدُّ إِلَىٰ أَرْذَلِ الْعُمُرِ لِكَيْلَا يَعْلَمَ مِن بَعْدِ عِلْمٍ شَيْئًا ۚ وَتَرَى الْأَرْضَ هَامِدَةً فَإِذَا أَنزَلْنَا عَلَيْهَا الْمَاءَ اهْتَزَّتْ وَرَبَتْ وَأَنبَتَتْ مِن كُلِّ زَوْجٍ بَهِيجٍ

Koranen · al-Hajj 22:5

Två verser förbjuder att man dödar sina barn. Den ena står i sura al-Isrāʾ:

Döda inte era barn av rädsla för fattigdom; Vi sörjer för dem och för er. Att döda [dem] är en svår synd.4

وَلَا تَقْتُلُوا أَوْلَادَكُمْ خَشْيَةَ إِمْلَاقٍ ۖ نَّحْنُ نَرْزُقُهُمْ وَإِيَّاكُمْ ۚ إِنَّ قَتْلَهُمْ كَانَ خِطْئًا كَبِيرًا

Koranen · al-Isrāʾ 17:31

Den andra står i sura al-Anʿām, i en uppräkning av det Gud har förbjudit, och för samman detta med förbudet mot att ta ett liv som Gud har förklarat heligt.5 Bakgrunden är den förislamiska seden att göra sig av med nyfödda flickor, som sura al-Takwīr tar upp i en av Koranens skarpaste formuleringar:

och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas för vilket brott hon miste livet,6

Till detta kommer den allmänna principen i sura al-Māʾida om att den som dödar en människa räknas som om han hade dödat hela människosläktet.7 En vers i sura al-Mumtahana, om kvinnornas trohetsed, nämner att de inte skall döda sina barn och inte fara med osanning om »vad de har mellan sina händer och sina fötter«. Bernström läser uttrycket som en anspelning på att tillskriva en man ett barn som inte är hans, medan andra kommentatorer har läst det som fosterfördrivning.8

Hadithlitteraturen ger de siffror som hela den senare rättsdiskussionen kretsar kring. Abdullah ibn Masud återger att människans skapelse samlas i moderlivet i fyrtio dagar som sädesdroppe, sedan lika länge som ʿalaqa, sedan lika länge som mudgha, varefter en ängel sänds och blåser in själen.9 En annan hadith, hos Muslim på Hudhayfa ibn Usayds auktoritet, låter ängeln komma redan efter fyrtio eller fyrtiotvå nätter.10 Där de två texterna skiljer sig går också rättsskolorna isär.

Den viktigaste rättsliga texten är ändå ghurra-hadithen. Två kvinnor ur stammen Hudhayl kom i slagsmål, den ena kastade en sten och den andra fick missfall. Profeten Muhammed ﷺ dömde att boten för fostret var en slav, man eller kvinna. Fostret hade alltså ett skyddsvärde som utlöste betalningsansvar, men ingen vedergällning och inga fulla blodspengar utgick. Boten motsvarade enligt Mālik en tiondel av moderns egna blodspengar.11

Rättsskolornas syn på abort

För att förstå varför datumet betyder så mycket måste man se vad besjälningen är i traditionen. Besjälningen är ingen biologisk gräns. Den är en punkt på själens resa. Ibn al-Qayyim al-Jawziyya (d. 1350) beskriver den resan i Madārij al-sālikīn som fyra på varandra följande tillblivelser: en i livmodern, dit ingen blick och ingen hand når, en i denna värld, en i barzakh och en vid uppståndelsen, där varje led sägs vara större än det som gick före.12 Livmodern är i denna föreställning en boning för någon som redan har en historia. Den som avbryter graviditeten efter besjälningen ingriper i den historien. Det är skillnaden mellan att stoppa något som håller på att bli till och att avbryta någon mitt i en resa som började före livmodern.

Efter besjälningen är läget därför i praktiken enhetligt. Hanafiten Ibn Abidin (d. 1836) skriver i Radd al-muhtār att ingreppet då är otillåtet utan undantag, och att det som avlägsnas är en själ.13 Den erkända öppningen är bekräftad livsfara för modern. Motiveringen är rättsteknisk och gammal: modern är den etablerade personen, fostret den ännu beroende, och när två liv står mot varandra räddas det som redan är fullständigt. Inte ens detta undantag är dock helt oomtvistat. Mosa Sayed noterar att Khomeini förbjöd abort efter fjärde månaden också när kvinnans liv var i fara, vilket visar att den vanliga svenska sammanfattningen om ett undantag alla godtar är för enkel.14

Före besjälningen skiljer sig skolorna åt. Hanafiterna räknas som de mest tillåtande, men det är här den vanligaste svenska missuppfattningen uppstår. Många hanafiter krävde ett ʿudhr, ett giltigt skäl, också inom den tillåtna perioden. Det är alltså ursäkten som öppnar utrymmet. Kvinnan som söker sig till juristen måste kunna säga varför, och svaret prövas. Shafiiterna är splittrade, och det är från dem den ibland citerade åttiodagarsgränsen kommer, även om Sayed samtidigt påpekar att många shafiitiska jurister i praktiken utgick från hundratjugo dagar. Al-Ghazali (d. 1111) behandlar i Ihyāʾ ulūm al-dīn fosterfördrivning som ett brott mot något som redan har blivit till, och graderar allvaret efter stadium. Han skiljer den uttryckligen från azl, som han inte betraktar som ett brott alls.

Malikiterna är strängast. Ibn Juzayy (d. 1340) skriver i al-Qawānīn al-fiqhiyya att det är otillåtet att ingripa när livmodern väl har slutit sig om säden, och al-Dardir och al-Dusuqi bekräftar under 1700- och 1800-talen att förbudet redan före fyrtiodagarsgränsen är den mer korrekta hållningen i skolan.15

Kartan över skolorna cirkulerar i två versioner, och båda gäller tillåtlighetsgränsen. Den brittiska islamiska läkarföreningens tidskrift placerar malikiter och hanbaliter vid fyrtio dagar och hanafiter och shafiiter vid hundratjugo. Rättsvetaren Mosa Sayed ordnar dem annorlunda, med hanafiterna vid hundratjugo, shafiiterna vid åttio, hanbaliterna vid fyrtio och malikiterna strängast av alla. Skillnaden beror på vilka verk inom varje skola man väger tyngst. Ingen av kartorna gäller besjälningen, som ligger vid hundratjugo dagar i alla fyra skolorna, och en läsning som gör fyrtiodagarsgränsen till ett besjälningsdatum för malikiter och hanbaliter har inget stöd i skolornas egna standardverk.

Islamologen Marion Holmes Katz har belagt att de klassiska juristerna i första hand skrev om ofrivillig fosterförlust efter våld mot en gravid kvinna, och om ersättningen för den.16 Att läsa texterna som en abortlagstiftning i modern mening lägger på dem en fråga de inte ställde. Det syns på exemplen. När Ibn Abidin skall illustrera vad ett giltigt skäl kan vara, väljer han en ammande kvinna vars mjölk sinar av en ny graviditet, när fadern inte har råd med en amma till det barn hon redan har.

Abortens historia i den muslimska världen

Bakgrunden till Koranens förbud är waʾd al-banāt, seden att begrava nyfödda flickor levande. Sura al-Takwīr talar om ett brott utan svar, och sura al-Anʿām knyter fattigdomen till handlingen. Barnamord är något annat än abort, men det är den horisont där de koraniska förbuden hör hemma, och den skillnaden går ofta förlorad när verserna åberopas i abortdebatt.

Under den klassiska perioden fanns kunskapen om abortframkallande medel i den grekisk-arabiska medicinen. Läkarlitteraturen räknade upp dem tillsammans med indikationer, exempelvis trång bäckenform. Historikern Basim Musallam har dokumenterat att detta praktiska vetande levde parallellt med den juridiska diskussionen, och att preventivmedel var betydligt mindre kontroversiella i den islamiska världen än i det samtida kristna Europa.17

Den moderna kriminaliseringen kom uppifrån och sent. Under 1800-talet förbjöd det osmanska riket abort i en rad påbud och senare i strafflagstiftningen, med demografiska och militära motiv snarare än nya rättsläror. Under kolonialtiden ersattes stora delar av straffrätten i muslimska länder av europeiska lagverk, som förde med sig sina egna abortförbud. De lagar som i dag beskrivs som islamiska är därför i många fall ett franskt eller brittiskt arv. Paragrafen som åberopas i en domstol i Kairo kan ha formulerats i Paris.

Under 1900-talets senare hälft blev frågan politisk. Tunisien tillät 1965 abort för gifta kvinnor med fem levande barn, med makens samtycke, och utvidgade 1973, som första arabiska land, rätten till abort på begäran under första trimestern. Iran antog 2005 en lag om terapeutisk abort inom fyra månader, tillämplig vid vissa förtecknade fosteravvikelser och vid fara för modern.14

Den enskilt mest citerade moderna texten kom 1990. Islamiska fiqhakademin, knuten till Muslimska världsförbundet, samlades till sin tolfte session i Mecka och beslöt att abort får utföras vid svår och obotlig missbildning, fastställd av en kommitté av betrodda specialistläkare, med föräldrarnas samtycke och inom hundratjugo dagar från graviditetens början. Efter den gränsen är ingreppet inte tillåtet ens vid konstaterad fosterskada, med moderns liv som enda undantag.18 Saudiarabiens högsta lärdomsråd har på liknande sätt uttalat att abort inom de första fyrtio dagarna kan tillåtas när den tjänar ett godtagbart syfte eller avvärjer skada.19

För muslimer i Europa finns dessutom ett organ med anspråk på just denna geografi. Europeiska fatwarådet, grundat 1997 och verksamt från Dublin, bildades för att besvara frågor från muslimer som lever under icke-islamisk lag. Dess uttalanden är rådgivande. De har ingen rättsverkan i Sverige, där abortlagen gäller oberoende av vad ett fatwaorgan säger.20

Aborten i Sverige

Abortlag (1974:595) trädde i kraft den 1 januari 1975 och bygger på tre bestämmelser. Enligt 1 § får abort utföras på kvinnans begäran om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan, och under förutsättning att ingreppet inte på grund av sjukdom hos henne kan antas medföra allvarlig fara för hennes eget liv eller hälsa. Enligt 3 § krävs därefter tillstånd av Socialstyrelsen, som får ges endast om synnerliga skäl föreligger, och inte om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt. Enligt 6 § får Socialstyrelsen lämna tillstånd till avbrytande oavsett hur långt havandeskapet framskridit, om det kan antas medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa på grund av sjukdom eller kroppsfel hos henne. Också den sista vägen går alltså via myndigheten, inte förbi den.21 Siffran vecka 22, som ofta uppges vara den yttersta gränsen, förekommer inte i lagtexten. Den är administrativ praxis, härledd ur det lagfästa livsduglighetskriteriet och ur vad neonatalvården vid varje tid klarar. Också den svenska yttersta spärren är alltså rörlig: den flyttas av det som händer på en neonatalavdelning, inte av det som beslutas i en kammare.

År 2025 rapporterades cirka 34 100 aborter till Socialstyrelsen, vilket motsvarar drygt 18 aborter per 1 000 kvinnor i åldern 15 till 44 år. Nästan 65 procent utfördes före vecka 7 och knappt 98 procent med medicinsk metod.22 RFSU redovisar för 2021 att drygt en procent av ingreppen, 516 stycken, utfördes efter vecka 18.23

De sena aborternas karaktär har förändrats. Marc Bygdeman och Anita Ahlenius granskade 2005 materialet från år 2002: 322 ärenden avseende 316 kvinnor, varav 268 ansökningar beviljades och 48 avslogs. Bland de 268 beviljade angavs fosterskada i 143 fall, psykosociala skäl i 102 och sjukdom hos kvinnan i 23. Räknat på de beviljade ansökningarna hade andelen fosterskada 1987 varit 34,8 procent mot 53,4 procent 2002, alltså 143 av 268, en förskjutning författarna tillskriver den rutinmässiga ultraljudsscreeningen.24 Socialstyrelsens föreskrifter reglerar stödsamtal, preventivmedelsrådgivning och ansökningsförfarandet vid sen abort.25 Lagen håller på att ändras. Utredningen SOU 2025:10 överlämnades i februari 2025, och den 21 maj 2026 lade regeringen fram proposition 2025/26:271, En förändrad abortlag. Förslaget förtydligar att en gravid kvinna får göra abort till och med graviditetsvecka 18, öppnar för att ingreppet utförs utanför sjukhus i verksamhet som Inspektionen för vård och omsorg har godkänt för ändamålet, och moderniserar lagens språk. Propositionen bereds i socialutskottet och är ännu inte beslutad.26

Två svenska strider är särskilt relevanta för muslimska läsare. Den första gäller samvetsfrihet. Barnmorskan Ellinor Grimmark nekades anställning sedan hon uppgett att hon inte kunde medverka vid abort. Jönköpings tingsrätt avgjorde målet till regionens fördel den 12 november 2015, och Arbetsdomstolen gjorde detsamma den 12 april 2017.27 Domen sammanfattas ofta felaktigt i debatten. Prövningen gällde en avgränsad fråga: om regionen gjort sig skyldig till diskriminering och otillåten inskränkning av religionsfriheten i det enskilda anställningsärendet. Om samvetsfrihet i allmänhet bör införas i svensk vård prövades aldrig. Utgången fick också kännbara ekonomiska följder, eftersom Grimmark ålades att ersätta motpartens rättegångskostnader med omkring 926 000 kronor efter tingsrättens dom och ytterligare cirka 606 000 kronor efter Arbetsdomstolens. Europadomstolen avvisade den 11 februari 2020 hennes och Linda Steens klagomål som uppenbart ogrundade. Domstolen erkände att vägran att medverka är en religionsyttring som skyddas av artikel 9, men fann inskränkningen laglig, berättigad och proportionerlig, och slog fast att Sverige har en positiv skyldighet att organisera vården så att tjänsterna faktiskt tillhandahålls.28

Den andra gäller urval. År 2009 vände sig klinikchefen och överläkaren Kaj Wedenberg vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna till Socialstyrelsen sedan en kvinna för andra gången begärt abort efter att ultraljud visat att fostret var en flicka. Myndigheten svarade att vården inte kan neka abort före vecka 18 ens när det är känt att könet är skälet.29 Sura al-Takwīr gäller födda flickor och inte foster, och versen kan därför inte utan vidare läsas som ett förbud mot könsselektiv abort. Vad juristerna gjorde var något annat: de sträckte ut versens moraliska logik, att utsorteringen av flickor är ett brott utan försvar, till att omfatta skyddet för det besjälade fostret. Det svenska beskedet ger utrymme åt just det urval den logiken fördömer. Beskedet säger vad lagen tillåter. Om svensk praxis säger det ingenting. Hur vanligt könsselektivt urval är i Sverige kan enligt tillgängliga genomgångar inte fastställas, och företeelsen är dokumenterad främst i Syd- och Östasien.

En besläktad kritik kommer inifrån det svenska samhället. Svenska Downföreningen vill varken förbjuda fosterdiagnostik eller abort, men reagerar mot att Downs syndrom pekas ut som mål för testning och frågar vilket samhällsklimat som uppstår när antalet födda med syndromet minskar.30 Föreningen tar alltså inte ställning mot aborträtten, och dess kritik skall inte läsas som stöd för en religiös hållning. Den gäller något annat: vad ett systematiskt sökande efter en viss avvikelse säger om samhällets syn på dem som lever med den. Fiqhakademins beslut 1990 rör en närliggande fråga men besvarar den på helt egna premisser, och tillåter avbrytande vid svår missbildning endast inom hundratjugo dagar medan svensk rätt medger det ända fram till livsduglighetsgränsen.

Om själva vårdmötet finns nu svensk empiri. I en nationell studie av 731 anställda inom svensk kvinnosjukvård besvarade deltagarna i genomsnitt 3,14 av 7 frågor rätt om migranters sexuella och reproduktiva hälsa, och forskarna fann att svaren hängde nära samman med personliga värderingar.31

Aborten i svensk idéhistoria

Också Sverige har lagstiftat om graviditeter i sekler, men med helt andra argument än den islamiska traditionen. Historien förklarar inte den islamiska hållningen och kan varken stödja eller vederlägga den. Vad den förklarar är något annat: varför abortfrågan väcker de reaktioner den gör i Sverige, och varför ordet arvshygien ligger så nära ytan när selektion kommer på tal. 1734 års lag straffbelade fosterfördrivning, och för barnamord gällde dödsstraff. Gustav III:s barnamordsplakat 1778 gav ogifta kvinnor rätt att föda anonymt, uttryckligen för att minska antalet dödade nyfödda. 1864 års strafflag dömde kvinnan själv till straffarbete.

Kring sekelskiftet 1900 flyttades frågan från synden till befolkningen. Efter Hinke Bergegrens föredrag Kärlek utan barn stiftades 1910 den så kallade preventivlagen, som förbjöd offentlig upplysning om preventivmedel. Elise Ottesen-Jensen grundade RFSU 1933, och Alva och Gunnar Myrdals Kris i befolkningsfrågan (1934) gjorde barnafödandet till socialpolitik.

Ellen Key hör hit. Hon inledde Barnets århundrade (1900) med kapitlet »Barnets rätt att välja sina föräldrar«, och drev i Lifslinjer (1903) tanken att moderskapet var samhällets bärande institution. Hennes argument gällde barnets rätt att bli välboren och den ogifta moderns villkor, och hon menade att talet om kvinnans frihet var tanklöst så länge hon arbetade för sitt existensminimum. Samma resonemang bar en tydlig arvshygienisk sida, som senare skulle skrivas in i lag.

Det syns i lagstiftningen. 1938 års abortlag, Sveriges första, tillät abort på medicinsk, humanitär och arvshygienisk grund. Den sistnämnda hörde samman med steriliseringslagarna 1934 och 1941. Socialmedicinsk indikation tillkom 1946 och fosterskadeindikation 1963, efter neurosedynkatastrofen. Det arvshygieniska motivet försvann ur svensk abortlagstiftning först i och med 1974 års lag, samtidigt som en ny steriliseringslag antogs 1975.

Hela denna utveckling löper vid sidan av den islamiska och delar inga premisser med den. Den förklarar däremot varför en svensk läsare möter frågan med ett minne av statlig selektion i bakgrunden, och varför invändningen mot fosterdiagnostik låter annorlunda i Sverige än den skulle göra någon annanstans.

Vanliga invändningar och missförstånd om abort

Att samvetsfrihet vore en rimlig kompromiss. Invändningen framförs i sin starkaste form som ett arbetsrättsligt krav på skälig anpassning: artikel 9 skyddar religionsyttringen, och arbetsgivare anpassar sig i andra fall, från arbetstider till klädsel. Europadomstolen godtog premissen men inte slutsatsen. RFSU formulerar motargumentet kort: det är ingen rättighet att arbeta som gynekolog eller barnmorska, men det är en rättighet att få bästa möjliga abortvård. Det empiriskt tyngsta skälet emot gäller tillgängligheten. Vid en liten klinik eller i glesbygd, där bemanningen kan bestå av ett fåtal barnmorskor, räcker en enda vägrande medarbetare för att tjänsten inte skall kunna erbjudas alls, och den som söker vård får resa. I glesbygd, där avstånden till närmaste alternativ mäts i timmar, är det den enskilda patienten som bär kostnaden för personalens samvete. Organisationen beskriver också ett litet men välfinansierat abortmotstånd som arbetar med juridik snarare än slagord, med två mål i Sverige: samvetsklausuler och en sänkning av gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12.32

Att islam förbjuder abort undantagslöst. Invändningen förtjänar sin starkaste form, och den starkaste formen är inte en svensk webbplats utan den malikitiska skolan. Ibn Juzayy förbjuder ingreppet från den stund livmodern har slutit sig om säden, och al-Dardir och al-Dusuqi bekräftar att förbudet gäller redan före fyrtiodagarsgränsen. Det är ett klassiskt, väl belagt förbud utan tidsgräns, buret av namngivna jurister i en av de fyra skolorna.

Vad som däremot inte stämmer är att detta skulle vara islams hållning. Det är en av fyra, och den strängaste. Hanafiternas utrymme fram till hundratjugo dagar och fiqhakademins beslut från 1990 är inga marginalföreteelser, och en skola som talar för hela traditionen gör anspråk den klassiska litteraturen inte ger den. Hur den absoluta hållningen fördelar sig bland svenska muslimer går inte att avgöra på det underlag som finns. Något samlat, offentligt dokumenterat ställningstagande från svenska muslimska samfund eller imamråd saknas, och de svenska webbplatser som uttalar sig anför i regel varken vers, hadith eller namngiven lärd.33

Att islam därför erkänner en aborträtt i hundratjugo dagar. Den motsatta feltolkningen är lika vanlig, och den missar vad texterna faktiskt gör. Utrymmet är konstruerat som ursäkt. Någon befogenhet ger det inte, och de flesta juristerna avvisade uttryckligen fattigdom som skäl, med hänvisning till att försörjningen är utlovad. Tanken illustreras i den klassiska litteraturen med bilden av barnet vars näringsväg först är navelsträngen, sedan mjölken, sedan födan: försörjningen är ordnad före den behövs.

Att fiqh-texterna är en abortlag. Marion Katz och Zahra Ayubi riktar den kanske starkaste kritiken, och den kommer inifrån forskningen själv. Enligt Katz behandlade texterna huvudsakligen ofrivillig fosterförlust efter våld och faderns anspråk på avkomma. Ayubi menar att den samtida islamiska bioetiken bygger på manliga juristers auktoritet och marginaliserar kvinnors egen moraliska kunskap om sina kroppar.34 Kritiken går inte att avfärda som sekulär, eftersom den riktar sig mot fatwamodellen som kunskapsform.

Att preventivmedel är samma fråga. Ibn Taymiyya (d. 1328) håller isär dem tydligt och citerar två hadither om azl som båda visar att det var tillåtet att förhindra befruktning. Abort rör ett påbörjat liv och ligger i andra kapitel.

Att svenska muslimer har en gemensam hållning. Pew Research Center fann 2013 att tre fjärdedelar eller fler ansåg abort moraliskt fel i 24 av 37 undersökta länder, men också att 34 procent i Jordanien, 22 procent i Egypten och 21 procent i Irak inte betraktade abort som en moralisk fråga över huvud taget.35 Dessa siffror säger dock ingenting om Sverige och kan inte överföras hit. Mosa Sayed betonar att svenska muslimer är en heterogen och löst sammansatt grupp och att det saknas empirisk forskning om deras faktiska uppfattningar. Det finns ingen svensk abortstatistik uppdelad efter religion.

Footnotes

  1. Ibn Qudāma, al-Mughnī, kitāb al-janāʾiz, om bönen över ett dödfött foster: »Profeten ﷺ underrättade i sin sanna hadith om att själen blåses in i det vid fjärde månaden.« Ibn Rushd, Bidāyat al-mujtahid, återger samma räkning från Abu Hanifa: bönen förrättas när själen har blåsts in, »det vill säga när det har varit fyra månader eller mer i moderns liv«. ↩

  2. Koranen, al-Muʾminūn 23:12–14. ↩

  3. Koranen, al-Hajj 22:5. ↩

  4. Koranen, al-Isrāʾ 17:31. ↩

  5. Koranen, al-Anʿām 6:151. ↩

  6. Koranen, al-Takwīr 81:8–9. ↩

  7. Koranen, al-Māʾida 5:32. ↩

  8. Koranen, al-Mumtahana 60:12, med Knut Bernströms not till versen. ↩

  9. Sahih al-Bukhari 3208 (kitāb badʾ al-khalq); Sahih Muslim 2643 (kitāb al-qadar). ↩

  10. Sahih Muslim 2645. ↩

  11. Sahih al-Bukhari 6904 (kitāb al-diyāt); Sahih Muslim 1681. Mālik anger i al-Muwattaʾ att ghurra motsvarar en tiondel av moderns blodspengar. ↩

  12. Ibn al-Qayyim al-Jawziyya, Madārij al-sālikīn, kommentaren till al-Harawis Manāzil al-sāʾirīn. Referatet följer resonemanget om de fyra tillblivelserna. ↩

  13. Ibn Abidin, Radd al-muhtār alā al-Durr al-mukhtār, kitāb al-nikāh. Den sidhänvisning till första bandet som cirkulerar i den medicinsketiska litteraturen hör till verkets renhetskapitel och avser inte denna fråga. ↩

  14. Mosa Sayed, »Abort inom den islamiska rättstraditionen«, Svensk Juristtidning 2014 s. 812–834. ↩ ↩2

  15. Ibn Juzayy, al-Qawānīn al-fiqhiyya; al-Dardir, al-Sharh al-kabīr med al-Dusuqis hāshiya. ↩

  16. Marion Holmes Katz, »The Problem of Abortion in Classical Sunni fiqh«, i Jonathan Brockopp (red.), Islamic Ethics of Life (University of South Carolina Press, 2003). ↩

  17. B. F. Musallam, Sex and Society in Islam: Birth Control before the Nineteenth Century (Cambridge University Press, 1983). ↩

  18. Islamiska fiqhakademins beslut vid dess tolfte session i Mecka, 15 rajab 1410 h. / 10 februari 1990, återgivet i IslamQA fatwa 12118. ↩

  19. IslamQA fatwa 42321, som återger Saudiarabiens högsta lärdomsråd. ↩

  20. Europeiska fatwarådet (European Council for Fatwa and Research), grundat 1997, med säte i Dublin. ↩

  21. Abortlag (1974:595), 1, 3 och 6 §§. ↩

  22. Socialstyrelsen, Statistik om aborter, avseende år 2025. ↩

  23. RFSU, »Aborträtten i Sverige: det säger lagen«. ↩

  24. Marc Bygdeman och Anita Ahlenius, Läkartidningen nr 8/2005. ↩

  25. SOSFS 2009:15, Socialstyrelsens föreskrifter om abort, i konsoliderad lydelse. ↩

  26. SOU 2025:10, En förändrad abortlag: för en god, säker och tillgänglig abortvård, överlämnad den 4 februari 2025; proposition 2025/26:271, En förändrad abortlag, överlämnad den 21 maj 2026, under beredning i socialutskottet (betänkande 2026/27:SoU3). ↩

  27. Jönköpings tingsrätt, dom 12 november 2015; Arbetsdomstolen, dom 12 april 2017, AD 2017 nr 23. ↩

  28. Europadomstolen, Grimmark mot Sverige (43726/17) och Steen mot Sverige (62309/17), beslut 11 februari 2020, offentliggjort i mars samma år. ↩

  29. SVT Nyheter, »Fel kön giltigt skäl till abort«, 11 maj 2009. ↩

  30. Svenska Downföreningen, om fosterdiagnostik. ↩

  31. Birgitta Essén m.fl., Frontiers in Sociology (2024), nationell tvärsnittsstudie med 731 deltagare. ↩

  32. RFSU, »Abortmotstånd idag«. ↩

  33. Islamportalen, »Förbjuden abort inom islam«, 7 juni 2015. ↩

  34. Zahra Ayubi, »Authority and Epistemology in Islamic Medical Ethics of Women’s Reproductive Health«, Journal of Religious Ethics (2021). ↩

  35. Pew Research Center, The World’s Muslims: Religion, Politics and Society, kapitlet om moral, 30 april 2013. ↩