Skip to main content

Islams straffsatser har som syfte att avskräc­ka från brott och deras strän­ga natur beror på brot­tens all­varlighet. Idag finns det invänd­ningar mot straf­fen för otukt och äkten­skaps­brott då de ses som orim­ligt strän­ga. Prob­lemet som före­lig­ger är att mått­stock­en som används för att bedö­ma brot­ten inte är den samma.

Islam ser äkten­skaps­brott som en myck­et all­varlig överträdelse då det under­gräver samhäl­lets mest fun­da­men­ta­la grund­sten – famil­jen. Utomäk­ten­skapli­ga förbindelser desta­bilis­er­ar både famil­jen och samhäl­let. När famil­jer fall­er sam­man farosätts både den fysiska och den men­ta­la häl­san för framti­da gen­er­a­tioner. Det­ta led­er i sin tur till en nedåt­gående spi­ral av dekadens och dis­so­lu­tion. Föl­jak­tli­gen är det nöd­vändigt att ta alla medel i bruk för att sky­d­da famil­jen. Därmed under­stryk­er islam vik­ten av att bevara kärn­famil­jen genom att åläg­ga så strän­ga straff för hand­lan­den som hotar den­na grund. Straf­fen är sam­ma både för kvin­nor och män.

Det måste bet­onas att islams straffsatser enbart utgör en del av en större hel­het. Det finns flera vil­lkor som måste upp­fyl­las för att de föreskriv­na straf­fen skall tillämpas:

  1. Mus­limer är starkt upp­muntrade till att gif­ta sig så fort möj­ligheten finns. Det­ta blir då ett tillåtet sätt för intim njut­ning. Pro­feten Muham­mad (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) har sagt: ”Ung­do­mar! Den av er som kan gif­ta sig, låt hon­om gif­ta sig för san­nerli­gen sänker det blick­en och håller en kysk. Den som inte kan gif­ta sig bör fas­ta då det sky­d­dar hon­om.
  2. En man får ha fyra fru­ar så länge han behand­lar dem rättvist. Kan de inte leva till­sam­mans har frun rätt att be om att få äkten­skapet upplöst.
  3. Oberoende av om mus­limer är gif­ta eller ej måste de alltid hål­la fast vid en pas­sande kläd­sel och ett pas­sande beteende. Pri­vatlivet skall respek­teras och kom­pro­met­terande sit­u­a­tion­er skall und­vikas i åtlyd­nad av Gud.
  4. Enbart en legit­im islamisk regering får tilläm­pa dessa straff. En sådan regering måste på alla sätt upprät­thål­la rättvisa i samhäl­let så att med­bor­gar­na kan leva tryg­gt och säk­ert. Enbart när dessa vil­lkor är upp­fyll­da får dom­sto­lar­na tilläm­pa islams straff.
  5. Fall som dom­sto­lar­na tar upp måste utredas noga och skäli­ga bevis skall läg­gas fram för att till­go­dose den islamiska lagens krav. En dom måste upp­fyl­la strik­ta vil­lkor som bara med svårighet kan upp­nås. Det­ta får till följd att straf­fen säl­lan döms ut utan den åta­lades erkän­nande. Syftet med straf­fen är då främst att avhålla.