# Vintern är den troendes vår

> Ibn Taymiyya skrev att ju längre norrut ett land ligger, desto längre är dess natt om vintern, och att det som fattas i sommarnatten läggs till vinternatten. I Stockholm blir då den korta decemberdagen en kort fasta och den långa natten tid att stå i bön.

*Källa: [islam.se](https://islam.se/vintern-ar-den-troendes-var/) · Publicerad 2026-11-20*

---

Måndagen den 21 december går solen ned över Stockholm kl. 14.48. Det är maghrib enligt islam.se:s bönetider, och arbetsdagen är inte slut. Gatlyktorna tänds medan kontoren ännu är fulla. ʿIshāʾ infaller kl. 17.21, fajr först kl. 06.10 nästa morgon. Från maghrib till fajr är det drygt femton timmar, årets längsta natt.

Omkring kl. 01 börjar nattens sista tredjedel, den tid som hadithen hos al-Bukhārī och Muslim anger med Profetens ﷺ ord: "Vår Herre, välsignad och upphöjd, stiger varje natt ned till den närmaste himlen när den sista tredjedelen av natten återstår, och säger: Vem åkallar Mig, så att Jag kan svara honom? Vem ber Mig, så att Jag kan ge honom? Vem ber Mig om förlåtelse, så att Jag kan förlåta honom?"[^1] I december är den tredjedelen fem timmar lång. I juni börjar den vid samma klockslag och varar en och en halv timme. Hadithen talar om en tredjedel av natten, och natten är inte lika lång för alla. Vems natt är det då?

## Vintermörkrets land

Hjalmar Söderberg inleder ett kapitel i *Den allvarsamma leken* med två meningar: "November gick. Mörkret sjönk med hvar dag djupare öfver vintermörkrets land."[^2] Meningarna är bara en övergång i berättelsen. Söderberg behöver inte förklara vilket land han menar.

Den svenska vintern räknas i ljus. Den 21 december står solen över Stockholm i sex timmar. Man räknar dem, och efter solståndet räknar man minuterna som läggs till. Mörkret är resten, något att stå ut med och lysa bort.

I ett gammalt ord går räkningen åt andra hållet: vintern är den troendes vår. Det är inget säkert profetord, för kedjan som knyter det till Profeten ﷺ är svag.[^3] Men det är ett ord som de lärda förde vidare, och Ibn Taymiyya (död 1328) anför det som ett *athar* mitt i ett svar om Gud och om hur lång natten är.

## Femton timmar här, sexton där

Frågan har ställts förut, och då för att få hadithen att falla. Ibn Taymiyya fick en gång en fråga om två män som hade tvistat om hadithen om nedstigandet: den ene bekräftade den, den andre förnekade den. Frågeställaren återger tvisten replik för replik.[^4] Den som bekräftade anförde Profetens ﷺ ord, och den som förnekade frågade: "Hur stiger Han ned?" Svaret löd: "Han stiger ned, utan att frågan hur ställs." Förnekaren frågade: "Blir tronen tom på Honom eller inte?" Den som bekräftade kallade det "en nyskapares ord och ett påhittat omdöme". Då prövade förnekaren en tolkning: "Det är bara Hans befallning och Hans barmhärtighet som stiger ned." Han fick till svar: "Hans befallning och Hans barmhärtighet stiger ned varje stund, men för nedstigandet har Guds sändebud ﷺ satt en tid: nattens sista tredjedel."

Sitt sista argument hämtade förnekaren från kartan:

> Natten är inte lika lång i alla länder. I vissa länder kan natten vara femton timmar och dagen nio, i andra sexton timmar och dagen åtta, och tvärtom [...] och i vissa länder blir natten så lång att den tar upp större delen av dygnets tjugofyra timmar, och dagen är bara en kort stund för dem. Av detta skulle följa att det alltid är nattens tredjedel och att Herren alltid stiger ned till himlen.[^5]

Invändningen är inte enfaldig. Den läser hadithen bokstavligt och följer dess tid runt jorden. Om nedstigandet hör till nattens sista tredjedel, och det någonstans alltid är nattens sista tredjedel, upphör det aldrig, och då kan hadithen inte betyda det den säger. Tidsangivelsen var bara förnekarens redskap; det han ville bli av med var nedstigandet.

## Ju längre in mot norr

Ibn Taymiyya börjar med mannen som bekräftade hadithen och anförde Profetens ﷺ egna ord. Han "har rätt i det han sade", eftersom ordet är spritt i sunnan, och samfundets första generationer och imamer har tagit emot det.[^6] Däremot har den tagit miste som "av denna hadith och dess like förstår något som Gud måste hållas fri från, som att likna Honom vid det skapades egenskaper". Nedstigandet är som Guds övriga egenskaper, till exempel *istiwāʾ* över tronen.[^7]

Sedan tar han sig an invändningens fakta, och dem bestrider han inte. Det förnekaren anför, skriver han, "håller bara om man gör Hans nedstigande av samma slag som när människors kroppar stiger ned från taket till marken".[^8] Tänker man sig nedstigandet så, medger han, blir det omöjligt. Han tar till och med astronomernas mått till hjälp: etthundraåttio grader mellan den bebodda världens östra och västra ände, och en timme för var femtonde grad. Han noterar också att en grupp redan hade anfört invändningen och gjort den till belägg för att tolka bort hadithen. Den var alltså gammal när den nådde honom.

Invändningen har astronomin på sin sida. Den träffar bara det som Ibn Taymiyya redan har avvisat, likheten med det skapade.

Det gamla ordet om vintern kommer först därefter, som ett led i resonemanget. Hur man än räknar, menar Ibn Taymiyya, måste nedstigandet över folket i varje land pågå en sjättedel av tiden eller mer, det vill säga en tredjedel av en natt som är halva dygnet. Sedan bemöter han den som säger att sommarnatten är kort:

> Om man säger att deras sommarnatt är kort, så svarar man: och deras vinternatt är lång. Det ena väger upp det andra, och det som fattas i deras sommarnatt läggs till deras vinternatt. Därför kommer det i ett *athar*: "Vintern är den troendes vår: han fastar dess dag och står i bön om dess natt."[^9]

På sidan efter går han från årstiderna till breddgraderna, i ett stycke som kunde ha skrivits om Sverige:

> Och liksom nattens tredjedel skiljer sig efter landets läge i öster och väster, skiljer den sig också efter hur långt norrut det ligger. Ju längre in mot norr ett land ligger, desto längre är dess natt om vintern och desto kortare om sommaren. Det som ligger nära ekvatorn har en kortare vinternatt och en längre sommarnatt än det, så att deras natt och dag ligger närmare varandra i längd. Alltså är det gudomliga nedstigandet för varje folk så långt som tredjedelen av deras natt, och dess längd skiljer sig efter nattens längd i norr och söder, liksom den skiljer sig i öster och väster.[^10]

Förnekaren hade anfört de långa nätterna som en motsägelse i hadithen. I svaret blir de en del av en jämvikt där varje land får sin natt och varje natt sin tredjedel. Ibn Taymiyya själv skrev för att avvisa en föreställning om Gud, inte för att trösta folk i norr. Förnekarens fakta vänder han mot hans egen bild. Det som har sagts om att natten skiljer sig mellan länderna, konstaterar han, gör "det som sägs av den som tror att tronen blir tom på Honom" ogiltigt.[^11] Förnekaren och den som föreställer sig en tom tron utgår från samma bild, en kropp på väg nedåt, och det är den bilden som nattens olika längd gör omöjlig. Om det nedstigande som inte är av samma slag som kropparnas skriver han att "det finns inget hinder att det sker i samma stund för många skapade, och att dess längd är större för somliga människor".

## Samma klockslag, två nätter

Räkningen är enkel, och de lärda har gjort den. Ibn Bāz skrev att den sista tredjedelen i en natt på nio timmar börjar vid den sjunde timmen och i en natt på tolv vid den nionde.[^12] Samma räkning kan göras för Stockholm. Ibn Taymiyya talar om länder "längre in mot norr", inte om Sverige. Men bönetiderna stämmer med det han skrev.

Den 21 december börjar nattens sista tredjedel strax efter kl. 01 och varar till fajr kl. 06.10. Den 21 juni börjar den också strax efter ett, men fajr infaller då redan kl. 02.45, och hela natten från maghrib till fajr är knappt fem timmar. Klockslaget är detsamma; juninatten är inte ens en tredjedel så lång. Hur juninattens tider räknas fram när himlen slutar ge sina tecken har essän "[Hur ber man maghrib när solen aldrig går ned?](/nar-natten-inte-faller/)" visat. Den handlade om årets ljusa halva, och det som fattas där läggs, med Ibn Taymiyyas ord, till vinternatten.

I december märks tillägget i sömnen. Mellan ʿishāʾ kl. 17.21 och nattens sista tredjedel ligger mer än sju och en halv timme, en hel natts sömn, och därefter återstår fem timmar till fajr. Klockan fem en decembermorgon är det fortfarande nattens sista tredjedel. Essän "[Kaffet kom från nattbönen](/kaffet-kom-fran-nattbonen/)" har visat att sömnen tjänar vakan när man sover först och står upp sist. I juni måste den ordningen pressas in i en natt där det är mindre än fyra timmar mellan ʿishāʾ och fajr. I december ryms båda, med timmar till godo.

Koranen talar om natten och dagen som en växling:

> Och det är Han som låter natten och dagen följa på varandra - [ett tecken] för den som vill begrunda [skapelsens under] eller tacka [Gud].[^13]

Ibn Kathīr förklarar: "Han lät dem följa på varandra som tidpunkter för Hans tjänares gudsdyrkan. Den som har missat en handling om natten tar igen den om dagen, och den som har missat en handling om dagen tar igen den om natten." Samma sak sade Ibn ʿAbbās, ʿIkrima, Saʿīd ibn Jubayr och al-Ḥasan. Mujāhid och Qatāda förstod i stället ordet för växlingen som olikhet: den ena är mörk, den andra ljus.[^14] Ingen av dem talar om årstider, och parallellen är inte deras. Men det som där sägs om dygnet säger Ibn Taymiyya om året: det ena väger upp det andra.

I suran Historien ställs frågan från båda håll. Den ena lyder: "Om Gud lät natten råda över er utan avbrott till Uppståndelsens dag, vem är den gud - utom Gud - som kan skänka er ljus?" Den andra lyder: "Om Gud lät dagen råda över er utan avbrott till Uppståndelsens dag, vem är den gud - utom Gud - som kan ge er mörker, så att ni får vila?"[^15] I den andra frågan är mörkret något Gud ger, för att människan ska få vila. Så läst är vintern årets andra halva.

## Det kalla bytet

Hos at-Tirmidhī finns ett ord av samma slag. I hans kapitel om att fasta om vintern heter det: "Det kalla bytet är fastan om vintern." Direkt efter skriver han själv: "Denna hadith är *mursal*; ʿĀmir ibn Masʿūd mötte inte Profeten ﷺ."[^16] Inget av de två orden kan alltså stå som säkert profetord. Ändå har de sin plats, och det första av dem uttrycker i korthet det som Koranen säger om natten: "Och under natten vakar de i bön - ömsom faller de ned inför sin Herre, ömsom står de upp."[^17] I suran Människan heter det: "[...] och fall ned i tillbedjan inför Honom också under natten, och prisa och lova Honom utan avbrott en hel natt."[^18] Där Bernström skriver "en hel natt" står det på arabiska *laylan ṭawīlan*, en lång natt.

Den 21 december varar en fasta från fajr kl. 06.10 till maghrib kl. 14.48, inte fullt nio timmar. I juni varar den över nitton. Bilden av ett kallt byte behöver ingen förklaring i Stockholm. I ljusets räkning är vintern två förluster, en kort dag och en lång natt. I ordets räkning blir båda vinster: en kort fasta och en lång natt att stå i bön.

## Utan att frågan hur ställs

Den teologiska invändningen lever kvar, och en modern läsare ställer den gärna själv. Ett nedstigande som följer klockan runt jorden, som varar fem timmar i Stockholm i december och en och en halv i juni och som är olika långt i Lund och i Luleå – kan det vara något annat än en bild, ett sätt att säga att Guds barmhärtighet når människor om natten? Invändningen har dessutom en klassisk förebild: i kommentarlitteraturen tillskrivs Mālik tolkningen att det är Guds barmhärtighet, befallning och änglar som stiger ned.[^19]

Uppgiften om Mālik har Ibn Taymiyya prövat. Den går genom Māliks skrivare Ḥabīb, "och han är en lögnare enligt deras enighet". På en annan väg har den återgetts med en okänd kedja.[^20] Hadithens egna ord utesluter också att det är en budbärare som talar. "Vem åkallar Mig, så att Jag kan svara honom?" kan ingen ängel säga för Guds räkning, påpekar Ibn Taymiyya. En ängel som ropar på Hans vägnar säger att Gud har befallt något eller sagt något.[^21] Och den som bekräftade hade redan gett förnekaren svaret: befallningen och barmhärtigheten stiger ned varje stund, men för nedstigandet har Profeten ﷺ satt en tid.

Kvar står invändningen om nätternas olika längd, och den har Ibn Taymiyya redan besvarat. På ett annat ställe säger han samma sak i en enda mening:

> Natten skiljer sig: dess tredjedel kommer i öster innan den kommer i väster. Och Hans nedstigande, som Hans sändebud berättade om, är till dessas himmel i tredjedelen av deras natt och till dessas himmel i tredjedelen av deras natt; ingen sak tar Honom från en annan.[^22]

Hur det sker frågas inte. Det var förnekarens första fråga, och den fick sitt svar redan då.

## Den som inte orkar upp

Den andra invändningen gäller människor som blir sjuka när det mörknar. "De flesta med årstidsbunden depression får besvär under den mörka årstiden", skriver 1177, som också påpekar att det finns de som mår som sämst på våren och sommaren.[^23] För den som i december inte orkar ur sängen är det grymt att höra att den långa natten är en gåva.

Sunnan säger detsamma som vården: sjukdom är sjukdom, och bot ska sökas. När några frågade Profeten ﷺ om de skulle söka bot svarade han: "Sök bot, för Gud har inte lagt ned någon sjukdom utan att lägga ned en bot för den, utom ålderdomen."[^24] "Kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning om du tror att du eller någon annan har en depression", skriver 1177, och: "Det är viktigt att inte vänta för länge med att söka hjälp."[^25] Bönen ersätter inte vården, och ingen kan lova vad natten gör med en sjukdom.

Men natten slutar inte vara en tid för bön därför att någon är sjuk. För den som orkar är den lång i december. För den som inte orkar finns ett ord med säker kedja: "När tjänaren blir sjuk eller reser skrivs det för honom detsamma som han brukade göra när han var hemma och frisk."[^26] Villkoret står i orden: det som skrivs är det han brukade göra. Ibn Taymiyya förklarar varför: "Han gav honom alltså samma gärning, eftersom hans föresats var fullständig och det bara var hindret som höll honom tillbaka." Han ställer hadithen bredvid Profetens ﷺ ord om männen som stannade i Medina när de andra drog ut och som ändå var med dem: "Fast de är i Medina; ett hinder höll dem kvar."[^27] En vag önskan räcker inte; föresatsen ska vara fast. Väckarklockan är fortfarande ställd på fem, även om kroppen inte lyder. Den som har en sådan föresats har inte förlorat sina nätter.

## Fem timmar kvar till fajr

Natten mot den 22 december, strax efter klockan ett. Maghrib var för tio timmar sedan, och till fajr är det fem. Efter ʿishāʾ har det funnits tid att sova ut, och ändå har den sista tredjedelen av årets längsta natt just börjat. Ibn Taymiyya skrev aldrig om Stockholm. Han skrev att två män kan falla ned i tillbedjan på samma plats och att var och en har "en närhet som är hans egen, som den andre inte har del i".[^28]

---

[^1]: al-Bukhārī, *Ṣaḥīḥ*, Kitāb al-tahajjud, nr 1145; Muslim, *Ṣaḥīḥ*, Kitāb ṣalāt al-musāfirīn, nr 758. Versionen med nattens sista tredjedel är enligt Ibn Taymiyya den som båda *Ṣaḥīḥ*-samlingarna har, och hadithen är *mutawātir* hos de lärda i hadith (*Majmūʿ al-fatāwā* 5:469–470). Tiderna för Stockholm är islam.se:s bönetider för den 21 december och den 21 juni 2026. Andra kalendrar kan skilja några minuter. Översättningarna från arabiska är gjorda för den här texten. Koranen citeras i Knut Bernströms översättning.
[^2]: Hjalmar Söderberg, *Den allvarsamma leken* (Albert Bonniers förlag 1912), s. 339, med originalets stavning.
[^3]: Aḥmad ibn Ḥanbal, *Musnad*, nr 11716, från Abū Saʿīd al-Khudrī: الشتاء ربيع المؤمن. Kedjan går genom Ibn Lahīʿa och Darrāj från Abū al-Haytham. Ibn Taymiyya anför ordet som ett *athar* i *Majmūʿ al-fatāwā* 5:474.
[^4]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:321–322. Den som bekräftade: ينزل بلا كيف. Om tronen: هذا قول مبتدع ورأي مخترع. Om befallningen och barmhärtigheten: أمره ورحمته ينزلان كل ساعة والنزول قد وقت له رسول الله صلى الله عليه وسلم ثلث الليل الآخر.
[^5]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:321–322. Invändningen är förnekarens och återges i frågan. Ibn Taymiyya svarar på den. Hakparentesen står för en mening om att nattens längd skiljer sig efter klimat och land, och att natt och dag i vissa länder är lika långa.
[^6]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:322.
[^7]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:323: لكن من فهم من هذا الحديث وأمثاله ما يجب تنزيه الله عنه كتمثيله بصفات المخلوقين ... فقد أخطأ في ذلك.
[^8]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:467–468: وهذا الذي ذكروه إنما يصح إذا جعل نزوله من جنس نزول أجسام الناس من السطح إلى الأرض وهو يشبه قول من قال: يخلو العرش منه. I samma stycke står att en grupp redan hade anfört invändningen (وهذا قد احتج به طائفة). Där står också att nedstigandet skulle vara omöjligt om det tänktes så (فإذا قدر النزول هكذا كان ممتنعا), och räkningen med 180 grader och en timme på femton grader.
[^9]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:474. Strax före: فعلى كل تقدير لا بد أن يدوم النزول الإلهي على أهل كل بلد مقدار سدس الزمان أو أكثر.
[^10]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:475. Läget i öster och väster heter här *ṭūl*, läget i norr och söder *ʿarḍ*. I samma stycke varar nedstigandet för varje land under tredjedelen av deras natt "till deras gryning" (إلى طلوع فجرهم). Natten räknas alltså till fajr, så som i räkningen för Stockholm.
[^11]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:478: فما ذكر من تقدم اختلاف الليل في البلاد يبطل قول من يظن أنه يخلو منه العرش. På samma sida står orden om det nedstigande som inte är av samma slag som kropparnas.
[^12]: ʿAbd al-ʿAzīz ibn Bāz, *Majmūʿ fatāwā wa-maqālāt mutanawwiʿa* 4:420.
[^13]: Koranen 25:62.
[^14]: Ibn Kathīr, *Tafsīr al-Qurʾān al-ʿaẓīm* 6:121, om Koranen 25:62. Ordet för växlingen är *khilfa*. Ibn ʿAbbās förklaring återges genom ʿAlī ibn Abī Ṭalḥa.
[^15]: Koranen 28:71–72.
[^16]: at-Tirmidhī, *Sunan*, kapitlet "Om att fasta om vintern", nr 797 (3:152–153): الغنيمة الباردة الصوم في الشتاء. Samma ord står i Aḥmad, *Musnad*, nr 18959.
[^17]: Koranen 25:64.
[^18]: Koranen 76:26.
[^19]: an-Nawawī, *al-Minhāj sharḥ Ṣaḥīḥ Muslim* 6:36–37.
[^20]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 16:405: لكن هذا من رواية حبيب كاتبه وهو كذاب باتفاقهم. وقد رويت من وجه آخر لكن الإسناد مجهول.
[^21]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:371: وهذه العبارة لا يجوز أن يقولها ملك عن الله ... بل يقول: إن الله أمر بكذا أو قال كذا.
[^22]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:243. Samma tanke står i 5:132.
[^23]: 1177, "Depression", avsnittet "Årstidsbunden depression" (nationell text senast uppdaterad 15 januari 2025), [1177.se](https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/depression/).
[^24]: Återgiven av Usāma ibn Sharīk hos Abū Dāwūd, at-Tirmidhī, an-Nasāʾī och Ibn Māja. at-Tirmidhī bedömer den som *ḥasan ṣaḥīḥ*. an-Nawawī samlar den tillsammans med andra hadither om att söka bot i *al-Majmūʿ sharḥ al-Muhadhdhab* 5:96–97.
[^25]: 1177, "Depression", samma sida.
[^26]: al-Bukhārī, *Ṣaḥīḥ*, Kitāb al-jihād, kapitlet "Det skrivs för den resande detsamma som han brukade göra hemma", nr 2996, från Abū Mūsā al-Ashʿarī: إذا مرض العبد، أو سافر، كتب له مثل ما كان يعمل مقيما صحيحا.
[^27]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 14:123–124. Hans återgivning av Abū Mūsās hadith har en något annan lydelse: كتب له من العمل ما كان يعمل صحيحا مقيما.
[^28]: Ibn Taymiyya, *Majmūʿ al-fatāwā* 5:243: والرجلان يسجدان في موضع واحد ولكل واحد قرب يخصه لا يشركه فيه الآخر.
