I allmän­na ordalag är tron på en värld dold för män­niskan inte enbart ett religiös varumärke eller ett sätt att tän­ka som i sig är fientligt inställt mot sunt för­nuft. I själ­va ver­ket härstam­mar den från en djup men likväl oförk­larlig känsla av att vår vis­telse i den­na värld skall kom­ma till ända.

Näs­tan alla män­niskor har haft en upplevelse eller föran­ing av att våra jordiska strä­van­den till slut måste utmyn­na i en annan form av liv. Det kan vara en par­al­lell osyn­lig värld, som vi ännu inte förstår (t.ex. hin­duisk reinkar­na­tion), en framti­da omega­punkt där allt kul­minerar eller bara en återkom­mande vän­tan på ett ulti­mat slut.

Var tar våra förhopp­ningar, min­nen, dröm­mar och presta­tion­er vägen efter döden? Vad hän­der med livets gnista och män­sk­lighetens his­to­ria? Vad kom­mer att göras åt det­ta oup­p­kla­rade jordliv där förtryckare, tyran­ner och brottslin­gar klarar sig undan straff? Hur kom­mer vi kom­penseras för våra sorg­er och lidan­den eller belö­nas för vår rät­trådighet och pos­i­ti­va insatser?