Skip to main content

Kora­nens 55:e kapi­tel bär nam­net “Den nåderike”. Se Kora­nens Bud­skap för tolkn­ing till sven­s­ka. (Mishari Rashid, 2007)

Kora­nen näm­n­er flera gånger att Gud är den Barmhär­tige. Fak­tum är att alla utom ett av Kora­nens 114 kapi­tel inleds med ”Bis­mil­lāhir-Rah­mānir-Rahīm” som bety­der ”I Guds, den Nåderikes, den Barmhär­tiges namn”. Rah­mān avs­er barmhär­tighet mot hela skapelsen och rättvisa är en del av Hans barmhär­tighet. Rahīm avs­er barmhär­tighet speciellt för de troende och för­lå­telse är en del av Hans barmhär­tighet. När dessa båda ord används till­sam­mans kom­plet­ter­ar de varan­dra och ger därmed en allom­fat­tande innebörd. Gud talar om Hans för­lå­telse genom hela Kora­nen. Fak­tum är att Guds barmhär­tighet och för­lå­telse har näm­nts på fler än 70 platser i Kora­nen. Gud påmin­ner återkom­mande genom att säga: ”Gud är ständigt för­lå­tande, barmhär­tig”. Men Han kan ock­så med stränghet straf­fa dem som förtjä­nar det:
 

Säg till Mina tjänare att Jag san­nerli­gen är Den som ständigt för­låter, Den som ständigt vis­ar barmhär­tighet – men Mitt straff [när det drab­bar, innebär] det svåraste lidande. [1]Kora­nen 15:49–50

Kora­nens 55:e kapi­tel ar-Rah­mān — den Nåderike.

Gud är rättvis vilket led­er till att Han belö­nar dem som lyder och tjä­nar Hon­om, och att Han straf­far dem som inte lyder eller vän­der sig emot Hon­om. Skulle Gud inte straf­fa syn­dar­na som förtjä­nar att straf­fas skulle det inte vara rättvist. När vet­skapen om straf­fet är känd, är syftet att avhål­la poten­tiel­la överträ­dare. Skulle Gud för­lå­ta allt utan att straf­fa skulle det inte finnas någon mening med lags­tift­ning, etik eller ens moral. Det­ta jorde­liv skulle vara en kao­tiskt anar­ki. Verk­lig rättvisa, med dess san­na belöningar och rättvisa straff, kan i slutän­dan endast finnas hos Gud. Det­ta är vad Han lovar i Koranen:

På Upp­stån­delsens dag skall Vi stäl­la fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den min­s­ta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senap­sko­rn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkn­ing på allt. [2]Kora­nen 21:47

Gud för­låter dem som ångrar sig och Han bjud­er in hela män­sk­ligheten till den­na oändli­ga för­lå­telse och nåd:

Säg [Muham­mad] till Mina tjänare: “Om ni har gjort orätt mot er själ­va genom att överträ­da [Mina bud], mis­strös­ta då inte om Guds nåd. Gud för­låter alla syn­der; Han är Den som ständigt för­låter, Den som ständigt vis­ar barmhär­tighet!” Vänd åter till Gud och under­kas­ta er Hans vil­ja innan straf­fet drab­bar er och ni inte [län­gre] kan få hjälp. Och följ den bäs­ta av de [vägar] som har uppen­barats för er av er Herre, innan Hans straff plöt­sligt kom­mer över er, när ni minst anar det. [3]Kora­nen 39:53–5

Käl­lor:
al-Djumah Mag­a­zine. Dis­cov­er Islam: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen 15:49–50
2 Kora­nen 21:47
3 Kora­nen 39:53–5