Skip to main content

En mate­ri­al­ist kan inte förne­ka att män­niskan är skapt av en kom­po­nent som är fysisk och en som är imma­teriell: själen. En mate­ri­al­is­tisk lära kan enbart beröra män­niskans fysiska exis­tens. Den kan inte göra något för att vara den inre delen behjälplig, vilket läm­nar ett stort tom­rum inom män­niskan. När män­niskan upplever det­ta vaku­um inser hon att något är fel och sök­er då efter vad som kan fyl­la det. Men även om hon vän­der sig till alla sorters materiel­la ting kom­mer hon aldrig att kun­na fyl­la det­ta tomrum.

Träder man väl bor­tom den mate­ri­al­is­tiska pro­pa­gan­dan inser man att det är Gud som själen läng­tar efter. I det­ta sökande finns det dock en risk för att finna fel reli­gion eller livsåskåd­ning, vilket det idag finns mån­ga. Men åtskil­li­ga är ock­så de som vägleds till Guds rena väg och finner vad de har läng­tat efter sedan föd­seln vilket förän­dras deras liv för alltid.

Den kände skriftlärde Ibn Taymiyyah har sagt:

Hjär­tat kan enbart bli sunt, nå framgång, kän­na njut­ning, bli till­fredsställt och få lugn och ro genom ‘ibā­dah [dyrkan] av dess Herre; med kär­lek till Hon­om och ett vän­dande till Hon­om [i för­lå­telse]. Även om det skulle upp­nå var­je sorts njut­ning från den­na skapelse, kom­mer det inte att få lugn och ro… [1][Ahmad ibn Taimiyyah,] Ibn Taymiyyah’s Essay on Servi­tude, s. 121, Birm­ing­ham, Storbrit­tanien: al-Hidaayah Pub­lish­ing and Dis­tri­b­u­tion, 1999

Vad Ibn Taymiyyah säger stöds av flera vers­er i Koranen:

De som tror och vars hjär­tan blir stil­la när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns blir män­nisko­hjär­tat stil­la. [2]Kora­nen 13:28

Troende! Svara när Gud och [Hans] Sän­de­bud kallar er till det som skall förnya ert liv! Ni bör veta att Gud träder emel­lan män­niskan och hennes eget hjär­ta och att det är till Hon­om ni skall sam­las åter. [3]Kora­nen 8:24

Det­ta är det verk­li­ga livet – det enda livet värt att leva – som Gud och Hans sän­de­bud kallar var­je män­niska till. Det är en verk­lig exis­tens och hjär­tats fräl­sning då det frigör det från att vara en slav inför begär, lus­tar och tviv­el. Det är det verk­li­gen livet då det frigör män­niskan från att tjä­na andra män­niskor och ide­olo­gi­er. Det gör henne fri att dyr­ka och tjä­na Gud allena, det ytter­s­ta målet som själen inser och läng­tar efter. Det­ta är käl­lan till hed­er och värdighet och det syfte som hon har ska­p­ats för. I slutän­den är det verk­li­ga livet en evig och full­ständig lyc­ka i Par­adis­et där män­niskan är nöjd med sin Herre och Her­ren är nöjd med henne.

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 [Ahmad ibn Taimiyyah,] Ibn Taymiyyah’s Essay on Servi­tude, s. 121, Birm­ing­ham, Storbrit­tanien: al-Hidaayah Pub­lish­ing and Dis­tri­b­u­tion, 1999
2 Kora­nen 13:28
3 Kora­nen 8:24